Bojent & Örlund. Syndabockarna i dagens match. Min första längre period utanför lägenheten sedan i tisdags spenderades förstås nere i Råsundatrakterna. AIK tog emot makrillarna från Götet. (GAIS för er oinsatta.) Jag ska lida av något mycket dödligt för att missa en hemmamatch för Gnaget.
Var skönt att träffa grabbarna igen. Äta lite gott käk och snacka lite skit. Fick smaka en halv mellanöl och det var som kärlek i min gom. Blev dock en smula snurrig så drack knappt hälften endast.
Stämingen bland de nästan 16000 på läktarna var förväntansfull. AIK har spelat bra på sistone och då ökar genast supportrarnas krav på spelet. För att inte tala om resultaten.
Matchen hade också kunnat sluta med AIK seger, relativt stora siffror t o m, men två individuella misstag skulle grusa förhoppningarna om tre poäng.
De svartgula spelade smart, konstruktivt och effektivt anfallsspel. Bollen rullade hela tiden och lirarna kom med fart i anfall efter anfall. Den enda i startelvan som inte verkar hitta någon som helst form är Khari Stephenson. Jag vet faktiskt inte vad den karln pysslar med och varför Norling har med honom. Stephenson-Norling är motsvarigheten till landslagets A Svensson-Lagerbäck. Spelar ingen roll hur dålig han är, han är med ändå.
Patrik Bojent (som bytt namn under sommaren, från Karlsson) var inte lika hispig som Stephenson överlag men hans idiotpassning med sju minuter kvar av första halvlek gav GAIS ett kontringsläge de utnyttjade skoningslöst. 0-1 i paus var allt annat än rättvist. Fd Gnagetkeepern Dime Jankulovski hade räddat bortalaget med några riktiga idioträddningar fyra-fem gånger om.
Norling-Novakovic visade dock hyggligt bra känsla och plockade ut Khari i paus, in med trollgubben Rubarth. Det tog heller inte mer än tre-fyra minuter så hade AIK kvitterat. De två mest glödheta spelarna, Anchén och Obolo, samarbetade på en frispark och den senare nätade snyggt med huvudet när Anchén frispark nådde honom. 1-1!
Lite senare mönstrade AIK ett vackert anfall där Rubarth hittade Obolo som i sin tur lyfte bollen vidare till en fristående Miran Burgic som skallade in 2-1! Kändes så härligt. Än viktigare, såååå rättvist.
Fast säg den lycka som består. Med kvarten kvar eller liknande skulle Örlund visa sig från sin sämsta sida och vid ett inkast stod han och sov när en GAIS spelare lappade till bollen i en båge över honom. Eller över honom, hade han sträckt armarna i luften iställe för att kura ihop sig som en bollrädd bofink så hade han tagit den. Vet inte vad han sysslade med.
Därefter visade Norling-Novakovic prov på sämre omdöme dessvärre. Anchén och Dulee som varit två av de bättre och dessutom är otroligt viktiga för anfallspelet byttes ut mot Mendes och Tjernström. Inget ont om någon av dessa spelare men de två förstnämnda är hästlängder bättre offensivt och det var offensiva AIK behövde vara.
Därav uteblev den sista forceringen och möjligheten till vinstmål. Jag har väldigt svårt att förstå tränarduons motivering till bytena. Om man nu ville bli offensiva så hade det bästa varit att byta Bojent som verkligen inte hade någon bra dag. Tre backslinje, flytta upp folk och anfall utav bara helvete. Det är medicinering som fungerar det.
Allt som allt en trevlig eftermiddag på Råsunda och det var skönt att vara ute i friska luften. Nu ska jag bara hålla mig på rätt sida av återhämtningen så att jag inte får några bakslag.
Ha en skön kväll!
