Kunde inte låta bli. De såg så himla söt ut dessa små turturduvor. Typiskt, t o m en bebis har intensivare kärleksliv än mig själv...
måndag 22 oktober 2007
Livet går vidare
Har suttit och funderat en bra stund på hur jag ska formulera mig. Efter kvällens match på Råsunda var jag rätt rådvill ska erkännas.
AIK gjorde en riktigt bra match och resultatet 0-1 speglade inte alls matchbilden. Bara under första halvlek hade vi en handfull heta chanser som borde resulterat i mål. Att stinsarna (linjedomarna för er som inte är bekanta med begreppet) viftade med flaggorna som om de stod i den norrländska högsommaren med tusentals knott omkring sig underlättade inte direkt för AIK denna kväll.
Två ytterst tveksamma offsideavblåsningar vid bra lägen för AIK hade redan retat upp hemmpubliken ordentligt. När så stinsen längs Västra läktaren viftar med flaggan som ett ADHD-barn på amfetamin och därmed tycker att Göteborg gjort 0-1 blev det för mycket för undertecknad. Kalla det hjärnsläpp om ni vill men de orden som sedan yttrades från mina läppar skulle få en präst att läsa Ave Maria i tre veckor på raken.
Jag har fortfarande efter otaliga reprisbilder inte kunnat se att HELA bollen var över mållinjen, och det är det som räknas. Hur kan då linjedomaren se det på 25 meters avstånd och med en stolpe + spelare i vägen? Övergår mitt förstånd.
Ingen kan snacka om läggmatch åtminstone för AIK var värda minst oavgjort i denna match. Det gick helt enkelt inte vägen denna gång. Men nästa säsong, då j..lar! (Hur många gånger har jag inte tänkt så?)
Tänker inte lägga mer energi på denna fråga, tror jag åtminstone. Om jag vore Djurgårdare skulle jag vara helt skogstokig just nu. För inte tappar IFK Göteborg poäng i sista matchen och inte vinnner de med färre mål än att de vinner SM-guldet på målskillnad.
Aaaah, det härligt att vara Gnagare nu.
AIK gjorde en riktigt bra match och resultatet 0-1 speglade inte alls matchbilden. Bara under första halvlek hade vi en handfull heta chanser som borde resulterat i mål. Att stinsarna (linjedomarna för er som inte är bekanta med begreppet) viftade med flaggorna som om de stod i den norrländska högsommaren med tusentals knott omkring sig underlättade inte direkt för AIK denna kväll.
Två ytterst tveksamma offsideavblåsningar vid bra lägen för AIK hade redan retat upp hemmpubliken ordentligt. När så stinsen längs Västra läktaren viftar med flaggan som ett ADHD-barn på amfetamin och därmed tycker att Göteborg gjort 0-1 blev det för mycket för undertecknad. Kalla det hjärnsläpp om ni vill men de orden som sedan yttrades från mina läppar skulle få en präst att läsa Ave Maria i tre veckor på raken.
Jag har fortfarande efter otaliga reprisbilder inte kunnat se att HELA bollen var över mållinjen, och det är det som räknas. Hur kan då linjedomaren se det på 25 meters avstånd och med en stolpe + spelare i vägen? Övergår mitt förstånd.
Ingen kan snacka om läggmatch åtminstone för AIK var värda minst oavgjort i denna match. Det gick helt enkelt inte vägen denna gång. Men nästa säsong, då j..lar! (Hur många gånger har jag inte tänkt så?)
Tänker inte lägga mer energi på denna fråga, tror jag åtminstone. Om jag vore Djurgårdare skulle jag vara helt skogstokig just nu. För inte tappar IFK Göteborg poäng i sista matchen och inte vinnner de med färre mål än att de vinner SM-guldet på målskillnad.
Aaaah, det härligt att vara Gnagare nu.
En fotbollssupporters dilemma
Lite smått nervöst har jag kollat på klockan emellanåt och räknat på hur många timmar och minuter det är kvar till avspark mellan AIK - IFG Göteborg. I skrivande stund är det tre timmar och tio minuter kvar till ödesmatchen med stort Ö.
Hur AIK än presterar ikväll så kommer fansen vara tudelade. Jag tror den stora massan kommer jubla om vi vinner, även om man inombords kommer känna sig splittrad. Speciellt om DIF vinner sin match borta mot Halmstad. Några supportrar kommer vara glada om vi förlorar för i deras värld finns det inget värre än att våran värsta antagonist vinner SM-guld.
Personligen? Ja, jag är verkligen splittrad. Mitt hjärta säger "Lägg Er!". Min hjärna säger "Vinn oavsett vad konsekvenserna blir!". Å andra sidan säger en annan del av mitt hjärta "Visa moral, ärlighet och stolthet. Vi ska vinna ALLA matcher." En annan del av min hjärna säger "Livet kommer bli så mycket lättare om DIF inte vinner guld".
Dr Jekyll och Mr Hyde i samma kropp. Att ha någon form av vågmästarroll är inte roligt. Däremot kan jag inte utgå ifrån att DIF vinner båda sina matcher utan kan faktiskt missa SM-guldet utan att AIK fuskblandar korten i de avslutande omgångarna. Många ifrågasatte AIK efter storförlusten mot MFF för några år sedan där det blev skamliga 0-5. Jag och många med mig var sjukt besvikna över insatsen utan att jag för den skull vill påstå att AIK på något sätt la sig.
Jag mår inte bra av det här. Situationen sliter min själ i stycken som hungrande hyenor mumsar i sig ett kadaver på den afrikanska stäppen. I min värld existerar inte läggmatcher, fusk och osportsligt uppträdande. I min värld existerar dock inte skadeglada Djurgårdare heller. Djurgårdare som tackar "mitt" AIK för att de vunnit SM-guld. Jag kräks på hela upplägget. Varför i helvete satte vi oss i denna sits?! Varför spelade vi så uselt på vårsäsongen? Varför sålde vi Wilton? Varför kunde vi inte slå Halmstad och GAIS hemma?
Å andra sidan. Varför började vi spela så bra på hösten? Varför kunde inte kräftgången fortsatt? Varför sålde vi inte Wilton tidigare? Varför slog vi IFG Göteborg på bortaplan? Vi kunde ju ha legat på en bekväm 9-11:e plats istället utan något att spela för.
Varför varför varför?!
Hur AIK än presterar ikväll så kommer fansen vara tudelade. Jag tror den stora massan kommer jubla om vi vinner, även om man inombords kommer känna sig splittrad. Speciellt om DIF vinner sin match borta mot Halmstad. Några supportrar kommer vara glada om vi förlorar för i deras värld finns det inget värre än att våran värsta antagonist vinner SM-guld.
Personligen? Ja, jag är verkligen splittrad. Mitt hjärta säger "Lägg Er!". Min hjärna säger "Vinn oavsett vad konsekvenserna blir!". Å andra sidan säger en annan del av mitt hjärta "Visa moral, ärlighet och stolthet. Vi ska vinna ALLA matcher." En annan del av min hjärna säger "Livet kommer bli så mycket lättare om DIF inte vinner guld".
Dr Jekyll och Mr Hyde i samma kropp. Att ha någon form av vågmästarroll är inte roligt. Däremot kan jag inte utgå ifrån att DIF vinner båda sina matcher utan kan faktiskt missa SM-guldet utan att AIK fuskblandar korten i de avslutande omgångarna. Många ifrågasatte AIK efter storförlusten mot MFF för några år sedan där det blev skamliga 0-5. Jag och många med mig var sjukt besvikna över insatsen utan att jag för den skull vill påstå att AIK på något sätt la sig.
Jag mår inte bra av det här. Situationen sliter min själ i stycken som hungrande hyenor mumsar i sig ett kadaver på den afrikanska stäppen. I min värld existerar inte läggmatcher, fusk och osportsligt uppträdande. I min värld existerar dock inte skadeglada Djurgårdare heller. Djurgårdare som tackar "mitt" AIK för att de vunnit SM-guld. Jag kräks på hela upplägget. Varför i helvete satte vi oss i denna sits?! Varför spelade vi så uselt på vårsäsongen? Varför sålde vi Wilton? Varför kunde vi inte slå Halmstad och GAIS hemma?
Å andra sidan. Varför började vi spela så bra på hösten? Varför kunde inte kräftgången fortsatt? Varför sålde vi inte Wilton tidigare? Varför slog vi IFG Göteborg på bortaplan? Vi kunde ju ha legat på en bekväm 9-11:e plats istället utan något att spela för.
Varför varför varför?!
Dagens lunchskvaller
Jag och kollegan Josefine tog oss ned till t-baneuppgången för blåa linjen med nedgång Vasagatan. Fröken skulle lämna in ett par stövlar där klackarna var illa medfarna.
Vid denna (ibland bortglömda) uppgång finns det några trevliga matställen. Tjabba Thai och ett sushihak bl a men det ställe jag och Josefin valde var Bosphoren. Har ätit där en gång tidigare och det var otroligt gott. Meze "så klart". Färskt, fräscht och välsmakande. Dessutom är ägaren (jag tror han är det i alla fall) otroligt charmerande och trevlig. Hans fru (tror jag än en gång) tillmötesgående och alltid leendes.
Vegeterian som Jossan är så tog hon förstås inget kött men det fanns gott om läckerkheter ändå. Falafel, vindolmar, vegetariska biffar + mycket annat. Till det en himla massa röror varav den enda jag kommer ihåg namnet på var hummus. (Tänkte starta en tävling om på hur många sätt man kan stava den röran.)
Lunchen blev angenäm med välsmak i gommen.
Vid denna (ibland bortglömda) uppgång finns det några trevliga matställen. Tjabba Thai och ett sushihak bl a men det ställe jag och Josefin valde var Bosphoren. Har ätit där en gång tidigare och det var otroligt gott. Meze "så klart". Färskt, fräscht och välsmakande. Dessutom är ägaren (jag tror han är det i alla fall) otroligt charmerande och trevlig. Hans fru (tror jag än en gång) tillmötesgående och alltid leendes.
Vegeterian som Jossan är så tog hon förstås inget kött men det fanns gott om läckerkheter ändå. Falafel, vindolmar, vegetariska biffar + mycket annat. Till det en himla massa röror varav den enda jag kommer ihåg namnet på var hummus. (Tänkte starta en tävling om på hur många sätt man kan stava den röran.)
Lunchen blev angenäm med välsmak i gommen.
Nog är det måndag alltid
Vaknade upp runt 07-tiden, ganska utvilad och på gott humör. Det skulle snart ändras.
Hann knappt stoppa fötterna utanför sängkanten förrän morgonens äventyr började. Den första kroppsdelen att få sig en omgång var vänster knä när jag skulle närma mig nattduksbordet. Slog i kanten som är vass och otrevlig. Vilt hoppandes på andra benet förbannade jag min antagonist som lugnt stod kvar bredvid sängen utan att hetsa upp sig.
Haltade ett varv runt lägenheten för att "gå bort" smärtan. Någon minut senare var jag med stormsteg på väg mot duschen för den obligatoriska morgonritualen. Så långt hann jag dock inte förrän höger stortå slår i tröskeln till badrummet. Jag trodde det var omöjligt att vara så klantig så tätt inpå men jag är ett levande bevis på att det går.
Fick hoppa en stund till men lyckades klättra in i badkaret och slog på duschen. För att spara tid borstar jag alltid tänderna medan jag duschar. Som om lagen om all jävlighet precis satts i bruk så spricker tandkrämstuben när jag ska lägga en klutt på tandborsten. Mitt tålamod börjar tryta.
Tar lite schampoo i håret och visslar en trudelutt. Jodå, nog ska denna dag kunna bli bra den också. *popp* Följt av *swosch* är vad jag hör men inte kan se pga shampoot. Jag hör att något har gått totalt galet men kan inte se vad det är. Letar febrilt efter det strilande vattnet från duschmunstycket men inget vatten kommer där ur. Jag träffas av en hård, hård stråle rakt i låret. Efter en halvminuts kalabalik lyckas jag så äntligen få grepp på situationen men jag kan inte mycket göra. En packning har gått misstänker jag och jag stänger av vattnet. Det kommer fortfarande vatten ur ledningen.
Nu blev det bråttom men tur i oturen så kommer allt vatten i badkaret. Lyckas med en polygrip ordna det mest akuta och ringer våran vaktmästare för huset. En rörmokare ska komma och fixa problemet så fort det går. Vågar inte lämna hemmet om det skulle börja spruta vatten hej vilt igen.
Kommer in i badrummet och ser en skrämmande bild i spegeln. En vilde med tandkräm i halva ansiktet och schampoo i hela håret. Jag ser f-n inte klok ut. Men hej, det är ju måndag.
Rörmokaren håller på som bäst just nu. Hoppas han är färdig snart för jag är kissnödig. Vet inte om jag vågar dock, vem vet vad som kan hända med en toalett denna måndagsmorgon...
Hann knappt stoppa fötterna utanför sängkanten förrän morgonens äventyr började. Den första kroppsdelen att få sig en omgång var vänster knä när jag skulle närma mig nattduksbordet. Slog i kanten som är vass och otrevlig. Vilt hoppandes på andra benet förbannade jag min antagonist som lugnt stod kvar bredvid sängen utan att hetsa upp sig.
Haltade ett varv runt lägenheten för att "gå bort" smärtan. Någon minut senare var jag med stormsteg på väg mot duschen för den obligatoriska morgonritualen. Så långt hann jag dock inte förrän höger stortå slår i tröskeln till badrummet. Jag trodde det var omöjligt att vara så klantig så tätt inpå men jag är ett levande bevis på att det går.
Fick hoppa en stund till men lyckades klättra in i badkaret och slog på duschen. För att spara tid borstar jag alltid tänderna medan jag duschar. Som om lagen om all jävlighet precis satts i bruk så spricker tandkrämstuben när jag ska lägga en klutt på tandborsten. Mitt tålamod börjar tryta.
Tar lite schampoo i håret och visslar en trudelutt. Jodå, nog ska denna dag kunna bli bra den också. *popp* Följt av *swosch* är vad jag hör men inte kan se pga shampoot. Jag hör att något har gått totalt galet men kan inte se vad det är. Letar febrilt efter det strilande vattnet från duschmunstycket men inget vatten kommer där ur. Jag träffas av en hård, hård stråle rakt i låret. Efter en halvminuts kalabalik lyckas jag så äntligen få grepp på situationen men jag kan inte mycket göra. En packning har gått misstänker jag och jag stänger av vattnet. Det kommer fortfarande vatten ur ledningen.
Nu blev det bråttom men tur i oturen så kommer allt vatten i badkaret. Lyckas med en polygrip ordna det mest akuta och ringer våran vaktmästare för huset. En rörmokare ska komma och fixa problemet så fort det går. Vågar inte lämna hemmet om det skulle börja spruta vatten hej vilt igen.
Kommer in i badrummet och ser en skrämmande bild i spegeln. En vilde med tandkräm i halva ansiktet och schampoo i hela håret. Jag ser f-n inte klok ut. Men hej, det är ju måndag.
Rörmokaren håller på som bäst just nu. Hoppas han är färdig snart för jag är kissnödig. Vet inte om jag vågar dock, vem vet vad som kan hända med en toalett denna måndagsmorgon...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
