Dagen som inte tog slut fort nog

Som dagen började har den fortsatt.

Vinlotteriet gick förstås åt h-vete som vanligt. Åkte ut som femte eller sjätte person. Kollegan bakom ryggen kammade hem första priset. Tio pavor. Är det grattis jag ska säga nu? Människan har dessutom ätit chili con carne till lunch, tack så mycket.

Ska ta och packa ihop för dagen. Kvällen hade jag i vanliga fall sett fram emot, det är ju hockeymatch. Men, när man inte får/kan spela själv så är det förstås inte lika roligt. Att stå och kolla på i båset är tio resor värre än att spela själv. Man vill bara hoppa in och göra allting så mycket bättre själv, även fast det egentligen inte skulle bli ett dugg bättre.

Det är dock en dag imorgon också. Förhoppningsvis en dag med bättre förutsättningar än denna. Annars är risken att ni får läsa en bitsk, arg och bitter blogg även imorgon...

Varför är vissa dagar värre än andra?

Den frågan kan man ställa sig med jämna mellanrum. Idag är definitivt en sådan dag. Är inte på något bra humör alls idag. Snarstucken, smågrinig och tycker det mesta suger helt enkelt. Åh då är jag ändå i grund och botten en mycket positiv människa.

Det kan ha med uppvaknandet att göra. Lyckades spilla ut glaset med vatten som stod på nattduksbordet rakt i sängen det första jag gjorde när jag sträckte mig efter "snooze-knappen". Snubblade in i badkaret och slog i knäet och förbannade allt och alla. Därefter har jag försökt vända detta men det går inte.

Kommer inte kunna spela matchen ikväll vilket retar mig enormt. Ska betala räkningarna och vet ej än om jag kommer ha lite eller mycket pengar över när det är gjort. På jobbet har jag upp över öronen att göra men vet inte i vilken ände jag ska börja. Allt detta resulterar i att jag fortsätter att vara på dåligt humör. Jag vill verkligen inte vara det men kan inte vända den känslan just nu. Något måste hända som gör att det vänder, frågan är vad?

Nåja, alla har vi bra och dåliga dagar. Hade dock kunnat vänta med denna dag till i mitten på nästa år känner jag. Hoppa och skit så får ni randiga ben era djävlar!

Jag ruttnar

Hade författat ett ganska långt blogginlägg som jag tänkte mig publicera här men vid genomläsning av den märkte jag att det var ett mycket komplext ämne som är svårt att behandla i ett enda blogginlägg. Dessutom saknades en röd tråd vilket är bra om man har.

Kontentan av det jag tänkte blogga om är dock ; Ta ansvar för dig själv för f-n!

Är så förbannat trött på att läsa, höra och se folks klagande och brist på eget ansvar. Idag är det kvinnor som får ta smällen. Jag brukar roa mig med att surfa runt på olika tidningarnas hemsidor och där finns det fullt med nätkrönikörer och gästbloggare. De flesta kvinnor.

Det gnälls om att det är ett heltidsjobb att vara kvinna. Jaha ja, vad skönt att jag som man bara behöver jobba halvtid. Que?! Tror kvinnor på allvar att de har det tuffare rent generellt än vad män har? Tror ni att samhällets krav och förväntningar är lägre bara för att män är män?

Utseendefixeringen orkar jag knappt ta upp. Kvinnor gnäller i ur och skur över idealen för kvinnor. För utseendeideal för män finns ju inte? Skillnaden kanske är att män skiter i idealen i högre utsträckning än vad kvinnor gör. Dvs, står upp för sin egen vilja och tro och inte den som normen i samhället anger. Prova det! Prova att tänk själv istället för att låta andra tänka åt dig.

Det är sååååå tröttsamt att läsa om alla "stackars" kvinnor som inte klara av att leva upp till idealen i samhället. Ideal som i största möjliga utsträckning sätts av dem själva men som oftast skylls på män för att vi lever i patriarkat. Alla vet att det lättare att sparka uppåt än nedåt och att det också anses vara mer legitimt. MEN, vill man ha en förändring av saker och ting i det samhälle man lever i så är det enklare att angripa den verkliga källan till problemet och inte den föreställda/påhittade.

Så, är du ung kvinna mellan 12-22, våga bryta er ut ur mångfalden. Våga vara egen, unik och självtänkande. Våga säg nej till "samhällets" ideal och lev efter dina egna ideal. Våga vara den som tar ansvar för ditt eget handlande, tänkande och ditt eget liv. Våga sluta skyll på andra.Våga sluta gå i könets koppel/pöbel. Våga vara den kvinna du själv vill vara.
Våga vara dig, ditt eget unika jag.