Så här ca två timmar efter AIK:s förlust hemma mot Hapoel Tel Aviv har mitt sinne så smått tagit sig ur dimman av ilska, besvikelse och uppgivenhet. Hade jag skrivit detta blogginlägg direkt efter matchen hade man troligtvis fått censurera hela inlägget.
Vet inte riktigt vart jag ska börja. Gnagets oförmåga att sätta sina målchanser, det stundtals oinspirerade spelet, slarvpassningarna eller domarens usla insats.
Det sistnämnda tar de flesta av er säkert lätt på. Domaren är alltid lätt att skylla på. Absolut, det är han. Normalt sett försöker jag vara nyanserad och inte blanda in honom i handligen men efter denna match, likt Alain Sars som dömde bort AIK hemma mot Barcelona i Champions League, så går det faktiskt inte att bortse ifrån att hans handlingar troligtvis påverkade slutresultatet.
Under första halvleken där AIK formligen malde ned Hapoel med anfall efter anfall, sysslade israelerna med precis allting förutom fotboll. De lyckades genom fejkade skador och maskning vid varje inkast och inspark, kollra bort ca 7-8 minuter av halvleken. Nej, inget faktafel. Ren sanning. Vad lade domare Rob Styles till för övertid? En minut. En enda j..la minut.
Bara en av israelernas skador tog ca 3-4 minuter. En annan skada ytterliggare 2-3 minuter. Plus då maskningen. Jag trodde inte mina ögon och ingen annan som var där heller. Här har vi en domare som dömer Premier League, och så beter han sig som en korpendomare. Jag skulle kunna skriva spaltkilometer om hans olika fel och brister men det ändrar inte slutresultatet. Det jag skriver härnäst är inte skrivet i vredesmod. Jag funderar starkt på att göra en anmälan till UEFA om det hela för det var en domarinsats som inte hör hemma på en fotbollsplan, oavsett vilken nivå det handlar om. Att säga ordet mutad må vara starkt, men det ligger ändå nära tillhands.
Jag är nedslagen, besviken, arg och allmänt less just nu. Jag erkänner. Mycket pga domaren men också AIK:s sätt att spela ineffektiv fotboll på. Valdemarin måste ha mardrömmar inatt över alla missade chanser. Obolo likaså, fast över att han inte fick mycket vettigt uträttat. Utöver att domaren tog ifrån oss 15 minuter effektiv fotboll så kan AIK inte skylla på något. Vi spelade naivt många gånger och antalet enkla felpass slutade jag räkna efter 35 minuter men redan då var de uppe i runt 12-13 stycken. Enkla felpass av välbetalda fotbollsspelare, jisses.
Allting känns säkert bättre imorgon men besvikelsen kommer finnas kvar. Att det är tre matcher kvar i Allsvenskan ser jag snarare som ett straff än fram emot. Med det mållösa spel vi visar upp just nu vore det kanske bäst att vintervilan redan var här.
Nu blev det en lååång blogg igen, kunde inte hjälpa det. Tack till dig som orkat läsa allt.
God natt!
torsdag 4 oktober 2007
Ansvaret vid uppfostran
När jag ändå är i gasen måste jag avhandla detta ämne också. Var redan inne lite på det i förra bloggen.
Insändardebatten i Metro under veckan har handlat om "mina barn och andras ungar". Ni vet, de föräldrar som aldrig ser något fel hos sitt eget barn men andras ungar, ja de är hemska.
Individansvar börjar egentligen från första andetaget man tar i livet och de som ska lära en det är sina föräldrar. Hjälp brukar oftast fås av närmast anhöriga och viss mån skolan. Men går något käpprätt åt helvete i uppfostran så är många föräldrar snabba att skylla på sin omgivning.
Det är skolans fel. Dagis är inte bra. Deras barns kompisar är fröet till allt ont osv osv osv osv.
Fy f-n vad trött jag är på att höra alla dessa undanflykter. Det är DU som förälder som bär 99% av ansvaret. Har du inte uppfostrat ungen ordentligt innan det börjar på dagis eller skolan så skyll för f-n inte på dessa instanser.
En unge vet vad som är rätt och fel i 95% av fallen. De är inte idioter. Det är möjligtvis föräldrarna som är idioter för att de inte uppfostrat sitt barn efter de normer som finns i samhället.
Jag är så trött på alla undanflykter och beskyllingar på andra så jag spyr! Se du/ni till att uppfostra era barn så ska jag uppfostra mina när jag får några. Men går något snett tänker förebrå mig själv, ingen annan.
Insändardebatten i Metro under veckan har handlat om "mina barn och andras ungar". Ni vet, de föräldrar som aldrig ser något fel hos sitt eget barn men andras ungar, ja de är hemska.
Individansvar börjar egentligen från första andetaget man tar i livet och de som ska lära en det är sina föräldrar. Hjälp brukar oftast fås av närmast anhöriga och viss mån skolan. Men går något käpprätt åt helvete i uppfostran så är många föräldrar snabba att skylla på sin omgivning.
Det är skolans fel. Dagis är inte bra. Deras barns kompisar är fröet till allt ont osv osv osv osv.
Fy f-n vad trött jag är på att höra alla dessa undanflykter. Det är DU som förälder som bär 99% av ansvaret. Har du inte uppfostrat ungen ordentligt innan det börjar på dagis eller skolan så skyll för f-n inte på dessa instanser.
En unge vet vad som är rätt och fel i 95% av fallen. De är inte idioter. Det är möjligtvis föräldrarna som är idioter för att de inte uppfostrat sitt barn efter de normer som finns i samhället.
Jag är så trött på alla undanflykter och beskyllingar på andra så jag spyr! Se du/ni till att uppfostra era barn så ska jag uppfostra mina när jag får några. Men går något snett tänker förebrå mig själv, ingen annan.
Individer - Lär er ta erat ansvar!
Har dels följt en "debatt" bland Metros insändare under veckan och dels så hade de en intressant artikel på sid två idag. Lite går de hand i hand men ska försöka särskilja dem i två olika bloggar.
Individuellt ansvar.
Artikeln på sidan två handlar om det ökade antalet tonårsaborter i Sthlm. Förvisso uttalar sig en expert som mycket riktigt påstår att det slarvas med preventivmedel. Men, de har också en bild med fem tjejer varav en citeras : "Äldre killar vill ofta ha yngre tjejer". Eh, jaha? Så om en äldre kille vill ha en yngre tjej så kan hon inte säga nej tack? Jag fattar helt enkelt inte. Har man ingen hjärna när man är i tonåren? Är man inte en individ som kan tala för sig själv? Jag förstår verkligen inte resonemanget. Åh kan man inte som tonåring kräva skydd vid sex?
Det ska även tilläggas att tonårstjejer väldigt sällan är intresserade av sina jämnåriga motsvarigheter, de vill ju själva ha äldre killar. (Observera att jag inte pratar om 15-årig tjej och 30-årig kille. Snarare att det skiljer ett par-tre år med killen som den äldre.)
Detta är inte enda exemplet på flykten från individuellt ansvar. Många vill skylla på andra faktorer men sällan ta åt sig personlig kritik. Spelar ingen roll om det handlar om sex, arbete eller religion. Ta DITT ansvar människa, som individ. Sluta skyll på andra eller samhället i stort.
Sverige är inte unikt i denna fråga, långt därifrån. Men det är i det landet vi lever och jämför med oftast. Föräldrar skyller så gott som alltid på skolan, samhället och andras barn när deras egen unge hittar på något sattyg. Förbannade ynkliga människor. Se till dig själv först och sluta kasta sten i glashus.
Att ta ansvar för sina egna handlingar är fanimej något som borde vara ett skolämne. För om dagens barn ska växa upp och bli som deras vuxna förebilder som kommer vi ha ett totalt kaos om 20 år.
Individuellt ansvar.
Artikeln på sidan två handlar om det ökade antalet tonårsaborter i Sthlm. Förvisso uttalar sig en expert som mycket riktigt påstår att det slarvas med preventivmedel. Men, de har också en bild med fem tjejer varav en citeras : "Äldre killar vill ofta ha yngre tjejer". Eh, jaha? Så om en äldre kille vill ha en yngre tjej så kan hon inte säga nej tack? Jag fattar helt enkelt inte. Har man ingen hjärna när man är i tonåren? Är man inte en individ som kan tala för sig själv? Jag förstår verkligen inte resonemanget. Åh kan man inte som tonåring kräva skydd vid sex?
Det ska även tilläggas att tonårstjejer väldigt sällan är intresserade av sina jämnåriga motsvarigheter, de vill ju själva ha äldre killar. (Observera att jag inte pratar om 15-årig tjej och 30-årig kille. Snarare att det skiljer ett par-tre år med killen som den äldre.)
Detta är inte enda exemplet på flykten från individuellt ansvar. Många vill skylla på andra faktorer men sällan ta åt sig personlig kritik. Spelar ingen roll om det handlar om sex, arbete eller religion. Ta DITT ansvar människa, som individ. Sluta skyll på andra eller samhället i stort.
Sverige är inte unikt i denna fråga, långt därifrån. Men det är i det landet vi lever och jämför med oftast. Föräldrar skyller så gott som alltid på skolan, samhället och andras barn när deras egen unge hittar på något sattyg. Förbannade ynkliga människor. Se till dig själv först och sluta kasta sten i glashus.
Att ta ansvar för sina egna handlingar är fanimej något som borde vara ett skolämne. För om dagens barn ska växa upp och bli som deras vuxna förebilder som kommer vi ha ett totalt kaos om 20 år.
Dagens lunchskvaller
Följde med en kollega idag som förkläde till en kundlunch. Vi träffade en fd kollega och inaktiv Hanson Brother spelare. Han har bytt sida, den förrädaren.
Från framgångsrik säljare till att numera ta emot besök från oss och dissa allt vi säger. Fast han är en synnerligen kunnig och vettig förmedlare. Dessutom trevlig, trots att han är dalmas.
Grodans Clubsandwich är riktigt god, kan varmt rekommenderas. Det blev inte särskilt mycket annonssnack faktiskt, desto mer om fotboll och ishockey. Ja, och så vad andra fd kollegor har för sig mm.
Kan tänka mig att vårat lunchsamtal skiljer sig en hel del från att luncha med fd kvinnlig kollega. Då avhandlas ALLT in i minsta detalj. Är det något som blivit på smällen, blivit fet, fått dålig hy, legat med någon speciell person osv osv. Nej då, jag har inga förutfattade meningar alls.
Vad jag menar är att samtal mellan man-man, kvinna-kvinna och man-kvinna skiljer sig väldigt mycket. Oftast åtminstone. Man kan fundera på varför det är så. Hur man är som person är förvisso individuellt och inte könsbundet men nog känns det som att vissa samtalsämnen är mer eller mindre återkommande beroende på vilken av ovanstående konstellationer som träffas.
Tur är väl det. Tänk om alla diskuterade samma saker hela tiden.
Från framgångsrik säljare till att numera ta emot besök från oss och dissa allt vi säger. Fast han är en synnerligen kunnig och vettig förmedlare. Dessutom trevlig, trots att han är dalmas.
Grodans Clubsandwich är riktigt god, kan varmt rekommenderas. Det blev inte särskilt mycket annonssnack faktiskt, desto mer om fotboll och ishockey. Ja, och så vad andra fd kollegor har för sig mm.
Kan tänka mig att vårat lunchsamtal skiljer sig en hel del från att luncha med fd kvinnlig kollega. Då avhandlas ALLT in i minsta detalj. Är det något som blivit på smällen, blivit fet, fått dålig hy, legat med någon speciell person osv osv. Nej då, jag har inga förutfattade meningar alls.
Vad jag menar är att samtal mellan man-man, kvinna-kvinna och man-kvinna skiljer sig väldigt mycket. Oftast åtminstone. Man kan fundera på varför det är så. Hur man är som person är förvisso individuellt och inte könsbundet men nog känns det som att vissa samtalsämnen är mer eller mindre återkommande beroende på vilken av ovanstående konstellationer som träffas.
Tur är väl det. Tänk om alla diskuterade samma saker hela tiden.
Kan man hypnotisera till sig en fllickvän?
"Hypnosen ledde Irén till svenske Per" - Aftonbladet
Rätt otrolig historia om en ungersk tjej som hypnotiserades, talade svenska omedvetet och nu träffat en karl i Sverige.
Däremot öppnades dörrar jag tidigare inte tänkt på. Om det nu går att få fram folks undermedvetna i hypnos borde jag kunna hypnotisera till mig en flickvän, eller? Kräver inte att de ska kunna tala woffiska men åtminstone förstå min komplicerade personlighet. Om jag sedan lyckas med bedriften att hitta en tjej som faktiskt gillar hockey, fotboll, bärs, diskussioner, filmkvällar, mat och sex så är det extra bra. Är hon AIK:are så är min lycka gjord.
Frågan är hur jag drar detta ur deras undermedvetna? För alla kvinnor älskar mig, de vet bara inte om det. Kan man hypnotisera vilken snygging som helst på gatan och hur gör man? Tips är välkomna.
Chansen är större att hypnotisera mig och få mig att gilla Se och Hör, knypplingskurser, fika med vänninorna och Let´s Dance.
Rätt otrolig historia om en ungersk tjej som hypnotiserades, talade svenska omedvetet och nu träffat en karl i Sverige.
Däremot öppnades dörrar jag tidigare inte tänkt på. Om det nu går att få fram folks undermedvetna i hypnos borde jag kunna hypnotisera till mig en flickvän, eller? Kräver inte att de ska kunna tala woffiska men åtminstone förstå min komplicerade personlighet. Om jag sedan lyckas med bedriften att hitta en tjej som faktiskt gillar hockey, fotboll, bärs, diskussioner, filmkvällar, mat och sex så är det extra bra. Är hon AIK:are så är min lycka gjord.
Frågan är hur jag drar detta ur deras undermedvetna? För alla kvinnor älskar mig, de vet bara inte om det. Kan man hypnotisera vilken snygging som helst på gatan och hur gör man? Tips är välkomna.
Chansen är större att hypnotisera mig och få mig att gilla Se och Hör, knypplingskurser, fika med vänninorna och Let´s Dance.
Sparka boll i kuvösen
"På så sätt är det synd för svensk fotbolls utveckling att de spelar en sån cynisk fotboll och bara backar hem." - Sagt av Djurgårdens andretränare Paul Lindholm om Kalmar FF och deras spelsätt.
Som Gnagare blir man lätt full i skratt när man läser detta. Kollegor med andra lagsympatier skrattar väl de med. Herr Lindholm måste uppenbarligen ha skygglappar på när han ser sitt eget lag spela för inte har DIF spelat någon "rolig och attraktiv" fotboll i år inte. Å andra sidan är det subjektivt, vad som är roligt och attraktivt dvs.
De flesta tycker nog fartfylld anfallsfotboll med många avslut och många mål är det attraktivaste men många tycker effektiv fotboll är roligt också. Det är liksom inte läget Herr Lindholm att kritisera andra lags spelsätt när man själv spelat en outhärdligt tråkig fotboll denna säsong. I senaste derbyt mot AIK hade de grävt ned alla tio utespelare vid utkanten av straffområdet.
Eftersom Allsvenskan är så jämn, eller ojämn beroende på hur man ser det, så har inget lag spelat någon attraktiv fotboll överlag. Elfsborg spelade den attraktivaste fotbollen i början enligt mig och sedan har även IFK Göteborg och AIK skärpt till sig och spelat "rolig" fotboll under hösten.
Nåväl, jag tröstar mig med att en vän till mig satt på Paul Lindholms flickvän. Hon tyckte inte Lindholm "spelat attraktivt" på länge. Få genomtänkta uppspel och dåligt med avslut.
Som Gnagare blir man lätt full i skratt när man läser detta. Kollegor med andra lagsympatier skrattar väl de med. Herr Lindholm måste uppenbarligen ha skygglappar på när han ser sitt eget lag spela för inte har DIF spelat någon "rolig och attraktiv" fotboll i år inte. Å andra sidan är det subjektivt, vad som är roligt och attraktivt dvs.
De flesta tycker nog fartfylld anfallsfotboll med många avslut och många mål är det attraktivaste men många tycker effektiv fotboll är roligt också. Det är liksom inte läget Herr Lindholm att kritisera andra lags spelsätt när man själv spelat en outhärdligt tråkig fotboll denna säsong. I senaste derbyt mot AIK hade de grävt ned alla tio utespelare vid utkanten av straffområdet.
Eftersom Allsvenskan är så jämn, eller ojämn beroende på hur man ser det, så har inget lag spelat någon attraktiv fotboll överlag. Elfsborg spelade den attraktivaste fotbollen i början enligt mig och sedan har även IFK Göteborg och AIK skärpt till sig och spelat "rolig" fotboll under hösten.
Nåväl, jag tröstar mig med att en vän till mig satt på Paul Lindholms flickvän. Hon tyckte inte Lindholm "spelat attraktivt" på länge. Få genomtänkta uppspel och dåligt med avslut.
Kanelbullar och HIV
Kanelbullens dag. Det står faktiskt t o m inskrivet i svenska almanackor. Helt ärligt, är det något som behöver få en egen dag? I dagens samhälle borde de väl ha rotgrönsaksdagen eller något liknande. Viktväktarna rasar mot Kanelbullens dag.
Att det var Internationella barndagen i måndags var det inte många rubriker om. Fast det är klart, kanelbullar är ju mycket viktigare än barn.
BRIS skulle kunna ersättas med KRIS, Kanelbullens rätt i samhället.
"Min son är HIV-mannen" rubricerar Expressen idag. Ursäkta mig. Finns det bara en människa med HIV i världen? Det känns liksom som en förutsättning om man nu ska använda bestämd form. "Min son är Yeti, Snömannen", då kan jag köpa rubriksättningen. Å andra sidan måste väl även snömannen ha en mamma och en pappa. Börjar undra om alla journalister är raketforskare.
Att det var Internationella barndagen i måndags var det inte många rubriker om. Fast det är klart, kanelbullar är ju mycket viktigare än barn.
BRIS skulle kunna ersättas med KRIS, Kanelbullens rätt i samhället.
"Min son är HIV-mannen" rubricerar Expressen idag. Ursäkta mig. Finns det bara en människa med HIV i världen? Det känns liksom som en förutsättning om man nu ska använda bestämd form. "Min son är Yeti, Snömannen", då kan jag köpa rubriksättningen. Å andra sidan måste väl även snömannen ha en mamma och en pappa. Börjar undra om alla journalister är raketforskare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
