Förbannade Fettisdag!

Här har jag förbannat, förlöjligat och skällt ut alla som ätit en semla innan Fettisdagen infallit och vad händer då?! Jo, de satans semlorna är SLUT!

Jag har gått och trånat i smyg på de läckra bakverken i över en vecka. Bidat min tid. Ett tvåpack semlor på Fettisdagen är det minsta man kan begära. De har retat delar av min gom till den grad att jag skulle nöja mig med att få slicka av florsockret från locket. Men icke då!

Slut?! Hur kan semlor ta slut på självaste Fettisdagen?! Kan inte greppa. Sitter och snuttar på en skinkskiva. Smakar inte alls semla.

Som om inte en bedrövelse var nog kommer jag hem och får för mig att jag nu faktiskt ska ta och byta till det nya modemet som Bredbandsbolaget skickat mig. Enda skillnaden mot det gamla verkar vara att det finns fler anslutningsmöjligheter. Misstänker att jag kommer bli bombarderad med samtal nu om att jag ska använda deras telefoni mm. Kan de glömma!

Drog ur alla sladdar till det gamla modemet. Märker till min förtvivlan att elsladden fastnat under en fotpelaren till databordet. Går inte att få loss. Jippie tänke jag för mig själv. Kopplade in det nya modemet enligt egen logik. Får genast svaret : Du har ingen logik.
Letar efter manualen, hittar den inte. Greppar hemtelefonen för att ringa till supporten. Ingen ton. Satan!

Greppar arbetmobilen och slår supportnumret. Thomas svarar efter jag fått trycka på 242 knappar och väntat i 45 sekunder. Sladden till jacket sitter fel. Ändrar. Hemtelefonen fungerar, internet gör det inte. Thomas och jag spånar loss. Sågspånen yr omkring mig. Får tipset att starta om datorn och se om konfigureringen fungerar då. Gör det inte det ska jag ringa tillbaka.

Startar om datorn. Väntar. Icke. Ingen anslutning. Slår numret till supporten igen. Med hemtelefonen. Grottar in mig under databordet och börjar mixtra med nätverkssladden till datorn. Fel hål. Det har man ju lyckats med förut i allehanda sammanhang.
Byter hål. Internet fungerar. Jag jublar. Supporten svarar. Jag säger Hej jag har löst det och lägger på. En förvånad support sitter troligen och funderar på vad jag är för tjomme.

Jag är gladare. Fast inte lika glad som jag hade varit om jag hade en semla. En viktig läxa är lärd dock. Man kan inte få allt här i livet.

Adjö.