I dessa gula tröjor spelade de blågula hjältarna ikväll...
Den störste av dem alla...Mitt första blogginlägg efter trippen till Norje/Sölvesborg/Blekinge och Sweden Rock Festival var inte tänkt att bli detta. Fast vad annat kan jag göra en kväll som denna?
Läktarna i Salzburg var helt täckta i gula landslagströjor och tankarna gick till VM i Tyskland och lämmeltåget från hell som svenskarna skapade på vägen till arenan i matchen mot Paraguay.
Grekerna var så bleka att t o m tröjorna var färgglada i jämförelse. Sverige hade det mesta av spelet och definitivt det roligaste av spelet. Jag är den förste att gratulera grekerna till sitt EM-guld för fyra år sedan men ikväll får all greker ursäkta, fy f-n vilken dödgrävarfotboll som utfördes av det vitblåa laget. De såg inte ens intresserade ut av att spela vad vi kallar fotboll i den moderna världen.
Så kom det förlösande 1-0 målet i 67:e minuten av fixstjärnan, myten och snart legenden Zlatan Ibrahimovic. Säga vad man vill om hans attityd till vissa saker och ting men han är verkligen en gudabenådad fotbollsspelare. Jag vet att man inte ska jämföra spelare (typ, vem är bäst genom tiderna osv) men nog känns det som att Ibra kan bli Sveriges Brolin à la VM-94 i detta EM.
Han besitter sådan klass, stil och grace så att det blir läskigt emellanåt. Samtidigt visade Henke att gammal är äldst (j..ligt skumt uttryck...) med framspelningen till Zlatan.
Petter Hanssons 2-0 mål som han mer eller mindre brunkade in var så förlösande att det nästan blev vått i kalsongen. Stackars Dino som trodde jag fått fnatt redan vid 1-0 höll på att möta en tidig hunddöd när jag hoppade nästan upp i taket av glädje.
Sådan förbannat skön start på detta EM och vem vet, kanske kan detta bli sommaren som alla födda tidigare än 1980 minns som den bästa sommaren någonsin sedan 1994. Ja, jag är sportnörd, so f*ucking what? Stäm mig.
Den allmänna stämning av glädje, harmoni och lycka som drabbade Sverige 1994 återupplever jag gärna igen. Det finns inga motsvarigheter!
När kultureliten skrålar om att teatrar, operor och konserter besöks i för liten utsträckning och får för liten publicitet så hånler jag. För fotboll är kultur. Fotboll drar kulturen framåt. Wake up and smell the coffee. Det är en realitet, inget påstående. Horace sitter och gråter på sin kammare.
Hur Sweden Rock var? Oh my god. Finns knappt ord. Vet inte om jag skulle bytt läktarna i Salzburg mot att vara på Sweden Rock men det är nära. Lyckan, glädjen och härligheten är densamma. Jag lovar att återkomma med utförligare information kring Sweden Rock, bilder och mycket annat. Det var 4½ dag av total lycka. Vädret, musiken, människorna och resesällskapet.
God natt gott folk. Imorgon kommer ni vakna till ett gladare och mer positivt Sverige. Sanna mina ord!
