Fanatism och religion

Fredrik Skavlan och hans talkshow på SVT, Skavlan, fortsätter att imponera.

Jag blir imponerad av kulturprogram som faktiskt tillför mig något. Det finns så oerhört många pretentiösa tv-program numera som vänder sig till en väldigt liten och snäv målgrupp. Ibland undrar man om det ens finns tio tittare som verkligen har intresse av det de sänder.

Skavlan, odiskutebel Kung i talkshownorden.

Det kan förvisso sägas om många andra program på tv också för det är ju inte direkt några högkvalitativa tv-tablåer som TV3, TV4 och Kanal5 uppvisar de flesta sändningstimmarna om dygnet.

Ok, talkshow kanske inte ska klassa som kulturprogram men i programmet Skavlan känns det befogat.

Han måste ha byggt upp en otroligt god image och ett gott rykte internationellt för gäster av dignitet har han så gott som alltid med i programmen.

Senaste avsnittet innehöll t ex Liza Marklund, Stellan Skarsgård, Mads Mikkelsen, Alice Bah och Amos Oz. Inget pjåkigt startfält direkt.

Marklund slingrade sig i fåtöljen men svarade rakt på vissa frågor.

Skavlan började med att grilla Liza Marklund angående boken Gömda men tyvärr slingrade sig Marklund alltför mycket i svaren och då Monica Antonsson (som skrivit "motboken" till Gömda) ej var välkommen i samma studio som Marklund så blev det Skavlan som fick gå hårt åt henne och gjorde det förvisso bra men längre än att hon ångrade titeln på boken (står "En sann historia" men Liza sträckte sig så långt att den borde ha döpts till "Baserat på en sann historia") kom de inte.

Desto intressentare blev det när Mads Mikkelsen och Stellan Skarsgård kom med i sändningen. De har arbetat ihop vid några filmer och verkar ta en bira tillsammans emellanåt. Två grymt duktiga skådespelare som dessutom verkar vara mycket sympatiska personer.

Två av Nordens största filmprofiler just nu.

Skarsgård gick hårt åt friskolor och religion (eller snarare vissa utövare av religion) då han anser att barn dels ska ha möjlighet att välja religion själva, OM de vill vara religiösa, istället för att föräldrarna indoktrinerar barnen till den religion de själva tror på, och att friskolor i stor utsträckning indoktrinerar barn i specifika religioner och lär ut efter exempelvis Koranen eller Bibeln.

Bah växte upp i Bibelbältet med ateistiska föräldrar.

Personligen, agnostiker som jag är, tyckte jag Skarsgård lät väldigt vettig men kan tänka mig att en och annan relgionsutövare inte tyckte det. Alice Bah som är troende kristen var en utav dem troligen men hon försökte åtminston inte pådyvla sin egen tro på någon av gästerna.

Amos Oz, israelisk författare, var en mycket intressant man och man diskuterade bl a hans senaste alster, Hur man botar en fanatiker, och det blev väldigt bra tv när öven Mikkelsen, Skarsgård och Marklund gav sig in med kommentarer och tänkvärdheter.

Intressant israelisk författare. Det blir att införskaffa böcker av honom.

Oz själv var humoristisk lagd och nämnde det faktum att en fanatiker inte kan ha humor och att ingen som någonsin haft humor har blivit en fanatiker. Ligger säkerligen något i det.

Hans analys och forskning kring ämnet verkade grundligt och klart intressant så jag tror det kan bli ett inköp av den boken under månaden här.

På det hela taget ett grymt bra program som än en gång befäster Skavlan som Nordens svar på Parkinson. Om inte bättre t o m. Hoppas det blir fler säsonger med denne sympatiska och skickliga norrman.

Jag har varit och agerat mäklare åt vännen Linda igen ikväll.
Det gick väldigt bra och paret som kom för att kika på lyan var väldigt trevliga. Vi samspråkade om lite allt möjligt och gick igenom de 34kvm noga och de ställde många frågor om både den och området omkring i Midsommarkransen.

De verkade genuint intresserade även om de vill ha en större lägenhet men det kan de spara ihop under tiden de bor där för hyran är bra billig. De tackade för visningen och tyckte att om jag inte var mäklare redan så skulle jag kunna satsa på det.

Fick precis sms från Linda dessutom visade att de tackat ja till byte och nu är det bara pappersarbetet som ska gå igenom. Kul!

Själv ska jag ta och äta upp de fajitas jag och Lena gjorde i söndags och kolla på lite hockey.

Ha en bra kväll!

Konsertkväll med John Legend

Grymma pipor har denna karl och musiken medryckande.

Jag har varit på ytterst få konserter i mitt liv som inte haft inriktningen rock, hårdrock eller metal.



Tror att Michael Jackson konserten 1989 på Stadion kan vara ett av de få tillfällen jag sett något "annorlunda". Då med de två snorvalparna Criss Cross som förband vilket jag gärna kunde ha sluppit.

Lena, jag och hennes vän C åt en enklare måltid på Muggen på söder och tog oss sedan till Annexet där Legend skulle köra så småningom.

En irländsk tjej, Laura någonting, agerade förband och var helt ok men lite väl mycket stånkande, stönande och whalande för min smak.

John Legend däremot gjorde starkt intryck och denne stora lilla amerikan från Ohio producerade en mycket gångbar konsert.

Lite mer stillsam än de konserter jag är van vid men Legend gör inte bara smäckra R&B/Soullåtar av lugnare karaktär utan har en handfull kompositioner som drog igång publiken ordentligt.

Jag är urusel på titlar på låtar och texter till låtar normalt sett och eftersom Legend inte är en artist jag följt jättenoga (har dock alla plattor nu för tiden i alla fall) så kan jag tyvärr inte återge vilka låtar det va som satte störst prägel på konserten.


Lena och C verkade dock trivas väldigt bra och konserten fick höga betyg.

Ordinary People och Changes känner jag igen både titel och själva låten till och dem satte han och bandet klockrent denna kväll.

Något trött i hågen släntrade jag in hemma strax innan midnatt och somnade ovaggad halvtimme efter skulle jag tippa på.

En nice kväll helt enkelt.

Powerwalk, Party och fajitas

För att börja i rätt ände så var fredagen en mycket lugn och soft tillställning.

Jag och Lena tog en powerwalk efter jobbet och åt sedan en god middag med efterföljande ost och kex.

Lördagen för min del innebar 70-års fest. Eller, det blev en 110-års fest. Två kompisar, Pia och Spencer fyllde 35 bast var och på vägen till festen som var på Fryshuset fick jag reda på att de "hyrt in" sig på 40-års fest hållet av en kompis till Spencer.

En buffe av varierande kvalitet tillsammans med många liter alkohol bjöds.

Det var buffé med allehanda maträtter av olika kvalitet och till det en massa dricka av olika slag där allt serverades till självkostnadspris. Sådant brukar resultera i rejäl fylla vilket också blev facit för vissa.

Jag och Nyffe drog oss på nattkvisten till Solidariet där Älsklingen befann sig med kompis.
Vi kom vid halv tre tiden och fick betala 200:- bara för att komma in och syna lokalen. Hutlöst. I princip varenda land i hela världen kastar de in folk men i Sverige ska man dels betala inträde på 200:- och sedan garderob på 20-50 pix.

200 spänn för att se snubbar försöka göra tvåan i pissoaren? Nej tack!

När jag därefter skulle gå på herrarnas pissoar för att stänka av mig lite öl så sitter två bratsliknande nissar och försöker göra "tvåan" i pissoaren. Då kände jag att tålamodet försvann och önskade att natten var slut. Det var den ca 45 minuter senare också då jag och Lena lättade hem till henne.

Något slitna var vi på söndagen men tog ändå ut mot Södertälje för att hälsa på Lenas äldsta syster, A, med hennes familj. Andra systern M var också där.

Två små charmtroll, S & L, underhöll oss med sång och dans efter våfflorna och karl i huset, M, visade vara en hejare på våffeltillverkning.

Välsmakande våfflor är aldrig fel.

Vi tog en promenad tillsammans allihopa och jag lekte någon lek med småtjejerna innan vi drog hemåt igen. Nu till mig.

Lena och Woffes fajitas var gryyyyymma!

Lena kom på den strålande idén att göra fajitas vilket blev grymt gott och till det körde vi The Day The Earth Stood Still.

Tanken med filmen är mycket bra. Den byggs kring att vi människor håller på att förstöra jorden (vilket vi GÖR!) och det mer övernaturliga kommer in i bilden när utomjordingar kommer hit för att rädda jorden genom att förgöra människan.

Tanken var god men manuset för klent.

Jennifer Connolly är en erkänt duktig aktris och Keanu Reeves helt ok han med men inte ens de orkar bära denna tunna historia. Filmen är på tok för kort för att man ska kunna bygga upp några relationer till personerna och själva kärnämnet i filmen behandlas inte tillräckligt skickligt och heller inte i den utsträckning som skulle behövas för att väcka några djupare tankar hos tittaren. Synd för konceptet på filmen är smart.

Vi tog oss en till rulle när vi ändå höll på och kikade på Patrik 1,5 nedbäddade i sängen. En film av Ella Lemhagen med Torkel Pettersson och Gustaf Skarsgård i huvudrollerna.

Charmig och sevärd film.

Charmig, kul och bra. För tjejer är den nog ögongodis då hunkarna Torkel och Gustaf hånglar loss ett x antal gånger i filmen då de spelar ett homosexuellt par som flyttar till en idyllisk radhuslänga någonstans i Sverige där det är tänkt att de ska adoptera Patrik 1,5 år men som visar sig vara 15 år och problembarn.

Därefter var helgen över och dags att släcka lampan.