Skottdagen är en gammal företeelse och med en del mystik kring sig.
Ologiskt nog inföll skottdagen den 24/2 fram till 1996. Historien bakom detta är lite krångligt men som vanligt hade de gamla romarna ett finger med i spelet.
Sedan 1996 är det dock den 29/2 som är skottdagen och sedan år 2000 är det så för alla länder inom EU. Anledningen till denna dag är att ett årstidsår är 365,2422 dagar långt. Att ha en ,2422 dag är förstås lite svårt.
Frågan jag ställer mig idag är dock : Vem kom fram till att vi ska jobba på skottdagen?! Ok att det är en fredag i år men utan skottdag år 2008 hade vi ju sluppit en arbetsdag som detta nu blivit. Men vem bestämde att detta skulle vara en arbetsdag? Skottdagen infaller som bekant var fjärde år, varför firas den då inte lite mera? Rödmarkerad och fin i kalendern.
Icke då. Slit på och sluta tjata säger arbetsgivarna. Jo tack då. Fast min arbetsgivare är lite hygglo i alla fall. Vi får sluta kl 15 idag.
Det är verkligen inte arbetstagarnas år i år. Kristi flygare infaller samma dag som 1:a maj exempelvis. En komplott mot oss arma knegare? Självfallet! Alla helgons dag är en lördag, den enda röda dagen på hela hösten typ. (Den är förvisso alltid en lördag men vi som är konspiratoriskt lagda ser mönstret...)
Julen är halvbra. Hade det inte varit för skottåret hade den varit än bättre.
Lucia är en lördag och det är väl det enda positiva. Slipper man spöka ut sig till pepparkaksgubbe i år åtminstone. Såvida inte chefen anser att vi ska komma in och lussa på en helgdag. Man vet aldrig...
Norges j..la nationaldag är en lördag. Gudbevars att behöva vara ledig när de där överglada halvsvenskarna ska springa runt och vifta med flaggorna över hela stan.
Min födelsedag är en fredag. Kan inte bestämma mig för om det är bra eller dåligt.
Fast nationaldagen är en fredag! Då är jag nere på Sweden Rock Festival och lever rövare. Det är väl det positiva med 2008. 08:ornas år. Arbetsgivarnas år...
fredag 29 februari 2008
Axelsmärtor och diplomater
Det går en strålande smärta genom axeln. Den känns inte konstant men vid vissa rörelser eller mycket snabba aktioner med kroppen så strålar det till. Började känna av det på uppvärmningen av hockeyträningen igår. Vet inte vad det är. Kanske en nerv som hamnat i kläm. Irriterande är det åtminstone.
Nåja, skitsamma.
Vad som är av större intresse är att AIK kommer stämma USA på 100.000:-. I USA kan man ju stämma vem som helst för vad f-n helst. Du har för gul skjorta, jag stämmer dig på $10.000. Ditt hårsvall irriterar mig när det blåser ute, jag stämmer dig på $5.000.
Anledningen till stämningen är att en amerikansk diplomat misshandlat en ung innebandyspelare som tillhör AIK. Stämningen denna gång känns helt rätt då AIK vill täcka sjukvårdskostnaderna. Dock är ju amerikanerna rätt vana med stämningar av allehanda slag. Taskig andedräkt? Jag stämmer dig på $1.000.000. Dårar är vad de är.
Diplomater ja. Denna kvarleva från förr. Eller diplomater är ju bra att ha på många sätt. Om de beter sig brottsligt så är ju dock frågan varför de ska immunitet?
Ok, jag får backa ett steg genast känner jag. För bara någon vecka sedan skrev jag om den svenske diplomaten Harald Edelstam som hjälpte drygt 25.000 chilenare att fly landet på 70-talet. Hans gärningar var förstås brottsliga ur lagens synvinkel. Ur moralisk och mänsklig synvinkel gjorde han dock förstås rätt.
Diskussionen skulle däremot behöva lyftas till ytan. Att hjälpa människor från folkmord, diktaturer osv känns som helt ok och där är det bra att immuniteten gäller. När det kommer till misshandel, p-böter, förskingring osv känns det däremot inte alls ok. Varför ska dessa tjommar ha frikort från fängelset? Jag bara undrar. Är det inte lite medeltida överklassaktigt?
Jag lär aldrig bli diplomat. Skulle dels kanske inte ha klarat av att göra det Edelstam gjorde. Dels måste man vara lite smidig och bilda allianser med pack till människor vilket jag skulle ha väldigt svårt för. Stå och le någon j..la jubelidiot rakt upp i ansiktet och låtsas som om vi är bästa vänner. Nej, jag skulle inte orka.
Min diplomatiska immunitet sträcker sig nog bara till mitt hockeylag. Där kan jag nog komma undan med ganska mycket utan att bli ställd inför rätta...
Nåja, skitsamma.
Vad som är av större intresse är att AIK kommer stämma USA på 100.000:-. I USA kan man ju stämma vem som helst för vad f-n helst. Du har för gul skjorta, jag stämmer dig på $10.000. Ditt hårsvall irriterar mig när det blåser ute, jag stämmer dig på $5.000.
Anledningen till stämningen är att en amerikansk diplomat misshandlat en ung innebandyspelare som tillhör AIK. Stämningen denna gång känns helt rätt då AIK vill täcka sjukvårdskostnaderna. Dock är ju amerikanerna rätt vana med stämningar av allehanda slag. Taskig andedräkt? Jag stämmer dig på $1.000.000. Dårar är vad de är.
Diplomater ja. Denna kvarleva från förr. Eller diplomater är ju bra att ha på många sätt. Om de beter sig brottsligt så är ju dock frågan varför de ska immunitet?
Ok, jag får backa ett steg genast känner jag. För bara någon vecka sedan skrev jag om den svenske diplomaten Harald Edelstam som hjälpte drygt 25.000 chilenare att fly landet på 70-talet. Hans gärningar var förstås brottsliga ur lagens synvinkel. Ur moralisk och mänsklig synvinkel gjorde han dock förstås rätt.
Diskussionen skulle däremot behöva lyftas till ytan. Att hjälpa människor från folkmord, diktaturer osv känns som helt ok och där är det bra att immuniteten gäller. När det kommer till misshandel, p-böter, förskingring osv känns det däremot inte alls ok. Varför ska dessa tjommar ha frikort från fängelset? Jag bara undrar. Är det inte lite medeltida överklassaktigt?
Jag lär aldrig bli diplomat. Skulle dels kanske inte ha klarat av att göra det Edelstam gjorde. Dels måste man vara lite smidig och bilda allianser med pack till människor vilket jag skulle ha väldigt svårt för. Stå och le någon j..la jubelidiot rakt upp i ansiktet och låtsas som om vi är bästa vänner. Nej, jag skulle inte orka.
Min diplomatiska immunitet sträcker sig nog bara till mitt hockeylag. Där kan jag nog komma undan med ganska mycket utan att bli ställd inför rätta...
torsdag 28 februari 2008
Ni läser inlägget innan på egen risk!
Man får snudd på epipelsi när man läser inlägget om Oscarsgalan. Ring inte mig om ni tuggar fradga.
Experimenterade lite med färgerna på de kursiva ställena för att de skulle sticka ut lite mera. Nu sticker de mest ut ögonen.
Nåja, man måste få testa lite.
Arbetsdagen snart slut. Skönt. Blir hem och fylla på energiförrådet och sedan iväg och träna. Nice.
Experimenterade lite med färgerna på de kursiva ställena för att de skulle sticka ut lite mera. Nu sticker de mest ut ögonen.
Nåja, man måste få testa lite.
Arbetsdagen snart slut. Skönt. Blir hem och fylla på energiförrådet och sedan iväg och träna. Nice.
Summering av Oscarsgalan
Oscarsgalan kallar vi den på svenska, Academy Awards. Sedan 1929 har man i USA belönat regissörer, skådespelare och folk inom branschen med denna statyett som väger över 3 kg.
För den som gillar historik och statistik (sådana som jag dvs, föredrar det framför vilken porrblaska som helst om jag ska göra mig kåt) kan berättas att Ben Hur (1959), Titanic (1997) och Sagan om Konungens Återkomst - Härskarringen (2003) är de filmer som belönats med felst Oscars genom tiderna. Hela 11st vardera.
Individuellt kan sägas att Meryl Streep har flest nomineringar, 14 st, men endast två vinster. Clint Eeastwood har faktiskt fem vinster, ingen i kategorierna Bästa manliga huvudroll eller Bästa manliga biroll dock.
Ur svensk synvinkel kan berättas att tre (eller 2½ egentligen) filmer fått Oscar som bästa utländska film. Jungfrukällan (1960), Såsom i en Spegel (1961) och Fanny och Alexander (1983). Den sistnämnda var ett samarbete med Tyskland och Frankrike. Däremot fick aldrig Ingmar Bergman någon Oscar vilket förstås är något anmärkningsvärt.
Ingrid Bergman har dock fått statyetten för Bästa kvinnliga huvudroll två gånger!
Nåväl, tillbaka till nutid!
No Country for Old Men av bröderna Cohen tycker jag personligen var en värdig vinnare för Bästa film. Jag gav den ganska goda betyg i bloggen här för några veckor sedan. Dock lite anmärkningsvärt att inte Cohenbröderna fick pris för Bästa regi då dessa kategorier brukar gå hand i hand. Har ännu inte sett vinnaren i denna kategori, There will be Blood av Paul Thomas Anderson så jag får avvakta med tyckande om det.
Den österrikiska filmen Falskmyntarna som vann Bästa utländska film har jag inte sett och kan därför inte uttala mig.
I de individuella kategorierna var den stora överraskningen att Marion Cotillard tog hem priset som Bästa kvinnliga huvudroll. Dock på intet sätt orättvist då hon gör ett magnifikt porträtt av Edith Piaff i filmen La môme. Personligen höll jag halva ena tummen för Ellen Page från filmen Juno då hon är alldeles strålande i den.
Cate Blanchett var nominerad både till ovanstående pris och till Bästa kvinnliga biroll men fick gå tomhänt från galan. Tilda Swinton plockade hem det priset för hennes insats i Michael Clayton.
Daniel Day-Lewis plockade hem Oscarstatyetten för Bästa manliga huvudroll och det motsätter jag mig inte. Har dock inte sett filmen än men just denna karl brukar gestalta sina figurer på ett oerhört starkt och trovärdigt sett. Mr Lewis har redan en Oscar i denna kategori sedan vinsten med Min Vänstra Fot.
Javier Bardem vann i kategorin Bästa manliga biroll och det kändes rätt. Även om jag också gillade Casey Affleck i The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford.
Råttatouille vann i kategorin Bästa animerade film medan årets svenska vinnare blev Per Hallberg för Bästa ljudeffekt i The Bourne Ultimatum. För övrigt hans andra vinst i denna kategori. Han vann ju även 1995 med Braveheart.
Det här inlägget är snart långt nog för att agera manus till en kommande storfilm så vem vet, kanske ser ni mig strutta fram på röda mattan till Academy Awards 2009...
För den som gillar historik och statistik (sådana som jag dvs, föredrar det framför vilken porrblaska som helst om jag ska göra mig kåt) kan berättas att Ben Hur (1959), Titanic (1997) och Sagan om Konungens Återkomst - Härskarringen (2003) är de filmer som belönats med felst Oscars genom tiderna. Hela 11st vardera.
Individuellt kan sägas att Meryl Streep har flest nomineringar, 14 st, men endast två vinster. Clint Eeastwood har faktiskt fem vinster, ingen i kategorierna Bästa manliga huvudroll eller Bästa manliga biroll dock.
Ur svensk synvinkel kan berättas att tre (eller 2½ egentligen) filmer fått Oscar som bästa utländska film. Jungfrukällan (1960), Såsom i en Spegel (1961) och Fanny och Alexander (1983). Den sistnämnda var ett samarbete med Tyskland och Frankrike. Däremot fick aldrig Ingmar Bergman någon Oscar vilket förstås är något anmärkningsvärt.
Ingrid Bergman har dock fått statyetten för Bästa kvinnliga huvudroll två gånger!
Nåväl, tillbaka till nutid!
No Country for Old Men av bröderna Cohen tycker jag personligen var en värdig vinnare för Bästa film. Jag gav den ganska goda betyg i bloggen här för några veckor sedan. Dock lite anmärkningsvärt att inte Cohenbröderna fick pris för Bästa regi då dessa kategorier brukar gå hand i hand. Har ännu inte sett vinnaren i denna kategori, There will be Blood av Paul Thomas Anderson så jag får avvakta med tyckande om det.
Den österrikiska filmen Falskmyntarna som vann Bästa utländska film har jag inte sett och kan därför inte uttala mig.
I de individuella kategorierna var den stora överraskningen att Marion Cotillard tog hem priset som Bästa kvinnliga huvudroll. Dock på intet sätt orättvist då hon gör ett magnifikt porträtt av Edith Piaff i filmen La môme. Personligen höll jag halva ena tummen för Ellen Page från filmen Juno då hon är alldeles strålande i den.
Cate Blanchett var nominerad både till ovanstående pris och till Bästa kvinnliga biroll men fick gå tomhänt från galan. Tilda Swinton plockade hem det priset för hennes insats i Michael Clayton.
Daniel Day-Lewis plockade hem Oscarstatyetten för Bästa manliga huvudroll och det motsätter jag mig inte. Har dock inte sett filmen än men just denna karl brukar gestalta sina figurer på ett oerhört starkt och trovärdigt sett. Mr Lewis har redan en Oscar i denna kategori sedan vinsten med Min Vänstra Fot.
Javier Bardem vann i kategorin Bästa manliga biroll och det kändes rätt. Även om jag också gillade Casey Affleck i The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford.
Råttatouille vann i kategorin Bästa animerade film medan årets svenska vinnare blev Per Hallberg för Bästa ljudeffekt i The Bourne Ultimatum. För övrigt hans andra vinst i denna kategori. Han vann ju även 1995 med Braveheart.
Det här inlägget är snart långt nog för att agera manus till en kommande storfilm så vem vet, kanske ser ni mig strutta fram på röda mattan till Academy Awards 2009...
Konkurrens i den Wohlfeilska sfären
Sent ska syndaren vakna.
Bättre sent än aldrig.
Man ska aldrig säga aldrig.
Säg som du säger, inte som du tror att du skulle vilja säga det.
Jodå. Den Wohlfeilska dominansen på webben utökas. Inom ett år eller trettio kommer bror min och jag dominera bloggvärlden på samma sätt som den mediakåta Schulmansekten.
Skillnaden är att vi skriver vettiga inlägg och uttrycker oss förhållandevis intelligent. Plus det faktum att vi alltid vet vad vi pratar om.
Jag vet att det sägs att ingen är perfekt men det gäller inte oss i klanen Wohlfeil. Solen har verkligen inga fläckar.
Självkritik, självinsikt och jantetänkande är ingenting för oss. Vi är för självgoda helt enkelt.
Länken till bror mins blogg finns till höger ------------>. Ja, där! ----------->
Men vad f-n! Där! ---------->. Ok då, lägger en enkel länk här också då. Slöhattar!
Brorsans blogg
Bättre sent än aldrig.
Man ska aldrig säga aldrig.
Säg som du säger, inte som du tror att du skulle vilja säga det.
Jodå. Den Wohlfeilska dominansen på webben utökas. Inom ett år eller trettio kommer bror min och jag dominera bloggvärlden på samma sätt som den mediakåta Schulmansekten.
Skillnaden är att vi skriver vettiga inlägg och uttrycker oss förhållandevis intelligent. Plus det faktum att vi alltid vet vad vi pratar om.
Jag vet att det sägs att ingen är perfekt men det gäller inte oss i klanen Wohlfeil. Solen har verkligen inga fläckar.
Självkritik, självinsikt och jantetänkande är ingenting för oss. Vi är för självgoda helt enkelt.
Länken till bror mins blogg finns till höger ------------>. Ja, där! ----------->
Men vad f-n! Där! ---------->. Ok då, lägger en enkel länk här också då. Slöhattar!
Brorsans blogg
I´m from Barcelona
Varje gång jag hör den frasen tänker jag på lille Manuel i Pang i Bygget. (Fawlty Towers)
Jag var i Barcelona för några år sedan. Sex år sedan tror jag det var närmare bestämt. En underbar stad. Upplevelsen, även om den var kort eftersom vi var där med företaget en långweekend, var otrolig och jag skulle gärna åka tillbaka.
Sedan finns det dem som har mer otur och som sätter lite smolk i bägaren. Och minnena.
Två av mina vänner, Nyffe och Foppa, var där tillsammans med en bekant i helgen som gick. Deras minne av Barcelona, främst Nyffes, lär inte var lika positivt som mitt eget. Han hann inte vara där i mer än en kväll innan han blev rånad.
Det är relativt ofta jag tycker man läser eller hör om folk som blivit rånade när de är utomlands men man tänker ju att det händer inte mig. Eller någon man står nära. När det väl händer känns det olustigt och man kan på något sätt föreställa sig situationen på ett annat sätt än när man läser om en främmande människas berättelse i tidningarna.
Nyffe hade bestämt sig för att lätta hemåt på nattkvisten, själv. Ett "felaktigt" beslut kring genväg gjorde att han ställdes öga mot öga med ett rövarpack. Kniv drogs och har man livet kärt så lämnar man över t ex mobil, plånbok och kamera.
Har själv aldrig blivit rånad så kan inte säga hur det känns men det måste vara en riktigt helvetisk upplevelse. Efteråt är man nog till en början endast glad över att man kommit ur situationen med livet i behåll eftersom vapen alltid framkallar en viss känsla av döden. Dock tror jag man så småningom mest blir förbannad och uppgiven. Förbannad på rånarna och uppgiven över att man inte kommer få tillbaka sina tillbehörigheter.
För mig var det nog endast ett under som gjorde att jag själv inte blev rånad i Barca. Eller, det blev jag ju faktiskt nu när jag tänker efter. Första kvällen där nere var jag så packad att jag bjöd ett helt uteställe (Otto Sütz tror jag det hette, trendigaste stället på den tiden) på tequila. 3.000:- var draget på mitt kort såg jag när jag kom hem. Billigt och bra.
Nå, det var inte själva rånet faktiskt. Det var mer att jag inte hade någon minne att jag bjudit på tequila eller hur jag kom hem, så att jag hade allting intakt när jag vaknade kändes i efterhand som ett under. Vi var dock tre personer som blev av med våra jackor andra kvällen i staden. De var hängda över stolar på något ställe i hamnen och efter beställning i baren var tre plagg borta, bl a min jacka. Tur i oturen så hade jag mobil och plånbok på mig. Tror endast ett par solglasögon blev deras byte. Utöver jackan då förstås.
Det händer mycket i Barcelona. Vid en resa dit för ca 2 år sedan, även denna gång med jobbet, hamnade några av mina kollegor mitt i bataljen mellan Barcelona- och Espanyolfans. Eller fans, huliganer. De ställde sig dock på sidan och fick uppleva huliganismen på mycket mycket nära håll. De kom undan oskadda däremot och det ska de nog vara glada för.
Det är lätt att slappna av och tro att man är säker i stora städer runtom i världen. Helgens händelse visar dock att man måste vara försiktig. Det sker rån i parti och minut runtom i världen så man ska nog tänka sig för och räkna på oddsen litegrand. Tyvärr är nog oddsen på att bli rånad lägre än vad man tror.
Jag var i Barcelona för några år sedan. Sex år sedan tror jag det var närmare bestämt. En underbar stad. Upplevelsen, även om den var kort eftersom vi var där med företaget en långweekend, var otrolig och jag skulle gärna åka tillbaka.
Sedan finns det dem som har mer otur och som sätter lite smolk i bägaren. Och minnena.
Två av mina vänner, Nyffe och Foppa, var där tillsammans med en bekant i helgen som gick. Deras minne av Barcelona, främst Nyffes, lär inte var lika positivt som mitt eget. Han hann inte vara där i mer än en kväll innan han blev rånad.
Det är relativt ofta jag tycker man läser eller hör om folk som blivit rånade när de är utomlands men man tänker ju att det händer inte mig. Eller någon man står nära. När det väl händer känns det olustigt och man kan på något sätt föreställa sig situationen på ett annat sätt än när man läser om en främmande människas berättelse i tidningarna.
Nyffe hade bestämt sig för att lätta hemåt på nattkvisten, själv. Ett "felaktigt" beslut kring genväg gjorde att han ställdes öga mot öga med ett rövarpack. Kniv drogs och har man livet kärt så lämnar man över t ex mobil, plånbok och kamera.
Har själv aldrig blivit rånad så kan inte säga hur det känns men det måste vara en riktigt helvetisk upplevelse. Efteråt är man nog till en början endast glad över att man kommit ur situationen med livet i behåll eftersom vapen alltid framkallar en viss känsla av döden. Dock tror jag man så småningom mest blir förbannad och uppgiven. Förbannad på rånarna och uppgiven över att man inte kommer få tillbaka sina tillbehörigheter.
För mig var det nog endast ett under som gjorde att jag själv inte blev rånad i Barca. Eller, det blev jag ju faktiskt nu när jag tänker efter. Första kvällen där nere var jag så packad att jag bjöd ett helt uteställe (Otto Sütz tror jag det hette, trendigaste stället på den tiden) på tequila. 3.000:- var draget på mitt kort såg jag när jag kom hem. Billigt och bra.
Nå, det var inte själva rånet faktiskt. Det var mer att jag inte hade någon minne att jag bjudit på tequila eller hur jag kom hem, så att jag hade allting intakt när jag vaknade kändes i efterhand som ett under. Vi var dock tre personer som blev av med våra jackor andra kvällen i staden. De var hängda över stolar på något ställe i hamnen och efter beställning i baren var tre plagg borta, bl a min jacka. Tur i oturen så hade jag mobil och plånbok på mig. Tror endast ett par solglasögon blev deras byte. Utöver jackan då förstås.
Det händer mycket i Barcelona. Vid en resa dit för ca 2 år sedan, även denna gång med jobbet, hamnade några av mina kollegor mitt i bataljen mellan Barcelona- och Espanyolfans. Eller fans, huliganer. De ställde sig dock på sidan och fick uppleva huliganismen på mycket mycket nära håll. De kom undan oskadda däremot och det ska de nog vara glada för.
Det är lätt att slappna av och tro att man är säker i stora städer runtom i världen. Helgens händelse visar dock att man måste vara försiktig. Det sker rån i parti och minut runtom i världen så man ska nog tänka sig för och räkna på oddsen litegrand. Tyvärr är nog oddsen på att bli rånad lägre än vad man tror.
onsdag 27 februari 2008
Samtal med min blogg
Hej!
Det var tag ett sen senast. Förvisso inte det längsta uppehållet vi haft men ändå. Tiden går. Snabbare än man tänker sig ibland. Runtomkring oss sker ofantligt många saker, samtidigt. Det är svårt ibland att ta in allting och förmedla det i ord. Det är svårt att känna inspiriation emellanåt. Det är svårt att sätta ord på saker som sker omkring en.
Inte sedan festen har vi talats vid. Inte sedan allt det gråa, mörka och tråkiga. Det är inte ditt fel. Det är inte mitt fel. Det är inte någons fel. Ibland blir det bara så. Precis som en äkta vän är det dock aldrig nå tråkiga vibbar mellan oss. Skönt. Tryggt. Vänskapligt.
Ganska exakt så gick mina tankar igår natt när jag skulle till att sova. Fråga mig inte varför. Jag vet inte. Vad det betyder? Ingen aning. Det ovanliga i situationen är att jag minns vartenda ord. Som om jag tänkt dem förut. Eller läst dem någonstans. Skumt. Jag som inte ens brukar minnas mina drömmar.
Det har skett mycket i den vida världen sedan senast. Melodifestivalspektaklet fortsätter. Transferdeadline i NHL har varit. Några nya mord. Oscarsgalan. Lite fler misshandelsfall. Och så fortsätter det. Som om vi inte varit skapta för något annat. Vardagen passerar i en hiskelig takt.
En kompis har blivit dumpad och utkastad. En vän har fyllt år. En vän har blivit rånad. En vän till en vän friad. Jag själv åkte ut i vinlotteriet på jobbet långt innan pavorna började delas ut. Som vanligt. Utöver det har det skett tusentals andra småsaker. Sådant vi nästan inte uppmärksammar.
Ikväll är inte rätt tillfälle men jag lovar att återkomma redan imorgon med utförligare rapporter i vissa av dessa ämnen. Eller nya. Vem vet hur mycket som hinner hända bara fram till morgonen slår ut igen?
Ta hand om där ute. Värna om varandra. Bry er om varandra. Tala gärna om det för varandra.
Godnatt!
Det var tag ett sen senast. Förvisso inte det längsta uppehållet vi haft men ändå. Tiden går. Snabbare än man tänker sig ibland. Runtomkring oss sker ofantligt många saker, samtidigt. Det är svårt ibland att ta in allting och förmedla det i ord. Det är svårt att känna inspiriation emellanåt. Det är svårt att sätta ord på saker som sker omkring en.
Inte sedan festen har vi talats vid. Inte sedan allt det gråa, mörka och tråkiga. Det är inte ditt fel. Det är inte mitt fel. Det är inte någons fel. Ibland blir det bara så. Precis som en äkta vän är det dock aldrig nå tråkiga vibbar mellan oss. Skönt. Tryggt. Vänskapligt.
Ganska exakt så gick mina tankar igår natt när jag skulle till att sova. Fråga mig inte varför. Jag vet inte. Vad det betyder? Ingen aning. Det ovanliga i situationen är att jag minns vartenda ord. Som om jag tänkt dem förut. Eller läst dem någonstans. Skumt. Jag som inte ens brukar minnas mina drömmar.
Det har skett mycket i den vida världen sedan senast. Melodifestivalspektaklet fortsätter. Transferdeadline i NHL har varit. Några nya mord. Oscarsgalan. Lite fler misshandelsfall. Och så fortsätter det. Som om vi inte varit skapta för något annat. Vardagen passerar i en hiskelig takt.
En kompis har blivit dumpad och utkastad. En vän har fyllt år. En vän har blivit rånad. En vän till en vän friad. Jag själv åkte ut i vinlotteriet på jobbet långt innan pavorna började delas ut. Som vanligt. Utöver det har det skett tusentals andra småsaker. Sådant vi nästan inte uppmärksammar.
Ikväll är inte rätt tillfälle men jag lovar att återkomma redan imorgon med utförligare rapporter i vissa av dessa ämnen. Eller nya. Vem vet hur mycket som hinner hända bara fram till morgonen slår ut igen?
Ta hand om där ute. Värna om varandra. Bry er om varandra. Tala gärna om det för varandra.
Godnatt!
söndag 24 februari 2008
Ödeläggelsen
Termen sliten har fått en helt ny innebörd. Är så in i helvete j..la slut. Bakis, hungrig, trött, smärtande, glad, trött igen, sleten, uppgiven.
Har lyckats rensa undan det värsta från gårdagens/nattens/morgonens party. Dock inte allt och inte orkat dammsuga och svabba golven. Orkar bara inte. Har ingen energi. Ingen ork. Ingen lust.
Måste få mig något att äta. Orkar inte gå ut genom dörren dock. Måste frammana energi till detta men vet inte hur.
Facit från festen? Mellan 25-30 personer var här sammanlagt. Folk kom i olika omgångar men kärnan på 20 pers var ständigt närvarande. 5½ flak bärs gick åt. Halv pava whisky till Irish Coffee och en halv pava tequila till Mexican Coffee. Sammanlagt en halv pava whisky till av de ädlare sorterna. Någon flaska vodka sammanlagt, 40 korvar. 15 påsar snacks. Röror av diverse slag. En spya på toaletten. Två glas i kras. Datorstolen pajad. Två galgar förstörda.
En övernattare. Eller två egentligen. Dero, fd lagmedlem som numera bor i hemstaden Ö-vik var på besök och festade med oss. Han låg i min säng när jag staplade in där kl 07 imorse. Vi vaknade även ihop runt 13-tiden. Mysigare sällskap har jag haft.
När jag gick och la mig på morgonen var fortfarande Najk och Jerome kvar. Från Najks fru har jag fått veta att han kom hem vid 11-tiden. Han måste ha sovit i min soffa helt enkelt.
Lyckad fest. Igen. X-boxen fick jobba hårt inatt med trugade spekulanter som spelade NHL och Guitar Hero III. Jävligt kul men även störande för grannarna varav en kom och ringde på vid 02-tiden och bad oss sänka. Vi slutade nog inte spela förrän närmare halv sex men inga fler klagomål åtminstone.
Hade tänkt ta bilder för att visa förödelsen här men orkade inte. Tog mig timmar att få ordning. Nåja. En fest är fest och sådant får man räkna med. Kul var det i alla fall. Tur att det är träning imorrn så man får ordning på livet igen. Adjö!
Har lyckats rensa undan det värsta från gårdagens/nattens/morgonens party. Dock inte allt och inte orkat dammsuga och svabba golven. Orkar bara inte. Har ingen energi. Ingen ork. Ingen lust.
Måste få mig något att äta. Orkar inte gå ut genom dörren dock. Måste frammana energi till detta men vet inte hur.
Facit från festen? Mellan 25-30 personer var här sammanlagt. Folk kom i olika omgångar men kärnan på 20 pers var ständigt närvarande. 5½ flak bärs gick åt. Halv pava whisky till Irish Coffee och en halv pava tequila till Mexican Coffee. Sammanlagt en halv pava whisky till av de ädlare sorterna. Någon flaska vodka sammanlagt, 40 korvar. 15 påsar snacks. Röror av diverse slag. En spya på toaletten. Två glas i kras. Datorstolen pajad. Två galgar förstörda.
En övernattare. Eller två egentligen. Dero, fd lagmedlem som numera bor i hemstaden Ö-vik var på besök och festade med oss. Han låg i min säng när jag staplade in där kl 07 imorse. Vi vaknade även ihop runt 13-tiden. Mysigare sällskap har jag haft.
När jag gick och la mig på morgonen var fortfarande Najk och Jerome kvar. Från Najks fru har jag fått veta att han kom hem vid 11-tiden. Han måste ha sovit i min soffa helt enkelt.
Lyckad fest. Igen. X-boxen fick jobba hårt inatt med trugade spekulanter som spelade NHL och Guitar Hero III. Jävligt kul men även störande för grannarna varav en kom och ringde på vid 02-tiden och bad oss sänka. Vi slutade nog inte spela förrän närmare halv sex men inga fler klagomål åtminstone.
Hade tänkt ta bilder för att visa förödelsen här men orkade inte. Tog mig timmar att få ordning. Nåja. En fest är fest och sådant får man räkna med. Kul var det i alla fall. Tur att det är träning imorrn så man får ordning på livet igen. Adjö!
lördag 23 februari 2008
Iron Leagues Match of the Year
Iron Leagues mest klassiska möte. Hanson Brothers - Bele
Idag är det sista seriematchen för säsongen. Känns vemodigt. Säsongen är så kort och man vill helst spela matcher året runt. Med tanke på att jag haft flunsan under veckan så känns det inte optimalt att spela denna match men det går inte att låta bli helt enkelt.
Hanson Brothers och Bele har en hatkärlek till varandra som är svår att beskriva. Vi är de två drivande lagen i Div 4 Norra, a k a Iron League. Det är vi som skapat myten, bilden och stämningen kring denna division. På sidan om isen är det inga problem. Vi ser hockey på ungefärligt samma sätt. Så fort vi äntrar isen så sker något dock. Alla positiva känslor kring motståndaren försvinner och man blir helt tom i huvudet.
Efteråt ska vi ha en liten spontan lagfest. Blir här hemma hos mig precis som efter Belematchen före juluppehållet. Grymt kul senast och det lär inte bli mindre kul ikväll. Många pers blir det.
Nej, nu har jag faktiskt inte tid att sitta här och slappa längre. Mat = energi = nödvändigt innan matchen. Ha en skön lördag där ute!
Ps. För er som inte har något bättre för er rekommenderar jag er starkt att ta er till Hanson Dome. På Eniro gissar jag att det heter Ritorp som ligger på Kolonnvägen i Solna. Matchen mellan oss och Bele brukar ha en grym inramning med tifo och annat kul. Matchen börjar 16 men var där till 15:45 senast. Ds.
fredag 22 februari 2008
Ännu mera filmtips
Det har inte hänt särskilt mycket i mitt liv idag så ni får hålla till godo med några fler filmtips från dagens tittning.
Film nummer ett är Vera Drake som är ett engelskt drama utan några direkta kända skådisar.
Den handlar om just Vera Drake som är en tvåbarnsmor i 1950-talets London som arbetar som hushållerska hos diverse familjer i Londons medel- och överklass.
Vad hon inte berättar för sina två vuxna hemmaboende barn och man är att hon även hjälper kvinnor som blivit ofrivilligt gravida att göra abort. En abort slutar emellertid med att kvinnan blir sjuk och hamnar på sjukhus vilket resulterar i rapport till polisen och så är härvan igång.
Filmen är bra berättad och skådespelarna gör stabila insatser rakt överlag. Ämnet är känsligt och även om det inte tas upp i filmen så kan jag tänka mig att tittare av den känner antingen sympati för kvinnorna som göra abort eller för fostren som inte får chansen att bli en människa.
Den andra filmen trodde jag var brittisk tills jag nu klippte till länken från IMDB. Allting tydde på det kändes det som. Måste ha varit trött för jag uppfattade accenterena som brittiska och miljön kändes engelsk då de hade ratten på höger sida i bilen. Nåväl.
Filmen heter The Deaths of Ian Stone och är en synnerligen konstig thriller. Inte alls i min smak och är i stort sett svår att förstå sig på rakt igenom. Har nog fortfarande inte riktigt förstått vad den egentligen handlade om.
Jag ska göra ett försök åtminstone. Ian Stone är huvudkaraktären vilket inte är svårt att gissa. Han dör gång på gång på gång på gång. Några konstiga monster dyker upp och man hajar inte vad de är för några och vad de vill honom. Allt klarnar förvisso de sista 15-20 minuterna men då är det för sent. Jag tappade intresset redan efter 20-25 minuter. Trist.
Vera Drake rekommenderas medan ni kan leva utan The Deaths of Ian Stone.
Godnatt!
Film nummer ett är Vera Drake som är ett engelskt drama utan några direkta kända skådisar.
Den handlar om just Vera Drake som är en tvåbarnsmor i 1950-talets London som arbetar som hushållerska hos diverse familjer i Londons medel- och överklass.
Vad hon inte berättar för sina två vuxna hemmaboende barn och man är att hon även hjälper kvinnor som blivit ofrivilligt gravida att göra abort. En abort slutar emellertid med att kvinnan blir sjuk och hamnar på sjukhus vilket resulterar i rapport till polisen och så är härvan igång.
Filmen är bra berättad och skådespelarna gör stabila insatser rakt överlag. Ämnet är känsligt och även om det inte tas upp i filmen så kan jag tänka mig att tittare av den känner antingen sympati för kvinnorna som göra abort eller för fostren som inte får chansen att bli en människa.
Den andra filmen trodde jag var brittisk tills jag nu klippte till länken från IMDB. Allting tydde på det kändes det som. Måste ha varit trött för jag uppfattade accenterena som brittiska och miljön kändes engelsk då de hade ratten på höger sida i bilen. Nåväl.
Filmen heter The Deaths of Ian Stone och är en synnerligen konstig thriller. Inte alls i min smak och är i stort sett svår att förstå sig på rakt igenom. Har nog fortfarande inte riktigt förstått vad den egentligen handlade om.
Jag ska göra ett försök åtminstone. Ian Stone är huvudkaraktären vilket inte är svårt att gissa. Han dör gång på gång på gång på gång. Några konstiga monster dyker upp och man hajar inte vad de är för några och vad de vill honom. Allt klarnar förvisso de sista 15-20 minuterna men då är det för sent. Jag tappade intresset redan efter 20-25 minuter. Trist.
Vera Drake rekommenderas medan ni kan leva utan The Deaths of Ian Stone.
Godnatt!
torsdag 21 februari 2008
Filmtips vecka 8 - Del 2
Jodå, jag har sett fler filmer än så! (Hm, nu kommer ni förvisso läsa detta inlägg före det andra men ni förstår att jag inte orkar skriva i omvänd ordning va?)
Tre filmer till blir det. Vi börjar med den sämsta utav den. Som trots det ordvalet är en riktigt bra film.
King of California handlar om den unga Miranda vars far kommer tillbaka till deras hus i Kalifornien efter två år på ett dårhus. Pappan, Charlie, spelas av Michael Douglas och dottern av Evan Rachel Wood. Dessa två utgör nästan hela filmen och deras personkemi sinsemellan gör filmen till en angenäm upplevelse.
Charlie, som inte verkat tillfriskna alls under sin vistelse på dårhuset, letar febrilt efter en skatt som någon medeltida spanjor ska ha grävt ned någonstans i Kalifornien. Trots att unga Miranda levt ensam under två år och tagit hand som sig själv och mognat trots sin blygsamma ålder, har hon svårt att värja sig för faderns stolligheter och påhitt.
Filmen berättas med värme och manuset tillsammans med Douglas och Wood gör den klart sevärd. 6,9 i genomsnittsbetyg. Den får 7,2 av mig.
Återstår gör två mycket starka filmer. Starka på det sätt att de lämnar en med tankar och funderingar på människan och våra handlingar. Precis som med Svarta Nejlikan har båda dessa filmer en grundplåt som är tagen ur verkligheten.
Talk to Me handlar om de två unga svarta männen Dewey Hughes och Ralph Waldo a k a Petey Greene. Chiwetel Ejofor spelar Hughets och Don Cheadle gör Greene. Både får beröm för sina starka insatser i film om vänskap, avundsjuka och misslyckade ambitioner.
Petey Greene träffar Dewey Hughes under sin fängelsevistelse, av en slump, och den senare lovar skämtsamt den högljödde Greene ett jobb på den radiostation han arbetar på när han muckar. Greene har dock tagit detta på allvar och söker upp Hughes.
Sedermera ska dessa båda herrar stå i centrum efter mordet på Martin Luther King och båda anses vara den avgörande faktorn till att inte hela Washington, ja t o m hela USA, stod i lågor efter mordet på King.
Vi får följa deras liv från unga män med drömmar om något stort till deras ålderdom. Martin Sheen och Cedric The Entertainer är två andra bra skådespelare ni kan se i denna film som jag varmt rekommenderar. 7,5 i betyg på IMDB och jag lägger mig runt den siffran. Filmen är sevärd och ger en något att fundera på.
Till sist har vi en film som jag misstänker kan kamma hem en Oscar eller två så småningom.
The Great Debaters är en film skriven av Denzel Washington med sig själv i en utav huvudrollerna. Till skillnad från Martina Haag vet han hur man agerar framför kameran.
Forest Whitaker har jag gillat sedan The Crying Game och han är lika stabil som vanligt. Filmen utspelar sig i USA på 30-talet och huvudämnet är segregation. De svarta har sedan 1865 varit fria enligt lag men är långt ifrån jämdställda med de vita.
På ett litet college i Texas, Wiley College, arbetar Melvin B Tolson (Washington) och hans ambition är att få fram ett debattlag bestående av unga svarta människor som kan debattera lika väl som deras vita motsvarigheter. (Debattdueller är vanligt förekommande i amerikanska skolor och det finns t o m nationella mästerskap i denna konst.)
Vi får följa fyra unga svara personer som i Tolsons regi lyckas vinna debatt efter debatt men som inte kan komma förbi rasbarriärerna i dåtidens USA. De får dock möta Harvards debattlag så småningom kan avslöjas.
Resan dit är dock lång och kantas av både interna stridigheter och den vita människans förakt mot personer med annan hudfärg.
Intressant att notera är att James Farmer Sr spelas av tidigare nämnda Forest Whitaker. Hans son i filmen är dock även hans son i verkligheten. James Farmer Jr (sedermera en berömd författare i USA framför allt) spelas av Denzel Whitaker. Undrar just vart Forest kan ha fått det namnet ifrån... :)
Denzel Whitaker är utöver sin pappa och sin namne den klart lysande stjärnan i denna film och jag tror vi kommer få se mer av honom i framtiden.
Personligen tycker 7,8 är lite lågt betyg för denna film. Jag skulle nog vilja säga 8,5 åtminstone.
Så, det vara alla filmtips för nu. Jag lär få anledning att återkomma så småningom. Adjö!
Tre filmer till blir det. Vi börjar med den sämsta utav den. Som trots det ordvalet är en riktigt bra film.
King of California handlar om den unga Miranda vars far kommer tillbaka till deras hus i Kalifornien efter två år på ett dårhus. Pappan, Charlie, spelas av Michael Douglas och dottern av Evan Rachel Wood. Dessa två utgör nästan hela filmen och deras personkemi sinsemellan gör filmen till en angenäm upplevelse.
Charlie, som inte verkat tillfriskna alls under sin vistelse på dårhuset, letar febrilt efter en skatt som någon medeltida spanjor ska ha grävt ned någonstans i Kalifornien. Trots att unga Miranda levt ensam under två år och tagit hand som sig själv och mognat trots sin blygsamma ålder, har hon svårt att värja sig för faderns stolligheter och påhitt.
Filmen berättas med värme och manuset tillsammans med Douglas och Wood gör den klart sevärd. 6,9 i genomsnittsbetyg. Den får 7,2 av mig.
Återstår gör två mycket starka filmer. Starka på det sätt att de lämnar en med tankar och funderingar på människan och våra handlingar. Precis som med Svarta Nejlikan har båda dessa filmer en grundplåt som är tagen ur verkligheten.
Talk to Me handlar om de två unga svarta männen Dewey Hughes och Ralph Waldo a k a Petey Greene. Chiwetel Ejofor spelar Hughets och Don Cheadle gör Greene. Både får beröm för sina starka insatser i film om vänskap, avundsjuka och misslyckade ambitioner.
Petey Greene träffar Dewey Hughes under sin fängelsevistelse, av en slump, och den senare lovar skämtsamt den högljödde Greene ett jobb på den radiostation han arbetar på när han muckar. Greene har dock tagit detta på allvar och söker upp Hughes.
Sedermera ska dessa båda herrar stå i centrum efter mordet på Martin Luther King och båda anses vara den avgörande faktorn till att inte hela Washington, ja t o m hela USA, stod i lågor efter mordet på King.
Vi får följa deras liv från unga män med drömmar om något stort till deras ålderdom. Martin Sheen och Cedric The Entertainer är två andra bra skådespelare ni kan se i denna film som jag varmt rekommenderar. 7,5 i betyg på IMDB och jag lägger mig runt den siffran. Filmen är sevärd och ger en något att fundera på.
Till sist har vi en film som jag misstänker kan kamma hem en Oscar eller två så småningom.
The Great Debaters är en film skriven av Denzel Washington med sig själv i en utav huvudrollerna. Till skillnad från Martina Haag vet han hur man agerar framför kameran.
Forest Whitaker har jag gillat sedan The Crying Game och han är lika stabil som vanligt. Filmen utspelar sig i USA på 30-talet och huvudämnet är segregation. De svarta har sedan 1865 varit fria enligt lag men är långt ifrån jämdställda med de vita.
På ett litet college i Texas, Wiley College, arbetar Melvin B Tolson (Washington) och hans ambition är att få fram ett debattlag bestående av unga svarta människor som kan debattera lika väl som deras vita motsvarigheter. (Debattdueller är vanligt förekommande i amerikanska skolor och det finns t o m nationella mästerskap i denna konst.)
Vi får följa fyra unga svara personer som i Tolsons regi lyckas vinna debatt efter debatt men som inte kan komma förbi rasbarriärerna i dåtidens USA. De får dock möta Harvards debattlag så småningom kan avslöjas.
Resan dit är dock lång och kantas av både interna stridigheter och den vita människans förakt mot personer med annan hudfärg.
Intressant att notera är att James Farmer Sr spelas av tidigare nämnda Forest Whitaker. Hans son i filmen är dock även hans son i verkligheten. James Farmer Jr (sedermera en berömd författare i USA framför allt) spelas av Denzel Whitaker. Undrar just vart Forest kan ha fått det namnet ifrån... :)
Denzel Whitaker är utöver sin pappa och sin namne den klart lysande stjärnan i denna film och jag tror vi kommer få se mer av honom i framtiden.
Personligen tycker 7,8 är lite lågt betyg för denna film. Jag skulle nog vilja säga 8,5 åtminstone.
Så, det vara alla filmtips för nu. Jag lär få anledning att återkomma så småningom. Adjö!
Filmtips vecka 8 - Del 1
Nedan följer ett x antal filmtips. Har inte kunnat göra så mycket annat med tanke på internetproblemen och flunsan. Okej då, lite x-box360 har det blivit också.
Först ut blir The Assassination of Jesses James (By the coward Robert Ford). Norra europas längsta filmtitel? Fick knappt plats på dvd-skivan åtminstone. Plats i minnet får den dock. En mycket välspelad och bra film. Att Brad Pitt blivit en karaktärsskådis vet de flesta men han fortstätter att övertyga. Både snygg och talangfull. Snacka om att livet är orättvist.
En som överraskar stort i denna film är Casey Affleck. Jodå, lillebror till den (i mina ögon) mindre begåvade Ben Affleck. Casey gör ett grymt jobb som Robert Ford och man hänförs av hans intensiva personportätt filmen igenom.
Karaktärerna runtomkring dessa personer bidrar också till att hålla filmen på en bra nivå. Sam Rockwell som Robert Fords bror Charley gör en stabil insats. 7,8 i betyg på IMDB och den ligger helt klart runt åttastrecket.
Att gå in närmare på vad filmen handlar om misstänker jag är överflödigt?
Nästa film till "rakning" är Underbar och Älskad av Alla (...och på jobbet går det också jättebra) Ok, första filmen hade inte norra europas längsta titel...
En film baserad på boken med samma namn skriven av Martina Haag. Martina som för övrigt gör rollen som Isabella. Hon skulle ha hållit sig till att skriva böcker.
Visst, den är lite småcharmig emellanåt och då jag inte läst boken kan jag inte uttala mig om dess kvalitet men som film är den rätt medioker faktiskt. Trots bra prestationer av Nikolaj Coster-Waldau och Ellen Mattsson så räcker inte filmen långt. Många kändisskådningar i denna film då den delvis utspelar sig på Dramaten.
Personligen låg jag mest och irriterade mig på den korkade Isabella. En människa som aldrig verkat ta ansvar för någonting i hela sitt liv. Lever på sina vänner, föräldrar och samhället. Nej, den här filmen får inte ens de 5,0 som är genomsnittet på IMDB. 2,5 kan jag sträcka mig till.
När vi ändå är inne på skitfilmer. Marco Polo. Fy f-n vilken usel smörja. Den är usel på alla nivåer. Marco Polo som jag tänkt skulle vara en intressant berättelse om en utav de största upptäckarna och sjöfararna i historien var en riktig smörja.
Hur man kan göra Brian Dennehy till Kublai Khan är f-n en gåta. Se INTE skiten.
Över till en film med lite substans och bra manus. Atonement (Försoning) är en film med många bottnar. Den kastar dig rakt in i rikemansvärlden i England kring andra världskriget. Ska erkänna att jag haft mina dubier kring Kiera Knightley men i denna film gör hon en mäktig och gedigen insats.
Hon spelar den unga Cecilia Tallis som har ett kärleksäventyr med sonen till familjens husmorska, Robbie Turner. (Utmärkt spelad av James McAvoy.) Den kommer dock till ett abrubt slut när hennes lillasyster Briony (vackert namn) inför polis vittnar om att Robbie överfallit hennes jämnåriga kusin som är på tillfälligt besök.
Robbie ställs inför valet att avtjäna straffet i fängelse eller gå med i armén och delta i andra världskriget. Mer än så tänker jag inte avslöja.
Fotot är enormt vackert och skådespelarna tar denna novell av Ian McEwan till höga betyg från mig. Manuset är välskrivet. Skådespelarna trovärdiga och sceneriet magnifikt. På nästan 30.000 röster har den genomsnittsbetyg på 8,0 och jag ger den inte lägre betyg. Se den, se den, se den.
Ok, en film till. Sedan måste jag nog byta inlägg om ni ska orka.
The Black Pimpernel (Svarta Nejlikan) är en film om den svenske ambassadören Harald Edelstam. I filmen briljant porträtterad av Michael Nyqvist.
Jag hade hört namnet Harald Edelstam tidigare men kunde inte placera det. Efter filmen satt jag mest och funderade på vad som gjort att han inte blivit lika erkänd/berömd här hemma som en annan människoälskare, Raoul Wallenberg.
I likhet med Wallenberg så vurmade Edelstam för människan. I vilket land han än var i så hjälpte han människor att fly undan diktaturer, våldsmän och annat pack. Redan innan hans stationering i Chile var han internationellt berömd för sina insatser för den lilla människan.
Edelstam (självklart inte ensam) lyckades under/efter statskuppen i Chile "smuggla" ut ca 25.000 chilenare som inte föll den nya regimen i smaken om man ska uttrycka sig så. Man rörs och hänförs av detta porträtt utav en människa som sätter andra före sig själv.
Tyvärr håller inte filmen i sig måttet hela vägen igenom. Några mindre lyckade val av skådespelare runtomkring Nyqvist och vissa logiska luckor i manus gör att man tyvärr tappar bort en del av känslan.
Däremot är ämnet otroligt intressant och Harald Edelstam väl värd uppmärksamheten. Han dog dessvärre i cancer 1989. Jag var förvisso endast 14 år då men ska erkänna att jag inte kan minnas att hans insatser togs upp under mina år i skolan. Konstigt med tanke på hur mycket man läste om Wallenberg och hans insatser.
Nåväl. Filmen är sevärd om inte annat så för Michael Nyqvists insats, Harald Edelstam som människa och en liten historielektion om vad som hände i Chile på 70-talet. Rekommenderas!
Först ut blir The Assassination of Jesses James (By the coward Robert Ford). Norra europas längsta filmtitel? Fick knappt plats på dvd-skivan åtminstone. Plats i minnet får den dock. En mycket välspelad och bra film. Att Brad Pitt blivit en karaktärsskådis vet de flesta men han fortstätter att övertyga. Både snygg och talangfull. Snacka om att livet är orättvist.
En som överraskar stort i denna film är Casey Affleck. Jodå, lillebror till den (i mina ögon) mindre begåvade Ben Affleck. Casey gör ett grymt jobb som Robert Ford och man hänförs av hans intensiva personportätt filmen igenom.
Karaktärerna runtomkring dessa personer bidrar också till att hålla filmen på en bra nivå. Sam Rockwell som Robert Fords bror Charley gör en stabil insats. 7,8 i betyg på IMDB och den ligger helt klart runt åttastrecket.
Att gå in närmare på vad filmen handlar om misstänker jag är överflödigt?
Nästa film till "rakning" är Underbar och Älskad av Alla (...och på jobbet går det också jättebra) Ok, första filmen hade inte norra europas längsta titel...
En film baserad på boken med samma namn skriven av Martina Haag. Martina som för övrigt gör rollen som Isabella. Hon skulle ha hållit sig till att skriva böcker.
Visst, den är lite småcharmig emellanåt och då jag inte läst boken kan jag inte uttala mig om dess kvalitet men som film är den rätt medioker faktiskt. Trots bra prestationer av Nikolaj Coster-Waldau och Ellen Mattsson så räcker inte filmen långt. Många kändisskådningar i denna film då den delvis utspelar sig på Dramaten.
Personligen låg jag mest och irriterade mig på den korkade Isabella. En människa som aldrig verkat ta ansvar för någonting i hela sitt liv. Lever på sina vänner, föräldrar och samhället. Nej, den här filmen får inte ens de 5,0 som är genomsnittet på IMDB. 2,5 kan jag sträcka mig till.
När vi ändå är inne på skitfilmer. Marco Polo. Fy f-n vilken usel smörja. Den är usel på alla nivåer. Marco Polo som jag tänkt skulle vara en intressant berättelse om en utav de största upptäckarna och sjöfararna i historien var en riktig smörja.
Hur man kan göra Brian Dennehy till Kublai Khan är f-n en gåta. Se INTE skiten.
Över till en film med lite substans och bra manus. Atonement (Försoning) är en film med många bottnar. Den kastar dig rakt in i rikemansvärlden i England kring andra världskriget. Ska erkänna att jag haft mina dubier kring Kiera Knightley men i denna film gör hon en mäktig och gedigen insats.
Hon spelar den unga Cecilia Tallis som har ett kärleksäventyr med sonen till familjens husmorska, Robbie Turner. (Utmärkt spelad av James McAvoy.) Den kommer dock till ett abrubt slut när hennes lillasyster Briony (vackert namn) inför polis vittnar om att Robbie överfallit hennes jämnåriga kusin som är på tillfälligt besök.
Robbie ställs inför valet att avtjäna straffet i fängelse eller gå med i armén och delta i andra världskriget. Mer än så tänker jag inte avslöja.
Fotot är enormt vackert och skådespelarna tar denna novell av Ian McEwan till höga betyg från mig. Manuset är välskrivet. Skådespelarna trovärdiga och sceneriet magnifikt. På nästan 30.000 röster har den genomsnittsbetyg på 8,0 och jag ger den inte lägre betyg. Se den, se den, se den.
Ok, en film till. Sedan måste jag nog byta inlägg om ni ska orka.
The Black Pimpernel (Svarta Nejlikan) är en film om den svenske ambassadören Harald Edelstam. I filmen briljant porträtterad av Michael Nyqvist.
Jag hade hört namnet Harald Edelstam tidigare men kunde inte placera det. Efter filmen satt jag mest och funderade på vad som gjort att han inte blivit lika erkänd/berömd här hemma som en annan människoälskare, Raoul Wallenberg.
I likhet med Wallenberg så vurmade Edelstam för människan. I vilket land han än var i så hjälpte han människor att fly undan diktaturer, våldsmän och annat pack. Redan innan hans stationering i Chile var han internationellt berömd för sina insatser för den lilla människan.
Edelstam (självklart inte ensam) lyckades under/efter statskuppen i Chile "smuggla" ut ca 25.000 chilenare som inte föll den nya regimen i smaken om man ska uttrycka sig så. Man rörs och hänförs av detta porträtt utav en människa som sätter andra före sig själv.
Tyvärr håller inte filmen i sig måttet hela vägen igenom. Några mindre lyckade val av skådespelare runtomkring Nyqvist och vissa logiska luckor i manus gör att man tyvärr tappar bort en del av känslan.
Däremot är ämnet otroligt intressant och Harald Edelstam väl värd uppmärksamheten. Han dog dessvärre i cancer 1989. Jag var förvisso endast 14 år då men ska erkänna att jag inte kan minnas att hans insatser togs upp under mina år i skolan. Konstigt med tanke på hur mycket man läste om Wallenberg och hans insatser.
Nåväl. Filmen är sevärd om inte annat så för Michael Nyqvists insats, Harald Edelstam som människa och en liten historielektion om vad som hände i Chile på 70-talet. Rekommenderas!
Internet lever!!!
Det har varit några otrooooligt ensliga dagar utan internet. Går inte att beskriva. Internet är som ett gift. Eller drog. Det kanske säkert både döda dig eller göra dig beroende.
Varför jag inte haft internet under ca tre dagar? Verkar vara en blandning mellan nytt trassligt modem, problem hos internetleverantören och sbs. (skit bakom spakarna)
Som om detta inte vore nog har jag haft flunsan. Inte ett dugg roligt. Är fortfarande inte helt hundra men bra mycket bättre än jag varit de senaste dagarna.
Nej, nu vill jag inte skriva om negativa saker längre. Byter blygginlägg och kommer med lite nya filmtips istället.
Varför jag inte haft internet under ca tre dagar? Verkar vara en blandning mellan nytt trassligt modem, problem hos internetleverantören och sbs. (skit bakom spakarna)
Som om detta inte vore nog har jag haft flunsan. Inte ett dugg roligt. Är fortfarande inte helt hundra men bra mycket bättre än jag varit de senaste dagarna.
Nej, nu vill jag inte skriva om negativa saker längre. Byter blygginlägg och kommer med lite nya filmtips istället.
söndag 17 februari 2008
En trevlig kväll i goda vänners lag
Per, Sara och Annica poserar...
Vaknade rätt sent in på lördagen tyckte jag när korpgluggarna öppnades. Jag som hade så mycket att göra innan gästerna skulle komma. Drog iväg som en avlöning till Great Skate i Johanneshov för att hämta min tidigare beställda hockeybyxor.
Fartade därefter vidare till jobbet och skrev ut lite grejer och sedan bar det av mot Systemet i Solna C. AIK hade träningsmatch mot BP klockan två så det var rejält med folk runt centrumet. Hade gärna velat gå men kände att tiden inte räckte till. Hittade en lucka relativt snabbt och köpte det jag skulle ha på Bolaget. Kändisspottade brottaren Frank Andersson dessutom.
ICA Maxi fick sig sedan en påhälsning på ca 43 minuter. F-n vad folk är i vägen. Man behöver en valium för att orka med alla idioter som ställer sig mitt i gången, korsar en färdväg eller går så sakta att man har lust att ge dem en p-bot. Nåväl. Kom därifrån med humöret någorlunda intakt.
Förberedde en del utav maten för aftonen innan Annica dök upp och gjorde mig sällskap. Andra dejten kanske inte är idealsik att ha tillsammans med vänner men ibland har nöden ingen lag. Per och Sara dök upp strax efter sex. Iskalla och andfådda. Trots att Per säkerligen varit hos mig en miljard gånger så hittade han inte så bra när han inte kom från det håll han brukar så han hade tagit med Sara på en bergsbestigning på vägen.
Förrätten bestod av räkcocktail toppad med avocado. Mumsigt gott. (Fast det skulle ha varit lite mer majonnäs i den och lite mindre citronsaft.) Varmrätten som serverades var marinerad fläskfilé med potatisgratäng. Enkelt men galet gott. Efterrätten som senare intogs var klassikerna Gino. Blandade i lite kokosflingor i den rivna vita chokladen och det var löjligt gott som topping för den ugnsgratinerade blandningen av kiwi, banan och jordgubb. Ta en skopa äkta vaniljglass till det och du är nära himmelriket. (Redaktören vill här be om ursäkt för att middagen inte dokumenterats i form av bilder.)
Prata gjorde vi länge och mycket. Det märktes om inte annat på det växande berg av tomflaskor. Nästan fyra pannor vin och mer än ett dussin öl gick åt. Per och Sara valde att lämna tillställningen runt 01-tiden i taxi. Per ville väl inte riskera att gå vilse mitt i natten.
Per tyckte dessutom att allt under kvällen skulle vara "off blogg". Fast det går ju inte. Däremot så hade vi inga skandaler och samtalsämnena cirkulerade från Melodifestival till trasiga vattenledningar och stambyten. Allt som allt en myckte mättande, kul och skön kväll.
Var helt färdig när jag vaknade imorse. Annica likaså. Mr Magoriums Wonder Emporium och Michael Clayton blev morgonens underhållning för våran del. Den förstnämnda en ljuvlig barnfilm med Dustin Hoffman och Natalie Portman. Perfekt film en söndagmorgon. Den senare av de två var en dramathriller med George Clooney. Helt ok även om det tog lång tid för att förstå vissa grejer som hände i början. Båda filmerna rekommenderas dock.
Nej, nu är det dags att göra sig i ordning. AIK - Borås väntar på Hovet. Känns som ett helt ok söndagsnöje. Fast det beror väl lite på hur den slutar förstås...
fredag 15 februari 2008
En kväll på Hovet
Home at last. Under ca 1½ period längtade jag enkom hem till värmen och lugnet. Matchen värmde nämligen inte och lugnt kan man inte påstå att det var heller.
Åkte raka vägen hem efter jobbet, bytte om, satte mig i bilen och styrde mot Fridhemsplan. The Home of the Nylf. Parkeringsplatser är en hårdvara. Ställde mig där man absolut inte får stå men orkade inte bry mig.
Danne (a k a The Nylf, Nyffe, Snubble osv) hade tillagat en pasta med fläskfile, paprika, champinjoner och lite annat gott. Vi slevade i oss, hoppade in i bilen igen fartade mot Hovet.
Hann inte längre än till Globens shoppingcenter innan vi stötte på Jompa & Matzon. (Bröder) Jompa hade med sig Zack och Matzon Lizzie och Dina. (Elizia och Adina för dem som undrar...) Deras farsa, Göran, var med dessutom. Tillsammans med sin vapendragare, Persson. På fotbollsmatcherna brukar de ha varsin matchtröja. Göran på ena ryggen, Persson på den andra. Vi har haft mycket kul åt dem kan ni tro.
Ungarna for som snorloskor inne på arenan. Satt inte still en minut. Hade spelarna på isen bara haft hälften av deras energi så hade det kunnat bli en kul tillställning. 2-2 slutade den. Lagom spännande.
Körde Nyffe till T-Centralen. Han ska jobba "under the Tower" inatt. Avundas honom inte. Själv är jag sådär lagom mosig och längtar efter täcke och kudde. Snudd på en snuttefilt också. Imorgon väntar nya äventyr. Äventyr ni kan ha turen/oturen (beror ju på hur man ser det) att läsa om här imorgon. Sov gott!
Åkte raka vägen hem efter jobbet, bytte om, satte mig i bilen och styrde mot Fridhemsplan. The Home of the Nylf. Parkeringsplatser är en hårdvara. Ställde mig där man absolut inte får stå men orkade inte bry mig.
Danne (a k a The Nylf, Nyffe, Snubble osv) hade tillagat en pasta med fläskfile, paprika, champinjoner och lite annat gott. Vi slevade i oss, hoppade in i bilen igen fartade mot Hovet.
Hann inte längre än till Globens shoppingcenter innan vi stötte på Jompa & Matzon. (Bröder) Jompa hade med sig Zack och Matzon Lizzie och Dina. (Elizia och Adina för dem som undrar...) Deras farsa, Göran, var med dessutom. Tillsammans med sin vapendragare, Persson. På fotbollsmatcherna brukar de ha varsin matchtröja. Göran på ena ryggen, Persson på den andra. Vi har haft mycket kul åt dem kan ni tro.
Ungarna for som snorloskor inne på arenan. Satt inte still en minut. Hade spelarna på isen bara haft hälften av deras energi så hade det kunnat bli en kul tillställning. 2-2 slutade den. Lagom spännande.
Körde Nyffe till T-Centralen. Han ska jobba "under the Tower" inatt. Avundas honom inte. Själv är jag sådär lagom mosig och längtar efter täcke och kudde. Snudd på en snuttefilt också. Imorgon väntar nya äventyr. Äventyr ni kan ha turen/oturen (beror ju på hur man ser det) att läsa om här imorgon. Sov gott!
Äntligen en dag värd att fira!
Kommentar överflödig...
Jag upprepar. Äntligen en dag värd att fira. Undra om denna underbara dag går att byta ut mot gårdagens köphysteridag?! En tanke värd att fundera på.
Det stämmer. Jag har verkligen ingenting att blogga om egentligen. Men detta är värt ett blogginlägg för mer kärlek än så här är det svårt att få och ge. Tänk er om åtta år. 125-års jubileum! Längtar.
För er AIK:are där ute väntar en aktiv helg. Matcher på Hovet ikväll och på söndag och imorgon spelar fotbollslaget mot BP på Skytteholm. Hur ska man hinna med allt? Do it!
torsdag 14 februari 2008
Under kategorin Märkliga händelser
Så här kunde det sett ut hemma hos mig idag...
Det märkliga samtalet byttes mot en märklig händelse idag. Strax efter att jag bloggat om samtalet ringde de igen och ville mycket riktigt att jag skulle komma hem för att öppna till lägenheten.
När jag kliver in genom porten är det vatten överallt. Inte mycket, men ändå. Börjar ana oråd.
Går trapporna upp mot mitt våningsplan och där sitter något form av skydd och bakom skyddet är det mer vatten än nere i porten. Plaskar fram till min dörr. Tittar mig omkring men inser att det knappast kan vara så mycket att det nått över min tröskel och in i lägenheten.
Snustorrt. Inte en droppe vatten någonstans. Pustar ut. Tänker efter. Går mot ytterdörren. Öppnar den. Vart är folket som håller på med vattenledningen? Inte en kotte i närheten. Ca 50cm från min dörr finns källardörren. Den är öppen. Plaskar dit. Hela källargolvet är fyllt av vatten. Tittar in i det lilla skrymslet direkt bakom dörren. Ingen där.
Plaskar mig bortåt mitt källarförråd. Lugnt. Vattnet har inte trängt igenom dit. Plaskar tillbaka. Vart f-n är de någonstans. De har ringt från hemligt nummer så jag kan inte ringa upp dem. Går ned i porten och kollar på lappen. Inget telefonnummer.
Går upp till mig igen. Sätter på kaffe. Sätter mig där jag sitter nu, i datorstolen. Knäpptyst ute i trappen. Det går en sisådär 45 minuter innan jag hör ett plaskande utanför och några röster. Öppnar dörren och min syn möts av Knatte, Fnatte och Tjatte. Jag skojar inte. Den ena såg värre ut än den andra. Frågar dem vem utav dem som ringt mig. Ni behövde ju komma in i lägenheten sa ni. Ingen av dem påstår de. Måste varit deras chef.
Vart är han då frågar jag något irriterad. Jag har åkt från jobbet för att ni behövde komma in hos mig och det lät akut. Vart har ni varit de senaste 45 minuterna? Vi tog en fika säger Tjatte. Hade god lust att ta Knatte och Fnatte och slå Tjatte med dem.
Följande tio minuter går åt till att utröna varför jag egentligen behövde komma hem. Ingen utav dem har något svar. Jag ber dem ringa sin chef men honom får de inte tag i. Då går det upp ett ljus för Knatte. Jo just det. När vi slog på röret inne i skrymslet så missade vi några gånger och var rädda för att vi slagit så hårt att det blivit skador på din vägg.
Hade blickar kunnat döda hade Knatte varit i ankhimlen nu. Jag bjöd in de tre lymlarna i lägenheten och bad dem titta på min vägg. Ser ni något hål?! Ser ni något vatten?! Fnatte ser något obekväm ut. Måste ha varit han som hamrade en halvmeter snett. Förvisso var han lite vindögd men ändå.
Deras chef ringer. Han pratar med Knatte. Han vill själv komma och se skadorna. Vilka skador säger jag, det är ju inga. Nej, det är det han vill se säger Fnatte med en ton som är på gränsen till vad jag mäktar med för tillfället. Kan man få en kopp säger Tjatte precis som jag tänkt strypa Fnatte långsamt till döds. Det svartnar i huvudet på mig och idioterna åker ut i trappen igen. Säg till när eran chef är här så får han kolla på "skadorna".
35 minuter senare ringer det på dörren. Utanför står deras chef. Jag förstår hur knattarna fick sina jobb. - Du får ursäkta men vi hålls ju skadeståndsskyldiga om vi har sönder saker i fastigheten. Vi vill bara vara säkra att du inte fått in något vatten i lyan och att väggen inte gick sönder. Jag tackade för omtanken men sa att det är lugnt. Inget är skadat.
När kommer allt vatten vara borta frågar jag. - Det tar inte lång tid. Jag har varit iväg och hämtat en pump. De är grymt effektiva. Vi är klara innan kvällen kommer. Ledningen då undrar jag. - Den är ok. Vi var tvungen att byta ledningarna på några ställen bara.
Klockan står på 16:23 när jag stänger dörren. Ingen idé att åka tillbaka till jobbet. I trappen dånar det om pumpen men det skiter jag i. Slår på x-boxen och lirar i någon timma.
Därefter har det varit hockeyträning och jag är nu sådär härligt mör och trött i kroppen. En nattmacka och en kopp thé får det bli. Oj, det är fredag ser jag nu. Nice! En arbetsdag kvar innan en skön helg kommer. AHD är över dessutom. Extra skönt. Det var lite för många utav grabbarna som inte kom på träningen ikväll. Jag tror mig veta varför. Har inte mycket till övers för deras flickvänner/fruar just nu. Kanske därför jag är singel... God natt!
Under kategorin märkliga samtal
- Är det Andreas?
- Ja.
- Boendes på *********** *?
- Ja.
- Vi håller ju på att fixa vattenledningarna här idag.
- Jo, jag såg en lapp om det i porten härom dagen.
- Vi har stött på lite problem.
- Eh, jaha?
- Ja, din lägenhet vätter ju mot en del av källaren där vattenledningarna går.
- Ok.
- Har du långt ifrån där du arbetar och hem?
- Nej, tar väl en kvart - tjugo minuter ungefär.
- Bra.
- Bra?
- Jo, vi har som sagt stött på problem och kan hända att vi behöver tillgång till din lägenhet.
- Vad menar du när du säger problem?
- Vi har problem med ett rör och vattnet går inte att stänga av.
- Är det inte bara att stänga av vattnet via huvudledningen?
- (Ohörligt svar till stora delar)... men det vore bra om du kan komma hit och öppna åt oss ifall vi behöver tillgång till din lägenhet.
- Självklart. Ni får ringa om det är något. Men min lägenhet riskerar väl inga vattenskador?
- Troligtvis inte. Det är lite blött just nu.
- Troligtvis inte? Lät inte särskilt säkert.
- Oroa dig inte. Det ordnar sig. Men då ringer vi om det är något.
- Eh, ja var snäll och gör det.
Alltså jag är ju inte fena på vattenledningar men om det svämmar över stänger man väl av huvudledningen? Åh om det nu rinner ut så mycket vatten så borde de väl ta dit ett helt j..la expertteam?
Det har nu gått två timmar sedan samtalet och jag ska erkänna att jag är lite nervös. Funderar på om jag måste köpa cyklop och simfenor tills dess jag ska hem...
- Ja.
- Boendes på *********** *?
- Ja.
- Vi håller ju på att fixa vattenledningarna här idag.
- Jo, jag såg en lapp om det i porten härom dagen.
- Vi har stött på lite problem.
- Eh, jaha?
- Ja, din lägenhet vätter ju mot en del av källaren där vattenledningarna går.
- Ok.
- Har du långt ifrån där du arbetar och hem?
- Nej, tar väl en kvart - tjugo minuter ungefär.
- Bra.
- Bra?
- Jo, vi har som sagt stött på problem och kan hända att vi behöver tillgång till din lägenhet.
- Vad menar du när du säger problem?
- Vi har problem med ett rör och vattnet går inte att stänga av.
- Är det inte bara att stänga av vattnet via huvudledningen?
- (Ohörligt svar till stora delar)... men det vore bra om du kan komma hit och öppna åt oss ifall vi behöver tillgång till din lägenhet.
- Självklart. Ni får ringa om det är något. Men min lägenhet riskerar väl inga vattenskador?
- Troligtvis inte. Det är lite blött just nu.
- Troligtvis inte? Lät inte särskilt säkert.
- Oroa dig inte. Det ordnar sig. Men då ringer vi om det är något.
- Eh, ja var snäll och gör det.
Alltså jag är ju inte fena på vattenledningar men om det svämmar över stänger man väl av huvudledningen? Åh om det nu rinner ut så mycket vatten så borde de väl ta dit ett helt j..la expertteam?
Det har nu gått två timmar sedan samtalet och jag ska erkänna att jag är lite nervös. Funderar på om jag måste köpa cyklop och simfenor tills dess jag ska hem...
ADHD - Alla Djävla Hjärtans Dag
Alla Hjärtans Dag är här. Igen...Jodå, nog är det dags igen. Den stackars Valentin har nog ingen aning om vad han startade på 200-talet när han vigde folk mot den härskande Claudius vilja. Det sägs även att Valentin skrev ett brev till sin kära och att det är det som ligger till grund för Alla Hjärtans Dag korten. Kanske stämmer, vad vet jag.
Vad jag vet är att jag inte har mycket till övers för AHD. För mig har den ingen speciell innebörd. Jag vägrar ryckas med i den allmänna romantikhysterin. I mina ögon känns det bara falskt och påtvingat.
En del anklagar mig för att vara oromantisk. Gör det. Rör mig inte i ryggen. Att påtvingas en dag för att fira romantik och kärlek känns bara så otroligt fånigt, småaktigt och till viss del idiotiskt. För er som vill fira AHD, snälla fortsätt med det. För er som blir sura när eran partner inte vill fira AHD, ta er en riktig funderar på vad ni själva är för en sorts människa.
Lika kommersiell som Mor- och Fars Dag är AHD. Det har ingenting med romantik och kärlek att göra. Vore det inte för sluga och slipade affärsmän som på 60-talet i Sverige kom på att de kunde tjäna pengar på denna dag så skulle vi troligtvis inte "fira" denna dag. Ungefär lika påtvunget som Halloween.
För mig är AHD så långt ifrån romantik och kärlek man kan komma. För alla vi vet att kärlek inte kommer på beställning. Den infinner sig inte för att det står så i almanackan. Lever man i ett kärlekslöst förhållande 364 dagar om året så tror jag inte att en påtvingad romantisk dag en gång per år kan rädda romantiken. Men hej, jag kan ha fel.
Jag vägrar med en dåres envishet att rätta mig i ledet. Hade jag haft en flickvän just i detta nu hade hon fått vara väldigt besviken idag. Inga blommor skulle ha köpts. Ingen present. Ingen middag.
Jag är romantisk när JAG vill vara det. Jag kan vara romantisk och kärleksfull vilken dag som helst men inte på beställning.
Att gå konsumentsamhällets ärenden vägrar jag dock. Det är ju bara företagarna som tjänar på det. För inte är vi människor så korkade att vi tror att denna dag är till för att faktiskt fira kärleken och dess helande kraft? Eller?
I Sverige är det männen som skall uppvakta kvinnorna på denna dag. Fast det finns visst de kvinnor som tar saken i egna händer och styr så att denna dag blir så nuttig och underbar så. Åh visst, fortsätt gärna med det. Blanda inte in mig bara.
Att visa ömhet och kärlek till dem jag bryr mig om gör jag med jämna mellanrum men jag tänker inte cementera en speciell dag till det. Jag skulle kunna tänka mig att fira kärleken varje dag bara jag slipper bli indragen i någon sorts hysteri.
Så fira gärna kärleken! Fast gör det varje dag. Säg till din speciellt utvalda, sambo, fru/man att du älskar honom/henne varje dag. Varje morgon ni vaknar kan du säga något kärleksfullt och snällt. Varje dag kan du uppmuntra din partner med stöttande, gulliga och kärleksfulla ord. Det ÄR nämligen kärlek det.
Kärlek är att varje dag kunna uppskatta sin partner för den person de är. Stötta dem i deras vardagliga liv. Finnas vid deras sida när det gjort något bra såväl som dåligt. Vara deras personliga stöttepelare. Ge din älskade en komplimang var dag på året, det är verkligen inte svårt. Kanske skulle vi då slippa kommersialismens intrång på det mest meningsfulla vi har, kärleken.
Kramar till er ALLA på Alla Djävla Hjärtans Dag!
onsdag 13 februari 2008
Dagens lunchskvaller
Skumt. Jag ingenting att skvallra om. Måste bli bättre på det. Får ta mig i kragen och hitta på något istället. Verkar ju vara så skvallerblaskorna jobbar.
Däremot kan jag säga att det är dags för "den" dagen igen. Jo, ni vet alla vilken som menas. AHD - Alla Hjärtans Dag. Ruttnar bara jag skriver om det. Varför? Orkar inte skriva om det just nu. Lär få anledning att återkomma om det imorgon.
När alla förälskade människor visar att de älskar varandra, för det går ju inte att göra de andra 364 dagarna på året. Nej, det måste införas en dag i almanackan för att folk ska vara hjärtliga gentemot varandra. Såååå tröttsamt.
Däremot kan jag säga att det är dags för "den" dagen igen. Jo, ni vet alla vilken som menas. AHD - Alla Hjärtans Dag. Ruttnar bara jag skriver om det. Varför? Orkar inte skriva om det just nu. Lär få anledning att återkomma om det imorgon.
När alla förälskade människor visar att de älskar varandra, för det går ju inte att göra de andra 364 dagarna på året. Nej, det måste införas en dag i almanackan för att folk ska vara hjärtliga gentemot varandra. Såååå tröttsamt.
Ni har själva sett
vilken morgon vi fått va? Jag hoppas det. Blå himmel, solen skiner och det är lagom kallt/varmt i luften. Härligt!
Jag skrev så långa inlägg i bloggen igår att jag har ont i fingertopparna. Kan bli sparsamt med inlägg idag. Det finns dock mycket att skriva om.
Tito Beltran. Barack Obama. Hillary Clinton. Regeringens just nu väldigt konstiga politik. Vad som gör att just popcorn fastnar så in i helvete i tänderna. Varför naveln fylls med ludd. Hur ett stort satans monster till lastbil lyckas ställa sig så illa på min hemgata att man knappt kommer förbi den.
Jo, det händer mycket i våran kära värld. Jag ber att få återkomma.
Jag skrev så långa inlägg i bloggen igår att jag har ont i fingertopparna. Kan bli sparsamt med inlägg idag. Det finns dock mycket att skriva om.
Tito Beltran. Barack Obama. Hillary Clinton. Regeringens just nu väldigt konstiga politik. Vad som gör att just popcorn fastnar så in i helvete i tänderna. Varför naveln fylls med ludd. Hur ett stort satans monster till lastbil lyckas ställa sig så illa på min hemgata att man knappt kommer förbi den.
Jo, det händer mycket i våran kära värld. Jag ber att få återkomma.
tisdag 12 februari 2008
Klass 9A - Se den. Följ den!
Jag har sedan aptitretaren i förra veckan varit otroligt nyfiken och förväntansfull på starten av dokumentärserien Klass 9A. Jag blev varken besviken eller lurad. Premiären gav definitivt mersmak.
Att svenska ungdomar ligger risigt till kunskapsmässigt har nog alla förstått vid det här laget. I internationella jämförelser där Sverige i princip alltid legat i topp i jämförbara ämnen har vi tappat stort gentemot andra länder.
Dagens ungdomar är sjävlfallet inte mindre intelligenta än tidigare generationer. Däremot är många utav dem helt klart mindre allmänbildade. Orsaken? Enligt mig själv är det tre faktorer :
Skolan, föräldrarna och barnen själva.
Om vi tar den förstnämnda så är bristen på behöriga, pedagogiska, kunniga och dedikerade lärare stor. Jag har själv några vänner som är lärare men kan endast bedöma dem som privatpersoner då jag aldrig sett dem i ett klassrum. (Ja, utöver när vi själva gick i skolan då förstås.) Intressant nog så var det ett inslag i dagens Aktuellt där man behandlade ämnet behöriga lärare. Ännu intressantare att det var ifrån min gamla högstadieskola Tallbakaskolan. Annika Rosenius (har för mig att hon hette Johansson när jag gick där) var en utav mina klassföreståndare. Hon undervisade oss i Religion och Historia. Idag har hon även hand om eleverna i Svenska trots att hon inte har någon utbildning för det.
Jobbigt för henne, dåligt för eleverna. En oinsatt lärare är en lärare som inte kan vara dedikerad och lära ut på samma sätt som en lärare som brinner för sitt ämne.
Många föräldrar idag är frånvarande. Då menar jag inte fysiskt utan mer mentalt. De orkar inte bry sig tillräckligt om barnens utbildning och verkar inte kontrollera att deras barn verkligen hänger med i plugget. Själv skulle jag haft en väldigt röd rumpa om jag misskött mig i skolan. Det skulle pappa ha sett till.
Ursäkterna från denna grupp är många. Helst ska det skyllas på skolan, andra ungar eller samhället i stort. Eget ansvar för att deras barn har baskunskaper i diverse ämnen verkar de inte ha.
Min fråga till föräldrarna är : Märken man inte att ens eget barn inte har baskunskaper i t ex svenska, matematik, engelska, samhällskunskap, historia eller religion. Som exempel alltså. Har man inte den kollen att när man ska på semester till södra Sverige så sitter ungen och kollar på kartan över norrland? På semesterna i England, märker ni inte att erat barn inte kan kommunicera på det mest enkla sätt med invånarna i landet? Märken ni inte att ungen inte kan räkna fem ägg + två deciliter mjöl när ni ska baka? Märker ni inte att de tror att det är muslimer som tillber Shiva istället för hinduer? Märker ni inte när de tror att Bengt Magnusson är statsminister istället för Fredrik Reinfeldt?
Jag bara undrar...
Barnen själva är ett kapitel för sig. Ungdomar idag vill bli popartister, dokussåpakändisar, idrottsstjärnor eller rent utav leva på att göra brott. Inte alla, självklart inte. Tyvärr dock en alldeles för stor del. Är det någon som kan visa dem hur många av populationen som verkligen är något av ovanstående? Föräldrarna kanske. Lärarna? Media? Samhället? Något måste visa dagens ungdomar vilka odds de har på att bli t ex kändis.
TV och internet i all ära. Dessa media har verkligen utvecklats de senaste tio åren. Dock inte alltid av godo. Barn/ungdomar idag spenderar ofantligt mycket tid framför något utav medierna. Nu sägs det att man lär sig mycket av vad som visas på TV och att kunskapstörsten hos internetanvändarna är stor. Hur kommer det sig då att eleverna blir sämre och sämre i alla ämnen i skolan? Ekvationen går inte ihop.
Barn kommer alltid vara barn och kommer alltid att utmana och tänja på gränser, regler, normer och värderingar. Det är upp till de vuxna i samhället att visa vad som går/får tänjas på och vad som inte är acceptabelt. Är det acceptabelt att inte veta att Stockholm är Sveriges huvudstad? Jag bara undrar.
Om barnen själva får välja kommer de inte gå i skolan och lära sig och utbilda sig. Det finns saker som är bra mycket roligare. Det tyckte jag också. Hade det inte varit för mamma och pappa som envisades med att vara på mig som en igel hade jag troligtvis varit både analfabet och dum i huvudet. Det är de vuxnas ansvar att se till att barn och ungdomar är väl föreberedda för vad som väntas av dem när de kommer ut i arbetslivet.
Alla kan inte glida runt på en räkmacka. Det går bara inte. Ett fungerade samhälle går under på nolltid om alla ska sitta och fika medan de pillar sig i naveln. Enkel ekvation. Om man lärt sig grundläggande kunskaper i matematik dvs.
Kvällens avnsnitt av Klass 9A var en mjukstart. En mjukstart där man fick lära känna några utav lärarna och eleverna som kommer synas i ytterligare tolv avsnitt. Vi har den galne greken Stavros som ska lära ungdomarna matematik. Vi har Gunilla som lär dem svenska, bild och livskunskap. Lilla charmtrollet Ala (tycker han är lik Zlatan på något sätt...) som vägrar vara med på idrotten och vill bli designer av bilar när han blir stor. Det var bara några utav dem som vi kommer få följa.
Jag blev helt såld. Inget kommer stoppa mig från att se övriga avsnitt. Jag känner att jag måste få veta hur allting kommer att utvecklas. Åh vem kunde låta bli att inte charmas utav Stavros, Igor, Ala, Tova och Gunilla?
Nej, nu har jag verkligen bloggat för många rader för en dag. Ledsen om ni tröttnat i förväg. Ämnet är dock intressant och dessutom otroligt relevant. Inte bara för dig och mig, utan för kommande generationer. Det handlar om samhället Sveriges fortsatta välstånd och utveckling. Ja, just så viktigt är det faktiskt med en fungerande skola och barn som går ut den med grundläggande kunskaper i diverse ämnen. God natt!
Att svenska ungdomar ligger risigt till kunskapsmässigt har nog alla förstått vid det här laget. I internationella jämförelser där Sverige i princip alltid legat i topp i jämförbara ämnen har vi tappat stort gentemot andra länder.
Dagens ungdomar är sjävlfallet inte mindre intelligenta än tidigare generationer. Däremot är många utav dem helt klart mindre allmänbildade. Orsaken? Enligt mig själv är det tre faktorer :
Skolan, föräldrarna och barnen själva.
Om vi tar den förstnämnda så är bristen på behöriga, pedagogiska, kunniga och dedikerade lärare stor. Jag har själv några vänner som är lärare men kan endast bedöma dem som privatpersoner då jag aldrig sett dem i ett klassrum. (Ja, utöver när vi själva gick i skolan då förstås.) Intressant nog så var det ett inslag i dagens Aktuellt där man behandlade ämnet behöriga lärare. Ännu intressantare att det var ifrån min gamla högstadieskola Tallbakaskolan. Annika Rosenius (har för mig att hon hette Johansson när jag gick där) var en utav mina klassföreståndare. Hon undervisade oss i Religion och Historia. Idag har hon även hand om eleverna i Svenska trots att hon inte har någon utbildning för det.
Jobbigt för henne, dåligt för eleverna. En oinsatt lärare är en lärare som inte kan vara dedikerad och lära ut på samma sätt som en lärare som brinner för sitt ämne.
Många föräldrar idag är frånvarande. Då menar jag inte fysiskt utan mer mentalt. De orkar inte bry sig tillräckligt om barnens utbildning och verkar inte kontrollera att deras barn verkligen hänger med i plugget. Själv skulle jag haft en väldigt röd rumpa om jag misskött mig i skolan. Det skulle pappa ha sett till.
Ursäkterna från denna grupp är många. Helst ska det skyllas på skolan, andra ungar eller samhället i stort. Eget ansvar för att deras barn har baskunskaper i diverse ämnen verkar de inte ha.
Min fråga till föräldrarna är : Märken man inte att ens eget barn inte har baskunskaper i t ex svenska, matematik, engelska, samhällskunskap, historia eller religion. Som exempel alltså. Har man inte den kollen att när man ska på semester till södra Sverige så sitter ungen och kollar på kartan över norrland? På semesterna i England, märker ni inte att erat barn inte kan kommunicera på det mest enkla sätt med invånarna i landet? Märken ni inte att ungen inte kan räkna fem ägg + två deciliter mjöl när ni ska baka? Märker ni inte att de tror att det är muslimer som tillber Shiva istället för hinduer? Märker ni inte när de tror att Bengt Magnusson är statsminister istället för Fredrik Reinfeldt?
Jag bara undrar...
Barnen själva är ett kapitel för sig. Ungdomar idag vill bli popartister, dokussåpakändisar, idrottsstjärnor eller rent utav leva på att göra brott. Inte alla, självklart inte. Tyvärr dock en alldeles för stor del. Är det någon som kan visa dem hur många av populationen som verkligen är något av ovanstående? Föräldrarna kanske. Lärarna? Media? Samhället? Något måste visa dagens ungdomar vilka odds de har på att bli t ex kändis.
TV och internet i all ära. Dessa media har verkligen utvecklats de senaste tio åren. Dock inte alltid av godo. Barn/ungdomar idag spenderar ofantligt mycket tid framför något utav medierna. Nu sägs det att man lär sig mycket av vad som visas på TV och att kunskapstörsten hos internetanvändarna är stor. Hur kommer det sig då att eleverna blir sämre och sämre i alla ämnen i skolan? Ekvationen går inte ihop.
Barn kommer alltid vara barn och kommer alltid att utmana och tänja på gränser, regler, normer och värderingar. Det är upp till de vuxna i samhället att visa vad som går/får tänjas på och vad som inte är acceptabelt. Är det acceptabelt att inte veta att Stockholm är Sveriges huvudstad? Jag bara undrar.
Om barnen själva får välja kommer de inte gå i skolan och lära sig och utbilda sig. Det finns saker som är bra mycket roligare. Det tyckte jag också. Hade det inte varit för mamma och pappa som envisades med att vara på mig som en igel hade jag troligtvis varit både analfabet och dum i huvudet. Det är de vuxnas ansvar att se till att barn och ungdomar är väl föreberedda för vad som väntas av dem när de kommer ut i arbetslivet.
Alla kan inte glida runt på en räkmacka. Det går bara inte. Ett fungerade samhälle går under på nolltid om alla ska sitta och fika medan de pillar sig i naveln. Enkel ekvation. Om man lärt sig grundläggande kunskaper i matematik dvs.
Kvällens avnsnitt av Klass 9A var en mjukstart. En mjukstart där man fick lära känna några utav lärarna och eleverna som kommer synas i ytterligare tolv avsnitt. Vi har den galne greken Stavros som ska lära ungdomarna matematik. Vi har Gunilla som lär dem svenska, bild och livskunskap. Lilla charmtrollet Ala (tycker han är lik Zlatan på något sätt...) som vägrar vara med på idrotten och vill bli designer av bilar när han blir stor. Det var bara några utav dem som vi kommer få följa.
Jag blev helt såld. Inget kommer stoppa mig från att se övriga avsnitt. Jag känner att jag måste få veta hur allting kommer att utvecklas. Åh vem kunde låta bli att inte charmas utav Stavros, Igor, Ala, Tova och Gunilla?
Nej, nu har jag verkligen bloggat för många rader för en dag. Ledsen om ni tröttnat i förväg. Ämnet är dock intressant och dessutom otroligt relevant. Inte bara för dig och mig, utan för kommande generationer. Det handlar om samhället Sveriges fortsatta välstånd och utveckling. Ja, just så viktigt är det faktiskt med en fungerande skola och barn som går ut den med grundläggande kunskaper i diverse ämnen. God natt!
Du kastar sten i glashus Jan Scherman
Min ursprungliga tanke var att blogga om dokumentärserien Klass 9A som hade premiär på SVT1 ikväll.
Dock kom jag först att tänka på något jag läst på Dagens Media (oh, får en utav titlarna i vårat förlag gratisreklam...). Jan Scherman gick nämligen till attack idag, via en debattartikel i GP, mot SVT där han anser att Statens Television gör smygreklam för olika produkter/företag på ett osmakligt sätt. (Jan Scherman är för övrigt VD i TV4-gruppen.)
1. Scherman är avundsjuk på att SVT tillhandahålls licenspengar. Några exempel på denna smygreklam ger han inte. Däremot anser han att många andra kanaler än SVT har viktiga samhällsprogram. Man kan utgå ifrån att han syftar på Kalla Fakta (det mossigaste reportageprogrammet på tv), Ekdahl & Hakenius (om möjligt ännu mossigare) och ev något program till. Tack Jan Scherman för dessa konkurrensmässiga program till SVT:s utbud. *suck*
2. Inte för att du givit några exempel på smygreklamen herr Scherman men även om det nu vore så, är det sämre än eran egen reklam? Vem tror du att det är som betalar för reklamen i eran kanal? Företaget som betalar räkningen till Er? Fel! Det är jag! Bl a. Jag och alla andra konsumenter i samhället. Vore det inte för tv-reklamen så skulle de flesta matvarorna i butikerna vara några kronor billigare. Företaget som säljer produkten lägger på den kostnad deras marknasföring kostar på oss konsumenter. Därav borde VI Jan Scherman få bestämma när reklamen skall visas.
3. Eventuellt borde vi även få bestämma NÄR reklamen ska visas. Som det är idag så är det fanimej reklam oftare än bra om man uttrycker sig så. Programtablåplanerarna har t o m lyckats med bedriften att tränga in både nyheter och reklam mitt i filmer. Bara som exempel. Jag som konsument av både varorna som betalar reklamen och som konsument till TV4 borde ha något att säga till om i denna fråga.
4. Snälla herr Scherman. Jämför inte ens Kalla Fakta med t ex Uppdrag Granskning. Det blir bara löjligt. Speciellt med tanke på att Kalla Fakta har visat sig ha en ganska suspekt bakgrund med mutade journalister. Vad mer göms i kulisserna? Jämför du Ekdahl & Hakenius med t ex något debattprogram i SVT så hoppas jag att du själv inser skillnaden på kvalitetsnivå. Det är milsvidda skillnader.
5. Ta bara en sådan dokumentär som Klass 9A som Strix producerar tillsammans med SVT. När kommer en liknande dokumentärserie i TV4? Som dessutom innehåller kvalitet?
6. Vad jag håller med dig om herr Scherman är att SVT ska granskas. SVT ska granskas vecka ut och vecka in. Det har vi skattebetalare nämligen lagt en avgift för. Frågan är vem som granskar dig och dina kanaler Scherman? Gör annonsörerna verkligen det? Skulle inte tro det. Med tanke på att 65-70% i alla undersökningar säger att de byter kanal när reklamen kommer så kan man undra vad annonsörerna egentligen betalar för? Hur mycket billigare skulle min soffa ha varit om IKEA betalat för antalet som verkligen ser deras reklam och inte för hur många som NI redovisar har sett programmet enligt tittarundersökningarna. Har NI dragit av 70%? Vad skulle min bil ha kostat? Vad skulle min matvarukasse ha kostat? Jag bara undrar herr Scherman.
7 . Det är inte en slump att SVT har 81 program på topp 100-listan över flest tittare och ni endast 19. Det är inte en slump att majoriteten tycker SVT håller en högre kvalitet. Det är en viss skillnad på trovärdigheten hos kanaler som skattebetalarna finansierar och kanaler som styrs helt av kommersiella intressen. Det kommer du aldrig ifrån Scherman så släpp nappen, snuttefilten och sluta tjura. Ta på dig blåstället och tankemössan och fundera istället på hur ni ska närma er den kvalitet som SVT erbjuder.
Dock kom jag först att tänka på något jag läst på Dagens Media (oh, får en utav titlarna i vårat förlag gratisreklam...). Jan Scherman gick nämligen till attack idag, via en debattartikel i GP, mot SVT där han anser att Statens Television gör smygreklam för olika produkter/företag på ett osmakligt sätt. (Jan Scherman är för övrigt VD i TV4-gruppen.)
1. Scherman är avundsjuk på att SVT tillhandahålls licenspengar. Några exempel på denna smygreklam ger han inte. Däremot anser han att många andra kanaler än SVT har viktiga samhällsprogram. Man kan utgå ifrån att han syftar på Kalla Fakta (det mossigaste reportageprogrammet på tv), Ekdahl & Hakenius (om möjligt ännu mossigare) och ev något program till. Tack Jan Scherman för dessa konkurrensmässiga program till SVT:s utbud. *suck*
2. Inte för att du givit några exempel på smygreklamen herr Scherman men även om det nu vore så, är det sämre än eran egen reklam? Vem tror du att det är som betalar för reklamen i eran kanal? Företaget som betalar räkningen till Er? Fel! Det är jag! Bl a. Jag och alla andra konsumenter i samhället. Vore det inte för tv-reklamen så skulle de flesta matvarorna i butikerna vara några kronor billigare. Företaget som säljer produkten lägger på den kostnad deras marknasföring kostar på oss konsumenter. Därav borde VI Jan Scherman få bestämma när reklamen skall visas.
3. Eventuellt borde vi även få bestämma NÄR reklamen ska visas. Som det är idag så är det fanimej reklam oftare än bra om man uttrycker sig så. Programtablåplanerarna har t o m lyckats med bedriften att tränga in både nyheter och reklam mitt i filmer. Bara som exempel. Jag som konsument av både varorna som betalar reklamen och som konsument till TV4 borde ha något att säga till om i denna fråga.
4. Snälla herr Scherman. Jämför inte ens Kalla Fakta med t ex Uppdrag Granskning. Det blir bara löjligt. Speciellt med tanke på att Kalla Fakta har visat sig ha en ganska suspekt bakgrund med mutade journalister. Vad mer göms i kulisserna? Jämför du Ekdahl & Hakenius med t ex något debattprogram i SVT så hoppas jag att du själv inser skillnaden på kvalitetsnivå. Det är milsvidda skillnader.
5. Ta bara en sådan dokumentär som Klass 9A som Strix producerar tillsammans med SVT. När kommer en liknande dokumentärserie i TV4? Som dessutom innehåller kvalitet?
6. Vad jag håller med dig om herr Scherman är att SVT ska granskas. SVT ska granskas vecka ut och vecka in. Det har vi skattebetalare nämligen lagt en avgift för. Frågan är vem som granskar dig och dina kanaler Scherman? Gör annonsörerna verkligen det? Skulle inte tro det. Med tanke på att 65-70% i alla undersökningar säger att de byter kanal när reklamen kommer så kan man undra vad annonsörerna egentligen betalar för? Hur mycket billigare skulle min soffa ha varit om IKEA betalat för antalet som verkligen ser deras reklam och inte för hur många som NI redovisar har sett programmet enligt tittarundersökningarna. Har NI dragit av 70%? Vad skulle min bil ha kostat? Vad skulle min matvarukasse ha kostat? Jag bara undrar herr Scherman.
7 . Det är inte en slump att SVT har 81 program på topp 100-listan över flest tittare och ni endast 19. Det är inte en slump att majoriteten tycker SVT håller en högre kvalitet. Det är en viss skillnad på trovärdigheten hos kanaler som skattebetalarna finansierar och kanaler som styrs helt av kommersiella intressen. Det kommer du aldrig ifrån Scherman så släpp nappen, snuttefilten och sluta tjura. Ta på dig blåstället och tankemössan och fundera istället på hur ni ska närma er den kvalitet som SVT erbjuder.
Landet Jante på jobbet...
Ibland blir man så fruktansvärt trött på människor i sin närhet. Speciellt de ynkryggar som springer bakom ryggen på andra och ska skvallra till "högre ort".
Våran chef, Försäljningsdirektören m a o, kom idag när lunchen närmaste sitt slut och berättade att en person (tror inte han fått namnet på personen) varit och klagat till personalavdelningen att säljet sitter och spelar kort på lunchen. (Just idag var jag faktiskt inte med) Vari kritiken egentligen ligger fick vi dock inte reda på. Är det själva kortspelandet eller är det de glada skratten och det sociala runtomkring som är störande?
Jag blir så trött på människor när sådana här grejer uppstår. Man förstår genast hur folk orkar sitta och skriva insändare till diverse tidningar där de klagar på allt möjligt så som vädret, namnet på veckodagar eller varför strumpor försvinner när de tvättar. Trötta, sura och småsinta människor.
Nåväl. Behövde bara skriva av mig lite här. Det rör mig verkligen inte i ryggen om någon känner att kortspelandet är ett problem. Har den/de så tråkigt/a liv att andras skratt upplevs som ett problem så vet vi nog alla vari problemet verkligen ligger. Skaffa ett liv människa/or!
Ps. Förresten fick Björn en straight flush. Inte illa. Ds.
Våran chef, Försäljningsdirektören m a o, kom idag när lunchen närmaste sitt slut och berättade att en person (tror inte han fått namnet på personen) varit och klagat till personalavdelningen att säljet sitter och spelar kort på lunchen. (Just idag var jag faktiskt inte med) Vari kritiken egentligen ligger fick vi dock inte reda på. Är det själva kortspelandet eller är det de glada skratten och det sociala runtomkring som är störande?
Jag blir så trött på människor när sådana här grejer uppstår. Man förstår genast hur folk orkar sitta och skriva insändare till diverse tidningar där de klagar på allt möjligt så som vädret, namnet på veckodagar eller varför strumpor försvinner när de tvättar. Trötta, sura och småsinta människor.
Nåväl. Behövde bara skriva av mig lite här. Det rör mig verkligen inte i ryggen om någon känner att kortspelandet är ett problem. Har den/de så tråkigt/a liv att andras skratt upplevs som ett problem så vet vi nog alla vari problemet verkligen ligger. Skaffa ett liv människa/or!
Ps. Förresten fick Björn en straight flush. Inte illa. Ds.
Frosten ramar in morgonen
Det till min stora glädje som jag konstaterade att vintern kanske inte är helt död i alla fall. Frosten på bilarna och träden glimrade vackert när jag klev ut genom porten denna morgon. Den kalla luften bet tag i kinderna, uppfriskande!
Till skillnad från de flesta andra, gnällspikarna, i detta land njuter jag av kyla. Det är så befriande och uppfriskande att känna den kyliga luften bita tag i huden. Bara tanken på att kunna ta ett varmt härligt bad efter en lång dag utomhus gör mig salig i själen. Nu arbetar jag ju dock inhomhus så jag får väl i sådana fall ta en lång promenad ikväll om jag ska komma i närheten av den känslan.
En ny arbetsdag väntar och den är välkommen. Stämningen på jobbet är som vanligt god och trots den tidiga timman skojas det friskt bland kollegorna. Är nog ganska priviligerad ändå när jag tänker efter. Hur många går inte till jobbet och vantrivs egentligen?
Läste i .se på vägen till jobbet om den fortsatta debatten kring förslaget att polisen ska hämta upp ungdomar som skolkar och bringa dem till skolan. Man behöver inte vara raketforskare för att inse det omöjliga i förslaget. Eller, åtminstone omöjligt så länge antalet poliser är densamma som idag. Om nu poliserna blir flera så känns det som om de skulle ha viktigare saker att prioritera än att hämta upp skoltrötta, bakfulla och omotiverade skolungdomar.
Ett förslag från en insändare var att dra in barnbidraget för de familjer där barnet missköter skolan. Det är ett förslag helt i min smak. Dessutom troligtvis det förslag som skulle sätta fart på föräldrarna speciellt. Om det är något folk inte gillar så är det att bli av med "gratis"pengar. Tror på ett sådant förslag. Genomför. Nyss. Nu. På en gång. I förrgår.
För er som är intresserad av hur dagens skola fungerar, eller inte fungerar, tipsar jag om dokumentärserien Klass 9A som börjar på SVT1 ikväll. Känner på mig att det kommer bli ett inlägg angående den serien redan imorgon. Smakprovet som visades i Uppdrag Granskning i förra veckan var en riktig aptitretare. Tro mig. Se den! Gör det!
Till skillnad från de flesta andra, gnällspikarna, i detta land njuter jag av kyla. Det är så befriande och uppfriskande att känna den kyliga luften bita tag i huden. Bara tanken på att kunna ta ett varmt härligt bad efter en lång dag utomhus gör mig salig i själen. Nu arbetar jag ju dock inhomhus så jag får väl i sådana fall ta en lång promenad ikväll om jag ska komma i närheten av den känslan.
En ny arbetsdag väntar och den är välkommen. Stämningen på jobbet är som vanligt god och trots den tidiga timman skojas det friskt bland kollegorna. Är nog ganska priviligerad ändå när jag tänker efter. Hur många går inte till jobbet och vantrivs egentligen?
Läste i .se på vägen till jobbet om den fortsatta debatten kring förslaget att polisen ska hämta upp ungdomar som skolkar och bringa dem till skolan. Man behöver inte vara raketforskare för att inse det omöjliga i förslaget. Eller, åtminstone omöjligt så länge antalet poliser är densamma som idag. Om nu poliserna blir flera så känns det som om de skulle ha viktigare saker att prioritera än att hämta upp skoltrötta, bakfulla och omotiverade skolungdomar.
Ett förslag från en insändare var att dra in barnbidraget för de familjer där barnet missköter skolan. Det är ett förslag helt i min smak. Dessutom troligtvis det förslag som skulle sätta fart på föräldrarna speciellt. Om det är något folk inte gillar så är det att bli av med "gratis"pengar. Tror på ett sådant förslag. Genomför. Nyss. Nu. På en gång. I förrgår.
För er som är intresserad av hur dagens skola fungerar, eller inte fungerar, tipsar jag om dokumentärserien Klass 9A som börjar på SVT1 ikväll. Känner på mig att det kommer bli ett inlägg angående den serien redan imorgon. Smakprovet som visades i Uppdrag Granskning i förra veckan var en riktig aptitretare. Tro mig. Se den! Gör det!
måndag 11 februari 2008
Dagens snyftare - och överdrift!
Stackars lilla Velvet. (Eller Jenny Petersson som hon tydligen egentligen heter men det dög inte när hon skulle göra karriär så då tar man ju ett namn som i det närmaste för tankarna till en porraktris...)
Hon åkte ju ut ur Melodisåpan, förlåt, Melodifestivalen i lördags. Jag hörde ju som sagt bidragen i korthet när resumén visades. Jenny, Velvet, Amber eller vad du nu heter, sörj inte! Dels var din låt lika usel som alla de andra. Tror inte ens de skulle duga som tortyredskap vid CIA´s utmattningsförsök på Guantanamo.
Det roligaste är dock intervjuen där hon bittert konstaterar att hon åkte ut därför att Christer Sjögren har miljontals fans! Miljontals??!! Alltså, nog för att jag vet att herr Sjögren är ganska populär i dansbandskretsar men om antalet fans uppnår miljonen så ska jag fanimej inrätta ett musikministerie som genast börjar rätta in folk i ledet. 37 fans skulle jag kunna tippa på att herr Sjögren har totalt. Allt över det antalet är ett hot mot världsaltet. Då får vi lägga ned musik över huvudtaget.
Nåväl. Smaken är som baken. Tur är väl det.
Det näst roligaste jag skönjat idag var Cops. En polis stoppade tre "crackheads" som höll på att lyfta en cykel över ett taggtrådsförsett stängsel. När konstapeln kommit på dem och påbörjat förhöret påstår dessa tre genier att de bara försöka återgälda cykeln in på det inhängnade området. Man måste ha sett avsnittet för att förstå kul det va att se tre pundare, alla helt oregerliga och ologiska som få, när de ska försöka förklara sig ur situationen. De försökte inte ens lubba därifrån. Eller försökte gjorde de säkert men de var så stenade att de mest sprang i vägen för varandra och snubblade kors och tvärs. Ja jisses...
Slutligen kan rapporteras att vi hade en grymt j..la intensiv träning ikväll! F-n! Det är ju så här vi skulle ha tränat hela säsongen. Vad uppryckningen berodde på? Tränare! En kille vid namn Peder har tagit oss till sig och sagt att han kan ställa upp som tränare. Vilken skillnad det blev direkt. Liknande tempo har vi bara sett motståndare ha denna säsong. Några träningar till i samma stil och vi blir fanimej farliga. Gryyyyymt! Är tröttare än någonsin efter en träning. Eller någonsin var att överdriva men det tröttaste jag varit på åtminstone 2-3 år efter ett träningspass. Det går bra nu...
Sweet dreams där ute...
Hon åkte ju ut ur Melodisåpan, förlåt, Melodifestivalen i lördags. Jag hörde ju som sagt bidragen i korthet när resumén visades. Jenny, Velvet, Amber eller vad du nu heter, sörj inte! Dels var din låt lika usel som alla de andra. Tror inte ens de skulle duga som tortyredskap vid CIA´s utmattningsförsök på Guantanamo.
Det roligaste är dock intervjuen där hon bittert konstaterar att hon åkte ut därför att Christer Sjögren har miljontals fans! Miljontals??!! Alltså, nog för att jag vet att herr Sjögren är ganska populär i dansbandskretsar men om antalet fans uppnår miljonen så ska jag fanimej inrätta ett musikministerie som genast börjar rätta in folk i ledet. 37 fans skulle jag kunna tippa på att herr Sjögren har totalt. Allt över det antalet är ett hot mot världsaltet. Då får vi lägga ned musik över huvudtaget.
Nåväl. Smaken är som baken. Tur är väl det.
Det näst roligaste jag skönjat idag var Cops. En polis stoppade tre "crackheads" som höll på att lyfta en cykel över ett taggtrådsförsett stängsel. När konstapeln kommit på dem och påbörjat förhöret påstår dessa tre genier att de bara försöka återgälda cykeln in på det inhängnade området. Man måste ha sett avsnittet för att förstå kul det va att se tre pundare, alla helt oregerliga och ologiska som få, när de ska försöka förklara sig ur situationen. De försökte inte ens lubba därifrån. Eller försökte gjorde de säkert men de var så stenade att de mest sprang i vägen för varandra och snubblade kors och tvärs. Ja jisses...
Slutligen kan rapporteras att vi hade en grymt j..la intensiv träning ikväll! F-n! Det är ju så här vi skulle ha tränat hela säsongen. Vad uppryckningen berodde på? Tränare! En kille vid namn Peder har tagit oss till sig och sagt att han kan ställa upp som tränare. Vilken skillnad det blev direkt. Liknande tempo har vi bara sett motståndare ha denna säsong. Några träningar till i samma stil och vi blir fanimej farliga. Gryyyyymt! Är tröttare än någonsin efter en träning. Eller någonsin var att överdriva men det tröttaste jag varit på åtminstone 2-3 år efter ett träningspass. Det går bra nu...
Sweet dreams där ute...
Det är en farlig sport man sysslar med...
Rickard Zednik tar sig mot båset efter olyckan.Helgen har inte varit någon bra reklam för hockeyn. Två relativt svåra olyckor plus en annan incident som dock verkar har varit av den mildare graden.
Vi börjar i mötet mellan Philadelphia Flyers - NewYork Rangers där linjedomaren fick en skridsko över ansiktet som gav honom ett ofrvilligt sjukhusbesök. Brutet näsben och tjugo stygn klarade han sig undan med.
Själv bevittnade jag igår kväll i mötet mellan Washington - New York Rangers hur en Washingtonback som skulle rensa pucken ur egen zon drog till med ett slagskott som träffade en flyende linjedomare rakt över revbenen. Domarna har ju inga skydd där så han stöp som en kalv under älgjakten. Ryktas om ett brutet revben där.
Slutledningsvis hade vi inatt den otäckaste incidenten där Florida Panthers Rickard Zednik fick lagkamraten Olle Jokinens skridsko över halsen och blodet sprutade. Tack vare rådigt ingripande av klubbläkaren kom Zednik till sjukhuset med tryckförband och operationen ska ha gått väl. Otäckt värre. Här kan ni se filmupptagningen från olyckan. Varnar för starka bilder.
Har själv haft några tillbud under hockeykarriären (om vi nu ska kalla det karriär...) där det varit nära att olyckan varit framme. Lyckligvis har de klubbor, puckor eller skridskor som tagit upp mot ansiktet antingen träffat skyddet på bröstet eller tagit i visiret. Det finns dock dem som inte haft samma tur som undertecknad.
Halsskydd är obligatoriskt i svensk ishockey, likaså tandskydd. Man får inte spela utan och upptäcker domarna att man saknar det så blir det utvisning och gå av rinken om man inte rättar till det. Visir eller galler är också obligatoriskt såvida man inte är född typ -70 eller tidigare.
På våran nivå är det ju dessutom så att läkare inte är obligatoriskt så skulle det ske någonting så är får man inte samma snabba hjälp som elitspelarna får. Nu är det dock så att det sällan inträffar sådana allvarliga olyckor men helgens incidenter visar att hockey inte är en helt ofarlig sport.
Peppar peppar...
Recap från helgen
Matchen i lördags gick ungefär som alla andra matcher denna säsong. Åt h-vete. Börjar bli tjatigt nästan. Ändå gjorde vi en bra match och när man producerar fem mål framåt ska man bara vinna. Men men, gör motståndarna åtta mål så blir det ju förlust.
Strunt samma. Hockeyn var ändå sekundärt denna lördag. Efter matchen hade jag nämligen dejt bokad. Våran initiala tanke var att ha en skridskodejt men jag var rätt trött i benen och kroppen efter matchen så vi hoppade det.
Annica, som dejten heter, plockade jag upp vid hennes hem. Vi for mot mina hemtrakter och intog så småningom en pasta med bl a ädelost och skinka som ingredienser samt gott rödvin. Därefter parkerade vi oss i vardagsrummet och medan I-tunes spelade lite soft musik samspråkade vi om allt möjligt.
Teven som stod på i bakgrunden signalerade att Melodifestivalen pågick. Annicas intresse för denna låååååånga tävling var lite större än min men vi såg åtminstone resumén av låtarna. Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta. Riktigt usla bidrag rakt igenom. Att sliskpellen Christer Sjögren får gå till final är en skandal i mina öron. Låten lät som en slagdänga från forna össtater och de stackars dansarna som under sångens gång lyckas lirka fram något spektakel som föreställde länders flaggor inom Europa var så Tutti Frutti att jag förväntade mig att Bruno Winzell återuppstått och skulle komma skrålandes ur en hörna.
Resterande bidrag kommenterar jag inte ens gång.
Därefter fick NHL-hockey vara på i bakgrunden istället. Mycket mer behagligt.
Mitt privatliv är mitt privatliv och jag delar med mig så mycket utav det som jag själv önskar i denna blogg. Därav hoppar jag raskt över till söndag morgon då vi vaknade lagom utvilade båda två och avnjöt frukost på sängen tillsammans med Bee Movie som gjorde sin plikt och var perfekt underhållning för en söndagsmorgon.
Därefter avverkade vi skidtävlingar på SVT där svenskarna gjorde lagom bra ifrån sig. Körde sedan hem Annica och tackade för en lättsam och trevlig första dejt.
Efter misslyckat ärende på byn hittade jag hem till hemmets lugna vrå igen och avverkade lite fler sportsändningar från fotbolls- och hockeyvärlden. En mycket slö men skön söndag kan man sammanfatta det.
Allt som allt en riktigt skön, trevlig och bra helg. Hoppas veckan kan bli likadan. Har bjudit hem Per och Sara till helgen. Så de får vistas i en lägenhet med full funktionalitet de stackarna. Ska bli kul. Har inte sett dem sedan nyårsafton.
Det var allt för nu. Over and out.
Strunt samma. Hockeyn var ändå sekundärt denna lördag. Efter matchen hade jag nämligen dejt bokad. Våran initiala tanke var att ha en skridskodejt men jag var rätt trött i benen och kroppen efter matchen så vi hoppade det.
Annica, som dejten heter, plockade jag upp vid hennes hem. Vi for mot mina hemtrakter och intog så småningom en pasta med bl a ädelost och skinka som ingredienser samt gott rödvin. Därefter parkerade vi oss i vardagsrummet och medan I-tunes spelade lite soft musik samspråkade vi om allt möjligt.
Teven som stod på i bakgrunden signalerade att Melodifestivalen pågick. Annicas intresse för denna låååååånga tävling var lite större än min men vi såg åtminstone resumén av låtarna. Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta. Riktigt usla bidrag rakt igenom. Att sliskpellen Christer Sjögren får gå till final är en skandal i mina öron. Låten lät som en slagdänga från forna össtater och de stackars dansarna som under sångens gång lyckas lirka fram något spektakel som föreställde länders flaggor inom Europa var så Tutti Frutti att jag förväntade mig att Bruno Winzell återuppstått och skulle komma skrålandes ur en hörna.
Resterande bidrag kommenterar jag inte ens gång.
Därefter fick NHL-hockey vara på i bakgrunden istället. Mycket mer behagligt.
Mitt privatliv är mitt privatliv och jag delar med mig så mycket utav det som jag själv önskar i denna blogg. Därav hoppar jag raskt över till söndag morgon då vi vaknade lagom utvilade båda två och avnjöt frukost på sängen tillsammans med Bee Movie som gjorde sin plikt och var perfekt underhållning för en söndagsmorgon.
Därefter avverkade vi skidtävlingar på SVT där svenskarna gjorde lagom bra ifrån sig. Körde sedan hem Annica och tackade för en lättsam och trevlig första dejt.
Efter misslyckat ärende på byn hittade jag hem till hemmets lugna vrå igen och avverkade lite fler sportsändningar från fotbolls- och hockeyvärlden. En mycket slö men skön söndag kan man sammanfatta det.
Allt som allt en riktigt skön, trevlig och bra helg. Hoppas veckan kan bli likadan. Har bjudit hem Per och Sara till helgen. Så de får vistas i en lägenhet med full funktionalitet de stackarna. Ska bli kul. Har inte sett dem sedan nyårsafton.
Det var allt för nu. Over and out.
lördag 9 februari 2008
Tribute to Steffi
Stephanie & jag på kräftskivan -07
Lilla Stephanie fyller år idag. 33 år måhända inte är det sexigaste talet att fylla (fast tre + tre blir ju sex...) men likväl fyller hon år.
I 24 utav dessa år har jag känt henne. Tjugofyra priviligerade år skulle jag vilja påstå. För få människor har haft sådan inverkan och påverkan av mitt liv. Man brukar säga att vissa personer förgyller ens liv. Det är dock en underdrift i Steffis fall.
Hon har betytt mer för mig än vad hon säkert själv förstår. Speciellt under mellan- och högstadietiden men även därefter. Det är snudd på svårt att sätta ord på det men jag vågar säga så mycket att jag inte hade varit den jag är idag om det inte varit för Steffi.
Hennes varma, omhändertagande, sociala och hjärtliga sida går inte förklara i ord, det måste upplevas. Hon hade alltid ett leende, ett öra eller en stund över för mig när jag behövde det. Hon har alltid uppmuntrat min något skruvade humor med undertoner av sarkasm och ironi med sitt smittande skratt. Att hon dessutom är en intelligent, bryende och besitter hög EQ gör henne unik i mina ögon.
Trots att vi under perioder inte hörts särskilt ofta så är det aldrig några sura miner. Vi börjar därifrån vi lämnade varandra senast och uppdaterar varandra på våra liv. Steffi har ett unikt sätt att bemöta personer och jag har hittills inte träffat den människa som inte tycker att hon är charmig, social och varm som person.
Jag vet per faktum att det är fler än jag som är väldigt glad för att de har henne i sitt liv. Det är inte bara mig hon har påverkat. Hon har helt enkelt bara "det". Inget du kan öva dig till eller gå en kurs i för att utveckla. Sådana människor ska vi vara rädda om och det är nog därför vi är rädda om våran Stephanie.
Under våran uppväxt hade jag sämre självförtroende än många kanske trodde och hade det inte varit för födelsedagsbarnet är jag ganska säker på att jag inte hade varit den trygga, självsäkra och stabila person jag är idag. Jag tror att hon vet hur mycket hon betytt för mig då jag har försökt visa det så ofta jag kan. Hon är som en syster, bästa vän och själslig mentor i en och samma person. Jag är henne evigt tacksam.
Så grattis världens bästaste, snyggaste, härligaste, underbaraste, coolaste, smartaste och skönaste Stephanie!!!
Nu måste jag gå och laga mat. Har match om några timmar. Hej svejs!
fredag 8 februari 2008
Arbetsveckan slut - Nu börjar livet?
Klockan har precis passerat fem. Det börjar gapa tomt på arbetsplatserna runt omkring mig. Folk skyndar hemåt i februarimörkret. De flesta vill hem till lugnet och familjen.
Har skickat de sista rapporterna för denna vecka och inväntar lite musiköverföring till mobilen. Gör det alldeles för sällan. Uppdaterar musiken i mobilen alltså. Måste bli bättre på det.
Ska bara hem och vända i princip. Ut och handla sedan. Systemet är en anhalt. Matbutik en annan. Sedan blir det soft och skönt hemma ikväll. Har match imorgon och vill vara pigg inför den. Ska på dejt efteråt också. Kan bli intressant.
Ska iväg till en hockeyaffär imorgon också införskaffa lite nytt material. Är i stort behov av en ny trunk. Min nuvarande ser ut som en schweizerost. Saker ramlar ur titt som tätt. Oerhört enerverande.
I övrigt kan det bli en mycket lugn och skön helg. Precis vad jag vill ha. Samtidigt rycker det lite i partynerven men vetskapen om att ligga bakis en hel dag och därmed förlora en hel dag i princip känns inte alls lockande.
Börjar så smått fundera på Kairo. Vi ska ju dit med jobbet i april. Ska bli otroligt kul. Samtidigt vill jag gärna åka någonstans under påsken. Budapest står högst på listan. Tror det är en stad väl värd att besöka. Måste hitta reskamrater bara. Någon frivillig?
Trevlig helg tillsvidare!
Har skickat de sista rapporterna för denna vecka och inväntar lite musiköverföring till mobilen. Gör det alldeles för sällan. Uppdaterar musiken i mobilen alltså. Måste bli bättre på det.
Ska bara hem och vända i princip. Ut och handla sedan. Systemet är en anhalt. Matbutik en annan. Sedan blir det soft och skönt hemma ikväll. Har match imorgon och vill vara pigg inför den. Ska på dejt efteråt också. Kan bli intressant.
Ska iväg till en hockeyaffär imorgon också införskaffa lite nytt material. Är i stort behov av en ny trunk. Min nuvarande ser ut som en schweizerost. Saker ramlar ur titt som tätt. Oerhört enerverande.
I övrigt kan det bli en mycket lugn och skön helg. Precis vad jag vill ha. Samtidigt rycker det lite i partynerven men vetskapen om att ligga bakis en hel dag och därmed förlora en hel dag i princip känns inte alls lockande.
Börjar så smått fundera på Kairo. Vi ska ju dit med jobbet i april. Ska bli otroligt kul. Samtidigt vill jag gärna åka någonstans under påsken. Budapest står högst på listan. Tror det är en stad väl värd att besöka. Måste hitta reskamrater bara. Någon frivillig?
Trevlig helg tillsvidare!
Dagens lunchskvaller
Egentligen tillhör det inte lunchskvallret eftersom jag gjorde dessa samtal strax innan lunch, men det får gå under den rubriken.
Började med att ringa upp min fd kollega och vän Foppa. Nej, det är inte den Foppa utan Johan Forsmark. Lika speciell är han dock.
Sedan vi upphörde att vara kollegor har han haft ett x antal jobb. De två senaste kan man väl diskutera om man ska kalla det jobb men han överlever ju. Egentligen kan man väl säga att han kombinerar sina två jobb för tillfället då han köper bostadsrätter, rustar upp dem alternativt gör om en etta till en tvåa och säljer för dyrare penning samtidigt som han pysslar med optioner.
Han är bra på det han gör dock och tjänar pengar på det så han klagar inte på tillvaron. Han och Nyffe och några till ska på båtresa ikväll. Göra farlederna i skärgården osäkra.
En annan vän, Conny, ringde i veckan och undrade om inte Foppa egentligen heter just Johan Forsmark. Jag bekräftade detta och det visade sig då att de numera har affärer ihop. Conny som har egen elekrikerfirma har blivit anlitad av Foppa för att fixa lite sladdar osv. De kände igen varandra men var inte 100% säkra på varifrån. Kan förvisso förstå dem, de har väl mest träffats på fyllan.
Ringde även Per för att höra mig för lite mer kring kaoset med stambytet och dess efterkommande effekter. Han var dock på jobbet så vi hann inte prata så länge. Jag tror inte han utförde någon operation medan vi pratade men med läkare vet man ju aldrig.
Nåväl, blir väl uppdaterad på historien när han ringer ikväll. Nu ska jag hanka mig fram i arbetet tills dess att klockan slår 17:00. Känns lite segt så här efter lunchen men det får gå.
Började med att ringa upp min fd kollega och vän Foppa. Nej, det är inte den Foppa utan Johan Forsmark. Lika speciell är han dock.
Sedan vi upphörde att vara kollegor har han haft ett x antal jobb. De två senaste kan man väl diskutera om man ska kalla det jobb men han överlever ju. Egentligen kan man väl säga att han kombinerar sina två jobb för tillfället då han köper bostadsrätter, rustar upp dem alternativt gör om en etta till en tvåa och säljer för dyrare penning samtidigt som han pysslar med optioner.
Han är bra på det han gör dock och tjänar pengar på det så han klagar inte på tillvaron. Han och Nyffe och några till ska på båtresa ikväll. Göra farlederna i skärgården osäkra.
En annan vän, Conny, ringde i veckan och undrade om inte Foppa egentligen heter just Johan Forsmark. Jag bekräftade detta och det visade sig då att de numera har affärer ihop. Conny som har egen elekrikerfirma har blivit anlitad av Foppa för att fixa lite sladdar osv. De kände igen varandra men var inte 100% säkra på varifrån. Kan förvisso förstå dem, de har väl mest träffats på fyllan.
Ringde även Per för att höra mig för lite mer kring kaoset med stambytet och dess efterkommande effekter. Han var dock på jobbet så vi hann inte prata så länge. Jag tror inte han utförde någon operation medan vi pratade men med läkare vet man ju aldrig.
Nåväl, blir väl uppdaterad på historien när han ringer ikväll. Nu ska jag hanka mig fram i arbetet tills dess att klockan slår 17:00. Känns lite segt så här efter lunchen men det får gå.
torsdag 7 februari 2008
Dessa små härliga varelser...
Lilla Ebba poserar framför kameran
Under lunchen med Steffi diskuterade vi lite kort kring barn och deras födelsedagar. *hjälp* Ju äldre man blir desto fler av ens vänner skaffar barn. Att hålla reda på alla dessa och dess födelsedagar är ju helt omöjligt. Åtminstone för mig.
Lilla Ebba ovanför är Tommy & Annicas lilla tjej. Enligt min värld ska hon inte ens ha fyllt 1 år än. Min värld stämmer dock inte alltid överens med andras. Birthday.se kunde inte hjälpa mig heller. Endast personer födda 16 år och uppåt finns med där. Nu fick Ebba bli modell här idag, mest för att hennes fyndiga mamma har en egen blogg. (Se länken bredvid. Annica, dags att uppdatera!)
Mitt snillrika system är att ha vänner och bekantas födelsedagar i mobilen. Jag får signal när de fyller år och kommer på så sätt ihåg när de fyller år. Åh hur mycket de fyller. Men. Jag måste ha dem som en post i kontaktboken för att kunna lägga in det i mobilkalendern. Så idiotiskt! Spädbarn och barn har ju inga mobilnummer! Eller?
Alltså, jag ska nu försöka mig på alla barn som jag omges av i min bekantskapskrets. Kommer gå åt pipsvängen men jag gör ett försök.
Ebba (fast den var ju lätt denna gång), Thim, Tess, Albin, Ella, Julia, Wilma, Zack, Jasmine + en unge till från samma person men har totalt hjärnsläpp här, Tilde, Flavia, Anton, Liam, Liv, Anton igen. *phu* Det är dem jag kommer på bara sådär. Sedan finns det en drös med ungar till i bekantskapskretsen men jag håller mig till dessa till att börja med. 16 kids bara där. 16 födelsedagar att hålla reda på. Joråsåatt...
Nåväl, jag kanske blir bättre på det där när jag själv blir pappa. Om jag blir pappa. Finns ju inga garantier direkt och ännu har ingen kvinna anmält sig som försöksperson. Eller övningsdocka.
Nej, nu åker jag hemåt istället. Sugen på semla...
Dagens lunchskvaller
Tog mig de hela tre våningarna ned, genade över Mäster Samuelsgatan och därefter fyra våningar upp till Mezzo. En lunchrestaurang på Åhléns känd för sina goda risottos.
Precis när jag anländer gör mig lunchdejt likadant. Steffi, till dagen klädd i mössa och allt, ler sitt vanliga avväpnade leende och vi kramar om varandra. Vi har inte setts sedan nyårsafton.
Lunchen skedde på hennes initiativ, säkerligen bereonde av samvetet. Har försökt få till en träff med henne och karl hennes men de är så fruktansvärt upptagna på helgerna att man får boka upp dem ett halvår i förväg om man ska ha en chans. Snacka om att lyckas leka upptagna.
Dessutom fyller Steffi år nu på lördag men Björn (karln hennes) har något hemligt på gång så det var inte aktuellt med något party. Å andra sidan, 33 bast är inte så mycket att fira egentligen. Vad Björn har för planer visste inte Steffi. Inte jag heller. Eller, jag vet så mycket att jag inte ingår i planerna. Förstår det inte. Hur ska vårat förhållande utvecklas om de inte berättar något för mig?
Steffi uppdaterade mig på de senaste nyheterna. De var ju ute och firade en gemensam barndomsvän för några helger sedan, samma kväll som jag var på 50-års fest.
Vi hann även avhandla ämnena skola, mode, ungdomar och vattenläckor. Det sistnämnda pga att Per & Sara (där jag firade nyår) har omfattande skador i sin lya efter det att stambyte skett och nu är det världens cirkus i deras hus. Advokater inkopplade och hela köret. Tycker synd om dem. (Fast de har ju mina sällskapsspel att roa sig med förvisso...)
Steffi är chefredakör för Regeringskansliets interna tidning. Fick mitt första exemplar och titt på den utav henne. Som branschinsatt (arbetar ju på förlag så även om jag inte är journalist kommer jag i kontakt med många tidsskrifter) så är första intrycket att den är sobert utformad. Lagom dämpad men ändå med varma och förtroendeingivande färger.
Artiklarna är kanske av störst intresse för dem som arbetar på Regeringskansliet men intervjuen med Karin Pettersson, chefredaktör för samhällsmagasinet Fokus, är intressant. Likaså krönikan av Marie-Louise Hallström som behandlar ämnet maktspråk.
Annonser förekommer inte, det är ju en intern tidning. Fast som den mediasäljare man är så ser man framför sig direkt en packningsgrad på 50% med potentiella annonsörer. Målgruppen som läser tidningen är idealisk för många företag och dess produkter. Penningstark, samhällstoppar och beslutsfattare. Mumma för vilken marknadschef som helst.
På minussidan ska sägas att tempot i tidningen inte är någon höjdare och att ingångarna inte är särskilt attraherande. Men så är det ju inte en vecko- eller dagstidning heller så puls och intresseväckare är nog inte i fokus.
Vi åt båda risotto så klart. Välsmakande som vanligt men rostbiffen som servererades till var senig och tråkig.
En blond kvinna i mitten på 20-års åldern visar tidigt intresse för mig men intresset avtar vart efter minuterna går. Hennes initiala stirrande får mig att undra om vi träffats i andra sammanhang tidigare. Kan inte minnas hennes ansikte.
Tur att jag väntade med att läsa tidningarna till efter lunchen. Expressens nätupplaga har en artikel om att diarré kan botas med egen avföring upplöst i mjölk. Fy f-n! Känns inte som om jag kommer blir hungrig något mer idag. Varm mjölk med semla, det vore dock något det...
Precis när jag anländer gör mig lunchdejt likadant. Steffi, till dagen klädd i mössa och allt, ler sitt vanliga avväpnade leende och vi kramar om varandra. Vi har inte setts sedan nyårsafton.
Lunchen skedde på hennes initiativ, säkerligen bereonde av samvetet. Har försökt få till en träff med henne och karl hennes men de är så fruktansvärt upptagna på helgerna att man får boka upp dem ett halvår i förväg om man ska ha en chans. Snacka om att lyckas leka upptagna.
Dessutom fyller Steffi år nu på lördag men Björn (karln hennes) har något hemligt på gång så det var inte aktuellt med något party. Å andra sidan, 33 bast är inte så mycket att fira egentligen. Vad Björn har för planer visste inte Steffi. Inte jag heller. Eller, jag vet så mycket att jag inte ingår i planerna. Förstår det inte. Hur ska vårat förhållande utvecklas om de inte berättar något för mig?
Steffi uppdaterade mig på de senaste nyheterna. De var ju ute och firade en gemensam barndomsvän för några helger sedan, samma kväll som jag var på 50-års fest.
Vi hann även avhandla ämnena skola, mode, ungdomar och vattenläckor. Det sistnämnda pga att Per & Sara (där jag firade nyår) har omfattande skador i sin lya efter det att stambyte skett och nu är det världens cirkus i deras hus. Advokater inkopplade och hela köret. Tycker synd om dem. (Fast de har ju mina sällskapsspel att roa sig med förvisso...)
Steffi är chefredakör för Regeringskansliets interna tidning. Fick mitt första exemplar och titt på den utav henne. Som branschinsatt (arbetar ju på förlag så även om jag inte är journalist kommer jag i kontakt med många tidsskrifter) så är första intrycket att den är sobert utformad. Lagom dämpad men ändå med varma och förtroendeingivande färger.
Artiklarna är kanske av störst intresse för dem som arbetar på Regeringskansliet men intervjuen med Karin Pettersson, chefredaktör för samhällsmagasinet Fokus, är intressant. Likaså krönikan av Marie-Louise Hallström som behandlar ämnet maktspråk.
Annonser förekommer inte, det är ju en intern tidning. Fast som den mediasäljare man är så ser man framför sig direkt en packningsgrad på 50% med potentiella annonsörer. Målgruppen som läser tidningen är idealisk för många företag och dess produkter. Penningstark, samhällstoppar och beslutsfattare. Mumma för vilken marknadschef som helst.
På minussidan ska sägas att tempot i tidningen inte är någon höjdare och att ingångarna inte är särskilt attraherande. Men så är det ju inte en vecko- eller dagstidning heller så puls och intresseväckare är nog inte i fokus.
Vi åt båda risotto så klart. Välsmakande som vanligt men rostbiffen som servererades till var senig och tråkig.
En blond kvinna i mitten på 20-års åldern visar tidigt intresse för mig men intresset avtar vart efter minuterna går. Hennes initiala stirrande får mig att undra om vi träffats i andra sammanhang tidigare. Kan inte minnas hennes ansikte.
Tur att jag väntade med att läsa tidningarna till efter lunchen. Expressens nätupplaga har en artikel om att diarré kan botas med egen avföring upplöst i mjölk. Fy f-n! Känns inte som om jag kommer blir hungrig något mer idag. Varm mjölk med semla, det vore dock något det...
onsdag 6 februari 2008
Beeeesviiiiikeeeen
Hade hört talas om att nya serien på Kanal 5, Gossip Girl, fått bra kritik trots usla tittarsiffror. Tydligen har serien blivit otrolig stor på nätet men inte i kanalernas tittarmätningar.
När jag sökte på serien på Imdb så såg jag till min stora glädje att min lilla favorit, Kristen Bell, var med. Strålande! Saknar henne när inte Veronica Mars sänds för tillfället. Sanna mina ord, hon kommer bli en stor stjärna vad tiden lider.
Spelade in avsnittet igår och la mig tillrätta i sängen för att somna in till programmet. Snacka om att somna in. Herregud vilket j..la skräp. (Ursäkta svordomen) Får de pengar till att producera vad f-n som helst numera? Dessutom visar det sig att Kristen endast är berättarrösten, dvs Gossip Girl herself. Grymt besviken blev jag.
Hela serien verkar gå ut på skvaller. Finns det något mer dödligt tråkigt än sådant? Speciellt skvaller från rikemansvärlden i NY. En massa talanglösa ungdomar som lever på föräldrarnas pengar och skapar intriger sinsemellan. *Zzzzzzzz*
Gör om, gör rätt. Serier som Glamour, Days of our Lives m fl framstår som rena kvalitetsserierna i jämförelse.
Vart är Veronica Mars när man behöver henne. Nuuuuuuuuuuuu!!!
När jag sökte på serien på Imdb så såg jag till min stora glädje att min lilla favorit, Kristen Bell, var med. Strålande! Saknar henne när inte Veronica Mars sänds för tillfället. Sanna mina ord, hon kommer bli en stor stjärna vad tiden lider.
Spelade in avsnittet igår och la mig tillrätta i sängen för att somna in till programmet. Snacka om att somna in. Herregud vilket j..la skräp. (Ursäkta svordomen) Får de pengar till att producera vad f-n som helst numera? Dessutom visar det sig att Kristen endast är berättarrösten, dvs Gossip Girl herself. Grymt besviken blev jag.
Hela serien verkar gå ut på skvaller. Finns det något mer dödligt tråkigt än sådant? Speciellt skvaller från rikemansvärlden i NY. En massa talanglösa ungdomar som lever på föräldrarnas pengar och skapar intriger sinsemellan. *Zzzzzzzz*
Gör om, gör rätt. Serier som Glamour, Days of our Lives m fl framstår som rena kvalitetsserierna i jämförelse.
Vart är Veronica Mars när man behöver henne. Nuuuuuuuuuuuu!!!
Tandlösa lagar i Svea Rike
Läste i City på tuben under min färd till jobbet att en kvinna som utsatts för (med stor sannolikhet) övergrepp och smygfotografering inte fått någon rättvisa i domstolen.
Hon hade först fått rätt i Tingsrätten (tror jag det var) men i HD så revs beslutet upp och mannen som klätt av, tafsat på och fotograferat henne frikändes. Mannen har skickat bilder till kvinnan där hon ligger naken i sin sommarstuga. Troligtvis har hon blivit drogad och mannen har sedan tafsat på henne (obs, inte våldtagit) och därefter tagit foton på henne efter han berövat henne på kläderna.
Man blir så in i helvete matt och förbannad när man läser om sådan här grejer. Inte ens i sitt eget hem går man säker från smygfotografer. Att han dessutom troligtvis tafsat på henne gör saken än värre.
Det är alltså fullt lagligt att ta smygfoton på folk i naket tillstånd. T o m i deras hem. Fy f-n! Det finns väl nog med kvinnor/män som är redo att posera nakna framför en kamera utan att man måste fota i smyg på vanliga dödliga. Så j..la osmakligt!
Om denna dom inte rivs upp i Hovrätten och kvinnan får rätt går vi en dyster framtid till mötes. Varenda j..la amatörpaparazzo kommer stå i lyftkranar utanför folks hem och ta foton av mindre smickrande karaktär. *äcklad*
Hon hade först fått rätt i Tingsrätten (tror jag det var) men i HD så revs beslutet upp och mannen som klätt av, tafsat på och fotograferat henne frikändes. Mannen har skickat bilder till kvinnan där hon ligger naken i sin sommarstuga. Troligtvis har hon blivit drogad och mannen har sedan tafsat på henne (obs, inte våldtagit) och därefter tagit foton på henne efter han berövat henne på kläderna.
Man blir så in i helvete matt och förbannad när man läser om sådan här grejer. Inte ens i sitt eget hem går man säker från smygfotografer. Att han dessutom troligtvis tafsat på henne gör saken än värre.
Det är alltså fullt lagligt att ta smygfoton på folk i naket tillstånd. T o m i deras hem. Fy f-n! Det finns väl nog med kvinnor/män som är redo att posera nakna framför en kamera utan att man måste fota i smyg på vanliga dödliga. Så j..la osmakligt!
Om denna dom inte rivs upp i Hovrätten och kvinnan får rätt går vi en dyster framtid till mötes. Varenda j..la amatörpaparazzo kommer stå i lyftkranar utanför folks hem och ta foton av mindre smickrande karaktär. *äcklad*
tisdag 5 februari 2008
Förbannade Fettisdag!
Här har jag förbannat, förlöjligat och skällt ut alla som ätit en semla innan Fettisdagen infallit och vad händer då?! Jo, de satans semlorna är SLUT!
Jag har gått och trånat i smyg på de läckra bakverken i över en vecka. Bidat min tid. Ett tvåpack semlor på Fettisdagen är det minsta man kan begära. De har retat delar av min gom till den grad att jag skulle nöja mig med att få slicka av florsockret från locket. Men icke då!
Slut?! Hur kan semlor ta slut på självaste Fettisdagen?! Kan inte greppa. Sitter och snuttar på en skinkskiva. Smakar inte alls semla.
Som om inte en bedrövelse var nog kommer jag hem och får för mig att jag nu faktiskt ska ta och byta till det nya modemet som Bredbandsbolaget skickat mig. Enda skillnaden mot det gamla verkar vara att det finns fler anslutningsmöjligheter. Misstänker att jag kommer bli bombarderad med samtal nu om att jag ska använda deras telefoni mm. Kan de glömma!
Drog ur alla sladdar till det gamla modemet. Märker till min förtvivlan att elsladden fastnat under en fotpelaren till databordet. Går inte att få loss. Jippie tänke jag för mig själv. Kopplade in det nya modemet enligt egen logik. Får genast svaret : Du har ingen logik.
Letar efter manualen, hittar den inte. Greppar hemtelefonen för att ringa till supporten. Ingen ton. Satan!
Greppar arbetmobilen och slår supportnumret. Thomas svarar efter jag fått trycka på 242 knappar och väntat i 45 sekunder. Sladden till jacket sitter fel. Ändrar. Hemtelefonen fungerar, internet gör det inte. Thomas och jag spånar loss. Sågspånen yr omkring mig. Får tipset att starta om datorn och se om konfigureringen fungerar då. Gör det inte det ska jag ringa tillbaka.
Startar om datorn. Väntar. Icke. Ingen anslutning. Slår numret till supporten igen. Med hemtelefonen. Grottar in mig under databordet och börjar mixtra med nätverkssladden till datorn. Fel hål. Det har man ju lyckats med förut i allehanda sammanhang.
Byter hål. Internet fungerar. Jag jublar. Supporten svarar. Jag säger Hej jag har löst det och lägger på. En förvånad support sitter troligen och funderar på vad jag är för tjomme.
Jag är gladare. Fast inte lika glad som jag hade varit om jag hade en semla. En viktig läxa är lärd dock. Man kan inte få allt här i livet.
Adjö.
Jag har gått och trånat i smyg på de läckra bakverken i över en vecka. Bidat min tid. Ett tvåpack semlor på Fettisdagen är det minsta man kan begära. De har retat delar av min gom till den grad att jag skulle nöja mig med att få slicka av florsockret från locket. Men icke då!
Slut?! Hur kan semlor ta slut på självaste Fettisdagen?! Kan inte greppa. Sitter och snuttar på en skinkskiva. Smakar inte alls semla.
Som om inte en bedrövelse var nog kommer jag hem och får för mig att jag nu faktiskt ska ta och byta till det nya modemet som Bredbandsbolaget skickat mig. Enda skillnaden mot det gamla verkar vara att det finns fler anslutningsmöjligheter. Misstänker att jag kommer bli bombarderad med samtal nu om att jag ska använda deras telefoni mm. Kan de glömma!
Drog ur alla sladdar till det gamla modemet. Märker till min förtvivlan att elsladden fastnat under en fotpelaren till databordet. Går inte att få loss. Jippie tänke jag för mig själv. Kopplade in det nya modemet enligt egen logik. Får genast svaret : Du har ingen logik.
Letar efter manualen, hittar den inte. Greppar hemtelefonen för att ringa till supporten. Ingen ton. Satan!
Greppar arbetmobilen och slår supportnumret. Thomas svarar efter jag fått trycka på 242 knappar och väntat i 45 sekunder. Sladden till jacket sitter fel. Ändrar. Hemtelefonen fungerar, internet gör det inte. Thomas och jag spånar loss. Sågspånen yr omkring mig. Får tipset att starta om datorn och se om konfigureringen fungerar då. Gör det inte det ska jag ringa tillbaka.
Startar om datorn. Väntar. Icke. Ingen anslutning. Slår numret till supporten igen. Med hemtelefonen. Grottar in mig under databordet och börjar mixtra med nätverkssladden till datorn. Fel hål. Det har man ju lyckats med förut i allehanda sammanhang.
Byter hål. Internet fungerar. Jag jublar. Supporten svarar. Jag säger Hej jag har löst det och lägger på. En förvånad support sitter troligen och funderar på vad jag är för tjomme.
Jag är gladare. Fast inte lika glad som jag hade varit om jag hade en semla. En viktig läxa är lärd dock. Man kan inte få allt här i livet.
Adjö.
Bloggvärlden - Representativ för samhället?
Enligt en enkät som tusen personer svarat på angående bloggläsning finner jag en del intressanta siffror. Den är förvisso inte representabel för alla som läser bloggar men visst finns det en trend att skönja i siffrorna.
Kvinnor läser helst om följande :
Kvinnor läser helst om följande :
- Mode 53%
- Vardagsbetraktelser 51,6%
- Foto & konst 26,6%
- Barn och föräldraskap 24,3%
- Musik 22%
Männer läser helst om följande :
- Politik och samhälle 49,2%
- IT & bloggande 45,8%
- Journalistik & media 45,3%
- Vardagsbetraktelser 39,4%
- Reklam & PR 25,8%
Utöver detta kan sägas att männen ligger på 21,7% gällande musik så där är det rätt jämnt. I kategorin Litteratur och skrivande ligger båda könen runt 17-18%.
Det är skillnaderna som är mest intressant dock. Endast 14% av kvinnorna har Politik och samhälle som intresse. Däremot ligger Sex och och dejting på 16,5%. Männen har inte ens det ämnet på topp 10 listan.
Sett till dessa listor, om vi leker att de nu är någorlunda representebla för det svenska samhället, så kan jag inte påstå att kvinnors bloggläsande är något som talar för jordens framtida välbefinnande. Skulle vara punkt 2 eventuellt, vardagsbetrakelser.
Mode. Ja, jag har skrivit om det förut. Mode är något vi alla lever med. Alla klär vi oss varje dag. I alla möjliga och omöjliga kombinationer. Fast när 53% tycker det senaste plagget från YSL är intressantare än vad som sker i samhället så är det klart man blir orolig. Jag säger inte att det inte går att kombinera sitt kunnande inom båda områdena men 14%? Är det bara 14% av kvinnorna som är intresserade vad som faktiskt sker i världen?
Är det viktigare att kunna alla jeansmodeller från Cheap Monday än att vet vem som är statsminister i Sverige? Är det högre prioritet att ha koll på vilka vårens färger är än att fördjupa sig i den kris som Kenya befinner sig i? Jag bara undrar...
De 16,5% som läser mest om Sex och dejting var också intressant. Trodde det var männen som var mest intresserade av åtminstone det första ämnet. Kul att ha fel ibland. Samtidigt så blir man lätt orolig igen. 14% som intresserar sig för samhället och omvärlden men 16,5% som finner snoppar, presumtiva dejtingställen och bra hångelparker viktigare.
Män får ta så mycket skit i media var dag, gärna grovt generaliserande, så någon måste ju våga slänga tillbaka stenen i glashuset. Kanske är det också en indikation på varför män är överrepresenterade bland politiker, samhällsvetare och toppar inom näringslivet. Den kvinnliga frigörelsevågen måste sitta på sin kammare och undra hur allting kunde bli så fel. Allt de kämpade för under 60-80-talet har renderat i fördjupat intresse i mode, foto och musik.
Om nu denna undersökning är representativ för samhället så kan man undra hur killar blir män och tjejer blir kvinnor. Alla statistiska undersökningar visar att tjejer är bättre än killar i plugget. Därom borde tjejer när de blir kvinnor ha ett försprång gällande kunnande inom samhälle, politik och andra viktiga ämnen för jordens framtid. Varför verkar det då inte vara så? Var i ekvationen blir det fel?
Mode i alla ära som sagt. Hellre går jag dock runt i en björnpäls eller omoderna kläder än att vara allmänt ovetande om samhället. Fast vem vet, kanske får vi en Modeminister vad det lider. Omöjligt är det inte.
Måndagen med moodyWoffe
Jag har precis satt i mig några knäckebrödmackor med köttfärssås. Olagligt gott. Prova om ni inte gjort det innan. Det är sådana rätter som jag ibland undrar varför de inte serverar på restaurang. Är det för simpelt? För "Svensson"? Troligtvis.
Jag ska och vill äta upp alla kilon köttfärssås jag tillagade igår. Får som sagt aldrig nog. Går att äta till det mesta. Spaghetti så klart, det vet alla. Andra pastasorter också. Går dock som sagt även att ha på knäckebröd. På en bädd av färsk spenat. Till couscous. Polenta. Ja, kombinationerna är oändliga.
Har förvisso inte prövat köttfärssås till filmjölk men skulle inte förvåna mig om det är en kulinarisk höjdare det med.
Hockeyträningen ikväll var rätt intensiv. Hårt arbete ger dock bra resultat. Haha, joråsåatt... Hade f-n lepra i fingrarna och träffade knappt mål en enda gång. Träffade jag mot all förmodan mål så var skotten lösare än en babybajs. Frustrerande. Fick och tog några smällar dock och sådant är alltid uppfriskande.
Ska alldeles strax hoppa i säng. En dag fylld med frustrerande utbrott är över. Vet inte varför men stubinen har varit väldigt kort hela måndagen. Började nog med de sprickande brallorna imorse. Minsta lilla motgång och jag har fått internt hjärnsläpp. Måste behärska mig. Nåväl, idag är en annan dag.
Nu har jag inte tid mer er längre gullungar. Sov väl!
Jag ska och vill äta upp alla kilon köttfärssås jag tillagade igår. Får som sagt aldrig nog. Går att äta till det mesta. Spaghetti så klart, det vet alla. Andra pastasorter också. Går dock som sagt även att ha på knäckebröd. På en bädd av färsk spenat. Till couscous. Polenta. Ja, kombinationerna är oändliga.
Har förvisso inte prövat köttfärssås till filmjölk men skulle inte förvåna mig om det är en kulinarisk höjdare det med.
Hockeyträningen ikväll var rätt intensiv. Hårt arbete ger dock bra resultat. Haha, joråsåatt... Hade f-n lepra i fingrarna och träffade knappt mål en enda gång. Träffade jag mot all förmodan mål så var skotten lösare än en babybajs. Frustrerande. Fick och tog några smällar dock och sådant är alltid uppfriskande.
Ska alldeles strax hoppa i säng. En dag fylld med frustrerande utbrott är över. Vet inte varför men stubinen har varit väldigt kort hela måndagen. Började nog med de sprickande brallorna imorse. Minsta lilla motgång och jag har fått internt hjärnsläpp. Måste behärska mig. Nåväl, idag är en annan dag.
Nu har jag inte tid mer er längre gullungar. Sov väl!
måndag 4 februari 2008
Byxan sprack!
Sällan, ytterst sällan, sitter jag ned på t-banan. Min restid är bara ca tio minuter och det känns onödigt att stressa sig till en sittplats för sådan kort benvila. Idag var det dock så få personer i vagnen att jag gjorde ett undantag. Ett undantag som slutade med ett "ratsch" när jag reste mig.
Hade inte använt kostymbyxorna jag tog på mig imorse på länge. Efter incidenten kom jag på varför. Det vara bara att kuta över till andra sidan perrongen och ta tåget hemåt för ombyte. Å andra sidan kanske det besparade mig än större genering då byxorna lika gärna kunde ha gått sönder i lunchutrymmet på jobbet eller dylikt. (Jag ligger dock långt efter en fd kollega som lyckades med konststycket att ha sönder fyra par brallor under sin tid här.)
För säkerhet skull tog jag nu på mig jeans istället. Känns säkrare.
Det fick bli We Own the Night igår kväll. Eller, jag påbörjade en film som heter Daywatch men det var inte alls vad jag föreställt mig. Något ryskt konstigt vampyrdrama utan logiska förbindelser över huvudtaget.
We Own the Night var dock bra. En form av maffiafilm kan man säga. Skådisar som Robert Duvall, Joaquin Phoenix, Mark Wahlberg och Eva Mendes gör huvudrollerna. Klart hyggligt startfält.
Filmen var bra. Lagom drama, lagom action. Gav lagom behov av eftertänksamhet. 7,3 på en 10-skala har den fått på IMDB, jag skulle väl säga runt 6,8 dock. :)
Snart lunch. Tur det. Är mycket mycket hungrig just nu.
Hade inte använt kostymbyxorna jag tog på mig imorse på länge. Efter incidenten kom jag på varför. Det vara bara att kuta över till andra sidan perrongen och ta tåget hemåt för ombyte. Å andra sidan kanske det besparade mig än större genering då byxorna lika gärna kunde ha gått sönder i lunchutrymmet på jobbet eller dylikt. (Jag ligger dock långt efter en fd kollega som lyckades med konststycket att ha sönder fyra par brallor under sin tid här.)
För säkerhet skull tog jag nu på mig jeans istället. Känns säkrare.
Det fick bli We Own the Night igår kväll. Eller, jag påbörjade en film som heter Daywatch men det var inte alls vad jag föreställt mig. Något ryskt konstigt vampyrdrama utan logiska förbindelser över huvudtaget.
We Own the Night var dock bra. En form av maffiafilm kan man säga. Skådisar som Robert Duvall, Joaquin Phoenix, Mark Wahlberg och Eva Mendes gör huvudrollerna. Klart hyggligt startfält.
Filmen var bra. Lagom drama, lagom action. Gav lagom behov av eftertänksamhet. 7,3 på en 10-skala har den fått på IMDB, jag skulle väl säga runt 6,8 dock. :)
Snart lunch. Tur det. Är mycket mycket hungrig just nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
