Midsommarafton blev en härlig och skön dag/kväll. Jag, Steffi, Björn och Dino lämnade storstan runt halv tolv rycket och tog oss via E4:an mot syrrans ställe.
Trafiken låg tät redan innan Salem och höll i sig till E4-E20 vägskälet i Södertälje. Den biten stod för merparten av restiden. Vi skulle även ragga jordgubbar och testade först Vagnhärad utan positivt resultat men strax innan Gnesta centrum så hittade vi ett litet vägstånd som drevs av ryssar alternativt polacker. Enligt Steffi och Björn blir det ingen midsommar utan att ha köpt jordgubbar vid ett vägstånd.
Dino hade redan lyckats charma de två och speciellt Björn. Han åkte i hans knä på vägen ut och eftersom Dino är ytterst lättmutad gällande kärlek så blev den turen början på en kärleksaffär dessa två emellan.
Steffi och Björn blev snabbt hemmastadda ute hos syrran och det är inte svårt att förstå. Huset är vackert, omgivningen är vacker och stämningen är njutningsfull redan från första ögonkastet.
Vi började med en sillunch, vilken intogs närmare middagstid, och därefter tog vi en liten tupplur. Jag och Dino ville förstås visa dem mer av vyerna i trakten så en promenad på 1½ timme blev följden efter tuppluren.
De hade inte sett sjön än så vi traskade ned dit efter promenaden och den avslappnade och vackra vyn vid insjön inbjöd till ett dopp. Kallt första halvminuten men därefter riktigt skönt i vattnet. Dino blev som tokig och hade jag inte vetat bättre hade jag misstänkt ecstacy.
Därefter softade vi bara och njöt av kvällssolen. Till middag väntade grillade cevapcici med klyftpotatis, ajvar och tzatziki. Det gick mer än ner.
Vi satt och pratade fram till sena timmen men kom relativt tidigt i säng ändå.
Jag hade svårt att sova och vaknade redan strax efter sju. Låg och plågade mig själv till halv åtta men klev sedan upp och städade undan gårdagen. Dino som legat bredvid, på och under mig hela natten trodde inte sina trötta ögon och stapplade på skakiga ben in till S & B istället för lite mer sovande kärlek.
Efter jag plockat undan allting, diskat färdigt mm så kom tröttheten tillbaka och jag gick och la mig igen. När jag vaknade hade S & B kravlat sig upp och de skulle gå ned till sjön för ett morgondopp. Jag skulle gärna ha hakat men Dino behövde en promenad så vi gav oss iväg under en timma.
Ditintills hade midsommaren varit otroligt avslappnad, lugn och harmonisk.
Steffis telefon började ringa strax efter tolvsnåret och vid andra försöket lyckades hon svara i tid. Det var hennes lillebror Micke. Deras mamma hade fått en misstänkt hjärtinfarkt och åkt in till KS. Självfallet sjönk humöret på alla inblandade.
Då deras mor fortfarande var på undersökning så fanns ingen konkret information att gå på men några timmar senare fick Steffi efter samtal med sin mor reda på att det var en hjärtinfarkt och att hon skulle behållas på KS i några dygn, minst.
Självfallet ville de tillbaka till stan och vara nära hennes mamma så vi körde in till Gnesta och de tog pendeln hem på lördagkvällen.
Dino var helt utom sig av ledsnad när han inspekterade deras efterlämnade saker och kände deras doft men inte kunde finna dem i huset. Vi hade en lugn och mysig kväll jag och Dino men självfallet kändes det tomt utan sällskapet.
Jag läste Camilla Läckbergs "Sjöjungfrun" och kollade på det charmiga ryska laget som spöade skiten ur Holland. Somnade in relativt tidigt och vaknade tidigt på morgonkvisten igen. Syrran och Romeo hade missat färjan i Danmark och fick ta sig landvägen hemåt. De skulle anlända runt lunchtid sa de.
Det gjorde de också och efter en liten lunch tillsammans och deras berättelse om en semester från helvetet så åkte vi mot stan strax efter klockan ett. Vi skiljdes åt vid vägskälet på Essingeleden där jag fortsatte mot Solna och de mot Söderledstunneln.
Jag passerade Steffi & Björn och lämnade av deras saker som de inte velat släpa på vid pendeltågsturen. Hennes mamma mådde under omständigheterna bra men än hade inga besked givits om vad som kommer krävas i behandlingen.
Ca 2½ timme senare ringer syrran. Katten är funnen! En enorm lättnad självfallet samtidigt som jag undrade hur f-n katten kan vara så förbannat lättfunnen när han inte visat någon som helst vilja att komma fram tidigare. Beräknade att vi andra som letat sammantaget lagt ned ca 4-5 dygn i effektiv letande tid. TVÅ timmar tog de för syrran och Romeo. Två ynka timmar.
Sammantaget kan man säga att midsommaren varit en ruggig berg- och dalbana. Började alldeles underbart, fick en tråkig mitten och avslutningen blev lycklig när Baloo hittades och fördes hem till tryggheten.
Nu väntar fyra dagars arbetande innan det blir resa igen. Denna gång Metaltown och Göteborg. Ska bli riktigt kul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar