Tillbaka bland Hansonbröder igen

Tillbaka på is igen. Kändes som en evighet sedan.

Förstår inte hur konditionen kan ta så mycket stryk på så kort tid. Måste vara all vitlök. Eller är det alkoholen månne? Kryssningen jag var på förra helgen var inte torr direkt. Å andra sidan var det väldigt lugnt denna helg. Några after work helg med chefen i fredags och en mellis i lördags tror jag det blev.

Det märks dock väldigt snabbt när man inte rört sig på ett tag. Det får bli lite ändring på det nu.

Det var skönt att vara tillbaka i omklädningsrummet igen. Snacket. Skämten. Stämningen. Det är det man saknar när man inte är där. Motivationen för utövandet av hockey är rätt liten just nu men att träffa grabbarna och tjöta lite är alltid kul. Tonen är rå men hjärtlig.

Om ca två veckor är det dags för årets stora händelse. Sweden Rock Festival. Längtar. Trånar. Det är alltid lika kul nere i Sölvesborg och det lär knappast bli tråkigare i år. Lillbrorsan hänger med för första gången också. Extra kul.

Orken och energin är slut nu gott folk. En snabb matbit och sedan i säng. Det är en dag imorgon också.

God natt!

Åter i bloggen

Det har idag gått ganska exakt en vecka sedan jag bloggade senast.

Av den allvarliga karaktären på det förra blogginlägget kan tyckas att det beror på det. Ja, delvis. Dock har jag även haft otroligt mycket att göra senaste veckan i kombination med trytande inspiration.

De flesta av oss drabbas förr eller senare i livet av personliga förluster. Någon som står oss nära finns inte längre och lämnar ett tomrum som till en början är svårt att fylla. Att tiden läker alla sår är något jag är övertygad om. Inte bara övertygad, jag vet.

Kristian var inte min närmaste vän eller kompis men han var en skön människa som jag tyckte mycket om som person. Hur veckan varit för hans närmaste ska jag inte spekulera i, jag vet bara hur jag upplevt liknande situationer.

Jag har varit tvungen att ta avsked av min pappa, två bröder och en kompis under årens lopp. Det är inte lätt. Det är aldrig smärtfritt.

Det är föga tröst att allting kommer kännas bättre just efter det inträffat. Det är aldrig som man tänkt sig. Hur man vänder och vrider på tillvaron blir det aldrig detsamma som det en gång varit. På gott och på ont.

Smärtan dämpas med tiden och allt som oftast kvarstår alla goda och roliga minnen. Minnena bleknar med åren men de försvinner aldrig. Att bearbeta sin sorg är bland det viktigaste efter en anhörigs bortgång. Den läxan har jag lärt mig. Att hålla inne med smärtan, minnena och känslorna kan kännas skönt på kort sikt. På lång sikt kan det få tråkiga konsekvenser.

Att ta sig tid att sörja är en viktig aspekt i sammanhanget som inte ska undervärderas. Minnas, glädjas, gråta. Få utlopp för sin känslor.

Fick besked under veckans gång om att en kompis vän även han gått bort under den helgen. Det var länge sedan jag träffade denna person senast men helt klart funderade jag på hur många i ens närhet, även om det inte är den omedelbara närheten, som ska behöva sätta livet till.
Vila i frid Charlie.

Det har varit rörande att se det enande som varit kring Kristians bortgång. I denna blogg och andra forum. Kristian är saknad och det märks.

Jag kommer nu lämna detta ämne då jag i bloggväg finner denna händelse "utagerad". Det finns forum på bl a Facebook där man kan ge utlopp för sina tankar och sin sorg.

I övrigt från veckan som gått har det inte hänt särskilt mycket. På jobbet var det rena "Tio små negerpojkar" där semester, sjukskrivning, sjukdom och mormorledighet skapade ett hårt arbetstryck på undertecknad. Det gick vägen dock även om det var otroligt stressigt emellanåt.

Mest minnesvärt från helgen var besöket på Bröderna Olssons (eller Garlic and Shots som det numera heter). Middag med mor och lillebror + vänner till lillbrorsan. Vitlök, vitlök och åter vitlök intogs i mängder. Ofantligt gott. Ofantligt mycket mat. Är fortfarande mätt. Utsöndrar fortfarande stark vitlöksdoft (eller lukt om man så vill).

Ha en bra dag så länge!