Jävla sandlådeförening!

Jag har insett att jag egentligen har två heltidsjobb. Att sköta mig som Mediasäljare är det minsta problemet. Att sköta Hanson Brothers är dock fanimej som att sköta ett dagis.

Förresten, hade jag varit kvinna hade jag haft tre heltidsjobb. Ni minns väl idioten som påstod att kvinnor idag har ett heltidsjobb i att bara vara kvinna. *Zzzzzz* Skulle jag stöta på den personen som skrev så i bloggen skulle jag nog f-n lappa till henne. Tröttsamma människa.

Nåväl, strunt i det nu. Åter till hockeyn. Alltså jag förstår mig inte på vissa människor. De har någon sorts aura kring sig som bara tar en massa energi av andra människor. Åsikter har de i massor, förslag på lösningar har de inga. Våran yngsta spelare är född -87, den äldsta -64. Medelåldern skulle jag tippa ligger på runt min ålder, dvs 32-33.

Ändå är det som en enda stor j..la sandlåda! Woffe! Varför ska vi öva på det här? Woffe! Varför delas laget in på olika sätt varje träning? Woffe? När är nästa fest? Woffe? När delas träningströjorna ut? Woffe! Varför kör vi denna övning? Woffe! Varför är himlen blå? Woffe! Varför har Dolly Parton stora bröst? Woffe! Är det träning ikväll trots att det regnar? Woffe! Woffe! Woffe!

Jag blir komplett j..la galen! Snart drar jag skridskoskenan över halsen på varenda jävel i laget. De förväntar sig att ALLTING ska lösas via undertecknad. Inte nog med att jag ska sköta laguttagningar, träningsuppställningar, ordna fester, ordna träningsmatcher, ringa domare och förbundet, sköta överklagningar, försäkra och licensera alla i laget (vi är snart 40 pers), se till att löper på med träningar och matcher, skriva alla matchrapporter, sköta statistik, jaga rätt på folk som sagt att de skall komma men inte dyker upp, maratontabeller å fan vet vad, torka dem i arsel och snart får jag väl passa deras barn och sätta på deras fruga för att de inte orkar göra det själva.

Bristen på inititativ i föreningen kommer troligtvis bli våran undergång. För den dagen jag inte orkar längre så har vi inte längre någon eldsjäl som är villig att ta ansvaret. Våran fd General Manager som klev åt sidan för 3-4 år sedan (fast jag hjälpt till på sidan om i kanske 7-8 år) börjar jag förstå alltmera. Men, då fanns jag tillgänglig som alternativ. Skrev matchrapporter och avlastade honom mer och mer för varje säsong. Idag finns ingen sådan eldsjäl att tillgå som reserv om jag går in i "väggen".

Det enda som jag inte sköter är hemsidan egentligen. (För övrigt hockeyvärldens coolaste och bästa hemsida. www.hansonbrothers.nu) Barndomsvännen Nyffe sköter den. Bitvis åtminstone. Det var han som skapade den och det ska han ha all cred för. Däremot är underhållet rätt uselt. Trots att vi har skapande krafter inom webdesign osv så händer det inte mycket. Kommer man med kritik inklusive förslag möts man med : Gör det själv då! Jo, om jag inte redan hade två heltidsjobb så kanske jag skulle göra det.

Jag börjar känna att energin håller på att ta slut. Tidigare har jag haft en outsinlig källa av kraft att ta hand om detta hockeylag men jag undrar nu hur länge jag orkar. Ingen förutom Ytta (fd GM) fattar hur mycket det är att ta hand om. Det är verkligen inte någon "walk in the park".

Ok, jag är trött och tjurig ikväll. Det medges. Har sovit dåligt hela veckan och droppen kom idag när fem spelare som sagt att det skall komma inte dyker upp. Inte hört av sig på något sätt för att meddela mig detta. Planeringen inför träningen går åt helvete. Får dela in femmorna så gott det går. Hör hur det muttras hos vissa. Värst är att en av målvakterna inte kommer vilket drar ned kvaliteten på träningen med 40% bara det. Spelet stämmer dessutom inte alls som det ska för mig personligen och jag blir lätt frustrerad för varje litet misstag jag gör.

Nu skiter jag i detta för ikväll. Kör säsongen ut så får jag omvärdera situationen därefter. Lämnar jag GM-posten slutar jag nog med hockeyn. Energin och glädjen är troligtvis helt borta då. Det trista är ju att Hanson Brothers är som en familj för mig. En källa till glädje, kamratskap och känslor. Jag älskar att spela med dessa grabbar, flera utav dem är goda vänner på sidan om och vi gör mycket annat tillsammans. Hanson Brothers är min andra familj, mitt andra hem. Fast som i alla hem så går det ibland inte att vara kvar. Ibland dör kärleken till en annan människa och man kan inte göra något åt det. Det är lite så det börjar kännas.

Trist att behöva gå och lägga sig med dessa känslor inom sig men jag kan inte sitta vaken hela natten och fundera på detta. Förhoppningsvis känns allting bättre imorgon. Go´natt!