Pausen i bloggandet har varit medveten då jag inte funnit den rätta inspirationen under några dagar här. Inte så professionellt måhända men så är jag inte proffsbloggare eller får betalt för det heller.
Firandet av Jompa i lördags blev kul och lyckat. Inleddes på Moldau vid Hornstull där det åt och dracks tills det stängde i princip. Glada, mätta och en aningens runda under fötterna styrde vi kosan mot Pub Anchor. (Vi var runt 25 pers som huserade på Moldau varav ca 15 drog till Anchor.)
Där fortsatte supandet och det slank ned både det ena och det andra. Började spela Black Jack och hade grymt flyt. Låg ca 500+ (Hanna runt 200+) och övriga spelare hade också gått bra när croupiern plötsligt bara avbryter spelandet. Konfronterade henne i baren när hon var in bakom för att ta en cola och den konstiga ursäkten att det började vinnas för mycket pengar slängdes i ansiktet på mig.
Konfronterade henne igen vid Black Jack bordet när hon väl var tillbaka men då tillkallades vakten som jag fick ha nästa samtal med. Deras policy är förstås att vara på croupierns sida och även om han erkände att hon agerat konstigt bad han att jag kunde komma tillbaka en annan kväll. Inga hard feeling gentemot vakten men jag undrar fortfarande om man bara kan bryta spelet sådär.
Mådde oförskämt bra i söndags när jag vaknade och gick så småningom på AIK - Elfsborg. Efter matchen mådde jag mindre bra psykiskt. AIK var oväntat bleka och mina farhågor kring tränartrion fick sig ytterligare bränsle. Det var inte bra coachat under matchen även om spelarna självfallet får ta på sig vad som händer ute på planen.
Efter förlusten har det börjat pratas om att Norling avgår efter säsongen (eller får sparken mer eller mindre). Jag önskar jag kunde säga att det är fel men tyvärr så är det nog nödvändigt.
Rickard Norling ska ha hur mycket cred som helst för att han räddade ett AIK i kris när han tog över inför Superettan. Att leda oss igenom helvetets kval och på det leda oss till andraplats första året tillbaka i Allsvenskan är inte något annat än en bragd. Lägg därtill att vi blev bortdömda från guldet. Fast det är en annan historia.
Tyvärr så är tränaryrket en färskvara. Gamla meriter räknas inte. Av goda skäl. Otaliga är de exempel på föreningar som levt i någon slags tacksamhetsskuld till den tränare som antingen räddat klubben kvar i Allsvenskan, lett dem upp i den eller rent utav tagit SM-guld och som sedan får sitta och styra klubben i fördärvet igen.
Alex Ferguson är ett exempel på en tränare som fått sitta kvar för att han i princip levererat en titel/säsong. Han är ganska unik på det sättet. Däremot så verkar Norling ha fastnat i utvecklingen och hans idéer är inte längre banbrytande. Hans olika taktiker till varje match verkar redan lästa av motståndet och sällan lyckas han med byten av taktik eller spelare under match vända den till våran fördel.
Jag tackar Rickard Norling för allt han gjort för AIK men jag tror det är bäst att vägarna skiljs åt efter säsongen. Denna säsong är redan körd ur SM-gulds aspekt. Möjligtvis topp fyra. Om Novakovic/Lagerlöf ska vara kvar låter jag vara osagt. Vet inte hur stor del de har i dagens upplägg. Norling har skapat sig ett rykte om att köra helt efter sitt eget huvud men det kan vara så han har god hjälp av sina assiterande tränare.
Mikael Stahre som tidigare varit med i tränarstaben för AIK och numera har hand om "farmar"laget Väsby ryktas ta över. Kan inte säga om det är bra eller dåligt. Vi har försökt med att värva "stora" tränarnamn tidigare och det har inte givit något direkt. Norling däremot gjorde en stor skillnad i klubben så Stahre kanske är rätt medicin. Följetongen fortsätter var så säkra.
Mitt val att tillaga kycklig och scampi på söndagskvällen var inte så bra då jag åkte på en rejäl magsjuka. Låg däckad måndag och större delen av tisdagen.
Gårdagen, d v s onsdagen, gick rätt snabbt. Vi hade fotbollsmatch med jobbet på morgonen som inte gick särskilt bra och igår kväll var jag iväg till gymmet en sväng.
Ikväll väntar nog en löptur och kanske ett pass till på gymmet. Från lunch fram till runt sjutiden är jag inte särskilt sugen på träning alls men det kommer liksom krypande sedan och då beger jag mig iväg.
I övrigt så har jag inte mycket att rapportera alls. OS har startat och det har blandats och givits bland de svenska deltagarna. Abrahamian dömdes bort av domaren i brottningen och fick ett vredesutbrott. Han ställde dock upp i bronsfinalen som han dessutom vann. Medaljen kastade han i ren ilska. Skönt att se någon som inte är nöjd med ett brons.
Cyklisterna har annars varit de stora vinnarna hittills. Ett silver på damsidan och ett på herrsidan. Starkt!
Frida i sin singelsculler blev lurad på final hon med. Trots åtskilliga kg gräs i sin bana så vägrade funktionärerna "städa" banan och en klar finalplats blev till en sistaplats i semifinalen.
Natalie som tävlade imorse i Skeet dömdes tydligen också bort från ett brons. En halvträff som funktionärerna missade och domaren verkade ha fullt upp med att mosa i sig en matbit. Av det jag kunde se godkändes halvträffar hela tiden innan så varför inte denna?
Simmarna har inte riktigt räckt hela vägen fram och vi tar nog ingen medalj i bassängerna i detta OS. Tyvärr.
Jag börjar undra om vi kommer ta några fler medaljer alls. Kallur, Holm och Klüft ska vara medaljhopp men jag tvivlar. De har inte visat rätta formen och konkurrensen är stenhård.
Har vi några fler medaljhopp? Jag vet inte. Känns inte så. Fast ska erkänna att jag har dålig koll på alla obskyra grenar som är med i OS. Kanske ett OS-guld i tandpetning eller liknande.
Trösten får vara att det är många OS-dagar kvar och kanske kan någon svensk atlet bli folkkär innan det är över. Bäst denna vecka är dock att Premier League startar. Äntligen. Snart är en hel höst med fotboll från olika ligor här. I like!
Som om det inte är nog så börjar AIK hockey sin vandring mot Kvalserien. I år kan det gå vägen.
Nu har jag inte tid med er längre. Adjö.
torsdag 14 augusti 2008
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)