Förväntningar och besvikelser

Igår var jag i princip incognito hela dagen. Tog ett tidigt beslut om semester från jobbet då halsen var snörpt och jag knappt kunde få fram en stavelse. De korta konversationer jag fört på jobbet och under kvällen vi hade hockeymatch påverkade tydligen mer än jag föreställt mig.

Då jag ska på en av mina bästa vänners bröllop på lördag och "förväntas" hålla något form av tal så insåg jag att två dagars talförbud skulle kunna hjälpa. Vet fortfarande inte om det kommer hjälpa men något måste jag ju göra. Får ta beslutet imorgon helt enkelt.

Ska bli väldigt kul med bröllop dock, eller snarare bröllopsfesten. Själva vigselakten är ungefär lika rolig som ett dop eller en begravning. Som tur är ska de göra det borgerligt åtminstone. Jo, kan tyckas att jag är oromantisk som likställer bröllopsakt med dop och begravning men helt ärligt, för vem utöver brudparet och dess föräldrar/barn är det särksilt kul att kolla på vigselakten?

Är på jobbet idag och stoppade i mig fiskbullar i dillsås till lunch. Fy f-n. Har ätit fiskbullar tidigare denna vecka, skillnaden är att de var goda. Hummersås och räksås är bra mycket godare än dillsås. Undra vad som serveras imorgon på bröllopet? Det är första gången jag äter "riktig" föda på tre veckor. Åh alkoholen? Voine voine, undra hur det ska sluta.

Besvikelser som jag nämner i rubriken har dels varit ovan nämnda kurering då det känns frustrerande att inte känna sig fullt frisk så här långt efter operationen. Att inte kunna äta och sova ordentligt tar på psyket efter ett tag.

Den största besvikelsen kom dock i förrgår då min gode vän Linda hörde av sig och berättade att hon flyttar till Malmö. Malmö??!! Alltså, jag har inget emot varken skåningar, malmöiter eller Malmö som stad, men den måste f-n vara den tråkigaste staden i Sverige. Det är rent personligt tycke. Jag har aldrig spenderat någon längre tid i Malmö så jag ska inte påstå att jag är någon expert. En enda gång har det varit bra väder när jag varit där så det kanske spelar in, vad vet jag. Malmö känns dock fortfarande mångt och mycket som en industristad. En industristad som vill vara något annat men inte riktigt har lyckats, Turning Torso till trots. Öresundsbron till trots.

Nåväl, det är inte därför jag är besviken. Linda får flytta vart hon vill, det är just det faktumet att hon flyttar. Hon är en av mina absolut bästa vänner och även om vi är väldigt olika som personer så kompletterar vi varandra otroligt väl. Hon är mitt kvinnliga jag. Det går inte att ersätta Linda med någon annan och jag kommer troligtvis bli galen av saknad så småningom. Vi får hoppas att äventyret blir kort. För om det är en sak som kära fröken Linda är bra på så är det impulshandlingar. Det kan dock snabbt gå över och att gräset inte är grönare på andra sidan är ingen devis som Linda någonsin tagit notis om.

Hon har varit på väg till Italien, Nigeria, Alaska och gud vet vart genom åren men allt som oftast blir hon ändå kvar i slutändan. Ok, hon gjorde ett litet äventyr till Åland men då för arbete på båtarna så då kom hon ju ändå hem i tid och otid.

Hon har ju inte flyttat än heller så vi får väl se om flyttlasset blir av eller inte. Av rent egoistiska skäl skulle jag kunna göra mycket för att "förstöra" för hennes flytt men det vore inte så snällt. Jag får vackert finna mig i hennes nycker och jag har god tröst av statistik i hennes fall, särskilt länge brukar inte hon bli borta.

Love you vännen, oavsett vad du hittar på!