Bruce Springsteen - Perfekt avslutning på konserthelgen

Publikhavet på Stadion var massivt. Över 30 000 åskådare rockade loss.

Radarparet Bruce och Little Steven går loss på gurorna.

Lite poserande hann vi förstås med.


The Boss i egen hög person.

Svenskättlingen Nils Lofgren spelar på sitt eget lilla sätt.

Steven Van Zandt, alias Little Steven (eller Miami Steve).

Ordinarie trummisen Max Weinbergs son Jay. Grym kille!

Det klappades flitigt under konsertens samtliga låtar.

Jenny & Mats fick agera linslusar de med.

Cool & Coolare.

Lena, inkilad Mats och Jenny.

Tänkte bjuda på ett litet filmklipp också. Kvaliteten är sisådär dock.

Efter en lång, härlig och skön vistelse på Sweden Rock kom jag hem på söndagen för att knappt hinna lasta av packningen innan det var dags att värma upp inför Springsteenkonserten på Stadion.

Jag och Lena slog följe med hennes vän Jenny och hennes kille Mats.

Ska erkänna att jag inte hade några större förväntningar då jag förvisso lyssnat mycket på The Boss genom åren men aldrig varit på någon konsert.

Besviken blev jag då definitivt inte. Vilken j..la konsert!!!

Bruce och The E-Street Band spelade i närmare 3 timmar och under hela denna tid var det ständiga leenden på läpparna och speciellt Bruce såg ut som en 20-åring på sin första spelning.

Interaktionen med publiken var total och jag förstår alla dessa trogna fans när de säger att man måste se Bruce minst en gång innan man dör.

Låt efter låt, alla av hög kvalitet, lirades med inlevelse, improvisation och kärlek. Att Bruce har ett speciellt förhållande till Sverige märks tydligt. (Inte bara för att Nils Lofberg är svenskättling.)

De inledde konserten med att Lofgren lirade Idas sommarvisa på dragspel innan showen satte igång på allvar.

Mest imponerad blev jag av den unge trummisen Jay Weinberg. 18-åringen som ersatt sin pappa, Max Weinberg (kör ju som husband på Conan O´Brians show), för att denne inte kunde komma loss från sitt ordinare jobb, spelade som om han matats med Brucelåtar intravenöst. Inlevelsen var total och Jay är en grymt skicklig trummis. Imponerande som sagt!

På det hela taget en grym konsert och jag är glad att jag åtminstone fått se Bruce live en gång i mitt liv. Fast det lär bli fler gånger. Bruce kommer tillbaka. Var så säker.

Sweden Rock Festival 2009 i bilder

Vi börjar med den vackraste av bilderna enligt mig.

Coolt ljust under In Flames konserten.

Crucified Barbara. Tjejerna vet hur man rockar röven av folk.

Twisted Sister var inte mycket att lyssna på men Dee Snyder blev ju cool här.

Lite väl ensamt party kanske...

Europe gjorde ett bra framträdande. Coolt.

In Flames hade många coola effekter.

Hanna, Matzon, Kev, Nyffe, Jompa och Jake.

Nio utav typ tjugo personer i vårat gäng detta år.

Jake, Ann, Nyffe, Tallee och Kev.

Gryningsbild från Sölvesborg.

Lisa Miskovsky flögs in för att medverka på duetten "Dead End".

Som sagt, ljus vet In Flames hur man arbetar med.

Mycket eld blev det. In Flames så klart.

Jompa kan ersätta Clownen Manne. Äntligen!

Jompa uppfann även alternativ ölhållare.

Journey med Don´t Stop Beleiving. En av höjdpunkterna detta år.

Brorsan posar.

Brorsan och Hanna. Linslusar.

Sprakande fyrverkerishow bjöd In Flames på avslutningsvis.

Sweden Rock och Sölvesborg bjöd inte på lika sprakande väder som tidigare år men lördagen blev riktigt fin i alla fall. Övriga dagar var det blandat med solsken, blå himmel, moln och regn.

Men, vi är vana SRF-besökare och klarade oss alldeles utmärkt. Totalt var vi väl runt 20 personer i tre olika hushåll. Alltid kuligast när de flesta av oss träffades upp förstås. Det hände oftast vid storbandens konserter eller backstage.

Bästa konsert var utan tvekan In Flames. Både framträdande, show, ljus- och eldspektakel och kontakten med publiken var överlägset de andra i år.

Europe var kul att se igen. John Norum tillbaka på gura vilket höjde dem rejält.

Lita Ford är ju en ikon i branschen och var cool även om inte själva konserten var så kul.

ZZ Top var heller ingen höjdare men kul att se gubbarna i alla fall.

Twisted Sister rev av alla sina stora hits med en gång och hade inte så mycket mer bra att komma med. Ett plus för Dee Snyders "glödande" när ljusen släcktes ned. (Se bild ovan eller nedan.)

Johnny Winter hade inte mycket till show men han var en jäkel på att lira gura och hade några sköna låtar.

Tjejerna i Crucified Barbara är inte bara snygga. De är grymma dessutom. Bra konsert.

Mötorhead kommer varje år så det börjar kännas uttjatat och Heaven & Hell (Black Sabbath utan Ozzy men med Dio) var där 2008 så det kändes också lite deja vu.

Såg förstås fler band och artister men orkar inte dra allt här.

Totalt sett en riktigt skön och rolig resa. Som vanligt. Mycket är förstås tack vare sällskapet och vi hade galet kul emellanåt. Saknar det redan. Fast rätt skönt att vila från alkoholen ett tag. Blev ju några bärs där nere. Fast varannan vatten. Nästan.

Fick ju dessutom avsluta helgen med att se Bruce Springsteen när jag kom hem till Stockholm. Fast det får ett eget inlägg.