Blogghatandet i cyberrymden

Aftonbladets nätversion har idag en artikel om blogghat. Själva artikeln känns ganska dåligt underbyggd men jag låter det bero.

Det intressanta i sammanhanget är att man tagit tre kvinnor som exempel på dem som utsätts för blogghat. Med detta menas att de får mycket spott och spe som kommentarer till sina blogginlägg på sin egen blogg.

Kvinnor är mer utsatta konstateras det och av anledningarna sägs vara att de skriver om "ytliga" ämnen så som mode t ex. Jag har själv en ståndpunkt i detta ämne och som läsare av denna blogg känner ni till så jag håller med om ett modebloggar är väldigt ytliga.

Däremot berättar ofta dessa kvinnor (de tre exemplen i artikeln är Blondinbelle, Linda Skugge och Linda Rosing) ganska utlämnande om sig själva vilket på ett sätt är respektingivande fast samtidigt dumdristigt.

Dumdristigt i detta sammanhang menar jag är att de är otroligt mediakåta personer och själv tagit på sig rollen att synas och höras i diverse medier. (Skugge skiljer sig till viss del då hon är journalist i grund och botten.) De har vid ett flertal tillfällen själva kontakta media för att få spaltutrymme i olika sammanhang och då får man skylla sig själv tycker jag.

Blondinbella hade kunnat vara som vilken bloggare som helst på nätet men har själv valt att se sig som en förebild i "branschen" och med tanke på (läs ett inlägg några rader nedan) detta kring hennes stundade födelsedag så har hon själv valt att synas i rampljuset.

Linda Rosing har alltid varit rampljustörstande, intet nytt under solen där.

Gemensamt för alla tre är även att de får betalt för det, åtminstone två av dem får väldigt bra betalt dessutom. (Enligt deras egen utsago.) Då får man tåla lite också.

Däremot, och detta är viktigt, så är det förbannat tröttsamt att se alla dessa j..la fegisar i cyberrymden. De gömmer sig bakom alias eller anonyma avsändare och kastar skit och dynga på folk som tror sig känna bloggaren bara för att de läser deras blogg.

Ynkryggar är vad de är och kan de inte stå för sin åsikt med fullständigt namn ska de inte ha någon åsikt alls. Förbannat ynkligt och patetiskt faktiskt!

Inte för att jag kommer läsa något som Blondinbella, Skugge eller Rosing skriver på regelbunden basis men tjejer, stå på er! Det är eran blogg och ni skriver själv vad ni vill där. Konsten att skaka av sig folks hat och patetiska inlägg är inte helt lätt men det är det absolut bästa och enklaste sättet att bli av med personer som tydligen inte har något bättre för sig än att spy galla över vad andra gör, tycker och tänker.

Tror de flesta som har en blogg skulle behöva en nypa av min personlighet för jag skiter fullkomligen i vad folk tycker och tänker om det jag skriver. Tvingar ingen att läsa och har de bättre saker för sig än att läsa min blogg så är det inget jag håller emot dem

På gränsen till hjärnblödning

Hade jag haft anlag för hjärnblödning så hade jag garanterat fått det igår.

Att kliva upp 05:45 och spela fotboll är helt ok. Att komma hem från hockeyträning strax efter midnatt är helt ok. Att inte ha sovit sedan 05:45 och inte somna in förrän närmare 03:00 natten efter är också helt ok. Allt detta kan jag leva med.

Däremot får jag hjärnsläpp när folk inom våran hockeyorganisation inte har vett nog att höra av sig när de inte ska komma på träningen. (Speciellt då de via vårat anmälningsverktyg sagt att de ska komma.) När det dessutom visar sig att tre utav tre målvakter inte dyker upp på träning så är jag nära härdsmälta på hjärnkontoret.

Hade kunnat dräpa någon igår troligtvis. Istället utmynnade det i att jag spelade grinigt hela träningen och gjorde onödiga tacklingar på folk. Sådant kan sluta illa och är inte alls meningen. Kombinationen irritation, frustration och begränsat med sömn gjorde mig dock inte till någon bra människa på träningen.

Idag är det i alla fall fredag och tackar min lyckliga stjärna för det. Arbetsdagen kan jag uthärda och ikväll är det AIK - Mora på Hovet. Jag och Nyffe ska hem till hans mamma och äta middag innan. Det brukar alltid bli något trevligt att intaga.

Har känt Anita (Nyffes mor) sedan jag var 5-6 år typ. Det är kul att man fortfarande kan träffa ens vänners föräldrar.