måndag 23 juni 2008

EM - Långt från över


För dem som helt givit upp fotbolls-EM sedan Sverige åkte ut så har ni verkligen missat något.


Det är som alltid i dessa mästerskap. Alla ens förhandstips går åt pipsvängen. Eller, jag hade personligen inte något förhandstips om jag ska vara ärlig men ska erkänna att några lag definitivt överraskat mig.


I negativ bemärkelse har vi Frankrike, Polen, Grekland och viss mån Sverige. Vi har alltid så höga förväntningar på vårat kära landslag men sällan vill vi se hur BRA vi egentligen är. Vi hade ingen naturlig vänsterback med bra offensiva kvaliteter efter Edmans skada. Där tappade vi mycket. Ljungberg var blek mest hela tiden, Zlatan spelade med sargat knä och Henke Larsson var inte sitt forna jag.


Till det ska läggas att Linderoth saknades otroligt mycket. Daniel Andersson var det inget fel på, i hans mått mätt men han är inte i närheten av Linderoth heller. Anders Svenssons vara eller icke vara går att diskutera till döddagar men visst ser jag personligen hellre en internationellt gångbar spelare som Källström.


Wilhelmsson hade inte behövt saknats så mycket om Lagerbäck valt Sebastian Larsson istället för Elmander men det gjorde han som bekant inte. Varför? Ingen aning. En naturlig högerbreddare med grymma inlägg får nöta bänk istället används en anfallare med ruggigt klipp i stegen men måttliga defensiva kvaliteter där. Hur tänkte karln?


Henke ut, Elmander upp på topp och Sebbe på kanten. Ja tack! Stoor visade att han kommer bli en riktigt bra högerback i landslaget men hade vissa problem med ryssen. Mellberg var genomgående Sveriges bästa spelare och visade att Juventus kommer få en bra förstärkning till hösten. Micke Nilsson är som alltid stabil men visar sällan det där lilla extra. Petter Hansson hade förtvivlat svårt i vissa situationer och jag hoppas han gjort sin sista match i blågult.


Vi har en hel drös med lovande talanger att skjuta fram och det är dags för Lagerbäck att göra det nu. Vi har inte tid att spela i en lovande spelare under kvalets sista matcher och komma till ett stort mästerskap med ett lag som inte är ihopspelat ordentligt. Vilka talangerna är? Får återkomma till det i ett annat inlägg.


Positiva överraskningar? Ryssland lägger definitivt slag på förstaplatsen här! Jisses. Vilket charmerande lag de har. Kan varken spelarnas namn till fullo och stava till dem är jag än sämre på. Pavluchenko tror jag den store blonde anfallaren heter som spelar som en gud. Arschavin eller hur det stavas, Den lille Tsaren, har trots sin ringa längd dominerat offensiva planhalvan i de matcher han varit med i. Lägg därtill spelare som Kolodin, Semak, Torbinski m fl så har ni EM´s hetaste gäng.


De har lirat sådan frejdfull och positiv anfallsfotboll att det varit svårt att inte hänga på drevet som kallar dem för EM´s charmigaste lag. Håller det hela vägen? Kanske.


De möter Spanien i semi-finalen. Ett Spanien som för en gång skull inte fick hybris varken i grundspelet eller i kvartsfinalen. Förvisso krävdes straffar mot Italien men de tog sig förbi Gli Azzuri denna gång. Spanjorerna sopade banan med ryssarna i gruppspelet, 4-1, men det blir en helt ny match nu. Tro mig. Frågan är om Spaniens trygga lugna spel kan hålla? Tveksamt.


Sverige kunde definitivt inte hålla ryssarna på stången men inte heller Holland som i gruppspelet hade det definitivt bästa spelet och öste in mål. Att slå Italien med 3-0 och Frankrike med 4-1 är liksom inte bara bra, det är för jävla bra. De hade dock inget motvapen till ryssarnas frejdiga anfallsfotboll. Ryssen sprang ned holländarna.


Holland och Portugal måste kännas sig ruggigt vissna just nu. De såg så starka och stabila ut i gruppspelet men fick respass i kvarten. Italien gick endast vidare för att Frankrike var pissigt usla och genom Buffons straffräddning mot Rumänien. Att de fick respass mot Spanien tackar jag för. Italien var inte roliga att titta på i detta EM.


Lag som Schweiz och Österrike höll inte standard nog för att vara med och slåss om slutspelsplatser. Ovanligt då arrangörsländerna brukar gå vidare.


Kroatien gillade jag också och att de sumpade sin chans mot turkarna har de bara sig själva att skylla för. Förstår inte hur man kan tappa 1-0 i 120:e minuten när man precis gjort mål själva. Slaven Bilic gäng spelade dock roligt och offensivt, det ska de ha cred för.


Turkarna har nog bränt sin tur för denna turnering. Skulle de slå tråkiga Tyskland i semin skulle jag bli ordentligt överraskad. Deras moral har varit outstanding dock. Först 0-2 mot Tjeckien som blev 3-2 på övertid och avancemang är bara det en saga. Att dessutom kvittera till 1-1 mot Kroatien och vinna på straffar är mer än en saga.


Nu är dock Nihat borta för resten av turneringen och han har genomgående varit deras bästa spelare.


Jag både tror och hoppas på Ryssland - Tyskland i final. Eller möjligtvis Spanien - Tyskland. Tyskland har förvisso spelat gammal hederlig tysk tråkfotboll men det skulle bli en roligare final med dem i den än Turkiet tror jag.


Av det jag sett av de lagen som är kvar hoppas jag dock på Ryssland. De spelar den absolut mest publikvänliga fotbollen just nu och jag hoppas att Hiddinks mannar får lyfta bucklan för att visa alla j..la tråkcoacher att man kan vinna med anfallsfotboll i högt tempo som grundsten. Lagerbäck måste klia sitt grånande hår och undra hur f-n Guus gör. Hur kan man spela så offenstivt och roligt och ändå krossa motståndet? Ja du Lars. Fundera på den.


Lars-Roland kan börja titta vilka svenska spelare vi har av kvalitet som bäst skulle kunna genomföra den fotbollen för ett svenskt landslag och se till att spela ihop dem inför stundande VM-kval. Tänk att få se Sverige spela som Ryssland i VM i Sydafrika 2010. Jag dreglar bara jag tänker på det.


Under VM 1994 gjorde Sverige 15 mål (straffarna mot Rumänien exkluderat) på 7 matcher. Det är fler än två mål/match det. Jag tänker inte redovisa det men ta er en funderare på hur många mål Sverige mäktat med per match i mästerskapen sedan dess.


Under VM 1994 i USA fick Sverige en stor skara supportrar även utanför landets gränser för att vi just spelade en offensiv och frejdig fotboll. Kanske är det medicinen mot alla tråklag och defensiva taktiker som existerar idag. Jag åker ju hellre ur gruppspelet med 9-10 i målskillnad än 3-4. Men det kanske bara är jag.


Ingen fotboll på några dagar nu. Abstinens. Har slutat för en halvtimma sedan men ville skriva klart detta. Nu ska jag gå hem och njuta av något. Vad vet jag inte än.

En midsommar i berg- och dalbanaformat


Midsommarafton blev en härlig och skön dag/kväll. Jag, Steffi, Björn och Dino lämnade storstan runt halv tolv rycket och tog oss via E4:an mot syrrans ställe.


Trafiken låg tät redan innan Salem och höll i sig till E4-E20 vägskälet i Södertälje. Den biten stod för merparten av restiden. Vi skulle även ragga jordgubbar och testade först Vagnhärad utan positivt resultat men strax innan Gnesta centrum så hittade vi ett litet vägstånd som drevs av ryssar alternativt polacker. Enligt Steffi och Björn blir det ingen midsommar utan att ha köpt jordgubbar vid ett vägstånd.


Dino hade redan lyckats charma de två och speciellt Björn. Han åkte i hans knä på vägen ut och eftersom Dino är ytterst lättmutad gällande kärlek så blev den turen början på en kärleksaffär dessa två emellan.


Steffi och Björn blev snabbt hemmastadda ute hos syrran och det är inte svårt att förstå. Huset är vackert, omgivningen är vacker och stämningen är njutningsfull redan från första ögonkastet.


Vi började med en sillunch, vilken intogs närmare middagstid, och därefter tog vi en liten tupplur. Jag och Dino ville förstås visa dem mer av vyerna i trakten så en promenad på 1½ timme blev följden efter tuppluren.


De hade inte sett sjön än så vi traskade ned dit efter promenaden och den avslappnade och vackra vyn vid insjön inbjöd till ett dopp. Kallt första halvminuten men därefter riktigt skönt i vattnet. Dino blev som tokig och hade jag inte vetat bättre hade jag misstänkt ecstacy.


Därefter softade vi bara och njöt av kvällssolen. Till middag väntade grillade cevapcici med klyftpotatis, ajvar och tzatziki. Det gick mer än ner.


Vi satt och pratade fram till sena timmen men kom relativt tidigt i säng ändå.


Jag hade svårt att sova och vaknade redan strax efter sju. Låg och plågade mig själv till halv åtta men klev sedan upp och städade undan gårdagen. Dino som legat bredvid, på och under mig hela natten trodde inte sina trötta ögon och stapplade på skakiga ben in till S & B istället för lite mer sovande kärlek.


Efter jag plockat undan allting, diskat färdigt mm så kom tröttheten tillbaka och jag gick och la mig igen. När jag vaknade hade S & B kravlat sig upp och de skulle gå ned till sjön för ett morgondopp. Jag skulle gärna ha hakat men Dino behövde en promenad så vi gav oss iväg under en timma.


Ditintills hade midsommaren varit otroligt avslappnad, lugn och harmonisk.


Steffis telefon började ringa strax efter tolvsnåret och vid andra försöket lyckades hon svara i tid. Det var hennes lillebror Micke. Deras mamma hade fått en misstänkt hjärtinfarkt och åkt in till KS. Självfallet sjönk humöret på alla inblandade.


Då deras mor fortfarande var på undersökning så fanns ingen konkret information att gå på men några timmar senare fick Steffi efter samtal med sin mor reda på att det var en hjärtinfarkt och att hon skulle behållas på KS i några dygn, minst.


Självfallet ville de tillbaka till stan och vara nära hennes mamma så vi körde in till Gnesta och de tog pendeln hem på lördagkvällen.


Dino var helt utom sig av ledsnad när han inspekterade deras efterlämnade saker och kände deras doft men inte kunde finna dem i huset. Vi hade en lugn och mysig kväll jag och Dino men självfallet kändes det tomt utan sällskapet.


Jag läste Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun" och kollade på det charmiga ryska laget som spöade skiten ur Holland. Somnade in relativt tidigt och vaknade tidigt på morgonkvisten igen. Syrran och Romeo hade missat färjan i Danmark och fick ta sig landvägen hemåt. De skulle anlända runt lunchtid sa de.


Det gjorde de också och efter en liten lunch tillsammans och deras berättelse om en semester från helvetet så åkte vi mot stan strax efter klockan ett. Vi skiljdes åt vid vägskälet på Essingeleden där jag fortsatte mot Solna och de mot Söderledstunneln.


Jag passerade Steffi & Björn och lämnade av deras saker som de inte velat släpa på vid pendeltågsturen. Hennes mamma mådde under omständigheterna bra men än hade inga besked givits om vad som kommer krävas i behandlingen.


Ca 2½ timme senare ringer syrran. Katten är funnen! En enorm lättnad självfallet samtidigt som jag undrade hur f-n katten kan vara så förbannat lättfunnen när han inte visat någon som helst vilja att komma fram tidigare. Beräknade att vi andra som letat sammantaget lagt ned ca 4-5 dygn i effektiv letande tid. TVÅ timmar tog de för syrran och Romeo. Två ynka timmar.


Sammantaget kan man säga att midsommaren varit en ruggig berg- och dalbana. Började alldeles underbart, fick en tråkig mitten och avslutningen blev lycklig när Baloo hittades och fördes hem till tryggheten.


Nu väntar fyra dagars arbetande innan det blir resa igen. Denna gång Metaltown och Göteborg. Ska bli riktigt kul.