tisdag 24 juni 2008
Den osminkade sanningen om kvinnan
Jag borde veta bättre än att skriva detta blogginlägg men jag har under en period funderat allt mer på det jag nu ska skriva och kommit till den insikten att jag tycker att jag har alldeles och fullkomligt rätt.
Till att börja med ska jag dock säga att jag under många år alltid sagt till min vänskapskrets att det finns fler söta/snygga/vackra kvinnor i världen än män. Det påståendet håller jag fast vid, med en skillnad. Det finns fler söta/snygga/vackra kvinnor än män om vi räknar på konstgjord väg.
Jag var självfallet inte ensam att tycka enligt förstnämnda påståendet, frågan är om jag får mindre medhåll om vi följer påstående nummer två. Jag som man ska inte svära mig fri från de blickar jag ger kvinnor som passerar mitt liv under en vanlig dag. Många kvinnor ser väldigt bra ut och det ska inte förnekas att många av dem drar blickar till sig.
Däremot så är det ett sådant konstgjort utseende att det är rätt skumt att man inte reagerat tidigare. Ok, fotomodeller har de flesta insett för länge sedan att de inte ser ut i vardagen som de gör på bild. Utöver den falska masken till ansikte är bilderna retuscherade och förbättrade.
Gällande de miljontals vanliga kvinnor så är tyvärr sanningen att det inte är särskilt mycket bättre. Det vet de flesta äkta män som sett sin partner tvätta av ansiktet på kvällen.
Jag inser förstås att detta inlägg inte kommer ge mig några pluspoäng hos det motsatta könet men bryr mig faktiskt inte. Min blogg är min ventil och nu är det detta ämne jag vill ventilera.
Det skulle dessutom vara en grov lögn om jag inte erkände att jag uppskattar kvinnornas arbete med att förbättra sitt utseende. Klart jag gör det. Jag uppskattar lika mycket att kvinnor rakar sig på benen och under armarna. Åh vissa fall i ansiktet också.
Däremot så är det den grövsta falska marknadsföringen i världen. Värre än sockan i kalsongen hos killar. Eller papper i bh:n hos tjejer.
För falsk marknadsföring är ju faktiskt vad det är. Män träffar en kvinna som utger sig för att ha ett visst utseende men såvida hon inte ska ha masken på sig dygnet runt så kommer sanningen fram förr eller senare.
Det ska även erkännas att jag är imponerad av den tid och ansträngning kvinnor lägger ned på att bara få sitt ansikte i ordning för en vanlig dag. Ok, vissa kör en enkel foundation för att följa upp med lite puder, mascara, eyeliner och eventuellt lite läppstift. Dock ser man själv, bara man läser raden innan. att detta måste vara så otroligt jobbigt att behöva syssla med varje varje dag. 365 dagar om året.
Och, vi pratar alltså bara om ansiktet nu. Då räknar jag inte in håret och resterande del av kroppen.
Sminkets historia är rätt intressant. De första dokumenterade sminkarna är egyptierna. Förvisso misstas ofta de svarta ringarna runt ögonen som de hade för smink då det egentligen var den tiden solglasögon. Däremot använde egyptierna även zink- och kopparblandningar mm för att utsmycka ansiktet. Henna var även populärt.
Andra sätt att förfina sin kropp var att bada i åsne- och/eller getmjölk, blanda olika väldoftande kryddor i badet osv. Romarna anammade dels vad egyptierna gjorde men höll även på med starka lösningar för att färga håret vilket ofta resulterade i skallighet och ett fortsatt liv med olika peruker. (Egyptierna var för övrigt smått tokiga i peruker men det hade även en religiös bakgrund.)
I England på medeltiden växte det "bleka" modet fram där ansiktet i det närmaste liknade dagens clowner. Sällan nyttigt för huden dock och många kvinnor fick tidigt permanenta hudskador.
Parfymens intåg på 1800-talet var långt ifrån starten på parfym egentligen. Sedan urminnes tider har människan försökt dofta istället för att stinka. Hygienen var inte riktigt sammankopplat med badande och tvättande än vilket resulterade i att den ena doften blev starkare än den andra. I Köln (Cologne på franska = rakvatten så småningom för att förenkla det en smula.) producerades dock de första "riktigt" framtagna parfymerna.
I början på 1900-talet kom så mascaran som mer liknar dagens mascara (innan var kolblandning det vanligaste) och en liten revolution för starten på dagens sminkning.
Rougen har sin egen historia som började långt innan kristi födelse och bestod då av nedmalda löss. Vilket förvisso elaka rykten gör gällande fortfarande är en ingrediens. (Likväl som sperma och späck från valar osv. Fast inte i just rouge då tror jag.)
Det är alltså långt ifrån en nymodighet att speciellt kvinnor, men även män, vill "förädla" sitt uteende med artificiella medel. Det tråkiga är väl att du knappt kan stöta på en enda kvinna som faktiskt ser ut som hon egentligen ser ut. Vi antas acceptera att en kvinna med sin vardagliga sminkning ser ut just så, fast hon gör ju inte det egentligen.
Det är dessutom en stor skillnad på vardaglig sminkning och festsminkning. Några flickvänner har jag allt haft och jag minns att jag några gånger tänkte på hur de såg ut helt osminkade kontra vardaglig sminkning kontra festsminkningen. Från söt till snygg till vacker skulle man kunna säga.
Hur skulle vi då se på kvinnor och mäns skönhet om ingen fick sminka sig? Troligtvis skulle det fortfarande finnas fler söta/snygga/vackra kvinnor än män men inte någon avgörande majoritet längre.
Det visar sig också att vi män sminkar oss allt mer. Ta bara avdelningen för män på Åhléns t ex. För två år sedan fanns kanske max en hylla med hudprodukter för män. Idag är avdelningen flera kvadratmeter stor. Allt fler män använder foundation, krämer och faktiskt även eyeliner etc. Det är främst den yngre generationen som tagit till sig denna "nymodighet" och det kommer i förlängningen innebära att de blir en majoritet.
Likväl som de flesta osminkade tjejer är chanslösa mot en sminkad dito kommer män känna sig tvungna att göra det för att inte se "fula" ut i jämförelse med sin rival.
Märk väl att jag endast tagit upp vad som händer i ansiktstrakten. Då har jag inte ens gått in på operationer, solarier och diverse andra "utseendeförbättrare".
Vill jag då att kvinnor slutar sminkar sig? Nej gud bevars. Vi har dessvärre redan vant oss vid att kvinnor har minst ett lager smink på sig så det skulle nog ha en icke önskvärd effekt.
Vill kvinnor att män börjar sminka sig? Både ja och nej skulle jag tro. Konkurrens runt spegeln på morgonen är nog inte så populärt men visst skulle de uppskatta det rent utseendemässigt. En relativt medioker man till utseendet skulle lättare kunna få en snygg tjej, sminkad snygg ska tilläggas, och det är ju så tjejer har det idag i konkurrens med varandra och ett sätt att attrahera motsatta könet.
Kvinnor har sminkat sig så länge nu att de själva inte märker skillnaden. Eller, märker gör de säkert men de skulle inte kunna leva utan att sminka sig. De tycker själva om när de är sminkade för att de kan gömma de mindre smickrande dragen och de får en större chans att attrahera just den man de vill ha. Största anledningen är väl dock att de mår bättre av det själva.
Dock kan vi slå hål på vissa myter så som männens krav på denna attributshöjare då 99 kvinnor av 100 använder smink och annat, och de gör det helt självmant.
Detta inlägg skulle kunna bli flera spaltkilometer långt men jag stannar här. Behövde mesta bara få ut mina tankar för stunden. Nu ska jag lämna er ifred för en stund så får ni smälta ovanstående inlägg.
Tillägg i efterhand :
Ju mer jag har tänkt på det desto mer inser jag att det nog är den största accepterade lögnen i samhället. Kvinnors sminkning alltså. (Ja, och de få män som också gör det.)
Tänk er att ni köper eran favoritbil i eran absoluta favoritfärg men när du tvättar bilen första gången rinner den vackra färgen, som gjorde att du valde just den bilen, av och kvar står du med en bil som endast har färgen av sin grundlack. Ful och tråkig.
Du kanske har köpte finfina handdukar i en färg som matchar badrummet perfekt men vid första tvätten så visar det sig att det inte alls är den färg kvar på handdukarna som gjorde att du valde dem från början. Fula och tråkiga.
Det går ju att fortsätta med exempel i det oändliga. Jag ska inte göra det dock. För som jag sagt tidigare i inlägget så uppskattar jag ju kvinnor sminkar sig. Jag kan leva med den lögnen, livslögnen. Däremot kommer jag inte acceptera argumentet att det finns fler attraktiva kvinnor än män längre. På konstgjord väg ja men den är som bekant bara en fasad. En bräcklig yta som förr eller senare kommer att raseras.
De engelska deckarnas överlägsenhet
Michael Kitchen och Honeysuckle Weeks från Foyle´s War.
Jag trodde jag bara hade allmän softning framför mig när jag kom hem igår men kom på att jag ju faktiskt hade tvättstugan. Den är så aptråkig att ha men som alltid när det är över så doftar det gott och man har alla kläder till förfogande. För att inte tala om doften i sovrummet när de nytvättade lakanen ligger bäddade på sängen.
Jag tror jag kort har nämnt att jag läst Camilla Läckbergs senaste alster, Sjöjungfrun, och jag måste säga att hon skärpt till sig lite. De två inledande böckerna var riktigt bra och kändes fräscha i genren. De två böckerna därefter kändes dock mer rutin och hennes "specialitet" att hoppa fram och tillbaka i tiden började kännas uttjatat. I Tyskungen var det nästan mer dåtid än nutid dessutom.
I Sjöjungfrun hittade hon emellertid tillbaka till en bra balans mellan imperfekt och presens. Jag rekommenderar den för att läsas men jag tror Camilla måste hitta nya grepp om hon vill behålla sin trogna läsarskara.
Sommar. Ja, det är det som årstiden för denna tidpunkt kallas. De senaste dagarna har varit instabila vädermässigt och det känns just i detta nu inte som sommar.
En sak man kan bedöma sommaren efter är när de engelska deckarserierna sätter igång på tv.
Jag är riktigt torsk på engelska deckare. Har alltid varit. Jag älskar stämningen, dialekterna, landskapen och omgivningarna, karaktärerna och sättet som engelska deckare oftast byggs upp på.
Till skillnad från sina "kusiner" i USA så bygger engelska deckare alltid på att man ska lära känna karaktärerna och att man själv ska få fnula under avsnittets gång på vem mördaren är. Ibland listar man ut det tidigt, ibland sent. Skulle tippa på att Agatha Christie är modern till alla engelska deckare, oavsett vilket årtionde de utspelas.
I de amerikanska deckarna är det alltid pang på! Helst mycket våld och man ska helst veta vem mördaren är från första minuten. Trist och förutsägbart.
Foyle´s War är den serien som startat sommaren. Utspelar sig under andra världskriget och de har verkligen lyckats fånga den engelska småstadsandan med vackra scenerier och utmärkt skådespel av de huvudrollsinnehavarna.
De har nog dessutom tjejen med det sötaste namnet någonsin. Honeysuckle Weeks. Det är så sött och coolt tycker jag.
Ikväll startar den deckare som numera är synonymt med sommaren. Morden i Midsomer. Mer genuin engelsk deckare får man leta efter. Att byn för länge sedan borde vara tömt på invånare med tanke på de höga dödstalen är inget att ta notis om. Den har allt en engelsk deckare ska ha och i varje avsnitt får man en god möjlighet att lära känna de många byinvånarna på ett sätt du sällan får i deckare från andra länder.
Så ikväll är det bara att bänka sig framför SVT1 och spana in ett eller flera nya mord i Midsomerområdet. Do it!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)