I´m from Barcelona

Varje gång jag hör den frasen tänker jag på lille Manuel i Pang i Bygget. (Fawlty Towers)
Jag var i Barcelona för några år sedan. Sex år sedan tror jag det var närmare bestämt. En underbar stad. Upplevelsen, även om den var kort eftersom vi var där med företaget en långweekend, var otrolig och jag skulle gärna åka tillbaka.

Sedan finns det dem som har mer otur och som sätter lite smolk i bägaren. Och minnena.

Två av mina vänner, Nyffe och Foppa, var där tillsammans med en bekant i helgen som gick. Deras minne av Barcelona, främst Nyffes, lär inte var lika positivt som mitt eget. Han hann inte vara där i mer än en kväll innan han blev rånad.

Det är relativt ofta jag tycker man läser eller hör om folk som blivit rånade när de är utomlands men man tänker ju att det händer inte mig. Eller någon man står nära. När det väl händer känns det olustigt och man kan på något sätt föreställa sig situationen på ett annat sätt än när man läser om en främmande människas berättelse i tidningarna.

Nyffe hade bestämt sig för att lätta hemåt på nattkvisten, själv. Ett "felaktigt" beslut kring genväg gjorde att han ställdes öga mot öga med ett rövarpack. Kniv drogs och har man livet kärt så lämnar man över t ex mobil, plånbok och kamera.

Har själv aldrig blivit rånad så kan inte säga hur det känns men det måste vara en riktigt helvetisk upplevelse. Efteråt är man nog till en början endast glad över att man kommit ur situationen med livet i behåll eftersom vapen alltid framkallar en viss känsla av döden. Dock tror jag man så småningom mest blir förbannad och uppgiven. Förbannad på rånarna och uppgiven över att man inte kommer få tillbaka sina tillbehörigheter.

För mig var det nog endast ett under som gjorde att jag själv inte blev rånad i Barca. Eller, det blev jag ju faktiskt nu när jag tänker efter. Första kvällen där nere var jag så packad att jag bjöd ett helt uteställe (Otto Sütz tror jag det hette, trendigaste stället på den tiden) på tequila. 3.000:- var draget på mitt kort såg jag när jag kom hem. Billigt och bra.

Nå, det var inte själva rånet faktiskt. Det var mer att jag inte hade någon minne att jag bjudit på tequila eller hur jag kom hem, så att jag hade allting intakt när jag vaknade kändes i efterhand som ett under. Vi var dock tre personer som blev av med våra jackor andra kvällen i staden. De var hängda över stolar på något ställe i hamnen och efter beställning i baren var tre plagg borta, bl a min jacka. Tur i oturen så hade jag mobil och plånbok på mig. Tror endast ett par solglasögon blev deras byte. Utöver jackan då förstås.

Det händer mycket i Barcelona. Vid en resa dit för ca 2 år sedan, även denna gång med jobbet, hamnade några av mina kollegor mitt i bataljen mellan Barcelona- och Espanyolfans. Eller fans, huliganer. De ställde sig dock på sidan och fick uppleva huliganismen på mycket mycket nära håll. De kom undan oskadda däremot och det ska de nog vara glada för.

Det är lätt att slappna av och tro att man är säker i stora städer runtom i världen. Helgens händelse visar dock att man måste vara försiktig. Det sker rån i parti och minut runtom i världen så man ska nog tänka sig för och räkna på oddsen litegrand. Tyvärr är nog oddsen på att bli rånad lägre än vad man tror.