Delar av hockelaget som festade loss igår...Hur ett årsmöte med påföljande prisutdelning och fest går till med 28 packade hockeyspelare kommer ni snart kunna läsa mer om här. Just nu är jag dock alldeles för trött och sliten för det. Återkommer.
Nu återkommer jag i den utlovande beskrivningen av hur en dag med hockeylaget kan bli. Stressigt kan det bli, tro mig.
Tyckte när jag vaknade vid niotiden att jag hade hur mycket tid på mig som helst inför årsmötet och festen som skulle börja runt klockan två. Tjena. Satt och fixade och trixade med olika dokument inför årsmötet och skulle åka för att lämna min 360 mm på jobbet för att kunna plocka upp det och annat och lätt ta mig till lokalen för festligheterna som var HiTech-building mitt i city. Kommer in med Blå Pärlan och parkerar på baksidan. Ska ta upp plånboken med larmkortet i och känner bara en tom ficka. Har glömt det hemma. *suck*
Vände hem igen och fick akut duscha, ringa efter brännare och ta mig in till jobbet illa kvickt. Det visade sig att det var en del statistik mm som skulle ordnas dessutom så istället för utlovade halv två till Pascal vars arbete vi skulle vara på kom jag 13:55. Nåväl, innan 14 åtminstone. De första deltagarna anlände ungefär samtidigt som mig tur nog.
Klockan var närmare tre när vi väl startade mötet. Ett möte som skulle visa sig ta låååångt mycket längre tid än någonsin tidigare. Vid årsmötet för två år sedan spårade det ur mot slutet pga för kraftigt alkoholintag. För att undvika liknande scenario var antalet öl begränsat till två stycken under mötet. Dilemmat blev att vi som max tagit ca 2 timmar på oss vid tidigare möten. Detta skulle avslutas strax före sju, dvs nästan fyra timmar. *hua*
Självfallet togs fler än två öl/skalle och visst var det mycket oväsentligt som sades under mötet men på det stora hela måste jag säga att jag blev positivt överraskad. Många personer hade mycket att säga och engagemanget var på topp. En specifik fråga tog en timme att diskutera men så var den ofantligt viktig för oss. Vi ska nämligen prova något vi aldrig haft förut, en coach.
Utöver det fanns andra viktiga punkter som ekonomi, sponsorer, medlemsavgift mm. Det var med sann glädje jag förklarade mötet som avlsutat och vi kunde nu beställa käk för kvällen. Sex stycken familjepizzor inringdes och medan vi väntade på detta hade vi prisutdelning. Tretton (tror jag) priser delades ut av undertecknad varav ett jag fick behålla själv. Kvällens stora vinnare var våran lagkapten Niklas "Najk" Serrander och värmlänningen Rickard Norling.
När prisutdelningen var klar kom pizzorna som tog slut innan de hann landa på bordet. Vissa fick nog knappt en slice vilket förstås inte var meningen med det hela. Därefter spelade Guitar Hero III i ett rum och NHL 08 i ett annat. Runt kl 23 var all ölen slut! Helt otroligt. Ok att vi var nästan 30 pers men alla drack inte ens öl och några gick ganska tidigt. Att sex flak bärs skulle ta slut när vi inte lyckats göra slut på fyra flak förut är en gåta.
Gåtan löstes dock när jag tittade noga på de flesta av hockeykollegerna. Fulla som ägg hela bunten. Inte kunde folk enas om vart vi skulle dra heller så ca 22 pers delades in två lika stora grupper varav ena gänget tog sig till Aladdin och andra gänget till Pub Anchor. Jag stannade kvar med Pascal och städade bort det sista av festen så att vi skulle slippa komma tillbaka och göra det.
Då jag själv kände mig rätt sliten efter spel- och tapaskvällen tänkte jag dra mig hemåt men Pascal tyckte att en öl på Anchor allt kunde slinka ned så jag droppade min box mm på jobbet och vi styrde kosan dit. En öl blev två öl blev tre öl blev typ sju öl. Anchor stängde runt 03-tiden så jag började promenera mot jobbet för att hämta grejerna. På vägen ser jag en välbekant figur på några hundra meters avstånd. Figuren står vid en korvmojje och tro f-n är det inte Foppa.
Glad i hela hatten var han när han fick sin räksallad serverad med korv under. Vi bokade lunch till veckan efter. Passerade jobbet snabbt, in på Max och köpte en burgare och taxi hem. När jag vaknade på söndagen låg burgaren kvar i sin pappersförpackning och mitt enda sällskap var en flaska Ramlösa. En tung dag hade börjat. En dag som skulle visa sig bli värre än jag trodde.
För att summera hockeydagen så gick allt över förväntan. Inget fylleslag av den värre sorten, ett bra om än dock lite långt möte och en sjyst utekväll på det. Nice!
