Sandmannen efterlyses

Är det någon som sett den där lille rackarna John Blund?! Om ni har det, skicka honom till mig. Illa kvickt!

Behöver verkligen en natt med minst sex timmars sömn. Fast vad göra när man inte är trött? Trötthet går inte att tvinga fram.

Tur i oturen, för er alltså eftersom ni får läsa ett blogginlägg till, så kom jag på några saker under perioden i tv-soffan.

Utöver att jag handlade mm så tog jag tag i städgörat när jag kom hem dessutom. Dammsög, diskade och putsade i köket. Jodå, nog kan jag när jag vill alltid. Får klappa mig själv på axeln tror jag bestämt. Om jag kunde. Gör ont om jag klappar på vänster axel och vänsterarmen går för närvarande inte att lyfta så pass att jag kan klappa den högra. Hm...

HV71 slog ut Timrå. Typiskt. HV71 - Linköping i SM-finalen lockar ungefär lika mycket som att dra ut naglarna ur både händer och fötter. Att se gräs växa är mer spännande. Att se lim stelna är roligare.

Slutligen ska jag skriva något som ni sällan eller aldrig kommer se mig skriva igen. Jag håller med Alex Schulman. Damn! Vem trodde det skulle ske?

Anledningen är egentligen rätt skral. På Aftonbladet webbsajt idag såg jag rubriken från hans blogg/krönika. "Snälla medelålders män, blogga INTE om mode". Är fullt benägen att hålla med utan att ens läst innehållet. Sällan jag gör det med den karlns bloggar/krönikor.

I sakfrågan håller jag dock med. Jag vill inte veta hur tajt och bra senaste Björn Borg kallingarna satt eller vart senaste paret Levi´s skär in någonstans. Not ever!

Tack för mig. Dags att intaga bingen och knocka mig själv mot sängstolpen.

Tempo, förberedelser och kärt återseende

Nyduschad sitter jag här nu och försöker koppla av. Det går inte riktigt dock. Det har varit en tempofylld dag med mycket innehåll. Egentligen borde jag vara astrött med tanke på den mycket begränsade sömnen inatt och den tidiga uppstigningen för att spela boll. Än har inte tröttheten slagit till dock.

Förvisso har jag precis börjat varva ned så John Blund kan komma på besök fortare än kvickt.

Dagen har som sagt varit tempofylld. Mycket att ordna adminstrativt inför helgens årsmöte och fest med hockeylaget, varvat med att arbeta som en dåre. Ingen lätt kombination alla gånger.

Axeln har gått från lite småmolande värk emellanåt till att värka ständigt och allt starkare. Har svårt att lyfta vänstra armen ens en gång. Fattar bara inte vad det kan vara. Funderar på att trycka i mig en Citodon eller Voltaren men tror jag avstår. Är det inte bättre efter helgen får jag kolla på upp det.

Stressade hemåt efter jobbet då jag hade en del shopping att göra. När jag kommer ut ur t-bane uppgången kommer min barndomsgranne gående i motsatt riktning. Har inte sett honom på över ett år nu. Börje som han heter är inte en barndomsvän på det sättet. Han var pappas kompanjon vid mat- och dryckesbordet under många år när jag växte upp.

Kraftigt alkoholiserad har han varit sedan länge. Han bodde tidigare dörr i dörr med oss men flyttade två portar bort till sin alkoholiserade flamma när han blev vräkt. Där har han bott sedan dess men av olika orsaker har han nu bott i Fisksätra i över ett år. Det förklarar varför jag inte sprungit på honom.

Han var mager, till skillnad från tiden för min uppväxt då han hade en rejäl kula på magen, och såg blek, sjuk och medtagen ut. Det var ingen rolig syn. Börje har alltid varit en pratmaskin och har alltid haft mycket roliga saker att säga. Nu snarare led jag med honom och blev en smula nedstämd när jag tänkte på hur han gått ned sig.

Efter en 20-25 minuters konverserande så var jag tvungen att avvika för att hinna med mina ärenden. Jag kramade om Börje och gick upp mot mitt. Vände mig om efter 25-50 meter och tittade tillbaka på den lilla figuren med en dramaten och krycka. Hur blev det som det Börje? Vad gick så fel i ditt liv att du bara är en forna skugga av den man jag lärde känna som liten?

Bytte snabbt om hemma och drog iväg för att återvinna glas och pantflaskor mm. Fyllde på lite av förrådet hemma på dryckesfronten och travade in på Coop Forum för att inhandla mat till morgondagens bjudning.

Tapas! Hur f-n kom jag på idén tapas?! Det tog över en timma att handla då jag handlade efter vad huvudet kunde komma på. Hur långt kvittot var och hur mycket det gick på talar jag tyst om. Nåja, det var min egen idé så jag får ta den smällen.

Apropå smällen. Jag har något att berätta för er imorgon. Fast ni får vänta tålmodigt tills imorgon.

God natt där ute!

Upp innan tuppen

Förskräckligt tidigt började mina alarmsystem ljuda imorse. Båda mobilerna + Philips ljusmanick satte igång och mina ögon gick från små korpgluggar till stora tefat på några sekunder. Fotboll!!!!!

Satte på kaffe medan jag inventerade garderoben efter fotbollspryttlarna och kläder att ha på mig under dagen. Åt det sista av en pastasallad jag gjorde igår. Kändes inte riktigt rätt som frukost men man måste ju ha energi när man idrottar.

Kom ned till ett vackert Skytteholm, om än lite kylslaget. En efter en gled lagkamraterna in. Alla hade ungefär samma ansiktsuttryck ; Vad f-n gör jag här klockan sex på morgonen?!

Fast samtidigt var de flesta uppspelta och sugna på att spela. Kunde man ha trott i alla fall. När matchen väl satte igång skulle det visa sig att vi lika gärna kunde ha stannat i sängen.

Hjorthagens IP och dess grusplan är bytt till Skytteholm och skönt plastgräs men vad hjälper det när vi spelade som ett gäng stolprötter.

En av anledningarna, tyckte många i laget åtminstone, var att vi hade hela 12 utespelare, dvs två uppställningar. Ok, visst. Kan hålla med till viss del men samtidigt så är det vad man gör när man är ute på plan som fäller avgörandet, inte när man står på sidan om och fryser.

Hur som helst. 0-9 och förnedring. Så otroligt j..la förnedrande och förödmjukande. Ska bara inte behöva ske.

De få ljusglimtar som fanns var att vännen Per som jag släpat dit gjorde en bra match. Alltid pinsamt om man drar dit någon som suger men Per visade bra tåga.

Höjdpunkten på morgonen blev den traditionella efter-matchen-frukosten på Vetekatten. Alltid lika gott. Alltid lika bra service.

Nu är det tidsbrist igen. Adjö med er!