Ansvaret vid uppfostran

När jag ändå är i gasen måste jag avhandla detta ämne också. Var redan inne lite på det i förra bloggen.

Insändardebatten i Metro under veckan har handlat om "mina barn och andras ungar". Ni vet, de föräldrar som aldrig ser något fel hos sitt eget barn men andras ungar, ja de är hemska.

Individansvar börjar egentligen från första andetaget man tar i livet och de som ska lära en det är sina föräldrar. Hjälp brukar oftast fås av närmast anhöriga och viss mån skolan. Men går något käpprätt åt helvete i uppfostran så är många föräldrar snabba att skylla på sin omgivning.
Det är skolans fel. Dagis är inte bra. Deras barns kompisar är fröet till allt ont osv osv osv osv.

Fy f-n vad trött jag är på att höra alla dessa undanflykter. Det är DU som förälder som bär 99% av ansvaret. Har du inte uppfostrat ungen ordentligt innan det börjar på dagis eller skolan så skyll för f-n inte på dessa instanser.

En unge vet vad som är rätt och fel i 95% av fallen. De är inte idioter. Det är möjligtvis föräldrarna som är idioter för att de inte uppfostrat sitt barn efter de normer som finns i samhället.

Jag är så trött på alla undanflykter och beskyllingar på andra så jag spyr! Se du/ni till att uppfostra era barn så ska jag uppfostra mina när jag får några. Men går något snett tänker förebrå mig själv, ingen annan.