Mellan himmel och helvete på 90 minuter

Det är få förunnat att vara så insatt i en klubb. En förening. En gemenskap. En kärlek.

Det har sina fördelar och nackdelar. Sina lyckostunder och sina sorgestunder.

Träffade upp några vänner innan matchen och käkade en bit mat och svängde några bägare. Ingen av oss kände någon nervositet innan matchen. Inte bra. Ingen av oss kände någon press. Inte bra heller men inte så farligt.

När vi intog Råsundas fästning och rörde oss uppför trapporna på den heliga marken började dock nerverna komma. Sången var stark. Sången var vacker. Sången var mangrant.

De svartgula höll låda på större delen av arenan. Närmare 70% på läktarna var Gnagare. Resterande 30% procent var förstås djurgårdare och de sjöng för allt vad södras läktare håller för.

Knappt hade vi hunnit sjunga färdigt intågssången och bänkat arslena på stolarna förrän Obolo skarvade en boll till Mendes som satte bollen otagbart för bortakeepern i ena hörnet. 1-0 efter endast fyra minuters spel. Extasen på Norra, Västra och Östra visste inga gränser. Glädjen var total och alla svartgula själar blev som tokiga.

AIK kontrollerade spelet större delen av första halvlek. Sista 8-10 minuterna började DIF hitta rätt i sitt spel och började på allvar utmana AIK:s försvar. Fast inget überfarligt skapades.

Ingen vågade ta ut något i förskott men en försiktigt optimism andades runtom de svartgula leden på läktarna.

I andra halvlek kontrollerade AIK spelet relativt bra och gårdarna kom inte särskilt långt med sitt spel. Tyvärr skulle en olycklig situation förstöra hela kvällen. Åtminstone förstöra för oss som har AIK i hjärtat.

Har hört mig för med dem som såg det bättre och hands var det tydligen. Däremot ingen, oavsett lagtillhörighet, som säger att det var medvetet. Kenny Pavey, AIK:s egen evighetsmaskin från England får ett djurgårdsskott på handen och straff tilldöms av domare Fröjdfeldt. Inga större protester från de svarttröjade spelarna på planen och den inledande besvikelsen på läktarna dämpar sig snabbt.

Straff helt ok, men utvisning för ofrivillig hands? Det är lite väl starkt. Har personligen inte sett några bra sekvenser på det än så jag ska inte uttala mig. Som sagt, straff är helt ok men man ska inte straffas med gult kort om det inte är medvetet.

Straffen innebar 1-1 och blåränderna fick ny energi och var närmast segern mot slutet. Dock slutade det oavgjort och båda lägren fick gå hem nöjda och missnöjda i en salig kompott.

Personligen är jag kluven. Inte nöjd. Inte missnöjd. Inte belåten. Inte besviken. 1-1 var helt ok och ett fall framåt i jämförelse med vad jag sett tidigare. Dock krävs det trepoängare på hemmaplan, så enkelt är det.

Får återkomma med eventuell djupare analys imorgon. Om jag finner det nödvändigt och om jag har tid.

Ska upp tidigt imorgon bitti och spela fotboll själv och resterande del av dagen lär gå åt till idogt arbete.

Hoppas ni haft en skön kväll. Hoppas ni sluppit att slitas mellan himmel och helvete.

Derbykväll - Lycka eller misär?

Det är ca fyra timmar kvar till avspark i vad som anses vara Sveriges hetaste hatderby. Tvillingderbyt. AIK - DIF.

Ska i ärlighetens namn säga att jag inte har några större förhoppningar inför kvällen. Trist att känna så egentligen. Samtidigt skönt eftersom man inte blir lika besviken om det går dåligt.

AIK har börjat säsongen allt annat än bra och tre mål framåt på sex matcher är under all kritik. Speciellt när vi har mött lag som GIF Sundsvall och Trelleborg på hemmaplan. Det ser krampaktigt och idéfattigt ut när AIK spelar fotboll. Den ena liraren efter den andra spelar långt under sin kapacitet. Allra värst än så länge är målvakt Öhrlund som är en skugga av sitt forna jag. Under de sex inledande matcherna har han gjort inte mindre än fyra tabbar som lett till mål, det är förstås inget som inger förtroende hos resten av laget.

Ett lag som inte litar på sin målvakt spelar mycket mer avvaktande och tar inte de risker som de borde våga göra i rädslan för att målvakten inte kan reparera deras misstag. Ett sorgligt faktum men sant.

Blir det oavgjort ikväll är jag nöjd. Mer än nöjd. DIF har spelat bra hittills denna säsong och har några unga hungriga spelare som tar för sig mer än någon AIK:are hittills gjort. Bådar inte gott. Inte alls.

Desto roligare är det att följa AIK hockey just nu, trots lågsäsong. Värvningarna haglar tätt och för första gången på nästan 10 år så är det dessutom namnkunniga spelare. Dick Tärnström, denna urgnagare, vänder skutan hemåt och kommer ge oss ett backspel vi inte varit i närheten av de senaste 5 säsongerna. Idag blev målvakten Heino-Lindbergh från FBK klar dessutom. En mycket bra keeper. En vinnarskalle.

Utöver dessa två herrar har centern Henrik Eriksson värvats (bäst tekningsprocent av alla i Allsvenskan senaste säsongen) och på det tunga fysiska backen Savalahti-Nagander från Luleå. Detta är början på ett lagbygge som mycket väl kan aspirera på en Elitserieplats. Fast 3-4 gubbar till av yttersta kvalitet behövs + en skrälldus av unga talanger. Framåt sommaren vet vi hur laget kommer se ut och då är det lättare att sia om framtiden.

Det blir en relativt lugn kväll derbyt till trots. En öl eller två går säkerligen ned men imorgon bitti 07:15 väntar Reklamserien i fotboll och då måste jag vara på topp. Det är kul nästan jämnt...