Kvinnors bröst är ett hett ämne just nu. Eller, det har de väl alltid varit men just nu delas Sverige in i två läger. I mitt tycke bakåtsträvarna kontra framtidsvisionärerna. Allt beror väl på vilket inställning man har till det hela.
Dels har vi incidenten på ett badhus i Umeå där två unga tjejer tog av sig topless men blev utkastade. JO vill inte ta tag i saken, verkar vara för jobbigt. Dels har nu ett badhus i Sundsvall sagt att de tillåter kvinnor att vara barbröstade, så länge det inte stör någon annan dock. De vågade gå en bit men inte hela vägen.
Fick en länk av en vän igår som är intressant i sammanhanget. DN:s vett- och etikettexpert Magdalena Ribbing hade fått ett mail av en herre som undrade om det var ok att kolla in urringningen. Hans argument var att om en kvinna nu väljer att ha urringning så är det väl för att någon skall titta. Likväl som man kollar på en mans slips. Det tillhör utstyrseln.
Delar några av hans poäng. Det gjorde inte Magdalena Ribbing. Ett av hennes argument var att kvinnor har väl synliga urringningar för att de är varmare än män. Jag skrattade för mig själv och tänkte att damen fått snurren totalt.
Kollade självklart upp om det fanns belägg för hennes påstående. Både ja och nej. Kvinnor tenderar ha en halv grads högre värme i kroppen mellan ägglossningen fram till nästa menstruation. Detta är dock inget Ribbing förklarar, tror inte hon visste det ens en gång.
Ok, låt gå för att kvinnan är en halv grad varmare än män. Förklarar det fenomenet djupa urringningar hos kvinnor? Nej. Vi har dessutom olika situationer. Är det på fest/krogen eller på jobbet? Är det på krogen så tror åtminstone inte jag att det för att lufta tuttarna. Har svårt att se att de har det på jobbet av den anledningen heller.
Låt oss vara konstruktiva ett slag. Varför, om nu kvinnan inte vill att en man ska kolla in deras urringning, har de en urringning? Argument som att vissa klädesplagg ger urringning eller att det passar sig i ett sammanhang står sig slätt. Om en kvinna inte vill att en man kollar in hennes bröst så väljer hon väl ett plagg som inte framhäver dem på detta sätt. Eller? Det finns ju tusentals klädesplagg för en kvinna att välja emellan om hon INTE vill att brösten ska vara framträdande. Så varför då välja ett plagg som nästan får pattarna att svälla ut ur kreationen?
"Så dumma är inte kvinnor att de medvetet klär sig för att attrahera fysiskt" Skriver Ribbing i sitt svar. Jasså du, det gör de inte? Välkommen ned till planeten jorden och ta en studietur.
"Så du får betrakta de besvärade och urringade kvinnor du möter som praktiskt och ändamålsenligt klädda" är ett annat svar Ribbing ger. Ursäkta mig men "praktiskt och ändmålsenligt klädda"? Vilket ändamål skulle det då vara? Att matcha gardinerna på jobbet? Att smälta in bland vinglasen på krogen? Tillåt mig småle.
Om en kille tar på sig minimala Speedos på badstranden så vågar jag lova dig att det inte är för att de är sköna och smidiga. Tro mig. Om en kvinna klär sig i en badräkt som är minst två nummer för små vid bysten så är det inte för att det inte fanns några större storlekar. Tro mig. Om en kvinna väljer en dress att ha på arbetet eller krogen som visar mer än det döljer så är det inte för att lufta brösten. Tro mig.
Sedan är det rent oartigt att stirra på någon oavsett orsak. Det handlar om rent hyfs. Därom kan jag och Ribbing vara överens.
Låt oss även avdramatisera detta med bröst när jag ändå är igång. Kvinnor - kom över era bröst! Ja, det är faktiskt diskriminering att inte kvinnor får bada topless på stranden eller i badhus. Bröst är inte ett könsorgan även om det av många förknippas med sex, erotik eller annat åt den genren. Kvinnors och mäns bröst är detsamma bara att kvinnors är större (för det mesta) och att de innehåller nyttig föda för spädbarn.
Apropå det sistnämnda så är det lustigt att samma kvinna som kan ta illa åt sig om någon kollar på hennes bröst som icke-mamma, utan några som helst problem plockar ut både tutte ett och tutte två för att amma sitt barn i offentliga sammanhang. Då är det legitimt. Då är det ok. Jag vill ju helst inte se kvinnor ta fram tuttarna hur som helst och när som helst, men jag vill heller inte höra dubbelmoralen i det hela.
Jag erkänner att jag personligen är förtjust i bröst. De är alldeles förträffliga i ett speciellt sammanhang. Ja, det händer att jag kollar in en kvinnas bröst, dock diskret. Att stirra och glo gör jag dock inte. Dels för att det är oförskämt och dels för att det inte är såååå intressant. Likväl som en man eller kvinna kollar in motpartens ben, händer, ögon, mage så har männen "fördelen" att även kunna kolla in en kvinnas bröst. Jag säger inte att kvinna kollar in en mans mellanparti men nog händer det alltid. Åh skulle inte en kvinna kolla in en man vars bröst är större än genomsnittet, sk manboobs? Jo, det skulle hon med all säkerhet.
Så kan vi inte bara fira skillnaderna mellan könen och avdramatisera bröstdiskussionen? Känns förlegat, tröttsamt och med en hel del dubbelmoral i grund och botten.
Istället kan vi väl hylla brösten? Både för dess funktion, form och utseende! Åh för att de finns i alla möjliga storlekar. Mera bröst åt folket tycker jag!
fredag 11 januari 2008
Förbannade människokropp!
Helt ärligt, vad ska sömn vara nödvändigt för? Varför skapades vi till att behöva runt 6-8 timmars dvala varje natt? Det är liksom inte förenligt med min egen kropp. Jag har inte den dygnsrytmen att det går ihop sig med att sova så mycket.
Denna vecka må ha varit extrem men räknade på t-banan in till jobbet imorse ut att jag snittat ca 4 timmars sömn/natt. Ett par dagar i rad är inga problem men efter fem dagar med ynklig utdelning på sömnfronten börjar sinne, humör och kropp säga ifrån. Vill bara få denna dag att passera illa kvickt. Inget säger dock att jag somnar tidigt ikväll för det.
Till viss del är det självpåtaget, det skall erkännas. Har läst Jens Lapidus Snabba Cash och håller nu på med Svensk Maffia. Två mycket fascinerande böcker inom samma område. En roman- och en faktabok, dock går båda i kriminalitetens tecken. Kan inte sluta läsa. Helt begeistrad. Samtidigt blir jag inte trött förrän runt två-tre på natten, om ens då.
Läste igenom mitt blogginlägg från inatt. Dramatiskt värre. Fast jag står fast vid det. Speciellt i dessa dagar när tålamodet testas vareviga dag. Känner dock att jag måste tillägga att jag faktiskt slipper ha hand om ekonomin och övningarna på träningarna. Jag förstår om ordet delegera kommer upp i läsarnas huvuden.
Problemet är att vissa saker inte går att delegera för då tappar jag kontrollen över allting och det går inte som GM. Dessutom finns det bara två personer som jag vet är tillräckligt bevandrade i svenska språket att de t ex kan skriva matchrapporterna. Ytta har dock redan gjort det i många år och Nyffe skulle inte skriva en rad som matchreferat om så livet hängde på det. Dessutom behöver jag matchrapporterna för att se till att statistiken blir gjord, både på nätet och vid sidan om.
Nåja. Bara ca sju timmar kvar innan veckan är klar rent yrkesmässigt. Imorgon går färden till Rimbo för Hansonbröderna. Match. Kl 18:00 i en håla som gett inavel ett ansikte. Fast det är ju hockey och det är match. Roligare än så blir det inte. Återstår att se hur vi tas emot denna gång. Vid en träningsmatch för några år sedan mot just Rimbo höll vi på att bli lynchade av publiken då matchen spårat ur totalt och en av våra killar åkte runt och gjorde Fuck You-tecknet till dem på läktaren. Förväntade oss en pöbel med högafflar och facklor utan och det låg inte långt ifrån sanningen. Game on!
Denna vecka må ha varit extrem men räknade på t-banan in till jobbet imorse ut att jag snittat ca 4 timmars sömn/natt. Ett par dagar i rad är inga problem men efter fem dagar med ynklig utdelning på sömnfronten börjar sinne, humör och kropp säga ifrån. Vill bara få denna dag att passera illa kvickt. Inget säger dock att jag somnar tidigt ikväll för det.
Till viss del är det självpåtaget, det skall erkännas. Har läst Jens Lapidus Snabba Cash och håller nu på med Svensk Maffia. Två mycket fascinerande böcker inom samma område. En roman- och en faktabok, dock går båda i kriminalitetens tecken. Kan inte sluta läsa. Helt begeistrad. Samtidigt blir jag inte trött förrän runt två-tre på natten, om ens då.
Läste igenom mitt blogginlägg från inatt. Dramatiskt värre. Fast jag står fast vid det. Speciellt i dessa dagar när tålamodet testas vareviga dag. Känner dock att jag måste tillägga att jag faktiskt slipper ha hand om ekonomin och övningarna på träningarna. Jag förstår om ordet delegera kommer upp i läsarnas huvuden.
Problemet är att vissa saker inte går att delegera för då tappar jag kontrollen över allting och det går inte som GM. Dessutom finns det bara två personer som jag vet är tillräckligt bevandrade i svenska språket att de t ex kan skriva matchrapporterna. Ytta har dock redan gjort det i många år och Nyffe skulle inte skriva en rad som matchreferat om så livet hängde på det. Dessutom behöver jag matchrapporterna för att se till att statistiken blir gjord, både på nätet och vid sidan om.
Nåja. Bara ca sju timmar kvar innan veckan är klar rent yrkesmässigt. Imorgon går färden till Rimbo för Hansonbröderna. Match. Kl 18:00 i en håla som gett inavel ett ansikte. Fast det är ju hockey och det är match. Roligare än så blir det inte. Återstår att se hur vi tas emot denna gång. Vid en träningsmatch för några år sedan mot just Rimbo höll vi på att bli lynchade av publiken då matchen spårat ur totalt och en av våra killar åkte runt och gjorde Fuck You-tecknet till dem på läktaren. Förväntade oss en pöbel med högafflar och facklor utan och det låg inte långt ifrån sanningen. Game on!
Jävla sandlådeförening!
Jag har insett att jag egentligen har två heltidsjobb. Att sköta mig som Mediasäljare är det minsta problemet. Att sköta Hanson Brothers är dock fanimej som att sköta ett dagis.
Förresten, hade jag varit kvinna hade jag haft tre heltidsjobb. Ni minns väl idioten som påstod att kvinnor idag har ett heltidsjobb i att bara vara kvinna. *Zzzzzz* Skulle jag stöta på den personen som skrev så i bloggen skulle jag nog f-n lappa till henne. Tröttsamma människa.
Nåväl, strunt i det nu. Åter till hockeyn. Alltså jag förstår mig inte på vissa människor. De har någon sorts aura kring sig som bara tar en massa energi av andra människor. Åsikter har de i massor, förslag på lösningar har de inga. Våran yngsta spelare är född -87, den äldsta -64. Medelåldern skulle jag tippa ligger på runt min ålder, dvs 32-33.
Ändå är det som en enda stor j..la sandlåda! Woffe! Varför ska vi öva på det här? Woffe! Varför delas laget in på olika sätt varje träning? Woffe? När är nästa fest? Woffe? När delas träningströjorna ut? Woffe! Varför kör vi denna övning? Woffe! Varför är himlen blå? Woffe! Varför har Dolly Parton stora bröst? Woffe! Är det träning ikväll trots att det regnar? Woffe! Woffe! Woffe!
Jag blir komplett j..la galen! Snart drar jag skridskoskenan över halsen på varenda jävel i laget. De förväntar sig att ALLTING ska lösas via undertecknad. Inte nog med att jag ska sköta laguttagningar, träningsuppställningar, ordna fester, ordna träningsmatcher, ringa domare och förbundet, sköta överklagningar, försäkra och licensera alla i laget (vi är snart 40 pers), se till att löper på med träningar och matcher, skriva alla matchrapporter, sköta statistik, jaga rätt på folk som sagt att de skall komma men inte dyker upp, maratontabeller å fan vet vad, torka dem i arsel och snart får jag väl passa deras barn och sätta på deras fruga för att de inte orkar göra det själva.
Bristen på inititativ i föreningen kommer troligtvis bli våran undergång. För den dagen jag inte orkar längre så har vi inte längre någon eldsjäl som är villig att ta ansvaret. Våran fd General Manager som klev åt sidan för 3-4 år sedan (fast jag hjälpt till på sidan om i kanske 7-8 år) börjar jag förstå alltmera. Men, då fanns jag tillgänglig som alternativ. Skrev matchrapporter och avlastade honom mer och mer för varje säsong. Idag finns ingen sådan eldsjäl att tillgå som reserv om jag går in i "väggen".
Det enda som jag inte sköter är hemsidan egentligen. (För övrigt hockeyvärldens coolaste och bästa hemsida. www.hansonbrothers.nu) Barndomsvännen Nyffe sköter den. Bitvis åtminstone. Det var han som skapade den och det ska han ha all cred för. Däremot är underhållet rätt uselt. Trots att vi har skapande krafter inom webdesign osv så händer det inte mycket. Kommer man med kritik inklusive förslag möts man med : Gör det själv då! Jo, om jag inte redan hade två heltidsjobb så kanske jag skulle göra det.
Jag börjar känna att energin håller på att ta slut. Tidigare har jag haft en outsinlig källa av kraft att ta hand om detta hockeylag men jag undrar nu hur länge jag orkar. Ingen förutom Ytta (fd GM) fattar hur mycket det är att ta hand om. Det är verkligen inte någon "walk in the park".
Ok, jag är trött och tjurig ikväll. Det medges. Har sovit dåligt hela veckan och droppen kom idag när fem spelare som sagt att det skall komma inte dyker upp. Inte hört av sig på något sätt för att meddela mig detta. Planeringen inför träningen går åt helvete. Får dela in femmorna så gott det går. Hör hur det muttras hos vissa. Värst är att en av målvakterna inte kommer vilket drar ned kvaliteten på träningen med 40% bara det. Spelet stämmer dessutom inte alls som det ska för mig personligen och jag blir lätt frustrerad för varje litet misstag jag gör.
Nu skiter jag i detta för ikväll. Kör säsongen ut så får jag omvärdera situationen därefter. Lämnar jag GM-posten slutar jag nog med hockeyn. Energin och glädjen är troligtvis helt borta då. Det trista är ju att Hanson Brothers är som en familj för mig. En källa till glädje, kamratskap och känslor. Jag älskar att spela med dessa grabbar, flera utav dem är goda vänner på sidan om och vi gör mycket annat tillsammans. Hanson Brothers är min andra familj, mitt andra hem. Fast som i alla hem så går det ibland inte att vara kvar. Ibland dör kärleken till en annan människa och man kan inte göra något åt det. Det är lite så det börjar kännas.
Trist att behöva gå och lägga sig med dessa känslor inom sig men jag kan inte sitta vaken hela natten och fundera på detta. Förhoppningsvis känns allting bättre imorgon. Go´natt!
Förresten, hade jag varit kvinna hade jag haft tre heltidsjobb. Ni minns väl idioten som påstod att kvinnor idag har ett heltidsjobb i att bara vara kvinna. *Zzzzzz* Skulle jag stöta på den personen som skrev så i bloggen skulle jag nog f-n lappa till henne. Tröttsamma människa.
Nåväl, strunt i det nu. Åter till hockeyn. Alltså jag förstår mig inte på vissa människor. De har någon sorts aura kring sig som bara tar en massa energi av andra människor. Åsikter har de i massor, förslag på lösningar har de inga. Våran yngsta spelare är född -87, den äldsta -64. Medelåldern skulle jag tippa ligger på runt min ålder, dvs 32-33.
Ändå är det som en enda stor j..la sandlåda! Woffe! Varför ska vi öva på det här? Woffe! Varför delas laget in på olika sätt varje träning? Woffe? När är nästa fest? Woffe? När delas träningströjorna ut? Woffe! Varför kör vi denna övning? Woffe! Varför är himlen blå? Woffe! Varför har Dolly Parton stora bröst? Woffe! Är det träning ikväll trots att det regnar? Woffe! Woffe! Woffe!
Jag blir komplett j..la galen! Snart drar jag skridskoskenan över halsen på varenda jävel i laget. De förväntar sig att ALLTING ska lösas via undertecknad. Inte nog med att jag ska sköta laguttagningar, träningsuppställningar, ordna fester, ordna träningsmatcher, ringa domare och förbundet, sköta överklagningar, försäkra och licensera alla i laget (vi är snart 40 pers), se till att löper på med träningar och matcher, skriva alla matchrapporter, sköta statistik, jaga rätt på folk som sagt att de skall komma men inte dyker upp, maratontabeller å fan vet vad, torka dem i arsel och snart får jag väl passa deras barn och sätta på deras fruga för att de inte orkar göra det själva.
Bristen på inititativ i föreningen kommer troligtvis bli våran undergång. För den dagen jag inte orkar längre så har vi inte längre någon eldsjäl som är villig att ta ansvaret. Våran fd General Manager som klev åt sidan för 3-4 år sedan (fast jag hjälpt till på sidan om i kanske 7-8 år) börjar jag förstå alltmera. Men, då fanns jag tillgänglig som alternativ. Skrev matchrapporter och avlastade honom mer och mer för varje säsong. Idag finns ingen sådan eldsjäl att tillgå som reserv om jag går in i "väggen".
Det enda som jag inte sköter är hemsidan egentligen. (För övrigt hockeyvärldens coolaste och bästa hemsida. www.hansonbrothers.nu) Barndomsvännen Nyffe sköter den. Bitvis åtminstone. Det var han som skapade den och det ska han ha all cred för. Däremot är underhållet rätt uselt. Trots att vi har skapande krafter inom webdesign osv så händer det inte mycket. Kommer man med kritik inklusive förslag möts man med : Gör det själv då! Jo, om jag inte redan hade två heltidsjobb så kanske jag skulle göra det.
Jag börjar känna att energin håller på att ta slut. Tidigare har jag haft en outsinlig källa av kraft att ta hand om detta hockeylag men jag undrar nu hur länge jag orkar. Ingen förutom Ytta (fd GM) fattar hur mycket det är att ta hand om. Det är verkligen inte någon "walk in the park".
Ok, jag är trött och tjurig ikväll. Det medges. Har sovit dåligt hela veckan och droppen kom idag när fem spelare som sagt att det skall komma inte dyker upp. Inte hört av sig på något sätt för att meddela mig detta. Planeringen inför träningen går åt helvete. Får dela in femmorna så gott det går. Hör hur det muttras hos vissa. Värst är att en av målvakterna inte kommer vilket drar ned kvaliteten på träningen med 40% bara det. Spelet stämmer dessutom inte alls som det ska för mig personligen och jag blir lätt frustrerad för varje litet misstag jag gör.
Nu skiter jag i detta för ikväll. Kör säsongen ut så får jag omvärdera situationen därefter. Lämnar jag GM-posten slutar jag nog med hockeyn. Energin och glädjen är troligtvis helt borta då. Det trista är ju att Hanson Brothers är som en familj för mig. En källa till glädje, kamratskap och känslor. Jag älskar att spela med dessa grabbar, flera utav dem är goda vänner på sidan om och vi gör mycket annat tillsammans. Hanson Brothers är min andra familj, mitt andra hem. Fast som i alla hem så går det ibland inte att vara kvar. Ibland dör kärleken till en annan människa och man kan inte göra något åt det. Det är lite så det börjar kännas.
Trist att behöva gå och lägga sig med dessa känslor inom sig men jag kan inte sitta vaken hela natten och fundera på detta. Förhoppningsvis känns allting bättre imorgon. Go´natt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)