Obama och Rödeby

Får jag börja arbeta snart? Snälla!

Det enda jag längtar efter när jag arbetar är att få vara ledig och nu när jag varit långledig så inser jag att det totalt kastar om min livsrytm. Det är faktiskt inte ens roligt att vara ledig längre. Om jag aktiverat mig mera så kanske det hade känts okej, men som det är nu så välkomnar jag vardagens rutiner igen.

Slocknade förvisso redan vid 05-tiden imorse och vaknade upp kring 12-rycket. Sedan dess har det inte gjorts många knop här hemma.

Ska iväg om någon timma drygt. Blir att våldgästa Hanna, Jompa och Zack. Det är AIK - Oskarshamn på Hovet ikväll. Innan dess ska vi kolla på Småkronorna som möter Ryssland i VM-seminfinalen och krubba något gott. (Plankstek?!)

Skönt att komma ut några timmar, annars hade jag nog inte ens tagit mig utanför dörren. Så omotiverad till aktiviteter är jag just nu.

Bröstkorgen känns ok idag men ömmar en smula. Vid en tackling igår på träningen så lyckades objektet snubbla framåt precis när jag tacklade så det kändes som om min bröstkort trycktes inåt med stor kraft. Lite öm som sagt men det går över det med.

Barack Obama vann preliminärvalet i Iowa inatt. Spännande. Förvisso kan det bara bli bättre efterträdare till Bush men nog vore det intressant med en mörkhyad president i USA. (Nu är det inte bara hudfärgen som är intressant med Obama skall sägas.)

Den andra nyheten jag lägger märke till är mannen i Rödeby. Ni vet han vars familj trakasserades av ett ungdomsgäng och när han vaknade en natt och fann dem utanför gick han ut för att försvara sin familj. Tragiskt självklart att en person skulle behöva sätta livet till, samtidigt undrar man hur mycket man ska behöva stå ut med som människa och vart gränsen går för självförsvar.

De cyniskt lagda människorna säger att han borde stannat inne och väntat på polisen men när man trakasserats i flera år och fruktar för sin barns liv tror åtminstone jag att man inte tänker särskilt rationellt. Inget försvar för att döda någon men samtidigt måste man nog uppleva situationen för att verkligen kunna sätta sig in i den. Det tror jag dessvärre inte lagmännen kan i detta fall. Han får nog ett långt fängelsestraff medan trakasserarna får ett slag på fingrarna. Som vanligt i ett uddlöst Sverige.