tisdag 18 mars 2008

Tragedi

Snön yrde friskt utanför fönstrena på jobbet runt halv fyra idag och det kändes alldeles uppfriskande och idylliskt. När jag kom ut på gatan vid 17-tiden fanns knappt ett spår av snön som singlade ned knappa timmer tidigare. Tragiskt.

Dock kanske det är starkt ord, tragiskt alltså, att använda i det sammanhanget med tanke på vad skedde igår i Arboga. De flesta utav er har säkerligen läst om de två barnen som fick sätta livet till och mamman som ligger dödligt skadad på sjukhuset.

Pappan och fd maken är misstänkt för mordet. Dock säger polisen att bevisningen är svag och endast inledande förhör har hållits. Läste under dagen att tidningarna riktade sig på den blogg som mannen verkar skriva men har inte bemödat mig med att klicka mig dit.

Nu ska man vara medveten om att mannen endast är misstänkt. Polisen arbetar utefter statistik och den säger att det oftast är en närstående som är mördaren. Allra helst make, fd make osv. Återstår att se hur denna historia utvecklar sig.

Det tragiska i denna historia är självfallet att två små barn, ett respektive tre år, har fallit offer för meningslöst våld och fått sätta livet till för att en annan människa inte har några spärrar. Det är mer än tragiskt. Hittar inte ord.

Tidningarna har redan börjat leta orsaker, bl a i den misstänkte mannens blogg, både här och där och citerar experter etc vad orsaken kan vara. Min tanke var ibland kanske det inte är meningen att man ska förstå. Det kanske sker så hemska saker emellanåt som det faktiskt inte är möjligt för oss att greppa. Inte kan analysera och försöka förstå. Det kanske är så pass hemskt att man faktiskt själv måste vara psykiskt störd för att kunna begripa hur man kan ta livet av två varelser som precis inlett sin vandring här på jorden.

En mer störande nyhet gick att läsa på Dagens Media idag. Dock ber jag att få återkomma i det ärendet.

Vet inte exakt varför men på vägen från t-banan till hemmet fick tonerna av Metallicas Fade to Black fäste i huvudet. Det kan vara världens vackraste intro någonsin. Hela melodin är vacker men just introt är försmädande vackert. Ändå är texten så mörk. Så förödande mörk. Har ni inte hört den, köp/ladda ned den. Det är det värt. Alla dagar i veckan.

Ädelt besök under påsken

Linda gör sin rockpose...

Jag blir invaderad lagom till påsk.

Min Malmöflyktande vän Linda kommer tillbaka till hemstaden under ledigheten och förgyller tillvaron. Härligt.

Ska plocka upp henne på Bromma flygplats torsdag innan jobbet. Ska bli sååååå kul att se henne igen. Senast våra vägar korsades var när jag besökte Malmö i jobbärende i december. Nästan tre månader utan henne är alldeles för länge.

Då hennes boning hyrs ut i andra hand så kommer mitt hem agera hennes hem till tisdag. Passande nog så bor hennes föräldrar nära min syster så jag lämpar av henne där på påskafton och tar med henne hem igen på påskdagen.

Nästan fem dagar har vi på oss. Vi får passa på att njuta av varandras närvaro så gott vi kan för sedan vet man inte hur länge det dröjer till nästa gång.

Linda är utav dem jag gillar allra mest att vara med och ända sedan den dagen hon klev in på förra jobbet för sisådär 12 år sedan så har vi haft någon märklig förbindelse till varandra som är svår att förklara. Vissa blir liksom ens bästa vän och själsfrände snabbare än andra. Trots att vi är så olika som människor på många sätt så finner vi något tröstande och glädjande i varandra som jag sällan upplevt annars.

Det var sannerligen en glädjande nyhet till påsken.

Förresten. Såg ni vad vackra träden var imorse med all snö vilandes på grenarna? Varför kan vi inte få riktig vinter här i Stockholm. Varför...