Debatt

Vad kul med debatt! Älskar att debattera. Rätt eller fel är inte min uppgift att avgöra men alla har rätt att diskutera och debattera.

I detta fall fick jag en motreaktion angående mp3-mannen. Personen som gav motammunition säger att det vore konstigt om han inte försökte att överklaga. Han har inget att förlora på det. Om nästa instans väljer att befästa den tidigare domen så får han inte längre eller hårdare straff så varför inte överklaga?

Absolut. Ur ett rent juridiskt perspektiv kan man förstås se det så. Däremot tänker jag på det moraliska, etiska och faktiskt kostnadsmässigt.

Ok, vi lever i ett rättssamhälle så självfallet ska alla ha rätt att överklaga sin dom. Emellertid kan man tycka att mp3-mannens advokat kunde avråda honom från det. Det kostar dig och mig som skattebetalare en massa pengar när han överklagar och att han är skyldig råder det synligtvis inget tvivel om.

Moraliskt och etisk är dock de starkaste argumentet just i detta fall. Hur f-n man funtad som människa om man överklagar att man blivit fälld för grova våldtäkter och överfall? Känns det inte som om man borde hålla lite låg profil då istället? Min inställning vet ni redan.

Dessutom kan jag tycka att om han nu själv väljer att överklaga domen så borde tidningarna gå ut med namn och bild. Han har skyddats hittills, varför har jag ingen aning om. Nu väljer han själv att älta vidare och riva upp såren hos sina offer så varför inte ge lite motammunition?

Ett helt annat ämne är Försäkringskassan. Börjar ruttna på den där instansen nu. Är personligen inte drabbad på något sätt men det verkar som om även lik ska arbeta. Har du inga armar passar du perfekt som domstolssekreterare, du kan ju skriva med munnen. Har du inga ben är du perfekt för att jobba på flyttfirma. Du kan hasa dig fram med pianot på ryggen. Finns det ingen ände på idiotin? Återkommer i detta ämne.

Ändrad livskurs?

Det slog mig igår när jag låg till sängs att jag med stor sannolikhet måste lägga om min kurs i livet. Inte för att det kommer bli lätt men jag måste helt enkelt ändra på vissa saker för att jag ska må bra och orka med mitt leverne generellt.

Som jag tidigare bloggat om här så är jag en typisk b-människa. Dvs morgontrött, kvällspigg och troligtvis en inre klocka som har ett dygn längre än de 24 timmar vi människor lever efter.

Sedan min operation i höstat (tog bort halsmandlarna och del av gomspenen) sover jag bättre när jag väl sover, dvs andningsuppehållen är nere i normala nivåer och jag snarkar inte. (Eller snarkar mycket milt åtminstone.) Det gör att jag får ut mer av den sömn jag väl får. Problemet ligger i att jag har mycket svårt att somna innan kl 01. Kan räkna på en hands fingrar hur ofta jag gjort det sedan nyår. Det generar på vardagar mellan 4-6 timmars sömn.

Detta får till följd att jag är mycket trött på morgnarna och har svårt att vara människa förrän runt en timme efter uppvaknandet. Efter första koppen kaffe brukar det bli bättre. Har dessutom börjat brygga kaffe hemma och tar med mig till jobbet. Det smakar bättre, har varit en bra inverkan på min mage och jag dricker ca hälften av den mängd kaffe jag tidigare bäljade i mig.

Jag ska dessutom skära ned betydligt i antalet tv-serier att följa. Dels för att de flesta knappt är bra längre, dels för att det tar för mycket tid i anspråk. Jag ser sällan programmet "live" utan spelar in det för att kunna spola förbi reklamen när den kommer. På så sätt sparar man 20 minuter av en timme. Men, det är fortfarande alldeles för många serier jag följer.

Just i skrivande stund har jag ingen motivation att sluta snusa så det kommer inte att ske omedelbart. Dock är jag slav under nikotin och det vill jag inte vara. Att sluta röka (vilket jag gjorde på heltid fram till för fem år sedan) var förstås än värre men nu har jag inte ens feströkt sedan augusti förra året. Känns bra och jag har inget sug. Jag vet att den dagen jag känner mig motiverad så kommer jag kunna sluta snusa utan problem.

Hockeysäsongens värsta intensitet är över. Nu kommer det bli något pass/vecka. Det är inte tillräckligt med träning anser jag. Dock har jag haft svårt att motivera mig att gå till gymmet i över ett år nu och det är inte hållbart. (Speciellt inte då jag har månadsvis autogiro som drar hiskeliga pengar varje månad för ett gymkort.)

Det kan anses vara småsaker jag pratar om och det är inte så att det var ett tillfälligt infall jag fick just igår. Har funderat på det förut men har kommit så långt i beslutsprocessen nu att jag ska gå från tanke till handling.

I det stora hela ett ganska ointressant blogginlägg för er läsare. Fast som jag sagt förut. Jag skriver inte för att roa omvärlden utan för att få utlopp för mina tankar, idéer och funderingar.