Tur förtjänar man?

Ibland får man tacka sin lyckliga stjärna för att vissa saker går ens väg. Hur många stjärnor som kan ha varit inblandade ikväll vågar jag knappt tänka på.

I matchens 90:e minut gör Halmstads i övrigt mest stabila back en futtig passning till en lagkamrat som AIK:s rivjärn Kenny Pavey hinner ifatt. Jag vet inte om han försökte passa eller skjuta men vad det än var så var det meningen att träffa mot den bortre stolpen. Bollen skulle emellertid ta på en Halmstadsspelares knä och ställa sin egen målvakt som inte hade en chans att stoppa bollen som gick in vid den första stolpen.

1-0 till AIK vilket också blev slutresultatet. Sett till matchbilden och antalet chanser inte alls orättvist men ändå, tur var det.

AIK hade försökt med finlir, finurliga passningar och allmänt grislir men inget av det resulterade i mål. Chanser saknades för en gång skull inte men skärpan i avsluten och marginalerna var inte på de svartgulas sida. HBK hade en vass chans de med men av någon oförklarlig anledning lyckades HBK-spelaren nicka över det tomma målet. Tackar.

Som sagt, AIK var bättre och förtjänade tre poäng så de behöver inte be om ursäkt för turmålet. Sju poäng efter ledarna är ok efter nio omgångar, kan avståndet vara detsamma eller mindre när de två nästkommande omgångarna är spelade (sedan väntar EM-uppehållet) så får det anses vara rätt bra med tanke på den mediokra fotboll som mestadels visats upp.

Två skador första 27 minuterna var inte direkt vad som stod på schemat. En Gabriel Özkan från start som inte visat sig i en AIK-tröja på bra länge kändes bra, fram till 22:a minuten då han utgick med ont knä. Fem minuter senare utgick även Markus Jonsson i vad jag befarar kan vara en krossad pungkula eller liknande. Såg ut så på reprisen åtminstone. Aj aj.

Nu kan jag softa ned i godan ro och njuta av de tre bärgade poängen. Oavgjort hade inte varit någon katastrof rent resultatmässigt men hade inneburit en lååång väg upp mot förstaplatsen.

God natt gott folk!