Livet går vidare

Har suttit och funderat en bra stund på hur jag ska formulera mig. Efter kvällens match på Råsunda var jag rätt rådvill ska erkännas.

AIK gjorde en riktigt bra match och resultatet 0-1 speglade inte alls matchbilden. Bara under första halvlek hade vi en handfull heta chanser som borde resulterat i mål. Att stinsarna (linjedomarna för er som inte är bekanta med begreppet) viftade med flaggorna som om de stod i den norrländska högsommaren med tusentals knott omkring sig underlättade inte direkt för AIK denna kväll.

Två ytterst tveksamma offsideavblåsningar vid bra lägen för AIK hade redan retat upp hemmpubliken ordentligt. När så stinsen längs Västra läktaren viftar med flaggan som ett ADHD-barn på amfetamin och därmed tycker att Göteborg gjort 0-1 blev det för mycket för undertecknad. Kalla det hjärnsläpp om ni vill men de orden som sedan yttrades från mina läppar skulle få en präst att läsa Ave Maria i tre veckor på raken.

Jag har fortfarande efter otaliga reprisbilder inte kunnat se att HELA bollen var över mållinjen, och det är det som räknas. Hur kan då linjedomaren se det på 25 meters avstånd och med en stolpe + spelare i vägen? Övergår mitt förstånd.

Ingen kan snacka om läggmatch åtminstone för AIK var värda minst oavgjort i denna match. Det gick helt enkelt inte vägen denna gång. Men nästa säsong, då j..lar! (Hur många gånger har jag inte tänkt så?)

Tänker inte lägga mer energi på denna fråga, tror jag åtminstone. Om jag vore Djurgårdare skulle jag vara helt skogstokig just nu. För inte tappar IFK Göteborg poäng i sista matchen och inte vinnner de med färre mål än att de vinner SM-guldet på målskillnad.

Aaaah, det härligt att vara Gnagare nu.