Resfeber!

Vi ska åka till Kairo med jobbet om en månad ca. Oerhört spännande. För att åka dit krävs det dock att man förbereder sig en smula. Spruta plus någon specialdryck väntar. Skall göras 2-4 veckor innan avfärd. Eftersom det är jobbet som står för resan står de även för kostnaden av detta. Sjyst.
Fast de tänker nog ur företagsekonomiskt perspektiv. Vad kostar det inte att ha 26 personer sjukskrivna i 1-3 veckor?

Ska bli otroligt kul och härligt att åka till Egypten. Ser fram emot det något enormt. Hela min resnerv väcktes under helgen och jag har fått myror i benen bara jag tänker på att resa. Möjligtvis tack vare att jag spenderade förra påsken i Prag. Vilken otroligt vacker stad. Vad otroligt mycket bärs de hade. Åker mer än gärna dit igen men vill först prova på andra europeiska städer.

Warszawa, Krakow, Budapest, Sofia, Bratislava, Bukarest, Zürich, Salzburg m fl har passerat min tanke. De två sistnämnda har jag varit i men länge länge sen. Problemet? Inget egentligen. Pengar har jag men dels ska jag få ledigt från jobbet och dels ha någon att resa med. Det är den svåra biten.

Vid Pragresan var vi ett helt gäng. Underbart gäng. Vi kom, vi utforskade, vi drack bärs. Kontentan av en härlig vistelse. Så vill jag ha det i alla städer. Studera dess kultur, byggnader, mat och dryck.

Budapest har jag lite inside information från. Steffi har påbrå därifrån och bäst vore väl att få med henne eller hennes lillebror som guide. Får nog starta operation övertalning på den fronten faktiskt.

Ska iväg och klippa mig strax. Börjar se ut som en japansk risbuske i håret. Går inte att hantera längre. Sedan väntar en kväll i sportens tecken. SM-slutspelet i hockey inleds och returmötet Inter - Liverpool i Champions League. Det är en trevlig kväll det.

Schmelodifestivalen

Tidningarna, oavsett vilken, är fyllda av artiklar som härrör Melodifestivalen. Både i print och på webben. Hur många tecken och spaltkilometer som skrivits vet jag inte. Jag vill inte veta heller.

För mig personligen känns allting rätt ointressant. Inte så att jag ogillar Melodifestivalen, tycker bara det känns ointressant fram tills dess att finalen går. Den svenska alltså. Den internationella ser jag förstås av skälet att jag vill se Sverige vinna.

Däremot blir jag så otroligt trött på allting runtomkring. Det är Luuk hit, Nour här, Björn där och skitsnack dit. De tre ovan nämnda personerna har ingenting med själv tävlingen att göra, de underhåller emellan det som verkligen gäller något. Visst ska de ha cred för det de gör, åtminstone Luuk och Gustafsson, Nour har jag inte riktigt hajat vad hon gör i rutan.

Dock är det väl själva tävlandet som skall stå i fokus och inte programledaren eller komikerna runtomkring. Men rätta mig om jag har fel.

Trötthetstecken nummer två drabbar mig hårt när halva artisteliten i Sverige ska gå och ut och stå upp för en avdankad schlagerprimadonna som Carola. Det var varken en komplott eller konspiration som gjorde att hon åkte ut. Hennes låt tillsammans med Johnsson var helt enkelt inte tillräckligt bra. Den som säger något annat dumförklarar och trampar på andras val och smak.

Det är ganska glasklart. För att ta sig till final krävdes det ett visst antal röster och de fick de inte ihop. Svårare än så är det inte. Hade svenska folket tyckt att melodin var bättre hade den fått fler röster. Enkel matematik.

Ni ser. Nu har de fått mig att blogga om denna skit också. Typiskt. Aldrig kan man stå klanderfri själv. Nu har jag bidragit till den fortsatta debatten och pajkastningen i detta ämne. Snudd på att jag sätter skottpengar på mig själv...