Happy birthday to me

Numera går jag under benämningen "33-åringen". Läskigt? Inte alls. Att åldras med värdighet är få förunnat. Skulle vara kul att träffa någon sådan.

Nej då, jag trivs alldeles utmärkt att bli äldre. Bland gratulationerna som inkommit idag så har det informerats om att jag numera har närmare till pensionen än vad jag hittills upplevt i antal år i livet. Det stämmer ju, förutsatt att jag får gå i pension när jag är 65. Tror dessvärre inte min generation kommer göra det, snarare när man är 70. Såvida man inte lyckas väldigt bra i livet förstås.

Vad som är lyckas väldigt bra i livet går förstås att diskutera. Är det karriärsmässiga framgångar? Familjeframgångar, d vs Volvo, villa och vovve tillsammans med fru och barn? Är det att ha många vänner kvar som berikar ens liv? Är det sportsliga framgångar? Vad mäts egentligen ett lyckat liv i? Är det antalet tekniska prytlar du äger? Vad är parametrarna?

För tillfället är jag oerhört tillfreds med mitt liv. Visst, skulle inte klaga om jag träffar kvinnan att älska för resten av mitt liv men jag överlever utan, just nu åtminstone.

Jag har ingen stress att träffa den rätta utan när det sker så sker det. Går inte att tvinga fram. De flesta av mina vänner är stadgade och har barn, eller något utav det. Är de lyckligare än vad jag är? Tror jag inte. De har förvisso träffat någon väldigt speciell som de kan hålla av och älska för evigt men det innebär inte större lycka. Det är bara en annan parameter av lycka.

Är de som fått barn lyckligare än mig? Se ovan.

Sweden Rock Festival står runt hörnet och när man kommer hem påbörjas fotbolls-EM. Bara det kan göra mig lycklig som få. Att det dessutom blev klart med Budapest idag gör inte saken sämre. Niiiiice!

Livet blir nog bara exakt så kul som man gör det. Kan vara värt att komma ihåg den dagen man är på dåligt humör. Vissa har många flera "dåliga humör" dagar än andra dock. Vad det nu beror på.

Dino har inte riktigt stadgat sig hemma hos mig än. Han är van vid fridfull natur utanför dörren, inte cement och parkeringar. Han vankade oroligt av och an hemma igår. Hoppade upp i sängen och sökte närhet, skuttade ned och la sig på golvet. Kom upp i sängen igen och nosade vid fönstret. Skuttade iväg till ytterdörren. Sådär höll det på i någon timma innan han la sig vid fotändan på sängen och borrade ned sig i mitt täcke.

När jag kom hem på lunchen så var han eld och lågor över min hemkomst. Besviket förstod han dock att jag var tvungen att åka igen efter bara 30-40 minuter.

Desto gladare blir han när jag kommer efter jobbet. Då packar vi och drar hem till hans trakter. Kan känna lugnet redan nu. Den fridfulla idyllen man ser i all sin prakt från deras altan. Doften av grillat kött som sakta blir ätfärdigt. Den svalkande vinden som passerar trädtopparna och dyker ned mot huset. Skvalpet från den lilla insjön några hundra meter från huset. Ett kall öl eller ett glas rött till den saftiga köttbiten. En spännande bok i handen. En brasa inne i huset när de kalla kvällsvindarna kommer.

Jodå, nog kommer jag ha en skön födelsedag alltid. Det kan ni lita på.