Filmtips vecka 8 - Del 1

Nedan följer ett x antal filmtips. Har inte kunnat göra så mycket annat med tanke på internetproblemen och flunsan. Okej då, lite x-box360 har det blivit också.

Först ut blir The Assassination of Jesses James (By the coward Robert Ford). Norra europas längsta filmtitel? Fick knappt plats på dvd-skivan åtminstone. Plats i minnet får den dock. En mycket välspelad och bra film. Att Brad Pitt blivit en karaktärsskådis vet de flesta men han fortstätter att övertyga. Både snygg och talangfull. Snacka om att livet är orättvist.

En som överraskar stort i denna film är Casey Affleck. Jodå, lillebror till den (i mina ögon) mindre begåvade Ben Affleck. Casey gör ett grymt jobb som Robert Ford och man hänförs av hans intensiva personportätt filmen igenom.

Karaktärerna runtomkring dessa personer bidrar också till att hålla filmen på en bra nivå. Sam Rockwell som Robert Fords bror Charley gör en stabil insats. 7,8 i betyg på IMDB och den ligger helt klart runt åttastrecket.

Att gå in närmare på vad filmen handlar om misstänker jag är överflödigt?

Nästa film till "rakning" är Underbar och Älskad av Alla (...och på jobbet går det också jättebra) Ok, första filmen hade inte norra europas längsta titel...

En film baserad på boken med samma namn skriven av Martina Haag. Martina som för övrigt gör rollen som Isabella. Hon skulle ha hållit sig till att skriva böcker.

Visst, den är lite småcharmig emellanåt och då jag inte läst boken kan jag inte uttala mig om dess kvalitet men som film är den rätt medioker faktiskt. Trots bra prestationer av Nikolaj Coster-Waldau och Ellen Mattsson så räcker inte filmen långt. Många kändisskådningar i denna film då den delvis utspelar sig på Dramaten.

Personligen låg jag mest och irriterade mig på den korkade Isabella. En människa som aldrig verkat ta ansvar för någonting i hela sitt liv. Lever på sina vänner, föräldrar och samhället. Nej, den här filmen får inte ens de 5,0 som är genomsnittet på IMDB. 2,5 kan jag sträcka mig till.

När vi ändå är inne på skitfilmer. Marco Polo. Fy f-n vilken usel smörja. Den är usel på alla nivåer. Marco Polo som jag tänkt skulle vara en intressant berättelse om en utav de största upptäckarna och sjöfararna i historien var en riktig smörja.

Hur man kan göra Brian Dennehy till Kublai Khan är f-n en gåta. Se INTE skiten.

Över till en film med lite substans och bra manus. Atonement (Försoning) är en film med många bottnar. Den kastar dig rakt in i rikemansvärlden i England kring andra världskriget. Ska erkänna att jag haft mina dubier kring Kiera Knightley men i denna film gör hon en mäktig och gedigen insats.

Hon spelar den unga Cecilia Tallis som har ett kärleksäventyr med sonen till familjens husmorska, Robbie Turner. (Utmärkt spelad av James McAvoy.) Den kommer dock till ett abrubt slut när hennes lillasyster Briony (vackert namn) inför polis vittnar om att Robbie överfallit hennes jämnåriga kusin som är på tillfälligt besök.

Robbie ställs inför valet att avtjäna straffet i fängelse eller gå med i armén och delta i andra världskriget. Mer än så tänker jag inte avslöja.

Fotot är enormt vackert och skådespelarna tar denna novell av Ian McEwan till höga betyg från mig. Manuset är välskrivet. Skådespelarna trovärdiga och sceneriet magnifikt. På nästan 30.000 röster har den genomsnittsbetyg på 8,0 och jag ger den inte lägre betyg. Se den, se den, se den.

Ok, en film till. Sedan måste jag nog byta inlägg om ni ska orka.

The Black Pimpernel (Svarta Nejlikan) är en film om den svenske ambassadören Harald Edelstam. I filmen briljant porträtterad av Michael Nyqvist.

Jag hade hört namnet Harald Edelstam tidigare men kunde inte placera det. Efter filmen satt jag mest och funderade på vad som gjort att han inte blivit lika erkänd/berömd här hemma som en annan människoälskare, Raoul Wallenberg.

I likhet med Wallenberg så vurmade Edelstam för människan. I vilket land han än var i så hjälpte han människor att fly undan diktaturer, våldsmän och annat pack. Redan innan hans stationering i Chile var han internationellt berömd för sina insatser för den lilla människan.

Edelstam (självklart inte ensam) lyckades under/efter statskuppen i Chile "smuggla" ut ca 25.000 chilenare som inte föll den nya regimen i smaken om man ska uttrycka sig så. Man rörs och hänförs av detta porträtt utav en människa som sätter andra före sig själv.

Tyvärr håller inte filmen i sig måttet hela vägen igenom. Några mindre lyckade val av skådespelare runtomkring Nyqvist och vissa logiska luckor i manus gör att man tyvärr tappar bort en del av känslan.

Däremot är ämnet otroligt intressant och Harald Edelstam väl värd uppmärksamheten. Han dog dessvärre i cancer 1989. Jag var förvisso endast 14 år då men ska erkänna att jag inte kan minnas att hans insatser togs upp under mina år i skolan. Konstigt med tanke på hur mycket man läste om Wallenberg och hans insatser.

Nåväl. Filmen är sevärd om inte annat så för Michael Nyqvists insats, Harald Edelstam som människa och en liten historielektion om vad som hände i Chile på 70-talet. Rekommenderas!