Födelsen och Bortgången

Jag föreställde mig en söndag där jag skulle skriva några betydelsefulla, roliga och trevliga inlägg i bloggen. Blogginlägg som speglade vad som skett under helgen.

Den trevliga fredagskvällen ackompagnerad av Per med mat, diskussioner, tv-spel e t c. Lördagskvällen i Globen när Ottawa - Pittsburgh spelade. Festandet efteråt på Anchor och efterfesten hemma hos mig.

Få skriva om våran första träningsmatch mot Rimbo.

Allra mest dock för att få gratulera Steffi och Björn för deras tillskott i familjen. Lille Noah som föddes runt kl 05 lördag morgon. Få ta del av deras glädje och upprymmelse.

Allt detta förbyttes till sorg och olust när min syster nådde mig med beskedet att Julija gått bort.
Julija är min svågers syster.
Romeo har jag berättat om tidigare och han är som en bror & plastpappa för mig.

Romeo har funnits i mitt liv från den dag jag föddes. Han tog ofta hand om mig som barn, så även Julija. Romeo har alltid funnits där med sin livsglädje, sin energi och sin härliga personlighet.

Hans sorg är min sorg och de senaste dagarna har varit tunga. Även om jag inte träffat Julija så mycket de senaste åren minns jag henne väl och jag hoppas hon får det bra dit hon kommit nu.

Jag orkar i ärlighetens namn inte skriva så mycket mer om detta då jag finner det svårt att hitta ord och jag känner mig energilös.

Jag finner helgen som ett tecken på det liv vi människor lever här på jorden. Våran korta tid i detta universum. En människa föds. En människa dör.
Det förstnämnda ger uttryck för obegränsad glädje. Det senare ger uttryck för obegränsad sorg.

Mellan födelse och bortgång upplever vi glädje, sorg, kärlek, hat, positiva och negativa upplevelser men framför allt samlar vi minnen, goda såväl som dåliga, och det är dessa vi ska vårda ömt så vi minns dem som betytt något i våra liv.

Man ska dock inte älta i det förgångna. Även om närstående personers bortgång gör ont för en stund när man tänker på dem så får man aldrig sluta minnas. Sluta aldrig minnas det goda, positiva och härliga.

Glöm aldrig dem ni hållit kär.