Man får snudd på epipelsi när man läser inlägget om Oscarsgalan. Ring inte mig om ni tuggar fradga.
Experimenterade lite med färgerna på de kursiva ställena för att de skulle sticka ut lite mera. Nu sticker de mest ut ögonen.
Nåja, man måste få testa lite.
Arbetsdagen snart slut. Skönt. Blir hem och fylla på energiförrådet och sedan iväg och träna. Nice.
torsdag 28 februari 2008
Summering av Oscarsgalan
Oscarsgalan kallar vi den på svenska, Academy Awards. Sedan 1929 har man i USA belönat regissörer, skådespelare och folk inom branschen med denna statyett som väger över 3 kg.
För den som gillar historik och statistik (sådana som jag dvs, föredrar det framför vilken porrblaska som helst om jag ska göra mig kåt) kan berättas att Ben Hur (1959), Titanic (1997) och Sagan om Konungens Återkomst - Härskarringen (2003) är de filmer som belönats med felst Oscars genom tiderna. Hela 11st vardera.
Individuellt kan sägas att Meryl Streep har flest nomineringar, 14 st, men endast två vinster. Clint Eeastwood har faktiskt fem vinster, ingen i kategorierna Bästa manliga huvudroll eller Bästa manliga biroll dock.
Ur svensk synvinkel kan berättas att tre (eller 2½ egentligen) filmer fått Oscar som bästa utländska film. Jungfrukällan (1960), Såsom i en Spegel (1961) och Fanny och Alexander (1983). Den sistnämnda var ett samarbete med Tyskland och Frankrike. Däremot fick aldrig Ingmar Bergman någon Oscar vilket förstås är något anmärkningsvärt.
Ingrid Bergman har dock fått statyetten för Bästa kvinnliga huvudroll två gånger!
Nåväl, tillbaka till nutid!
No Country for Old Men av bröderna Cohen tycker jag personligen var en värdig vinnare för Bästa film. Jag gav den ganska goda betyg i bloggen här för några veckor sedan. Dock lite anmärkningsvärt att inte Cohenbröderna fick pris för Bästa regi då dessa kategorier brukar gå hand i hand. Har ännu inte sett vinnaren i denna kategori, There will be Blood av Paul Thomas Anderson så jag får avvakta med tyckande om det.
Den österrikiska filmen Falskmyntarna som vann Bästa utländska film har jag inte sett och kan därför inte uttala mig.
I de individuella kategorierna var den stora överraskningen att Marion Cotillard tog hem priset som Bästa kvinnliga huvudroll. Dock på intet sätt orättvist då hon gör ett magnifikt porträtt av Edith Piaff i filmen La môme. Personligen höll jag halva ena tummen för Ellen Page från filmen Juno då hon är alldeles strålande i den.
Cate Blanchett var nominerad både till ovanstående pris och till Bästa kvinnliga biroll men fick gå tomhänt från galan. Tilda Swinton plockade hem det priset för hennes insats i Michael Clayton.
Daniel Day-Lewis plockade hem Oscarstatyetten för Bästa manliga huvudroll och det motsätter jag mig inte. Har dock inte sett filmen än men just denna karl brukar gestalta sina figurer på ett oerhört starkt och trovärdigt sett. Mr Lewis har redan en Oscar i denna kategori sedan vinsten med Min Vänstra Fot.
Javier Bardem vann i kategorin Bästa manliga biroll och det kändes rätt. Även om jag också gillade Casey Affleck i The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford.
Råttatouille vann i kategorin Bästa animerade film medan årets svenska vinnare blev Per Hallberg för Bästa ljudeffekt i The Bourne Ultimatum. För övrigt hans andra vinst i denna kategori. Han vann ju även 1995 med Braveheart.
Det här inlägget är snart långt nog för att agera manus till en kommande storfilm så vem vet, kanske ser ni mig strutta fram på röda mattan till Academy Awards 2009...
För den som gillar historik och statistik (sådana som jag dvs, föredrar det framför vilken porrblaska som helst om jag ska göra mig kåt) kan berättas att Ben Hur (1959), Titanic (1997) och Sagan om Konungens Återkomst - Härskarringen (2003) är de filmer som belönats med felst Oscars genom tiderna. Hela 11st vardera.
Individuellt kan sägas att Meryl Streep har flest nomineringar, 14 st, men endast två vinster. Clint Eeastwood har faktiskt fem vinster, ingen i kategorierna Bästa manliga huvudroll eller Bästa manliga biroll dock.
Ur svensk synvinkel kan berättas att tre (eller 2½ egentligen) filmer fått Oscar som bästa utländska film. Jungfrukällan (1960), Såsom i en Spegel (1961) och Fanny och Alexander (1983). Den sistnämnda var ett samarbete med Tyskland och Frankrike. Däremot fick aldrig Ingmar Bergman någon Oscar vilket förstås är något anmärkningsvärt.
Ingrid Bergman har dock fått statyetten för Bästa kvinnliga huvudroll två gånger!
Nåväl, tillbaka till nutid!
No Country for Old Men av bröderna Cohen tycker jag personligen var en värdig vinnare för Bästa film. Jag gav den ganska goda betyg i bloggen här för några veckor sedan. Dock lite anmärkningsvärt att inte Cohenbröderna fick pris för Bästa regi då dessa kategorier brukar gå hand i hand. Har ännu inte sett vinnaren i denna kategori, There will be Blood av Paul Thomas Anderson så jag får avvakta med tyckande om det.
Den österrikiska filmen Falskmyntarna som vann Bästa utländska film har jag inte sett och kan därför inte uttala mig.
I de individuella kategorierna var den stora överraskningen att Marion Cotillard tog hem priset som Bästa kvinnliga huvudroll. Dock på intet sätt orättvist då hon gör ett magnifikt porträtt av Edith Piaff i filmen La môme. Personligen höll jag halva ena tummen för Ellen Page från filmen Juno då hon är alldeles strålande i den.
Cate Blanchett var nominerad både till ovanstående pris och till Bästa kvinnliga biroll men fick gå tomhänt från galan. Tilda Swinton plockade hem det priset för hennes insats i Michael Clayton.
Daniel Day-Lewis plockade hem Oscarstatyetten för Bästa manliga huvudroll och det motsätter jag mig inte. Har dock inte sett filmen än men just denna karl brukar gestalta sina figurer på ett oerhört starkt och trovärdigt sett. Mr Lewis har redan en Oscar i denna kategori sedan vinsten med Min Vänstra Fot.
Javier Bardem vann i kategorin Bästa manliga biroll och det kändes rätt. Även om jag också gillade Casey Affleck i The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford.
Råttatouille vann i kategorin Bästa animerade film medan årets svenska vinnare blev Per Hallberg för Bästa ljudeffekt i The Bourne Ultimatum. För övrigt hans andra vinst i denna kategori. Han vann ju även 1995 med Braveheart.
Det här inlägget är snart långt nog för att agera manus till en kommande storfilm så vem vet, kanske ser ni mig strutta fram på röda mattan till Academy Awards 2009...
Konkurrens i den Wohlfeilska sfären
Sent ska syndaren vakna.
Bättre sent än aldrig.
Man ska aldrig säga aldrig.
Säg som du säger, inte som du tror att du skulle vilja säga det.
Jodå. Den Wohlfeilska dominansen på webben utökas. Inom ett år eller trettio kommer bror min och jag dominera bloggvärlden på samma sätt som den mediakåta Schulmansekten.
Skillnaden är att vi skriver vettiga inlägg och uttrycker oss förhållandevis intelligent. Plus det faktum att vi alltid vet vad vi pratar om.
Jag vet att det sägs att ingen är perfekt men det gäller inte oss i klanen Wohlfeil. Solen har verkligen inga fläckar.
Självkritik, självinsikt och jantetänkande är ingenting för oss. Vi är för självgoda helt enkelt.
Länken till bror mins blogg finns till höger ------------>. Ja, där! ----------->
Men vad f-n! Där! ---------->. Ok då, lägger en enkel länk här också då. Slöhattar!
Brorsans blogg
Bättre sent än aldrig.
Man ska aldrig säga aldrig.
Säg som du säger, inte som du tror att du skulle vilja säga det.
Jodå. Den Wohlfeilska dominansen på webben utökas. Inom ett år eller trettio kommer bror min och jag dominera bloggvärlden på samma sätt som den mediakåta Schulmansekten.
Skillnaden är att vi skriver vettiga inlägg och uttrycker oss förhållandevis intelligent. Plus det faktum att vi alltid vet vad vi pratar om.
Jag vet att det sägs att ingen är perfekt men det gäller inte oss i klanen Wohlfeil. Solen har verkligen inga fläckar.
Självkritik, självinsikt och jantetänkande är ingenting för oss. Vi är för självgoda helt enkelt.
Länken till bror mins blogg finns till höger ------------>. Ja, där! ----------->
Men vad f-n! Där! ---------->. Ok då, lägger en enkel länk här också då. Slöhattar!
Brorsans blogg
I´m from Barcelona
Varje gång jag hör den frasen tänker jag på lille Manuel i Pang i Bygget. (Fawlty Towers)
Jag var i Barcelona för några år sedan. Sex år sedan tror jag det var närmare bestämt. En underbar stad. Upplevelsen, även om den var kort eftersom vi var där med företaget en långweekend, var otrolig och jag skulle gärna åka tillbaka.
Sedan finns det dem som har mer otur och som sätter lite smolk i bägaren. Och minnena.
Två av mina vänner, Nyffe och Foppa, var där tillsammans med en bekant i helgen som gick. Deras minne av Barcelona, främst Nyffes, lär inte var lika positivt som mitt eget. Han hann inte vara där i mer än en kväll innan han blev rånad.
Det är relativt ofta jag tycker man läser eller hör om folk som blivit rånade när de är utomlands men man tänker ju att det händer inte mig. Eller någon man står nära. När det väl händer känns det olustigt och man kan på något sätt föreställa sig situationen på ett annat sätt än när man läser om en främmande människas berättelse i tidningarna.
Nyffe hade bestämt sig för att lätta hemåt på nattkvisten, själv. Ett "felaktigt" beslut kring genväg gjorde att han ställdes öga mot öga med ett rövarpack. Kniv drogs och har man livet kärt så lämnar man över t ex mobil, plånbok och kamera.
Har själv aldrig blivit rånad så kan inte säga hur det känns men det måste vara en riktigt helvetisk upplevelse. Efteråt är man nog till en början endast glad över att man kommit ur situationen med livet i behåll eftersom vapen alltid framkallar en viss känsla av döden. Dock tror jag man så småningom mest blir förbannad och uppgiven. Förbannad på rånarna och uppgiven över att man inte kommer få tillbaka sina tillbehörigheter.
För mig var det nog endast ett under som gjorde att jag själv inte blev rånad i Barca. Eller, det blev jag ju faktiskt nu när jag tänker efter. Första kvällen där nere var jag så packad att jag bjöd ett helt uteställe (Otto Sütz tror jag det hette, trendigaste stället på den tiden) på tequila. 3.000:- var draget på mitt kort såg jag när jag kom hem. Billigt och bra.
Nå, det var inte själva rånet faktiskt. Det var mer att jag inte hade någon minne att jag bjudit på tequila eller hur jag kom hem, så att jag hade allting intakt när jag vaknade kändes i efterhand som ett under. Vi var dock tre personer som blev av med våra jackor andra kvällen i staden. De var hängda över stolar på något ställe i hamnen och efter beställning i baren var tre plagg borta, bl a min jacka. Tur i oturen så hade jag mobil och plånbok på mig. Tror endast ett par solglasögon blev deras byte. Utöver jackan då förstås.
Det händer mycket i Barcelona. Vid en resa dit för ca 2 år sedan, även denna gång med jobbet, hamnade några av mina kollegor mitt i bataljen mellan Barcelona- och Espanyolfans. Eller fans, huliganer. De ställde sig dock på sidan och fick uppleva huliganismen på mycket mycket nära håll. De kom undan oskadda däremot och det ska de nog vara glada för.
Det är lätt att slappna av och tro att man är säker i stora städer runtom i världen. Helgens händelse visar dock att man måste vara försiktig. Det sker rån i parti och minut runtom i världen så man ska nog tänka sig för och räkna på oddsen litegrand. Tyvärr är nog oddsen på att bli rånad lägre än vad man tror.
Jag var i Barcelona för några år sedan. Sex år sedan tror jag det var närmare bestämt. En underbar stad. Upplevelsen, även om den var kort eftersom vi var där med företaget en långweekend, var otrolig och jag skulle gärna åka tillbaka.
Sedan finns det dem som har mer otur och som sätter lite smolk i bägaren. Och minnena.
Två av mina vänner, Nyffe och Foppa, var där tillsammans med en bekant i helgen som gick. Deras minne av Barcelona, främst Nyffes, lär inte var lika positivt som mitt eget. Han hann inte vara där i mer än en kväll innan han blev rånad.
Det är relativt ofta jag tycker man läser eller hör om folk som blivit rånade när de är utomlands men man tänker ju att det händer inte mig. Eller någon man står nära. När det väl händer känns det olustigt och man kan på något sätt föreställa sig situationen på ett annat sätt än när man läser om en främmande människas berättelse i tidningarna.
Nyffe hade bestämt sig för att lätta hemåt på nattkvisten, själv. Ett "felaktigt" beslut kring genväg gjorde att han ställdes öga mot öga med ett rövarpack. Kniv drogs och har man livet kärt så lämnar man över t ex mobil, plånbok och kamera.
Har själv aldrig blivit rånad så kan inte säga hur det känns men det måste vara en riktigt helvetisk upplevelse. Efteråt är man nog till en början endast glad över att man kommit ur situationen med livet i behåll eftersom vapen alltid framkallar en viss känsla av döden. Dock tror jag man så småningom mest blir förbannad och uppgiven. Förbannad på rånarna och uppgiven över att man inte kommer få tillbaka sina tillbehörigheter.
För mig var det nog endast ett under som gjorde att jag själv inte blev rånad i Barca. Eller, det blev jag ju faktiskt nu när jag tänker efter. Första kvällen där nere var jag så packad att jag bjöd ett helt uteställe (Otto Sütz tror jag det hette, trendigaste stället på den tiden) på tequila. 3.000:- var draget på mitt kort såg jag när jag kom hem. Billigt och bra.
Nå, det var inte själva rånet faktiskt. Det var mer att jag inte hade någon minne att jag bjudit på tequila eller hur jag kom hem, så att jag hade allting intakt när jag vaknade kändes i efterhand som ett under. Vi var dock tre personer som blev av med våra jackor andra kvällen i staden. De var hängda över stolar på något ställe i hamnen och efter beställning i baren var tre plagg borta, bl a min jacka. Tur i oturen så hade jag mobil och plånbok på mig. Tror endast ett par solglasögon blev deras byte. Utöver jackan då förstås.
Det händer mycket i Barcelona. Vid en resa dit för ca 2 år sedan, även denna gång med jobbet, hamnade några av mina kollegor mitt i bataljen mellan Barcelona- och Espanyolfans. Eller fans, huliganer. De ställde sig dock på sidan och fick uppleva huliganismen på mycket mycket nära håll. De kom undan oskadda däremot och det ska de nog vara glada för.
Det är lätt att slappna av och tro att man är säker i stora städer runtom i världen. Helgens händelse visar dock att man måste vara försiktig. Det sker rån i parti och minut runtom i världen så man ska nog tänka sig för och räkna på oddsen litegrand. Tyvärr är nog oddsen på att bli rånad lägre än vad man tror.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
