En kylslagen kväll på Råsunda

En kallare vårkväll får man leta efter. Är det vår? Årstiden säger att det är så men jag tvekar. Trots medtagna handskar var händerna halvt blåa när jag kom hem.

Inte värmde spelet på Råsunda denna afton heller. Trots vinst 1-0 för AIK mot GIF Sundsvall så fanns det inget utöver de tre bärgade poängen att glädjas åt.

Lägger man ihop de två föregående matcherna och plussar med dagens match så är kontentan att AIK kommer få slåss runt nedflyttningsstrecket i år. Jo, jag vet att endast tre matcher är spelade och fyra utav sju poäng tagits men ser man till spelet så är AIK inte annat än ett hyfsat Superettangäng.

Det är verkligen med sorg i hjärtat jag konstaterar detta för jag tror dessvärre att vi Gnagare har en tuff säsong att vänta. Inget i spelet idag skönjade om något lovande. Stelt, oinspirerat och oengagerat.

Wimbledonfotboll myntade jag halvvägs in i första halvlek och det speglar matcher rätt bra. För er som inte vet vad det är så spelade Wimbledon (numera Milton Keynes) en fotboll som bestod av långbollar i parti och minut. Jag överdriver inte om varannan boll var en tjongpastej och sju av tio markbollar spelades bort till motståndaren.

Det ska även sägas att Giffarna var ett riktigt uselt gäng. Att Bajen gjorde fem mål på dem förstår jag, att vi gjorde ett enda är makalöst illa.

Nåväl, tre poäng bärgade, alltid något.

Två saker värmde mig dock denna afton. Norra Stå! Jag längtar tillbaka. Jag vill vara mer delaktig i sången, intensiteten och känslan. När man stod på Norra gav man aldrig upp. Man bara sjöng och sjöng och sjöng. Likaså gjorde våra efterträdare idag. De ska ha all heder för sin magnifika sång matchen igenom.

Den andra saken som värmde mitt hjärta var en tjej på runt 13-15 år. De brukar inte sitta där vi sitter men de hade väl fått tag på ströbiljetter misstänker jag. Hon var där med sin pappa och lillebror och visade upp en imponerande kunskap i fotboll. Främst taktiskt och icke klyschmässigt.

Nu får jag säkerligen halva kvinnosläktet på mig men det struntar jag faktiskt i. Alldeles för många kvinnor som säger sig vara insatta i sport säger bara de klyschor de fått lära sig av manliga bekanta. Pappa, brorsa eller pojkvän. Denna tjej hade dock helt egna analyser och helt utan de vanliga klyschorna och med stor eftertanke och ännu större akuratess. Blev riktigt imponerad, väldigt ovanligt.

Slutligen fick jag mig en liten solkenshistoria när jag kom hem. Hann precis slå på tv:n för att se Rögle skjuta sig till Elitserien i ishockey med 26 sekunder kvar av matchen mot Mora. Hade förvisso hellre sett Mora eller Leksand i Elitserien men Brynäs och Rögle går an. Huvudsaken var att Malmö missade chansen att gå upp.
Trots 3-0 borta mot Leksand tappade man och nu står Percy med sitt skrytbygge nere i industristaden Määäälmooooeee. Ha ha, rätt åt han. Har aldrig gillat Malmö i sportsammanhang.

Jag borde börja packa men kan inte. Har aldrig kunnat packa i förväg. Jag packar som bäst strax innan deadline. Annars missar jag något väsentligt. Vet inte om jag ska vänta till imorgon bitti eller ej. Det är NHL inatt vilket kan borga för att jag packar medan jag har något att koppla av till. Det enda som blir drabbat är nattsömnen men det kan jag ta igen på planet på väg till Amsterdam och så småningom Kairo.

Inte alls omöjligt att ytterligare blogginlägg kommer. Om ni ids. Om ni vill. Om ni är uppe.

Torsdagen som försvann

Dagen har varit rätt soft. Mest tack vare mycket att göra på jobbet så tiden bara flög förbi. Strax efter lunchtid, en lunch jag arbetade in idag, så började dock axeln/armen göra sig påmind ordentligt så jag lommade hemåt strax efter halv tre.

Har vilat några timmar nu och det känns lite bättre. Att missa hockeyträningar är väldigt sällsynt för mig men igår var jag tvungen att avstå. Avskyr det. Att missa en hemmamatch för AIK, speciellt i fotbollen, existerar inte och inte denna afton heller.

Inte för att AIK glatt någon de senaste omgångarna men man kan alltid hoppas på förbättring. Dessutom har inte GIF Sundsvall visat sig från sin bästa sida heller.

Så nu tar mig nedåt mot Råsunda och träffar några polare och sedan blir till att hem och packa efter matchen. Imorgon väntar Kairo så småningom, längtar!