Ibland får man tacka sin lyckliga stjärna för att vissa saker går ens väg. Hur många stjärnor som kan ha varit inblandade ikväll vågar jag knappt tänka på.
I matchens 90:e minut gör Halmstads i övrigt mest stabila back en futtig passning till en lagkamrat som AIK:s rivjärn Kenny Pavey hinner ifatt. Jag vet inte om han försökte passa eller skjuta men vad det än var så var det meningen att träffa mot den bortre stolpen. Bollen skulle emellertid ta på en Halmstadsspelares knä och ställa sin egen målvakt som inte hade en chans att stoppa bollen som gick in vid den första stolpen.
1-0 till AIK vilket också blev slutresultatet. Sett till matchbilden och antalet chanser inte alls orättvist men ändå, tur var det.
AIK hade försökt med finlir, finurliga passningar och allmänt grislir men inget av det resulterade i mål. Chanser saknades för en gång skull inte men skärpan i avsluten och marginalerna var inte på de svartgulas sida. HBK hade en vass chans de med men av någon oförklarlig anledning lyckades HBK-spelaren nicka över det tomma målet. Tackar.
Som sagt, AIK var bättre och förtjänade tre poäng så de behöver inte be om ursäkt för turmålet. Sju poäng efter ledarna är ok efter nio omgångar, kan avståndet vara detsamma eller mindre när de två nästkommande omgångarna är spelade (sedan väntar EM-uppehållet) så får det anses vara rätt bra med tanke på den mediokra fotboll som mestadels visats upp.
Två skador första 27 minuterna var inte direkt vad som stod på schemat. En Gabriel Özkan från start som inte visat sig i en AIK-tröja på bra länge kändes bra, fram till 22:a minuten då han utgick med ont knä. Fem minuter senare utgick även Markus Jonsson i vad jag befarar kan vara en krossad pungkula eller liknande. Såg ut så på reprisen åtminstone. Aj aj.
Nu kan jag softa ned i godan ro och njuta av de tre bärgade poängen. Oavgjort hade inte varit någon katastrof rent resultatmässigt men hade inneburit en lååång väg upp mot förstaplatsen.
God natt gott folk!
måndag 5 maj 2008
Sanningens ögonblick
Att deklarera har aldrig varit något jag upplevt som varken roligt eller tråkigt. De förtryckta siffrorna stämmer alltid och det är enkelt att trycka på knapparna på tangentbordet och "skriva under" deklarationen. Fast i år var den inte lika rolig som tidigare år.
Har de senaste 6-7 åren alltid fått tillbaka på skatten. Allt mellan 1.500:- till nästan 5.000:-. Därav var jag rätt övertygad om att de nästan 3.000:- som stod på årets deklaration var pengar jag skulle få stoppa i fickan så småningom. ICKE!!!
Jag ska få betala! 3.000:- j..la spänn. Usch vad less jag blir! Kan inte klantskallarna bara dra rätt skatt från början. Miffon. Nåja, det drabbar väl ingen fattig direkt. Men surt. Tre tusen spänn som jag inte direkt räknat att bli av med. Apa!
Det bloggas tydligen dessutom livligt angående Kanal 5 och deras nya "underhållnings"program Sanningens ögonblick. Det känns lite som när Robinson visades första gången. Ramaskri landet igenom. Nu börjar drevet igen...
För egen del så skulle jag inte sätta mig i den där stolen ens för 10 miljoner kronor. Att hänga ut mycket av sitt privata liv under bästa sändningstid känns inte direkt inspirerande. Dessutom vet de flesta idag att tv klipper och redigerar allting så att en person kan skildras som en total skitstövel. Vill man verkligen det? Även om man får pengar för det?
Killen som förekom i de två senaste avsnitten känner jag dessutom. Inte särskilt väl men jag känner honom. Vi spelar fotboll tillsammans och har lärt känna honom via en fd kollega.
Linus, som han heter, har för mig framstått som en ganska sansad människa. Alltid trevlig och pratsam. Så kan man väl inte direkt säga att han skildrats i programmet direkt. Hans stackars (fd?) flickvän som satt med i programmet fick höra svaren på frågor som inte någon partner ska behöva höra.
Detta är en av anledningarna till att jag personligen inte tror på "total ärlighet" i ett förhållande. Vissa saker mår man helt enkelt bättre av att inte veta. Nu fick Linus flickvän veta att han önskade hon hade silikonbröst, att han stulit pengar av henne, gamblat trots att han lovat att sluta osv osv osv osv. Frågorna blev värre och värre ju längre upp i prissummeklassen Linus kom. Vad tjänade det till, rent förhållandemässigt, att hon fick veta allt detta? Hennes "egna lik" kom ju inte direkt fram i programmet heller för den delen.
Har själv inte pratat eller träffat Linus sedan programmen sändes men vad jag förstod det som hade han en taktik att svara Ja på ALLA frågor, oavsett karaktär och på det sättet förenkla färden mot prispengarna. Jag ska inte säga att jag vet om det stämmer eller inte men den Linus jag lärt känna kan knappast vara "skyldig" till allt det han "erkände" under programmen. Men det är som sagt bara vad jag tror.
Är rätt skeptisk till själva programidén samtidigt som jag anser att man får skylla sig själv om man ställer upp på det. Såvida produktionsbolaget inte givit falsk information. Man behöver inte ställa upp i programmet om man inte vill så det är ju inte direkt något tvång att "tvätta" sin smutsiga byk i tv.
Samtidigt funderade jag på hur jag själv skulle framstå. Nu har jag ingen flickvän att chocka med eventuella lik i garderoben med så på den fronten är det ingen fara. Åh vilka skulle jag ha med mig i studion? Mamma? Lillebror? Storasyster? Någon god vän? Jag vet faktiskt inte. De väljer tydligen ut 21 av 60 ställda frågor som mätts med en lögndetektor och frågan är ju hur de väljer ut frågorna? De måste ju ändå ta reda på en hel del om ens privatliv för att ha några "smaskiga" frågor att ställa. Vem i ens närhet har i så fall ställt upp och givit dem hintar om vilka frågor som borde ställas?
Jag är långt ifrån en perfekt människa och skulle säkerligen kunna chockera både en och två personer i vissa sammanhang. Frågan är bara ; Vad tjänar de på att få veta det? Vad tjänar jag på det? Som sagt, vissa saker är till för att endast en person ska känna till dem. Det handlar inte om att ljuga för någon, det handlar mer om att man väljer att inte berätta vissa saker.
Det finns inte en människa på denna planet som inte har något att dölja. Den person som säger att de inte har det är den första jag skulle bli misstänksam emot. Den människan ljuger garanterat, så mycket vågar jag lova.
Ikväll väntar ett förhoppningsvis soligt Råsunda. AIK tar emot Halmstad. En match vi måste vinna. Eller måste och måste. Det vore skönt åtminstone. Gnaget har inte direkt rosat marknaden sedan starten på Allsvenskan.
Adjö för nu.
Har de senaste 6-7 åren alltid fått tillbaka på skatten. Allt mellan 1.500:- till nästan 5.000:-. Därav var jag rätt övertygad om att de nästan 3.000:- som stod på årets deklaration var pengar jag skulle få stoppa i fickan så småningom. ICKE!!!
Jag ska få betala! 3.000:- j..la spänn. Usch vad less jag blir! Kan inte klantskallarna bara dra rätt skatt från början. Miffon. Nåja, det drabbar väl ingen fattig direkt. Men surt. Tre tusen spänn som jag inte direkt räknat att bli av med. Apa!
Det bloggas tydligen dessutom livligt angående Kanal 5 och deras nya "underhållnings"program Sanningens ögonblick. Det känns lite som när Robinson visades första gången. Ramaskri landet igenom. Nu börjar drevet igen...
För egen del så skulle jag inte sätta mig i den där stolen ens för 10 miljoner kronor. Att hänga ut mycket av sitt privata liv under bästa sändningstid känns inte direkt inspirerande. Dessutom vet de flesta idag att tv klipper och redigerar allting så att en person kan skildras som en total skitstövel. Vill man verkligen det? Även om man får pengar för det?
Killen som förekom i de två senaste avsnitten känner jag dessutom. Inte särskilt väl men jag känner honom. Vi spelar fotboll tillsammans och har lärt känna honom via en fd kollega.
Linus, som han heter, har för mig framstått som en ganska sansad människa. Alltid trevlig och pratsam. Så kan man väl inte direkt säga att han skildrats i programmet direkt. Hans stackars (fd?) flickvän som satt med i programmet fick höra svaren på frågor som inte någon partner ska behöva höra.
Detta är en av anledningarna till att jag personligen inte tror på "total ärlighet" i ett förhållande. Vissa saker mår man helt enkelt bättre av att inte veta. Nu fick Linus flickvän veta att han önskade hon hade silikonbröst, att han stulit pengar av henne, gamblat trots att han lovat att sluta osv osv osv osv. Frågorna blev värre och värre ju längre upp i prissummeklassen Linus kom. Vad tjänade det till, rent förhållandemässigt, att hon fick veta allt detta? Hennes "egna lik" kom ju inte direkt fram i programmet heller för den delen.
Har själv inte pratat eller träffat Linus sedan programmen sändes men vad jag förstod det som hade han en taktik att svara Ja på ALLA frågor, oavsett karaktär och på det sättet förenkla färden mot prispengarna. Jag ska inte säga att jag vet om det stämmer eller inte men den Linus jag lärt känna kan knappast vara "skyldig" till allt det han "erkände" under programmen. Men det är som sagt bara vad jag tror.
Är rätt skeptisk till själva programidén samtidigt som jag anser att man får skylla sig själv om man ställer upp på det. Såvida produktionsbolaget inte givit falsk information. Man behöver inte ställa upp i programmet om man inte vill så det är ju inte direkt något tvång att "tvätta" sin smutsiga byk i tv.
Samtidigt funderade jag på hur jag själv skulle framstå. Nu har jag ingen flickvän att chocka med eventuella lik i garderoben med så på den fronten är det ingen fara. Åh vilka skulle jag ha med mig i studion? Mamma? Lillebror? Storasyster? Någon god vän? Jag vet faktiskt inte. De väljer tydligen ut 21 av 60 ställda frågor som mätts med en lögndetektor och frågan är ju hur de väljer ut frågorna? De måste ju ändå ta reda på en hel del om ens privatliv för att ha några "smaskiga" frågor att ställa. Vem i ens närhet har i så fall ställt upp och givit dem hintar om vilka frågor som borde ställas?
Jag är långt ifrån en perfekt människa och skulle säkerligen kunna chockera både en och två personer i vissa sammanhang. Frågan är bara ; Vad tjänar de på att få veta det? Vad tjänar jag på det? Som sagt, vissa saker är till för att endast en person ska känna till dem. Det handlar inte om att ljuga för någon, det handlar mer om att man väljer att inte berätta vissa saker.
Det finns inte en människa på denna planet som inte har något att dölja. Den person som säger att de inte har det är den första jag skulle bli misstänksam emot. Den människan ljuger garanterat, så mycket vågar jag lova.
Ikväll väntar ett förhoppningsvis soligt Råsunda. AIK tar emot Halmstad. En match vi måste vinna. Eller måste och måste. Det vore skönt åtminstone. Gnaget har inte direkt rosat marknaden sedan starten på Allsvenskan.
Adjö för nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
