Schmelodifestivalen

Tidningarna, oavsett vilken, är fyllda av artiklar som härrör Melodifestivalen. Både i print och på webben. Hur många tecken och spaltkilometer som skrivits vet jag inte. Jag vill inte veta heller.

För mig personligen känns allting rätt ointressant. Inte så att jag ogillar Melodifestivalen, tycker bara det känns ointressant fram tills dess att finalen går. Den svenska alltså. Den internationella ser jag förstås av skälet att jag vill se Sverige vinna.

Däremot blir jag så otroligt trött på allting runtomkring. Det är Luuk hit, Nour här, Björn där och skitsnack dit. De tre ovan nämnda personerna har ingenting med själv tävlingen att göra, de underhåller emellan det som verkligen gäller något. Visst ska de ha cred för det de gör, åtminstone Luuk och Gustafsson, Nour har jag inte riktigt hajat vad hon gör i rutan.

Dock är det väl själva tävlandet som skall stå i fokus och inte programledaren eller komikerna runtomkring. Men rätta mig om jag har fel.

Trötthetstecken nummer två drabbar mig hårt när halva artisteliten i Sverige ska gå och ut och stå upp för en avdankad schlagerprimadonna som Carola. Det var varken en komplott eller konspiration som gjorde att hon åkte ut. Hennes låt tillsammans med Johnsson var helt enkelt inte tillräckligt bra. Den som säger något annat dumförklarar och trampar på andras val och smak.

Det är ganska glasklart. För att ta sig till final krävdes det ett visst antal röster och de fick de inte ihop. Svårare än så är det inte. Hade svenska folket tyckt att melodin var bättre hade den fått fler röster. Enkel matematik.

Ni ser. Nu har de fått mig att blogga om denna skit också. Typiskt. Aldrig kan man stå klanderfri själv. Nu har jag bidragit till den fortsatta debatten och pajkastningen i detta ämne. Snudd på att jag sätter skottpengar på mig själv...