Den perfekta kommentaren/svaret i alla diskusioner. Du kommer undan med mord i princip, bara du använder den frasen vid rätt tillfälle.
I det vardagliga
"Ursäkta, men när kommer egentligen mitt Maxmål?" - Det förs en dialog.
"Tog du mitt sista tuggumi?" - Det förs en dialog.
Det teoretiska
"Vad kom först, hönan eller ägget?" - Det förs en dialog.
Jeopardyversionen
"Det perfekta svaret till en jobbig kund." - Vad är Det förs en dialog?
Vid olyckshändelse
"Körde du över min katt?" - Det förs en dialog.
Det politiska
"Bill Clinton, hade du sex med Monica Lewinsky?" - Det förs en dialog.
Det sexuella
"Har det gått för dig redan?" - Det förs en dialog.
Annars är dagens bästa kommentar lämnad av kollegan Jenny under en fika. "Bara inte de spelar den där låten Tre Bruna Ögon." (Syftar på Leende Guldbruna Ögon men innebörden blev helt fel.)
fredag 30 november 2007
Pinsamma människor
Det kan vara svårt att somna in efter hockeyträning. Inatt var inget undantag. Somnade inte förrän framåt 04-tiden. Tufft. Dessutom visade det sig att det skott jag gått ned och täckt under träningen tagit på mjukdelarna precis ovanför knäskålen och svullnaden ökade konstant under natten. Mitt knä ser inte klokt ut idag.
Pinsamma människor var det ja. Det finns tydligen hur många som helst utav dem i samhället. Tror inte Sverige är unikt på något sätt. Har tidigare tagit upp detta med personligt ansvar. Det är skrämmande att se hur t ex föräldrar skyller på samhället/skolan/lärarna när deras barn visar sig vara halvt kriminella, inte respektera sina medmänniskor eller inte kan sköta sin skolgång.
I förrgår bloggade jag om utseendefixeringen, även här skylls allting på samhället och främst patriarkatet. Att kunna tänka själv och sätta sina egna normer det existerar tydligen inte. Det måste vara riktigt bekvämt att alltid kunna skylla på någon annan.
Ett tredje exempel är deltagarna i Lyxfällan. Jag kollar på varje avsnitt. Varför? För att se hur många korkade och oansvariga människor det finns. Aftonblaskan verkar ha en följetong om hur det gått för deltagarna efter de varit med i programmet och vinklat det så att Charlie & Mattias får skulden för att inte åtgärderna lyckats.
Nu får vi nog backa bandet här. Ansvaret, det totala ansvaret får väl för i h-vete personerna stå för själva? Det är inte programledarna i Lyxfällan som satt dem i den sits de är. Att deras åtgärder inte hjälper är snarare ett bevis på att dessa människor inte borde ha med pengar att göra och att vissa fall helt enkelt inte går att hjälpa.
De två senaste programmen har behandlat dels en barnfamilj och en singeltjej med barn. Barnfamiljen bestod av två vuxna, deras tre hemmaboende barn + flickvännerna till sönerna. Mamma och pappa (två idioter av stora mått) har under en längre period lånat pengar varje månad (tagit nya krediter etc) för att betala mat & uppehälle för deras två söner. (Dottern säger jag inget om för hon var 15 bast.) Dessa två söner, 21 & 24 år gamla, har välbetalda jobb men lever ändå hemma och på mamma & pappa. Herre f*cking jävlar! Skicka ut ungj..larna! Eller se till de betalar sin del av kostnaden för att bo där.
Man blir så mörkrädd för sådana föräldrar (och sönerna) så det går inte att beskriva. Har de fyllt 18 och valt att börja arbeta ska de fanimej betala hemma också. Eller flytta. Bara att välja.
Singelmamman från igår var en sorglig historia. En sorglig person. Över 900.000:- i skulder. Utgifter på 30.000:-/månad, inkomst från Alfakassan på 6.000:-. Dessutom ansvaret för en dotter på runt 4-5 år. Hon sa att hon led av dålig självkänsla. Ja, inte omöjligt. Men dålig självkänsla för 99,5% av befolkningen ter sig inte i att man drar på sig skulder för 900.000:-. Känner hon inget ansvar alls för sin dotter? Ska de leva i en pappkartong? Mamman har struntat i allting och köper dyra kläder för att trösta sig själv, sysslar med ett eget företag där hon syr kläder som hon GER bort istället för att sälja. Vilket j..la nöt.
Ni får ursäkta men jag kan inte frammana sympatikänslor för människor som beter sig som ovanstående personer gör. Än en gång handlar om att ta ansvar för sitt eget liv (och dessa fall även sina barns). Alla gråtvalser står sig slätt. Orkar inte. Bryr mig inte. Kan man inte vara större människa än att man tar ansvar för sina handlingar har man heller ingen sympati att hämta. Hårt möjligtvis men så är det.
Pinsamma människor var det ja. Det finns tydligen hur många som helst utav dem i samhället. Tror inte Sverige är unikt på något sätt. Har tidigare tagit upp detta med personligt ansvar. Det är skrämmande att se hur t ex föräldrar skyller på samhället/skolan/lärarna när deras barn visar sig vara halvt kriminella, inte respektera sina medmänniskor eller inte kan sköta sin skolgång.
I förrgår bloggade jag om utseendefixeringen, även här skylls allting på samhället och främst patriarkatet. Att kunna tänka själv och sätta sina egna normer det existerar tydligen inte. Det måste vara riktigt bekvämt att alltid kunna skylla på någon annan.
Ett tredje exempel är deltagarna i Lyxfällan. Jag kollar på varje avsnitt. Varför? För att se hur många korkade och oansvariga människor det finns. Aftonblaskan verkar ha en följetong om hur det gått för deltagarna efter de varit med i programmet och vinklat det så att Charlie & Mattias får skulden för att inte åtgärderna lyckats.
Nu får vi nog backa bandet här. Ansvaret, det totala ansvaret får väl för i h-vete personerna stå för själva? Det är inte programledarna i Lyxfällan som satt dem i den sits de är. Att deras åtgärder inte hjälper är snarare ett bevis på att dessa människor inte borde ha med pengar att göra och att vissa fall helt enkelt inte går att hjälpa.
De två senaste programmen har behandlat dels en barnfamilj och en singeltjej med barn. Barnfamiljen bestod av två vuxna, deras tre hemmaboende barn + flickvännerna till sönerna. Mamma och pappa (två idioter av stora mått) har under en längre period lånat pengar varje månad (tagit nya krediter etc) för att betala mat & uppehälle för deras två söner. (Dottern säger jag inget om för hon var 15 bast.) Dessa två söner, 21 & 24 år gamla, har välbetalda jobb men lever ändå hemma och på mamma & pappa. Herre f*cking jävlar! Skicka ut ungj..larna! Eller se till de betalar sin del av kostnaden för att bo där.
Man blir så mörkrädd för sådana föräldrar (och sönerna) så det går inte att beskriva. Har de fyllt 18 och valt att börja arbeta ska de fanimej betala hemma också. Eller flytta. Bara att välja.
Singelmamman från igår var en sorglig historia. En sorglig person. Över 900.000:- i skulder. Utgifter på 30.000:-/månad, inkomst från Alfakassan på 6.000:-. Dessutom ansvaret för en dotter på runt 4-5 år. Hon sa att hon led av dålig självkänsla. Ja, inte omöjligt. Men dålig självkänsla för 99,5% av befolkningen ter sig inte i att man drar på sig skulder för 900.000:-. Känner hon inget ansvar alls för sin dotter? Ska de leva i en pappkartong? Mamman har struntat i allting och köper dyra kläder för att trösta sig själv, sysslar med ett eget företag där hon syr kläder som hon GER bort istället för att sälja. Vilket j..la nöt.
Ni får ursäkta men jag kan inte frammana sympatikänslor för människor som beter sig som ovanstående personer gör. Än en gång handlar om att ta ansvar för sitt eget liv (och dessa fall även sina barns). Alla gråtvalser står sig slätt. Orkar inte. Bryr mig inte. Kan man inte vara större människa än att man tar ansvar för sina handlingar har man heller ingen sympati att hämta. Hårt möjligtvis men så är det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
