Numera går jag under benämningen "33-åringen". Läskigt? Inte alls. Att åldras med värdighet är få förunnat. Skulle vara kul att träffa någon sådan.
Nej då, jag trivs alldeles utmärkt att bli äldre. Bland gratulationerna som inkommit idag så har det informerats om att jag numera har närmare till pensionen än vad jag hittills upplevt i antal år i livet. Det stämmer ju, förutsatt att jag får gå i pension när jag är 65. Tror dessvärre inte min generation kommer göra det, snarare när man är 70. Såvida man inte lyckas väldigt bra i livet förstås.
Vad som är lyckas väldigt bra i livet går förstås att diskutera. Är det karriärsmässiga framgångar? Familjeframgångar, d vs Volvo, villa och vovve tillsammans med fru och barn? Är det att ha många vänner kvar som berikar ens liv? Är det sportsliga framgångar? Vad mäts egentligen ett lyckat liv i? Är det antalet tekniska prytlar du äger? Vad är parametrarna?
För tillfället är jag oerhört tillfreds med mitt liv. Visst, skulle inte klaga om jag träffar kvinnan att älska för resten av mitt liv men jag överlever utan, just nu åtminstone.
Jag har ingen stress att träffa den rätta utan när det sker så sker det. Går inte att tvinga fram. De flesta av mina vänner är stadgade och har barn, eller något utav det. Är de lyckligare än vad jag är? Tror jag inte. De har förvisso träffat någon väldigt speciell som de kan hålla av och älska för evigt men det innebär inte större lycka. Det är bara en annan parameter av lycka.
Är de som fått barn lyckligare än mig? Se ovan.
Sweden Rock Festival står runt hörnet och när man kommer hem påbörjas fotbolls-EM. Bara det kan göra mig lycklig som få. Att det dessutom blev klart med Budapest idag gör inte saken sämre. Niiiiice!
Livet blir nog bara exakt så kul som man gör det. Kan vara värt att komma ihåg den dagen man är på dåligt humör. Vissa har många flera "dåliga humör" dagar än andra dock. Vad det nu beror på.
Dino har inte riktigt stadgat sig hemma hos mig än. Han är van vid fridfull natur utanför dörren, inte cement och parkeringar. Han vankade oroligt av och an hemma igår. Hoppade upp i sängen och sökte närhet, skuttade ned och la sig på golvet. Kom upp i sängen igen och nosade vid fönstret. Skuttade iväg till ytterdörren. Sådär höll det på i någon timma innan han la sig vid fotändan på sängen och borrade ned sig i mitt täcke.
När jag kom hem på lunchen så var han eld och lågor över min hemkomst. Besviket förstod han dock att jag var tvungen att åka igen efter bara 30-40 minuter.
Desto gladare blir han när jag kommer efter jobbet. Då packar vi och drar hem till hans trakter. Kan känna lugnet redan nu. Den fridfulla idyllen man ser i all sin prakt från deras altan. Doften av grillat kött som sakta blir ätfärdigt. Den svalkande vinden som passerar trädtopparna och dyker ned mot huset. Skvalpet från den lilla insjön några hundra meter från huset. Ett kall öl eller ett glas rött till den saftiga köttbiten. En spännande bok i handen. En brasa inne i huset när de kalla kvällsvindarna kommer.
Jodå, nog kommer jag ha en skön födelsedag alltid. Det kan ni lita på.
fredag 30 maj 2008
torsdag 29 maj 2008
Dino the dog
Dino myser på sin favoritfäll Syrran och Romeo lever som vanligt i 240 blås. De är källan till outsinlig energi.
Romeo berättade att han gått upp mellan tre och halv fyra i 2 månader nu. Arbetat fram till 18-19 på kvällen. *hjälp* Syrran är inte mycket bättre, hon stiger upp mellan halv sex-sex varje morgon. *hua*
Nåväl, de ser fram emot sitt äventyr på Island som tar sin början imorgon.
Dino skuttade ur sin lilla bur när han fick syn på mig. Han är nog den gladaste lilla Jack Russell som finns. Åh i hans liv finns det bara tre människor. Romeo, syrran och jag. Varför det blivit jag av alla människor går att diskutera men han har alltid funnit mig som sin extrahusse.
Kanske för att jag, till skillnad från många andra, älskar att gosa och pussas med hundar. Ger man en hund kärlek får man ovillkorlig kärlek tillbaka.
Vi tog en promenad på 1½ timme i den sköna försommarvärmen. Det var riktigt mysigt och härligt. Dino nosade som en galning överallt. Han är inte van vid "storstan". Hans nos upplever mest rådjur, älg, vildsvin och annat där han bor. Nu passar han på att känna dofterna efter 100-tals andra hundar, katter, kaniner, harar etc etc.
Duschen jag tog när jag kom hem var underbart skön. Har nu också rostat mandlar i hickoryessans + rostat pumpakärnor, solrosfrön och cashewnötter med lite salt och peppar. Det är så gudomligt gott. Prova!
God natt!
The heat is on
Ok ok, jag vet. Man ska inte klaga nu när värmen har kommit. Jag ska försöka gnälla i det tysta i fortsättningen men måste få ur mig några rader åtminstone.
Kanske gör den huvudvärk jag dragits med i två dagar mig lite överkänslig mot den varma luft som glidit in i Stockholm det senaste dygnet. Min termometer visar just nu på lite över 20 grader ute. Ok, det är inte hela världen. 20 grader är behagligt, inget snack. Inomhus visar dock min termometer på lite över 30 grader och tro mig, det är ingen picnic.
Åh så här kommer det vara sommaren igenom. Värre t o m. Solen ligger på min lägenhet från lunchtid tills att den går ned. Det gör att om det är upp emot 25 grader ute får jag ca 35 grader inne. 30 grader = 40 grader osv. Ni fattar. Jag har bara fönster åt ett håll och kan således inte vädra ut varmluften. Det är rent helvete ibland ska erkännas.
Vissa tycker det är skönare att svettas än att frysa men jag vet inte jag. Kyla kan man alltid skydda sig emot. Högre värme eller mera kläder. Det är svårt att bli svalare än naken om ni förstår min poäng. (Därmed inte sagt att jag sitter naken just nu. Snuskon.) Jag kan ju inte gärna stå i duschen dygnet runt.
Inköpte två tornfläktar förra sommaren och det är de som gör att jag överlever. Skulle bli knäpp annars.
Dagens höjdare? Dino är på ingång. Dino är syrrans och hennes mans hund. Världens goaste Jack Russell som jag ska vara vakt åt den närmaste månaden. Ska bli kul med sällskap.
Dagens pudel? American Express. För ca 10 år sedan satt jag och sålde Amexkort till folk på kvällarna. Då var det gröna kortet allt som fanns. Efter ett tag kom så Gold Card. Vid en utbildning frågade jag om vi som arbetade med projektet kunde få ett varsitt Amexkort. - Sorry killen, din inkomst är inte tillräckligt bra. Nu jagar de mig med diverse erbjudanden och efter några år med erbjudande om Gold Card kom så nästa steg idag. Platinum Card. Oh la la. Jag har kommit mig i Amexhierkan. Haha.
Dagens efterlysning? Fick ett vykort av lilla mormor idag som gratulerar mig på födelsedagen som är imorgon. Vid en närmare kik på adresseringen har hon skrivit : 33-åringen Andreas Wohlfeil Känns som om jag är misstänkt för något brott i tidningarna. Där förekommer ofta benämning av ålder av en misstänkt. Jag är om några timmar den fruktade 33-åringen.
Nej, syrran och Romeo borde snart vara här. Avslutar denna blogg nu. Bye!
Kanske gör den huvudvärk jag dragits med i två dagar mig lite överkänslig mot den varma luft som glidit in i Stockholm det senaste dygnet. Min termometer visar just nu på lite över 20 grader ute. Ok, det är inte hela världen. 20 grader är behagligt, inget snack. Inomhus visar dock min termometer på lite över 30 grader och tro mig, det är ingen picnic.
Åh så här kommer det vara sommaren igenom. Värre t o m. Solen ligger på min lägenhet från lunchtid tills att den går ned. Det gör att om det är upp emot 25 grader ute får jag ca 35 grader inne. 30 grader = 40 grader osv. Ni fattar. Jag har bara fönster åt ett håll och kan således inte vädra ut varmluften. Det är rent helvete ibland ska erkännas.
Vissa tycker det är skönare att svettas än att frysa men jag vet inte jag. Kyla kan man alltid skydda sig emot. Högre värme eller mera kläder. Det är svårt att bli svalare än naken om ni förstår min poäng. (Därmed inte sagt att jag sitter naken just nu. Snuskon.) Jag kan ju inte gärna stå i duschen dygnet runt.
Inköpte två tornfläktar förra sommaren och det är de som gör att jag överlever. Skulle bli knäpp annars.
Dagens höjdare? Dino är på ingång. Dino är syrrans och hennes mans hund. Världens goaste Jack Russell som jag ska vara vakt åt den närmaste månaden. Ska bli kul med sällskap.
Dagens pudel? American Express. För ca 10 år sedan satt jag och sålde Amexkort till folk på kvällarna. Då var det gröna kortet allt som fanns. Efter ett tag kom så Gold Card. Vid en utbildning frågade jag om vi som arbetade med projektet kunde få ett varsitt Amexkort. - Sorry killen, din inkomst är inte tillräckligt bra. Nu jagar de mig med diverse erbjudanden och efter några år med erbjudande om Gold Card kom så nästa steg idag. Platinum Card. Oh la la. Jag har kommit mig i Amexhierkan. Haha.
Dagens efterlysning? Fick ett vykort av lilla mormor idag som gratulerar mig på födelsedagen som är imorgon. Vid en närmare kik på adresseringen har hon skrivit : 33-åringen Andreas Wohlfeil Känns som om jag är misstänkt för något brott i tidningarna. Där förekommer ofta benämning av ålder av en misstänkt. Jag är om några timmar den fruktade 33-åringen.
Nej, syrran och Romeo borde snart vara här. Avslutar denna blogg nu. Bye!
tisdag 27 maj 2008
Vardaglig vardag
Inte för att tanken tidigare är otänkt men vardagen är allt inrutad. På gott. På ont.
Nu ska det förvisso sägas att jag nu är inne i en positiv sinnestäming och då är det klart att man tänker i glada banor än när man är i en negativ spiral.
Vardagen följer dock samma spår dag efter dag. Vecka efter vecka. Månad efter månad. Det är verkligen de små sakerna i vardagen som kan förgylla tillvaron.
Personligen står jag och trånar om att det ska bli onsdagen den 4/6 fortast möjligt. Sweden Rock Festival. Årets höjdpunkt alla kategorier. För er som levt festivalliv någon gång vet vilken drog det är. Stämningen, folket, musiken och atmosfären. Det är verkligen något särskilt med det.
Har genom åren stött på x antal person nere på SRF som varit på de andra stora festivalerna så som Roskilde, Hultsfred m fl men alla säger de att SRF knäcker.
Kan eventuellt bero på människorna som är där. Medelåldern är något högre på SRF än t ex Roskilde och Hultsfred. Skulle inte vilja säga att det handlar om mognad för fulla människor finns det gott om på SRF men de är gladfulla och inte aggressivt fulla. Pratade med en av vakterna på SRF för några år sedan och han arbetar på de flesta av det stora festivalerna i Norden och han berättade att han behövt avstyra 2 (!!) slagsmål på 10 år på SRF medan det kan vara allt från två till tjugo per dag på andra festivaler.
Stölder, våldtäkter och annat skit är också betydligt vanliga på andra festivaler. Klientelet är nog helt enkelt annorlunda på en rockfestival än festivaler med sjuttioelva olika musikinriktningar.
Utöver SRF så ser det ut att bli en resa till Budapest i sommar. Nice! Ända sedan Pragresan förra påsken har jag siktat in mig på just Budapest och nu ser det ut att bli av. Skönt att ha ett resmål att se fram emot.
Apropå vardag. Jag är på jobbet och det innebär att jag ska arbeta. Adjö!
Nu ska det förvisso sägas att jag nu är inne i en positiv sinnestäming och då är det klart att man tänker i glada banor än när man är i en negativ spiral.
Vardagen följer dock samma spår dag efter dag. Vecka efter vecka. Månad efter månad. Det är verkligen de små sakerna i vardagen som kan förgylla tillvaron.
Personligen står jag och trånar om att det ska bli onsdagen den 4/6 fortast möjligt. Sweden Rock Festival. Årets höjdpunkt alla kategorier. För er som levt festivalliv någon gång vet vilken drog det är. Stämningen, folket, musiken och atmosfären. Det är verkligen något särskilt med det.
Har genom åren stött på x antal person nere på SRF som varit på de andra stora festivalerna så som Roskilde, Hultsfred m fl men alla säger de att SRF knäcker.
Kan eventuellt bero på människorna som är där. Medelåldern är något högre på SRF än t ex Roskilde och Hultsfred. Skulle inte vilja säga att det handlar om mognad för fulla människor finns det gott om på SRF men de är gladfulla och inte aggressivt fulla. Pratade med en av vakterna på SRF för några år sedan och han arbetar på de flesta av det stora festivalerna i Norden och han berättade att han behövt avstyra 2 (!!) slagsmål på 10 år på SRF medan det kan vara allt från två till tjugo per dag på andra festivaler.
Stölder, våldtäkter och annat skit är också betydligt vanliga på andra festivaler. Klientelet är nog helt enkelt annorlunda på en rockfestival än festivaler med sjuttioelva olika musikinriktningar.
Utöver SRF så ser det ut att bli en resa till Budapest i sommar. Nice! Ända sedan Pragresan förra påsken har jag siktat in mig på just Budapest och nu ser det ut att bli av. Skönt att ha ett resmål att se fram emot.
Apropå vardag. Jag är på jobbet och det innebär att jag ska arbeta. Adjö!
måndag 26 maj 2008
En söndag i lugnets tecken
Söndagsmorgonen började med tidig uppstigning. Vaknade en kvart innan väckarklockan, d v s kvart över sju. En klubbad A-K sov oförtrutet vidare medan jag påbörjade en balja kaffe.
Väckte henne och fick onda ögat. Hon insåg snabbt dock att det var hon som skulle missa sitt plan till USA så hon kravlade sig in i duschen.
En kvart försenade begav vi oss mot Arlanda och det tog endast 20 minuter att ta sig dit då det inte var mycket till trafik på vägarna. Kramade A-K adjö och begav mig mot nästa destination. Vällingby.
Inte för att Mors dag är något som jag finner särdeles intressant. Älskar min mamma gör jag men det klarar jag av lika bra de andra 364 dagarna på året. Nej, detta kommersialistiska jippo är något jag skulle kunna avstå.
Har det slagit er att Alla Hjärtans Dag, Mors dag och Fars dag alla tre ligger utplacerade då ingen annan "shopping"högtid finns? Kan finnas en bra anledning till det. Likaså Halloween. Eller varför inte alla dessa specialdagar à la Våffeldagen, Kanelbullens dag etc. Jodå, nog vet de hur de ska punga oss på pengar alltid...
Nåväl. Kom till Vällingby Centrum strax efter nio och med tanke på att de byggt om centrumet, håller fortfarande på för övrigt, så tänkte jag att det borde vara liv i luckan även om uret va tidigt. Icke då. Konditoriet öppnade kl 11. (Är inte nybakad bröd och dylikt något folk vill handla till frukost?) T o m Pressbyrån var stängd, då är det illa.
Hemköp hade emellertid öppet så inhandlade lite gott fikabröd där. Ringde upp modern och bad henne sätta på en kanna kaffe. Lillbrorsan mulade kudden allt va han kunde. Fick väcka honom bryskt och omilt. Lagom populärt.
Trots att även bror och mor anser Mors dag vara en kommersialistisk dag hade vi faktiskt införskaffat en gåva till henne. Planet Earth boxen. Den vill jag själv ha för övrigt. Mor blev väldigt glad så det får anses vara en lyckad inhandling.
Efter någon timme eller två begav jag mig därifrån och åkte för att jobba lite. Hade lite adminstration som behövde ordnas. Därefter blev det en snabb visit i affären för matinhandling. Mat som aldrig blev tillagad.
Begränsningen av sömn två nätter i rad hade satt sina spår och slumrade till i soffan titt som tätt medan jag tog mig igenom några filmer jag inte hunnit avverka.
In the Name of the King blev rulle nummer ett. Helt ok epos som påminde om Kung Arthur filmer. Liknande namn hade de också. Trollkarlen hette t ex Merrick istället för Merlin osv. Många bra karaktärsskådisar dock. John Rhys Davies, Ray Liotta, Burt Lancaster för att nämna några. Huvudrollen av Jason Statham.
Därefter blev det den tecknade filmen Horton. Rösterna bl a av Jim Carey och Steve Carrell. Stundom riktigt rolig men inte i närheten av Ice Age eller Bortspolad.
Flyttade mig efter det tecknade äventyret till sängen och påbörjade Utan Spår. En sjyst thriller där budskapet att internet inte bara är av godo och människans avtrubbning gällande empati, mord etc var i fokus. Diane Lane i huvudrollen.
Efter den var jag förvisso mätt på film men var så utmattad av att lata mig att jag satte på Flawless med Michael Caine och Demi Moore. Nu kändes dock ögonlocken som tegelstenar och jag slumrade till gång efter gång. Sista gången jag tittade på klockan var den strax efter åtta.
Vaknade vid kvart i fyra imorse. Tv:n stod på. Kände mig lagom utvilad men tacosaftonen hade satt sina spår och det blev ett evigt rännande på muggen i någon timma framöver. Såg klart Flawless och när klockan närmade sig sex bytte jag om till fotbollsmunderingen och tog mig ned till Skytteholm.
Aftonbladet var morgonens motstånd. Vi spelade riktigt bra i första halvlek och hade ledningen med 1-0. I andra tappade vi positionerna lite väl ofta och när slutsignalen ljöd var resultatet 2-2. Helt ok men synd att tappa ledningen två gånger.
Den tradiotionella frukosten på Vetekatten intogs så småningom och slutligen hamnade vi här på jobbet igen. Måndag är alltid måndag även om denna är solig. Ikväll väntar dessutom hockeyträning så det blir sent i säng. Inte idealiskt på något sätt men nu är det som det är.
Ha en riktigt skön dag så länge!
Väckte henne och fick onda ögat. Hon insåg snabbt dock att det var hon som skulle missa sitt plan till USA så hon kravlade sig in i duschen.
En kvart försenade begav vi oss mot Arlanda och det tog endast 20 minuter att ta sig dit då det inte var mycket till trafik på vägarna. Kramade A-K adjö och begav mig mot nästa destination. Vällingby.
Inte för att Mors dag är något som jag finner särdeles intressant. Älskar min mamma gör jag men det klarar jag av lika bra de andra 364 dagarna på året. Nej, detta kommersialistiska jippo är något jag skulle kunna avstå.
Har det slagit er att Alla Hjärtans Dag, Mors dag och Fars dag alla tre ligger utplacerade då ingen annan "shopping"högtid finns? Kan finnas en bra anledning till det. Likaså Halloween. Eller varför inte alla dessa specialdagar à la Våffeldagen, Kanelbullens dag etc. Jodå, nog vet de hur de ska punga oss på pengar alltid...
Nåväl. Kom till Vällingby Centrum strax efter nio och med tanke på att de byggt om centrumet, håller fortfarande på för övrigt, så tänkte jag att det borde vara liv i luckan även om uret va tidigt. Icke då. Konditoriet öppnade kl 11. (Är inte nybakad bröd och dylikt något folk vill handla till frukost?) T o m Pressbyrån var stängd, då är det illa.
Hemköp hade emellertid öppet så inhandlade lite gott fikabröd där. Ringde upp modern och bad henne sätta på en kanna kaffe. Lillbrorsan mulade kudden allt va han kunde. Fick väcka honom bryskt och omilt. Lagom populärt.
Trots att även bror och mor anser Mors dag vara en kommersialistisk dag hade vi faktiskt införskaffat en gåva till henne. Planet Earth boxen. Den vill jag själv ha för övrigt. Mor blev väldigt glad så det får anses vara en lyckad inhandling.
Efter någon timme eller två begav jag mig därifrån och åkte för att jobba lite. Hade lite adminstration som behövde ordnas. Därefter blev det en snabb visit i affären för matinhandling. Mat som aldrig blev tillagad.
Begränsningen av sömn två nätter i rad hade satt sina spår och slumrade till i soffan titt som tätt medan jag tog mig igenom några filmer jag inte hunnit avverka.
In the Name of the King blev rulle nummer ett. Helt ok epos som påminde om Kung Arthur filmer. Liknande namn hade de också. Trollkarlen hette t ex Merrick istället för Merlin osv. Många bra karaktärsskådisar dock. John Rhys Davies, Ray Liotta, Burt Lancaster för att nämna några. Huvudrollen av Jason Statham.
Därefter blev det den tecknade filmen Horton. Rösterna bl a av Jim Carey och Steve Carrell. Stundom riktigt rolig men inte i närheten av Ice Age eller Bortspolad.
Flyttade mig efter det tecknade äventyret till sängen och påbörjade Utan Spår. En sjyst thriller där budskapet att internet inte bara är av godo och människans avtrubbning gällande empati, mord etc var i fokus. Diane Lane i huvudrollen.
Efter den var jag förvisso mätt på film men var så utmattad av att lata mig att jag satte på Flawless med Michael Caine och Demi Moore. Nu kändes dock ögonlocken som tegelstenar och jag slumrade till gång efter gång. Sista gången jag tittade på klockan var den strax efter åtta.
Vaknade vid kvart i fyra imorse. Tv:n stod på. Kände mig lagom utvilad men tacosaftonen hade satt sina spår och det blev ett evigt rännande på muggen i någon timma framöver. Såg klart Flawless och när klockan närmade sig sex bytte jag om till fotbollsmunderingen och tog mig ned till Skytteholm.
Aftonbladet var morgonens motstånd. Vi spelade riktigt bra i första halvlek och hade ledningen med 1-0. I andra tappade vi positionerna lite väl ofta och när slutsignalen ljöd var resultatet 2-2. Helt ok men synd att tappa ledningen två gånger.
Den tradiotionella frukosten på Vetekatten intogs så småningom och slutligen hamnade vi här på jobbet igen. Måndag är alltid måndag även om denna är solig. Ikväll väntar dessutom hockeyträning så det blir sent i säng. Inte idealiskt på något sätt men nu är det som det är.
Ha en riktigt skön dag så länge!
söndag 25 maj 2008
Tacos- och schlagerafton
Att tillaga tacos när man ska ha gäster är bland det bekvämaste man kan ta sig för. Är du lat, arbetsskygg och allmänt oduglig i köket så är detta rätten för dig. Det mesta av ingredienserna till tacos sköter sig självt. Lite hjälp av kökskniven krävs förstås.
Efter de senaste mer avancerade middagsbjudningarna jag har ställt till med kändes tacos helt perfekt. Speciellt i det något prekära tillstånd jag befunnit mig i större delen av dagen.
Steffi och Björn var först på plats och strax efter kom Anna-Karin med sin resväska. Kvällen började med en demonstration av Sodastreamern jag inköpt för några veckor sedan. Den demonstrationen slutade inte med succé. Har fram till igår endast skapat bubblor i vanligt dricksvatten men nu önskades cola. Det blev helt nedstänkt kök som resultat. Man ska tydligen vara lite försiktigare vid tillagning av annat än bara vatten.
Per & Sara dök upp strax efter vi rensat i köket. Lägligt.
Middagssittningen tog närmare timmen men det är ju fördelen med tacos, att kunna sitta och småäta allt eftersom. Proppmätta var vi allihopa.
Schlageryran började på tv:n och den gick på inne i vardagsrummet. Till min stora förvåning men samtidigt glädje var ingen särskild intresserad av att se den. Efter nio-tio låtar behövde folks rumpor en mjukare plats så vi flyttade in i vardagsrummet och lät oss onekligen provoceras att se resterande del av bidragen.
Per och Sara kastade in handduken först då Sara kände sig lite hängig. En halvtimme senare gav även Björn och Steffi upp, då hade inte ens hälften av rösterna räknats ännu.
Eftersom jag nu såg det jag såg igår så inser jag att det nog aldrig blir någon mer schlager för mig. Länder som Lettland, Spanien, Bosnien-Herzegovina m fl hade så otroligt töntiga bidrag att det i mina ögon ger ett löjets skimmer över hela tävlingen. Frankrike hade förvisso en trallvänlig låt men när någon använder helium i sitt framträdande känns det mer cirkus en schlager.
Ganska otippat så tippade vi faktiskt allihopa om vilka som skulle vinna. Jag fuskade lite och hade en "Vill-lista" och en "Tror-lista". På den senare av dessa två listor hade jag faktiskt Ryssland som vinnare. Turkisk rock hade jag tidigare aldrig hört men den var en personlig favorit. Att Perrelli inte kom bättre än 427:a eller vad det nu blev beror nog på hennes utseende. Ärligt.
Låten i sig var så pass stark att den borde hamnat topp 5 men tror faktiskt att folk lät bli att rösta på plastdockan vars utseende kallats transvestitslikt av mer än ett lands kommentatorer.
Skitsamma. Spektaklet är över. Gott så.
Anna-Karin har nu duschat och vi ska strax bege oss mot Arlanda. Hon flyger till Florida förstår ni. Några grader varmare än här. Lite mer sol än här.
Efter de senaste mer avancerade middagsbjudningarna jag har ställt till med kändes tacos helt perfekt. Speciellt i det något prekära tillstånd jag befunnit mig i större delen av dagen.
Steffi och Björn var först på plats och strax efter kom Anna-Karin med sin resväska. Kvällen började med en demonstration av Sodastreamern jag inköpt för några veckor sedan. Den demonstrationen slutade inte med succé. Har fram till igår endast skapat bubblor i vanligt dricksvatten men nu önskades cola. Det blev helt nedstänkt kök som resultat. Man ska tydligen vara lite försiktigare vid tillagning av annat än bara vatten.
Per & Sara dök upp strax efter vi rensat i köket. Lägligt.
Middagssittningen tog närmare timmen men det är ju fördelen med tacos, att kunna sitta och småäta allt eftersom. Proppmätta var vi allihopa.
Schlageryran började på tv:n och den gick på inne i vardagsrummet. Till min stora förvåning men samtidigt glädje var ingen särskild intresserad av att se den. Efter nio-tio låtar behövde folks rumpor en mjukare plats så vi flyttade in i vardagsrummet och lät oss onekligen provoceras att se resterande del av bidragen.
Per och Sara kastade in handduken först då Sara kände sig lite hängig. En halvtimme senare gav även Björn och Steffi upp, då hade inte ens hälften av rösterna räknats ännu.
Eftersom jag nu såg det jag såg igår så inser jag att det nog aldrig blir någon mer schlager för mig. Länder som Lettland, Spanien, Bosnien-Herzegovina m fl hade så otroligt töntiga bidrag att det i mina ögon ger ett löjets skimmer över hela tävlingen. Frankrike hade förvisso en trallvänlig låt men när någon använder helium i sitt framträdande känns det mer cirkus en schlager.
Ganska otippat så tippade vi faktiskt allihopa om vilka som skulle vinna. Jag fuskade lite och hade en "Vill-lista" och en "Tror-lista". På den senare av dessa två listor hade jag faktiskt Ryssland som vinnare. Turkisk rock hade jag tidigare aldrig hört men den var en personlig favorit. Att Perrelli inte kom bättre än 427:a eller vad det nu blev beror nog på hennes utseende. Ärligt.
Låten i sig var så pass stark att den borde hamnat topp 5 men tror faktiskt att folk lät bli att rösta på plastdockan vars utseende kallats transvestitslikt av mer än ett lands kommentatorer.
Skitsamma. Spektaklet är över. Gott så.
Anna-Karin har nu duschat och vi ska strax bege oss mot Arlanda. Hon flyger till Florida förstår ni. Några grader varmare än här. Lite mer sol än här.
lördag 24 maj 2008
Från människa till apstadiet
Att man aldrig lär sig. Likadant vareviga gång. Fråga mig inte hur dum i huvudet man måste vara för att bli som jag, det går liksom inte så det är ingen idé ni försöker.
En skön, solig och någorlunda varm fredag led mot sitt slut arbetsmässigt. Alla kollegor va på gott humör och att det vankades AW kunde man känna i luften.
Jag hade redan spikat AW. Två stycken dessutom. Dels med en förmedlare/kund/kompis och dels med några vänner. Nu blev det dock start av AW med arbetskamraterna istället på Bishops på Vasagatan. Sex stycken till antalet. Noll va kvar när jag åkte hem.
Jag och Classe och var först på plats. Before AW kallade vi våran start på fredagen.
En efter en droppade folk av under kvällens gång. Hade jag varit den smarta kollegan hade jag åkt hem först. Visat samma typ av självkaraktär som förra veckan. Tre bärs och sen hem till soffan. Men nej då, icke. Inte jag. Jag är ju så j..la smart att jag super ned mig till grottstadiet.
Först hem drog säljcheferna Aki och Micke. Eller Humle och Dumle som de kallas. Därefter dröjde det rätt många timmar och en matbeställning innan Bettis och Jenny lättade hemåt. De ersattes så småningom av Nyffe och Peter som kom från den andra AW:n på söder.
Lindas panna blev lite väl bekant med bordet och Classe tog på sig rollen som kavaljér och såg till att hon hamna i en taxi. Han hamnade för övrigt i samma taxi. Utan sin väska. Den vet vi idag inte vart den är. Ringde Linda på hennes mobil och kollade så att hon verkligen satt kvar i den, det gjorde hon så jag misstänker att hon kom hem väl.
Classe verkar lika bakfull som mig, fast en väska fattigare förstås. Jag lyckades med konsstycket att vingla mer än lovligt på väg tillbaka till bordet där Nyffe, Peter och Petra befann sig så jag fick svänga in till barkanten för kontroll. Konstapel dörrvakt tyckte inte jag hade tillräcklig skärpa i blicken, stuns i steget eller motorik nog för att motivera min framtida närvaro på Bishops. Jag höll med honom. Apstadiets mästare kastade in handduken och släntrade ut genom dörrarna.
Petra och Nyffe försökte via telefon förmå mig att gå av mig fyllan. Fråga mig inte hur långt och vart jag gick men efter ca 10 minuter insåg jag att jag pratade med ingen för mobilbatteriet hade dött. I mitt neanderthalartillstånd verkar inte synapserna där uppe ha greppat att jag typ talat med ingen i gud vet hur länge. Grattis Andreas. Du vann just en dumstrut till clowndräkten.
Vaknade för någon timma sedan med en sådan där baksmälla du bara inte vill vakna med. Det är jättekul att se andra ha den men långt ifrån roligt att drabbas av den själv. Alvedon, kaffe och en lååång dusch är medicinen. Får ju gäster om ca 5 timmar, jippie.
Inte vet jag vad jag ska laga för mat. Inte vet jag vad jag ska köpa. Inte vet jag vad jag heter heller. Typ.
Jag ber att få tacka för mig och min insats från gårdagen. Hade jag varit ett träd hade jag varit en korkek men nu är jag ju inte det. Jag är bara korkad.
Nu ska jag ställa mig under munstycket på duschen och se om jag kan rena mina synder med lite vatten. Ajöken!
En skön, solig och någorlunda varm fredag led mot sitt slut arbetsmässigt. Alla kollegor va på gott humör och att det vankades AW kunde man känna i luften.
Jag hade redan spikat AW. Två stycken dessutom. Dels med en förmedlare/kund/kompis och dels med några vänner. Nu blev det dock start av AW med arbetskamraterna istället på Bishops på Vasagatan. Sex stycken till antalet. Noll va kvar när jag åkte hem.
Jag och Classe och var först på plats. Before AW kallade vi våran start på fredagen.
En efter en droppade folk av under kvällens gång. Hade jag varit den smarta kollegan hade jag åkt hem först. Visat samma typ av självkaraktär som förra veckan. Tre bärs och sen hem till soffan. Men nej då, icke. Inte jag. Jag är ju så j..la smart att jag super ned mig till grottstadiet.
Först hem drog säljcheferna Aki och Micke. Eller Humle och Dumle som de kallas. Därefter dröjde det rätt många timmar och en matbeställning innan Bettis och Jenny lättade hemåt. De ersattes så småningom av Nyffe och Peter som kom från den andra AW:n på söder.
Lindas panna blev lite väl bekant med bordet och Classe tog på sig rollen som kavaljér och såg till att hon hamna i en taxi. Han hamnade för övrigt i samma taxi. Utan sin väska. Den vet vi idag inte vart den är. Ringde Linda på hennes mobil och kollade så att hon verkligen satt kvar i den, det gjorde hon så jag misstänker att hon kom hem väl.
Classe verkar lika bakfull som mig, fast en väska fattigare förstås. Jag lyckades med konsstycket att vingla mer än lovligt på väg tillbaka till bordet där Nyffe, Peter och Petra befann sig så jag fick svänga in till barkanten för kontroll. Konstapel dörrvakt tyckte inte jag hade tillräcklig skärpa i blicken, stuns i steget eller motorik nog för att motivera min framtida närvaro på Bishops. Jag höll med honom. Apstadiets mästare kastade in handduken och släntrade ut genom dörrarna.
Petra och Nyffe försökte via telefon förmå mig att gå av mig fyllan. Fråga mig inte hur långt och vart jag gick men efter ca 10 minuter insåg jag att jag pratade med ingen för mobilbatteriet hade dött. I mitt neanderthalartillstånd verkar inte synapserna där uppe ha greppat att jag typ talat med ingen i gud vet hur länge. Grattis Andreas. Du vann just en dumstrut till clowndräkten.
Vaknade för någon timma sedan med en sådan där baksmälla du bara inte vill vakna med. Det är jättekul att se andra ha den men långt ifrån roligt att drabbas av den själv. Alvedon, kaffe och en lååång dusch är medicinen. Får ju gäster om ca 5 timmar, jippie.
Inte vet jag vad jag ska laga för mat. Inte vet jag vad jag ska köpa. Inte vet jag vad jag heter heller. Typ.
Jag ber att få tacka för mig och min insats från gårdagen. Hade jag varit ett träd hade jag varit en korkek men nu är jag ju inte det. Jag är bara korkad.
Nu ska jag ställa mig under munstycket på duschen och se om jag kan rena mina synder med lite vatten. Ajöken!
fredag 23 maj 2008
Sol, schlager och mors dag
En stund ute i solen på lunchen kan göra underverk. Förvisso har humöret på kollegorna idag varit uppåt på alla fronter redan innan lunchen men visst känner man att solljuset påverkar ens sinnelag.
Fredag, sol och löning. Kombinationen känns oslagbar. AW väntar så småningom dessutom vilket förstås är lätt att se fram emot. En kall öl en varm och solig eftermiddag är något som inte går att missa. Sååå gott.
Helgen känns någorlunda planerad, på gott och ont. Fast nu är det kul grejer som är spikade så det blir bara trevligt.
Barndomsvännen A-K ska åka till USA på söndag morgon så ska ta och köra ut henne till Arlanda. Då hon för en gång skull är ledig en lördag kväll så bokade vi in schlager mm. Vi bjöd in några fler vänner så vi blir nog ett gäng imorgon kväll. Nu är det inte bara jag i detta sällskap som är lite antischlager så vi kanske blir uppdelade i två läger. Det är ju trots allt Stanley-Cup final samtidigt.
Mors dag. Jo, det är dags för ännu en kommersialistisk händelse. Älskar min kära mor men själva dagen känns rätt torftig. Nu har lillbrorsan ordnat med present från oss båda dock så det är ju skönt att det är ordnat. Får ta en sväng förbi på söndag tror jag.
Oj, lunchen är slut. Dags för arbete igen. Återkomst i bloggen vet man aldrig när den sker. Trevlig helg så länge!
Fredag, sol och löning. Kombinationen känns oslagbar. AW väntar så småningom dessutom vilket förstås är lätt att se fram emot. En kall öl en varm och solig eftermiddag är något som inte går att missa. Sååå gott.
Helgen känns någorlunda planerad, på gott och ont. Fast nu är det kul grejer som är spikade så det blir bara trevligt.
Barndomsvännen A-K ska åka till USA på söndag morgon så ska ta och köra ut henne till Arlanda. Då hon för en gång skull är ledig en lördag kväll så bokade vi in schlager mm. Vi bjöd in några fler vänner så vi blir nog ett gäng imorgon kväll. Nu är det inte bara jag i detta sällskap som är lite antischlager så vi kanske blir uppdelade i två läger. Det är ju trots allt Stanley-Cup final samtidigt.
Mors dag. Jo, det är dags för ännu en kommersialistisk händelse. Älskar min kära mor men själva dagen känns rätt torftig. Nu har lillbrorsan ordnat med present från oss båda dock så det är ju skönt att det är ordnat. Får ta en sväng förbi på söndag tror jag.
Oj, lunchen är slut. Dags för arbete igen. Återkomst i bloggen vet man aldrig när den sker. Trevlig helg så länge!
torsdag 22 maj 2008
Utopia
I den perfekta av världar råder inga problem. Inget ont slår rot. Ingen behöver vara rädd. Fruktan existerar inte.
Tyvärr existerar inte den perfekta världen. Har aldrig gjort, kommer aldrig göra. Inte ens i Utopia.
Närmare än vi tror men längre bort än vi orkar bry oss om lever folk under knappa förhållanden, fattigdom och total misär.
Flera ton mat förpassas varje dag till soptunnor runtom i vad vi kallar för den utvecklade världen. Flera miljoner människor står samtidigt och trängs bakom en lastbil för att få dagens ranson av ris, mjöl eller annan basföda.
Deras ögon lyser av fruktan av att inte kunna utfodra sina barn. Rädslan att inte kunna ge sin avkomma grundläggande rättigheter som mat på bordet, drägliga hygienska förhållanden, rent vatten, utbildning och en någorlunda bra start i livet.
På en vanlig gata i Stockholm ser jag likadana ögon. Denna fruktan grundas dock på att vara otillräcklig på jobbet, för sin partner, för sina barn. Rädslan för att inte uppnå en acceptabel materialistisk nivå. Skammen att inte ha ett jobb att gå till, inte känna sig nyttig för samhället.
Rädsla och fruktan kan te sig olika men vara lika allvarlig. Vi utgår ifrån den verklighet vi lever i.
Nära havets skvalpande vågor sitter en burmesisk familj och tittar ut över vad som en gång var deras hem, föda och uppehälle. De har under förödmjukande former lyckats tigga till sig några kartonger som nu får agera deras hem.
Nära Strömmen i Stockholms inre kärna slänger ett par sina halvätna luncher i papperskorgen. Mätta och belåtna skrattar de under den värmande solen och delar på en flaska rent och välsmakande vatten som buteljerats efter att ha runnit nedför någon porlande källa i Sveriges natur.
Någonstans i Mittens rike kravlar ett barn ur ett hus raserade massor. Rädd. Förvirrad. Rödgråtna ögon letar efter ett bekant ansikte. Ingenstans inom räckhåll finns tröst. Trösten ligger begravd under flera ton bråte. Räddningsarbeterna hos kommande OS-värden Kina arbetar febrilt att rädda så många de kan men oftare än de får kalla på sjukvårdare får de ropa efter liksäckar.
Någonstans i Svea rike sitter familjen Svensson i sin uppvärmda trygga lägenhet och klagar på det höga ljudet från grannen. I hallen står en stor svart sopsäck fylld med kläder de inte längre använder. De ska kastas i lämpligt grovsopsutrymme. Middagen inte alls blev som de tänkt sig och ligger numera i papperskorgen under diskbänken. Hämtpizzans kartonger ligger utspridda över köksbordet. Undra om det blir kallt eller varmt imorgon. Vad ska man egentligen ha på sig i detta förbaskade klimat.
McHunger, McSvält och McMisär är miljoner människors vardag. Hur är din vardag?
Till skillnad från rädsla och fruktan är inte hunger, svält och misär ett globalt fenomen. Till skillnad från rädsla och fruktan är hunger, svält och misär något vi mer lyckligt lottade kan hjälpa mindre lyckligt lottade människor med.
En perfekt värld existerar inga skillnader. I en perfekt värld finns inga orättvisor. I en perfekt värld är alla lika mycket värda och allas liv värnas lika mycket om. I en perfekt värld är vi alla jämlika under solen.
Inte ens i Utopia. Inte ens i Utopia.
Tyvärr existerar inte den perfekta världen. Har aldrig gjort, kommer aldrig göra. Inte ens i Utopia.
Närmare än vi tror men längre bort än vi orkar bry oss om lever folk under knappa förhållanden, fattigdom och total misär.
Flera ton mat förpassas varje dag till soptunnor runtom i vad vi kallar för den utvecklade världen. Flera miljoner människor står samtidigt och trängs bakom en lastbil för att få dagens ranson av ris, mjöl eller annan basföda.
Deras ögon lyser av fruktan av att inte kunna utfodra sina barn. Rädslan att inte kunna ge sin avkomma grundläggande rättigheter som mat på bordet, drägliga hygienska förhållanden, rent vatten, utbildning och en någorlunda bra start i livet.
På en vanlig gata i Stockholm ser jag likadana ögon. Denna fruktan grundas dock på att vara otillräcklig på jobbet, för sin partner, för sina barn. Rädslan för att inte uppnå en acceptabel materialistisk nivå. Skammen att inte ha ett jobb att gå till, inte känna sig nyttig för samhället.
Rädsla och fruktan kan te sig olika men vara lika allvarlig. Vi utgår ifrån den verklighet vi lever i.
Nära havets skvalpande vågor sitter en burmesisk familj och tittar ut över vad som en gång var deras hem, föda och uppehälle. De har under förödmjukande former lyckats tigga till sig några kartonger som nu får agera deras hem.
Nära Strömmen i Stockholms inre kärna slänger ett par sina halvätna luncher i papperskorgen. Mätta och belåtna skrattar de under den värmande solen och delar på en flaska rent och välsmakande vatten som buteljerats efter att ha runnit nedför någon porlande källa i Sveriges natur.
Någonstans i Mittens rike kravlar ett barn ur ett hus raserade massor. Rädd. Förvirrad. Rödgråtna ögon letar efter ett bekant ansikte. Ingenstans inom räckhåll finns tröst. Trösten ligger begravd under flera ton bråte. Räddningsarbeterna hos kommande OS-värden Kina arbetar febrilt att rädda så många de kan men oftare än de får kalla på sjukvårdare får de ropa efter liksäckar.
Någonstans i Svea rike sitter familjen Svensson i sin uppvärmda trygga lägenhet och klagar på det höga ljudet från grannen. I hallen står en stor svart sopsäck fylld med kläder de inte längre använder. De ska kastas i lämpligt grovsopsutrymme. Middagen inte alls blev som de tänkt sig och ligger numera i papperskorgen under diskbänken. Hämtpizzans kartonger ligger utspridda över köksbordet. Undra om det blir kallt eller varmt imorgon. Vad ska man egentligen ha på sig i detta förbaskade klimat.
McHunger, McSvält och McMisär är miljoner människors vardag. Hur är din vardag?
Till skillnad från rädsla och fruktan är inte hunger, svält och misär ett globalt fenomen. Till skillnad från rädsla och fruktan är hunger, svält och misär något vi mer lyckligt lottade kan hjälpa mindre lyckligt lottade människor med.
En perfekt värld existerar inga skillnader. I en perfekt värld finns inga orättvisor. I en perfekt värld är alla lika mycket värda och allas liv värnas lika mycket om. I en perfekt värld är vi alla jämlika under solen.
Inte ens i Utopia. Inte ens i Utopia.
måndag 19 maj 2008
Tillbaka bland Hansonbröder igen
Tillbaka på is igen. Kändes som en evighet sedan.
Förstår inte hur konditionen kan ta så mycket stryk på så kort tid. Måste vara all vitlök. Eller är det alkoholen månne? Kryssningen jag var på förra helgen var inte torr direkt. Å andra sidan var det väldigt lugnt denna helg. Några after work helg med chefen i fredags och en mellis i lördags tror jag det blev.
Det märks dock väldigt snabbt när man inte rört sig på ett tag. Det får bli lite ändring på det nu.
Det var skönt att vara tillbaka i omklädningsrummet igen. Snacket. Skämten. Stämningen. Det är det man saknar när man inte är där. Motivationen för utövandet av hockey är rätt liten just nu men att träffa grabbarna och tjöta lite är alltid kul. Tonen är rå men hjärtlig.
Om ca två veckor är det dags för årets stora händelse. Sweden Rock Festival. Längtar. Trånar. Det är alltid lika kul nere i Sölvesborg och det lär knappast bli tråkigare i år. Lillbrorsan hänger med för första gången också. Extra kul.
Orken och energin är slut nu gott folk. En snabb matbit och sedan i säng. Det är en dag imorgon också.
God natt!
Förstår inte hur konditionen kan ta så mycket stryk på så kort tid. Måste vara all vitlök. Eller är det alkoholen månne? Kryssningen jag var på förra helgen var inte torr direkt. Å andra sidan var det väldigt lugnt denna helg. Några after work helg med chefen i fredags och en mellis i lördags tror jag det blev.
Det märks dock väldigt snabbt när man inte rört sig på ett tag. Det får bli lite ändring på det nu.
Det var skönt att vara tillbaka i omklädningsrummet igen. Snacket. Skämten. Stämningen. Det är det man saknar när man inte är där. Motivationen för utövandet av hockey är rätt liten just nu men att träffa grabbarna och tjöta lite är alltid kul. Tonen är rå men hjärtlig.
Om ca två veckor är det dags för årets stora händelse. Sweden Rock Festival. Längtar. Trånar. Det är alltid lika kul nere i Sölvesborg och det lär knappast bli tråkigare i år. Lillbrorsan hänger med för första gången också. Extra kul.
Orken och energin är slut nu gott folk. En snabb matbit och sedan i säng. Det är en dag imorgon också.
God natt!
Åter i bloggen
Det har idag gått ganska exakt en vecka sedan jag bloggade senast.
Av den allvarliga karaktären på det förra blogginlägget kan tyckas att det beror på det. Ja, delvis. Dock har jag även haft otroligt mycket att göra senaste veckan i kombination med trytande inspiration.
De flesta av oss drabbas förr eller senare i livet av personliga förluster. Någon som står oss nära finns inte längre och lämnar ett tomrum som till en början är svårt att fylla. Att tiden läker alla sår är något jag är övertygad om. Inte bara övertygad, jag vet.
Kristian var inte min närmaste vän eller kompis men han var en skön människa som jag tyckte mycket om som person. Hur veckan varit för hans närmaste ska jag inte spekulera i, jag vet bara hur jag upplevt liknande situationer.
Jag har varit tvungen att ta avsked av min pappa, två bröder och en kompis under årens lopp. Det är inte lätt. Det är aldrig smärtfritt.
Det är föga tröst att allting kommer kännas bättre just efter det inträffat. Det är aldrig som man tänkt sig. Hur man vänder och vrider på tillvaron blir det aldrig detsamma som det en gång varit. På gott och på ont.
Smärtan dämpas med tiden och allt som oftast kvarstår alla goda och roliga minnen. Minnena bleknar med åren men de försvinner aldrig. Att bearbeta sin sorg är bland det viktigaste efter en anhörigs bortgång. Den läxan har jag lärt mig. Att hålla inne med smärtan, minnena och känslorna kan kännas skönt på kort sikt. På lång sikt kan det få tråkiga konsekvenser.
Att ta sig tid att sörja är en viktig aspekt i sammanhanget som inte ska undervärderas. Minnas, glädjas, gråta. Få utlopp för sin känslor.
Fick besked under veckans gång om att en kompis vän även han gått bort under den helgen. Det var länge sedan jag träffade denna person senast men helt klart funderade jag på hur många i ens närhet, även om det inte är den omedelbara närheten, som ska behöva sätta livet till.
Vila i frid Charlie.
Det har varit rörande att se det enande som varit kring Kristians bortgång. I denna blogg och andra forum. Kristian är saknad och det märks.
Jag kommer nu lämna detta ämne då jag i bloggväg finner denna händelse "utagerad". Det finns forum på bl a Facebook där man kan ge utlopp för sina tankar och sin sorg.
I övrigt från veckan som gått har det inte hänt särskilt mycket. På jobbet var det rena "Tio små negerpojkar" där semester, sjukskrivning, sjukdom och mormorledighet skapade ett hårt arbetstryck på undertecknad. Det gick vägen dock även om det var otroligt stressigt emellanåt.
Mest minnesvärt från helgen var besöket på Bröderna Olssons (eller Garlic and Shots som det numera heter). Middag med mor och lillebror + vänner till lillbrorsan. Vitlök, vitlök och åter vitlök intogs i mängder. Ofantligt gott. Ofantligt mycket mat. Är fortfarande mätt. Utsöndrar fortfarande stark vitlöksdoft (eller lukt om man så vill).
Ha en bra dag så länge!
Av den allvarliga karaktären på det förra blogginlägget kan tyckas att det beror på det. Ja, delvis. Dock har jag även haft otroligt mycket att göra senaste veckan i kombination med trytande inspiration.
De flesta av oss drabbas förr eller senare i livet av personliga förluster. Någon som står oss nära finns inte längre och lämnar ett tomrum som till en början är svårt att fylla. Att tiden läker alla sår är något jag är övertygad om. Inte bara övertygad, jag vet.
Kristian var inte min närmaste vän eller kompis men han var en skön människa som jag tyckte mycket om som person. Hur veckan varit för hans närmaste ska jag inte spekulera i, jag vet bara hur jag upplevt liknande situationer.
Jag har varit tvungen att ta avsked av min pappa, två bröder och en kompis under årens lopp. Det är inte lätt. Det är aldrig smärtfritt.
Det är föga tröst att allting kommer kännas bättre just efter det inträffat. Det är aldrig som man tänkt sig. Hur man vänder och vrider på tillvaron blir det aldrig detsamma som det en gång varit. På gott och på ont.
Smärtan dämpas med tiden och allt som oftast kvarstår alla goda och roliga minnen. Minnena bleknar med åren men de försvinner aldrig. Att bearbeta sin sorg är bland det viktigaste efter en anhörigs bortgång. Den läxan har jag lärt mig. Att hålla inne med smärtan, minnena och känslorna kan kännas skönt på kort sikt. På lång sikt kan det få tråkiga konsekvenser.
Att ta sig tid att sörja är en viktig aspekt i sammanhanget som inte ska undervärderas. Minnas, glädjas, gråta. Få utlopp för sin känslor.
Fick besked under veckans gång om att en kompis vän även han gått bort under den helgen. Det var länge sedan jag träffade denna person senast men helt klart funderade jag på hur många i ens närhet, även om det inte är den omedelbara närheten, som ska behöva sätta livet till.
Vila i frid Charlie.
Det har varit rörande att se det enande som varit kring Kristians bortgång. I denna blogg och andra forum. Kristian är saknad och det märks.
Jag kommer nu lämna detta ämne då jag i bloggväg finner denna händelse "utagerad". Det finns forum på bl a Facebook där man kan ge utlopp för sina tankar och sin sorg.
I övrigt från veckan som gått har det inte hänt särskilt mycket. På jobbet var det rena "Tio små negerpojkar" där semester, sjukskrivning, sjukdom och mormorledighet skapade ett hårt arbetstryck på undertecknad. Det gick vägen dock även om det var otroligt stressigt emellanåt.
Mest minnesvärt från helgen var besöket på Bröderna Olssons (eller Garlic and Shots som det numera heter). Middag med mor och lillebror + vänner till lillbrorsan. Vitlök, vitlök och åter vitlök intogs i mängder. Ofantligt gott. Ofantligt mycket mat. Är fortfarande mätt. Utsöndrar fortfarande stark vitlöksdoft (eller lukt om man så vill).
Ha en bra dag så länge!
måndag 12 maj 2008
Vila i frid Kristian
Jag hade för avsikt att blogga när jag kom igår, i flera ämnen och avseenden.
Dels vann AIK mot MFF med 2-0 men mitt huvudämne var att uppmärksamma min vän Linda som fyllde år igår. Dock vändes världen lite upp och ned under matchen på Råsunda igår.
Vi kom ganska sent insläntrade på Råsunda och det innebar att det tog närmare 20 minuter in i första halvlek innan jag uppmärksammade banderollerna som var uppsatta på Norra Övre.
"Kristian Klang" och "Vila i frid Kristian". De båda banderollerna satt tätt intill varandra och det tog mig någon minut innan verkligheten hann ikapp mig. Hur många Kristian Klang kan det finnas tänkte jag för mig själv. Hur många Kristian Klang kan det dessutom finnas som är hängiven AIK?
Självfallet finns det bara en Kristian Klang. AIK:are, Hansonbroder, medmänniska.
Kristian gick bort i lördags kväll. Omständigheter och orsaker tänker jag inte gå in på. Dels för att informationen är knapphändig och dels för att det inte är något att ta upp i denna blogg.
Det känns lite overkligt att skriva om det och jag har haft en olustig känsla i kroppen sedan mina ögon fann banderollerna. Kristian är av samma årgång som mig själv och jag lärde känna honom för ca 6 år sedan då han för första gången dök upp på en utav våra hockeyträningar.
Första tanken var att denna kille inte är att leka med. En stor vacker AIK-tatuering prydde hans hals och när han tog av sig på överkroppen var stora delar av huden täckt av diverse tatueringar. När jag väl skakade hand med honom och presenterade mig så blev jag direkt överraskad av hans vänliga leende och artiga ton.
Kristian var from, lågmäld och mycket trevlig på sidan av isen. Så fort han kom ut på den dock så blev han som förbytt. Klang ställde upp för oss andra på isen oavsett situation och tillfälle. Målvakten skyddades med en livvakts dedikation och Kristian tvekade aldrig att slänga handskarna om det behövdes.
Att Kristian hade en brokig bakgrund och länge varit medlem i AIK:s firma gjorde han ingen hemlighet av men inget han talade om heller. Vi pratade helt enkelt inte om det. Fanns ingen anledning. Vi var där för att spela hockey och ha kul ihop, inget annat.
Kristian blev snabbt en mycket omtyckt Hansonbroder och det känns overkligt att han är borta. Han spelade med oss i fyra säsonger och när jag träffade honom senast talade han om att komma tillbaka igen. Han saknade ishockeyn. Han beställde t o m tröja och damasker men hämtade dem aldrig.
Förhoppnings kan vi överlämna hans tröja och damasker till hans närmaste. Han har två döttrar varav den ena varit med på några matcher. Minns henne som ett riktigt charmtroll.
Oavsett när en människa går bort så känns det tragiskt. Att Kristian som är född samma år som mig själv inte längre är i livet känns än mer tragiskt. På flera sätt. Att lämna jordelivet för att man levt färdigt sitt liv är sak, att dö så pass ung och med så många goda år kvar är enkom en tragedi.
Förhoppningsvis kan vi genom Hanson Brothers hedra ditt minne på något sätt Kristian. Du är saknad. Jag och flera Hansonbröder med mig sörjer din bortgång och det är med tung sorg i mitt hjärta som jag skriver detta inlägg.
Vila i frid Kristian Klang. Vi är många som tänker på dig, saknar dig och sörjer dig. Mina och våra tankar går till din närmaste familj, vänner och i synnerhet dina döttrar.
Once a Hanson, Always a Brother
söndag 11 maj 2008
Rockkryssning från hell
Mustasch rockade FETT!Rockkryssningen var precis vad jag inte behövde denna helg men jag är j..ligt glad att jag åkte. Sliten, härjad, ärrad, trött och allmänt omänsklig är så jag känner mig just nu.
Har inte tid att skriva något längre inlägg då jag strax blir upphämtad för att dra på AIK - MFF. Återkommer med en längre recension av rockkryssningen.
Åh ni, vilket j..la väder! Grymt skönt!
fredag 9 maj 2008
Stekhet vecka, varm helg
Lyckan stod mig bi under gårdagskvällen.
AIK tog tre mycket sköna och viktiga poäng på bortaplan även om det var nära att man slarvade bort två av poängen mot slutet. 2-1 mot IFK Norrköping innebär dock att AIK hoppade upp till fjärdeplatsen och går alla resultat Gnagets väg på söndag och vi slår MFF hemma så hoppar vi upp till silverplatsen bara en poäng bakom ledande KFF.
Därefter tvålade Sverige till Danmark i hockey-VM så det löddrade om det. 8-1. Förkrossande överlägset. Härnäst väntar dock tjecker och ryssar och det blir inte lika lätt. Fast till kvartsfinal går vi alla gånger.
Har varit en angenäm vecka på jobbet. Förvisso stressig men ändå angenäm. En ny kollega började i måndags och när han blir varm i kläderna kommer han avlasta mig en hel del hoppas jag. Våran marknad är stekhet för tillfället vilket borgat för en mycket aktiv vecka i våran grupp. Fast det har bara gjort att veckan gått snabbt.
Glömde i sammanhanget Stora Teknikpriset att jag kände igen fotografen som sprang runt och fotade mingelfolket när jag såg henne på avstånd. Visade sig vara en kompis till Steffi, Camilla. Hon är en mycket duktig fotograf och jag fick äran att posera tillsammans med en kund.
Enligt SMHI ska det bli upp emot 25 grader i helgen. Grattis alla ni som är i Sthlm. Själv ska jag bege mig iväg på kryssning under helgen. Silja Line anordna rockkryssning. Ska bli kul. Länge sedan jag var på kryssning faktiskt. Lär inte vara lika kaxig söndag morgon när jag kliver av.
Fast på söndag kväll väntar AIK - MFF så har alltid det att se fram emot.
Önskar alla läsare/besökare en varm och skön helg!
AIK tog tre mycket sköna och viktiga poäng på bortaplan även om det var nära att man slarvade bort två av poängen mot slutet. 2-1 mot IFK Norrköping innebär dock att AIK hoppade upp till fjärdeplatsen och går alla resultat Gnagets väg på söndag och vi slår MFF hemma så hoppar vi upp till silverplatsen bara en poäng bakom ledande KFF.
Därefter tvålade Sverige till Danmark i hockey-VM så det löddrade om det. 8-1. Förkrossande överlägset. Härnäst väntar dock tjecker och ryssar och det blir inte lika lätt. Fast till kvartsfinal går vi alla gånger.
Har varit en angenäm vecka på jobbet. Förvisso stressig men ändå angenäm. En ny kollega började i måndags och när han blir varm i kläderna kommer han avlasta mig en hel del hoppas jag. Våran marknad är stekhet för tillfället vilket borgat för en mycket aktiv vecka i våran grupp. Fast det har bara gjort att veckan gått snabbt.
Glömde i sammanhanget Stora Teknikpriset att jag kände igen fotografen som sprang runt och fotade mingelfolket när jag såg henne på avstånd. Visade sig vara en kompis till Steffi, Camilla. Hon är en mycket duktig fotograf och jag fick äran att posera tillsammans med en kund.
Enligt SMHI ska det bli upp emot 25 grader i helgen. Grattis alla ni som är i Sthlm. Själv ska jag bege mig iväg på kryssning under helgen. Silja Line anordna rockkryssning. Ska bli kul. Länge sedan jag var på kryssning faktiskt. Lär inte vara lika kaxig söndag morgon när jag kliver av.
Fast på söndag kväll väntar AIK - MFF så har alltid det att se fram emot.
Önskar alla läsare/besökare en varm och skön helg!
torsdag 8 maj 2008
Fredrik Härén - En inspirerande människa
Vilken strålande morgon! Solen strålar allt vad den kan och himmelen är vackert blå. Bättre start på dagen är svår att få.
Vissa har en förmåga att beröra och engagera som få andra. Förvisso kanske de får en att helt ändra en persons inställning eller ändra deras liv men de är otroligt duktiga rent retoriskt och får en att önska att det de säger är sanningen eller något som kommer att ske i framtiden.
Gårdagens föredragshållare, Fredrik Härén, är en sådan person. Hans föredrag på 30 minuter igår var mer inspirerande än de senaste tio föredragen jag varit på ihop.
Fredrik och hans tvillingbror Teo driver ett eget företag med bl a mycket föreläsningar. De reser jorden runt och föreläser för främst högskole- och universitetselever i ämnet idéer. Vad vore människan utan idéer, vad vore människan utan hopp?
Fredrik har det senaste år bott i Shanghai i Kina. Han gjorde en rad jämförelser med hur vi i västvärlden tänker i jämförelse med hur många i det vi kallar utvecklingsländer tänker. I-land kontra U-land.
En fråga han har ställt vid varenda föredrag han hållit är : Tror du att ditt land kommer vara bättre imorgon? På den frågan svarar 100% ja i Kina, Indien och Sydkorea som exempel. I Sverige? 35%.
Visst kan man då tycka att "jo men, Kina och Indien ligger så långt bakom oss i utvecklingen". Absolut, stämmer till viss del men långt ifrån på alla punkter. Sydkorea? En sydkorean tjänar 30% mer än vad en svensk gör i genomsnitt. De har dessutom lägre skattetryck. Sydkoreanerna har passerat på många vitala punkter i vad vi kallar livskvalitet och utvecklat samhälle.
Skillnaden är att man i Kina och Indien ser möjligheterna med framtiden, inte hindren. Många unga i västvärlden ser ingen utvecklingspotential med sitt land. "Vi är redan så långt fram i utvecklingen som går att komma". Så tänker och resonerar många. Det är just där som problemet ligger, i länder som Kina och Indien, de två största populationerna i världen, har man ett helt annat tänk. De tror på framtiden, de tror på utvecklingen.
På 60-talet delade dåvarande intelligenseliten in världen i två läger. "The developing world" och "The devoloped world". I vardagssammanhang kallar vi det för I-länder och U-länder. Men börjar man leka orden eller se vad de egentligen betyder så blir det rätt intressant.
Utvecklande värld kontra färdig värld. Vilken värld tror ni mest på inför framtiden? Svaret är rätt enkelt.
Vi som lever i västvärlden idag måste börja inse att vi inom kort kommer vara förbisprungna på alla plan gällande utveckling om vi inte ändrar inställning redan idag och börjar tänka annorlunda. I Abu Dabhu (stavning?!) spenderade man 10 miljoner US dollar på att ha en fest för att man ska bygga ett universitet i staden. 10 miljoner Us dollar!!!!!! För en fest för att fira att man bygger något. Förstå vilka resurser det universitetet kommer att få. *jisses*
Indier och kineser är till antalet bra mycket fler än oss och de ökar förutsättningarna för att få fram skarpa och idérika hjärnor. För var dag går dessa länder framåt och även om de har långt kvar till våran levnadsstandard rent generellt så har de redan passerat oss på många punkter. Den moped som säljs allra mest i Kina idag är en elmoped. Hur många elmopeder ser du tuffa runt i Sverige idag?
Kina framställer en bil som uppfyller europeeiska säkerhetsmått för 17.000:-. Tänk er när de börjar producera elbilar för samma pris?
Fredrik gjorde även jämförelser med utvecklingen de senaste 20 åren gällande kommunikationsbranschen. 1988 kostade ett samtal mellan Sverige och USA 12kr/minut. Det var monopol eller oligopol på marknaden. Det viktigaste var stabilitet före något annat. Det fanns ett fåtal tjänster. Vi i princip hyrde våran telefon från Televerket fram till mitten på 80-talet. Alla telefoner så likadana ut. Internet fanns givetvis inte. Ett abonnemang kostade 1.600:-/år.
Idag? Du ringer mellan Sverige och USA för 12 öre/minut. (Eller gratis via Skype.) Det finns ett flertal bolag att välja mellan. Tjänsterna är oändliga. Det viktigaste är inte längre stabilitet utan innovation. Telefonerna har en mängd olika utseenden och du behöver inte längre något fast abonnemang.
Han la på samma "kalkyl" gällande elbranschen. Där har vi idag ett fåtal bolag, nästan alla är statliga eller delägda av staten, d vs monopol/oligopol. Det finns endast ett fåtal tjänster, för att inte säga enkom en tjänst. Vi betalar överpriser för konsumtion av el. Stabilitet är det viktigaste.
Hur ni elbranschen kommer se ut om 20 år? Ingen vet så klart, men att den skulle se ut som idag kan vi nog vara överens om att den inte kommer göra.
Det är förstås svårt att återge i detalj alla intressanta och tänkvärda saker Fredrik Härén sa under sitt föredrag men han fick en verkligen att börja tänka på allt möjligt. Vi måste få tillbaka entrepenörsandan, idéverkstäderna och utvecklingshoppet bland unga svenska människor. För 20-30 års sedan var Sverige ledande inom en mängd olika områden. Samhällsuppbyggnad, sjukvård, företagsanda, idéutveckling, telefoni, internet osv osv osv. Idag är vi inte etta på en enda lista längre. Det om något borde vara en väckarklocka.
Jag rekommenderar er varmt att googla, på Fredrik Härén alternativt Teo Härén. Sök även på youtube. De har även en egen hemsida. www.interesting.org
Nu blev det ett jääääättelångt inlägg men jag kunde inte låta bli. När man får inspiration så ska man agera på det direkt och om jag kan få en enda person att känna samma inspiration som jag själv gjorde igår och kan få en enda person att lyssna till något av det Fredrik Härén sa igår så har jag lyckats.
Tänk mycket mina vänner och tänk positivt! Tänk aldrig att en idé är för dum eller ogenomförbar. Tänk på vad vi kan göra för att vi skall fortsätta utvecklas och hur vi ska gå från dagens samhälle till framtidens samhälle. Tänk tänk tänk!
Vissa har en förmåga att beröra och engagera som få andra. Förvisso kanske de får en att helt ändra en persons inställning eller ändra deras liv men de är otroligt duktiga rent retoriskt och får en att önska att det de säger är sanningen eller något som kommer att ske i framtiden.
Gårdagens föredragshållare, Fredrik Härén, är en sådan person. Hans föredrag på 30 minuter igår var mer inspirerande än de senaste tio föredragen jag varit på ihop.
Fredrik och hans tvillingbror Teo driver ett eget företag med bl a mycket föreläsningar. De reser jorden runt och föreläser för främst högskole- och universitetselever i ämnet idéer. Vad vore människan utan idéer, vad vore människan utan hopp?
Fredrik har det senaste år bott i Shanghai i Kina. Han gjorde en rad jämförelser med hur vi i västvärlden tänker i jämförelse med hur många i det vi kallar utvecklingsländer tänker. I-land kontra U-land.
En fråga han har ställt vid varenda föredrag han hållit är : Tror du att ditt land kommer vara bättre imorgon? På den frågan svarar 100% ja i Kina, Indien och Sydkorea som exempel. I Sverige? 35%.
Visst kan man då tycka att "jo men, Kina och Indien ligger så långt bakom oss i utvecklingen". Absolut, stämmer till viss del men långt ifrån på alla punkter. Sydkorea? En sydkorean tjänar 30% mer än vad en svensk gör i genomsnitt. De har dessutom lägre skattetryck. Sydkoreanerna har passerat på många vitala punkter i vad vi kallar livskvalitet och utvecklat samhälle.
Skillnaden är att man i Kina och Indien ser möjligheterna med framtiden, inte hindren. Många unga i västvärlden ser ingen utvecklingspotential med sitt land. "Vi är redan så långt fram i utvecklingen som går att komma". Så tänker och resonerar många. Det är just där som problemet ligger, i länder som Kina och Indien, de två största populationerna i världen, har man ett helt annat tänk. De tror på framtiden, de tror på utvecklingen.
På 60-talet delade dåvarande intelligenseliten in världen i två läger. "The developing world" och "The devoloped world". I vardagssammanhang kallar vi det för I-länder och U-länder. Men börjar man leka orden eller se vad de egentligen betyder så blir det rätt intressant.
Utvecklande värld kontra färdig värld. Vilken värld tror ni mest på inför framtiden? Svaret är rätt enkelt.
Vi som lever i västvärlden idag måste börja inse att vi inom kort kommer vara förbisprungna på alla plan gällande utveckling om vi inte ändrar inställning redan idag och börjar tänka annorlunda. I Abu Dabhu (stavning?!) spenderade man 10 miljoner US dollar på att ha en fest för att man ska bygga ett universitet i staden. 10 miljoner Us dollar!!!!!! För en fest för att fira att man bygger något. Förstå vilka resurser det universitetet kommer att få. *jisses*
Indier och kineser är till antalet bra mycket fler än oss och de ökar förutsättningarna för att få fram skarpa och idérika hjärnor. För var dag går dessa länder framåt och även om de har långt kvar till våran levnadsstandard rent generellt så har de redan passerat oss på många punkter. Den moped som säljs allra mest i Kina idag är en elmoped. Hur många elmopeder ser du tuffa runt i Sverige idag?
Kina framställer en bil som uppfyller europeeiska säkerhetsmått för 17.000:-. Tänk er när de börjar producera elbilar för samma pris?
Fredrik gjorde även jämförelser med utvecklingen de senaste 20 åren gällande kommunikationsbranschen. 1988 kostade ett samtal mellan Sverige och USA 12kr/minut. Det var monopol eller oligopol på marknaden. Det viktigaste var stabilitet före något annat. Det fanns ett fåtal tjänster. Vi i princip hyrde våran telefon från Televerket fram till mitten på 80-talet. Alla telefoner så likadana ut. Internet fanns givetvis inte. Ett abonnemang kostade 1.600:-/år.
Idag? Du ringer mellan Sverige och USA för 12 öre/minut. (Eller gratis via Skype.) Det finns ett flertal bolag att välja mellan. Tjänsterna är oändliga. Det viktigaste är inte längre stabilitet utan innovation. Telefonerna har en mängd olika utseenden och du behöver inte längre något fast abonnemang.
Han la på samma "kalkyl" gällande elbranschen. Där har vi idag ett fåtal bolag, nästan alla är statliga eller delägda av staten, d vs monopol/oligopol. Det finns endast ett fåtal tjänster, för att inte säga enkom en tjänst. Vi betalar överpriser för konsumtion av el. Stabilitet är det viktigaste.
Hur ni elbranschen kommer se ut om 20 år? Ingen vet så klart, men att den skulle se ut som idag kan vi nog vara överens om att den inte kommer göra.
Det är förstås svårt att återge i detalj alla intressanta och tänkvärda saker Fredrik Härén sa under sitt föredrag men han fick en verkligen att börja tänka på allt möjligt. Vi måste få tillbaka entrepenörsandan, idéverkstäderna och utvecklingshoppet bland unga svenska människor. För 20-30 års sedan var Sverige ledande inom en mängd olika områden. Samhällsuppbyggnad, sjukvård, företagsanda, idéutveckling, telefoni, internet osv osv osv. Idag är vi inte etta på en enda lista längre. Det om något borde vara en väckarklocka.
Jag rekommenderar er varmt att googla, på Fredrik Härén alternativt Teo Härén. Sök även på youtube. De har även en egen hemsida. www.interesting.org
Nu blev det ett jääääättelångt inlägg men jag kunde inte låta bli. När man får inspiration så ska man agera på det direkt och om jag kan få en enda person att känna samma inspiration som jag själv gjorde igår och kan få en enda person att lyssna till något av det Fredrik Härén sa igår så har jag lyckats.
Tänk mycket mina vänner och tänk positivt! Tänk aldrig att en idé är för dum eller ogenomförbar. Tänk på vad vi kan göra för att vi skall fortsätta utvecklas och hur vi ska gå från dagens samhälle till framtidens samhälle. Tänk tänk tänk!
onsdag 7 maj 2008
Teknik-SM och hockeyträning
I dagarna tre anordnas Teknik-SM i Kulturhuset. Det är Sveriges Ingenjörer som i samarbete med bl a "min" tidning NyTeknik som anordar detta.
Jag och några kollegor tog oss dit för att kolla det avgörande momenten i tävlingen där tekniska universitet och högskolor har tävlat i två dagar om vilket som är det bästa av dem. I finalen återfanns Uppsala, Lund och Chalmers från Göteborg.
Tre deltagare i varje lag, enkom killar. Oväntat.
De första momenten var inte så svåra kanske, eller rättare sagt, de förstods även av lekmän som en själv. När det kom till momentet rebusar som bildade ett substantiv i bestämd form med någon stort teknisk anknytning så började vi inse att vi inte är särskilt bevandrade i detta område.
Slutmomenten bestod av att de programmerat "robotar i lego" som skulle utföra vissa uppgifter. Ingen fjärrkontroll, allt skulle vara inprogrammerat från starten. Rätt imponerande när man kollade på.
Tävlingen slutade med att Chalmers och Uppsala fick samma poäng. Tävlingsledaren erkände att de detta år inte räknat med oavgjort och därför inte hade någon utslagsfråga. Då klev någon "stark man" inom svenskt näringsliv åt ingenjörshållet in och förklarade att båda lagens deltagare vunnit en resa till Kina. Coolt.
Därefter begav vi oss till IVA:s högkvarter på Grev Turegatan för tilltugg och champagne. Blev dock bara ett glas eftersom det vankades hockeyträning.
Träffade några välkända ansikten bland gästerna och småpratade lite.
Vi blev ombedda att ta plats i salen en trappa ned och fick sedan en otroligt inspirerande föreläsning av Fredrik Härén. Får återkomma till innehållet imorgon.
Slutligen skulle så Stora Teknikpriset 2008 delas ut. De nominerande var Tobii Technologies som utvecklat en dator/hjälpmedel för folk med olika handikapp. De behöver inte röra ett finger utan det räcker med att de tittar på den fil de vill öppna osv för att kommandot skall utföras. Grymt imponerande. Dessutom fler användningsområden än så.
Den andra nomineringen gick till ClimateWell för deras utveckling av en produkt som känns för komplicerad att utveckla här. I korthet handlar det om att omvandla befintlig energi, bevara den och öka dess kapacitet. Utan att extra energi behöver tillsättas. Ni hajar va?
Slutligen var ABB i Ludvika nominerade för att de utvecklat ett helt nytt sätt att transportera energi och el. De har implimenterat denna produkt i Kina och sett till att från kraftkällan leverera elen 4000km bort. Detta har tidigare varit omöjligt men kommer på många sätt revolutionera möjligheterna med el i framtiden.
Det blev också ABB som vann priset och 300.000:- i prispengar.
Vad som slog medan jag satt och lyssnade på en utav vinnarnas tal var att jag är lyckligt lottad.
Visst, jag arbetar inte med det mesta attraktiva i mediabranschen, d v s tv, modetidningar, kill- eller tjejtidningar eller stor morgontidning etc, MEN, jag får arbeta med en produkt som är med och följer framtiden.
För vad alla kanske inte riktigt förstår så är det inom våran bransch som framtiden ligger, och alltid har legat. Det är den tekniska utvecklingen som sett till att vi gått från stenålder till där vi är idag och det är den tekniska utvecklingen som kommer se till att vi avancerar från dagens läge till den som råder om 20 år. Åh i NyTeknik kan man läsa om detta redan nu. Otroligt att fler inte tar till sig det egentligen.
Hockeyträningen gick bra även om axeln fortfarande inte känns helt bra. Har fortfarande inte bestämt mig om jag ska gå och få den röntgad eller inte. Kanske borde göra det men känner ju inte av den dagligen.
Nu blir en nattmacka och sänggående. God natt!
Jag och några kollegor tog oss dit för att kolla det avgörande momenten i tävlingen där tekniska universitet och högskolor har tävlat i två dagar om vilket som är det bästa av dem. I finalen återfanns Uppsala, Lund och Chalmers från Göteborg.
Tre deltagare i varje lag, enkom killar. Oväntat.
De första momenten var inte så svåra kanske, eller rättare sagt, de förstods även av lekmän som en själv. När det kom till momentet rebusar som bildade ett substantiv i bestämd form med någon stort teknisk anknytning så började vi inse att vi inte är särskilt bevandrade i detta område.
Slutmomenten bestod av att de programmerat "robotar i lego" som skulle utföra vissa uppgifter. Ingen fjärrkontroll, allt skulle vara inprogrammerat från starten. Rätt imponerande när man kollade på.
Tävlingen slutade med att Chalmers och Uppsala fick samma poäng. Tävlingsledaren erkände att de detta år inte räknat med oavgjort och därför inte hade någon utslagsfråga. Då klev någon "stark man" inom svenskt näringsliv åt ingenjörshållet in och förklarade att båda lagens deltagare vunnit en resa till Kina. Coolt.
Därefter begav vi oss till IVA:s högkvarter på Grev Turegatan för tilltugg och champagne. Blev dock bara ett glas eftersom det vankades hockeyträning.
Träffade några välkända ansikten bland gästerna och småpratade lite.
Vi blev ombedda att ta plats i salen en trappa ned och fick sedan en otroligt inspirerande föreläsning av Fredrik Härén. Får återkomma till innehållet imorgon.
Slutligen skulle så Stora Teknikpriset 2008 delas ut. De nominerande var Tobii Technologies som utvecklat en dator/hjälpmedel för folk med olika handikapp. De behöver inte röra ett finger utan det räcker med att de tittar på den fil de vill öppna osv för att kommandot skall utföras. Grymt imponerande. Dessutom fler användningsområden än så.
Den andra nomineringen gick till ClimateWell för deras utveckling av en produkt som känns för komplicerad att utveckla här. I korthet handlar det om att omvandla befintlig energi, bevara den och öka dess kapacitet. Utan att extra energi behöver tillsättas. Ni hajar va?
Slutligen var ABB i Ludvika nominerade för att de utvecklat ett helt nytt sätt att transportera energi och el. De har implimenterat denna produkt i Kina och sett till att från kraftkällan leverera elen 4000km bort. Detta har tidigare varit omöjligt men kommer på många sätt revolutionera möjligheterna med el i framtiden.
Det blev också ABB som vann priset och 300.000:- i prispengar.
Vad som slog medan jag satt och lyssnade på en utav vinnarnas tal var att jag är lyckligt lottad.
Visst, jag arbetar inte med det mesta attraktiva i mediabranschen, d v s tv, modetidningar, kill- eller tjejtidningar eller stor morgontidning etc, MEN, jag får arbeta med en produkt som är med och följer framtiden.
För vad alla kanske inte riktigt förstår så är det inom våran bransch som framtiden ligger, och alltid har legat. Det är den tekniska utvecklingen som sett till att vi gått från stenålder till där vi är idag och det är den tekniska utvecklingen som kommer se till att vi avancerar från dagens läge till den som råder om 20 år. Åh i NyTeknik kan man läsa om detta redan nu. Otroligt att fler inte tar till sig det egentligen.
Hockeyträningen gick bra även om axeln fortfarande inte känns helt bra. Har fortfarande inte bestämt mig om jag ska gå och få den röntgad eller inte. Kanske borde göra det men känner ju inte av den dagligen.
Nu blir en nattmacka och sänggående. God natt!
En helt vanlig onsdag
Det blev aldrig riktigt tillfälle igår att skriva något blogginlägg. Några rader ska det bli nu dock.
Var på kundbesök med chefen igår och för första gången skulle jag sätta foten i Kista Science Tower. 29:e våningen närmare bestämt. Vilken utsikt!!! Kändes som man såg till Norrköping därifrån. Kan tänka mig att det är ganska rogivande att blicka ut över större delen av Stockholm när man har någon minut över.
Efter kundbesöket tog vi oss till Pampas Marina och intog lunch. Kändes lugnt och avslappnande att äta lunch vid det skvalpande vattnet. En mycket god pannpiff med hemlagat potatismos stod på menyn och den var mycket välsmakande.
Idag är det inte så pjåkigt väder heller. Till kvällen väntar dessutom prisutdelning i Teknik-SM och eftersom vi på NyTeknik är stiftarna bakom priset så blir det till att mingla litegranna efter jobbet idag. Dock inte alltför länge då det är hockeyträning ikväll.
I nyhetsvärlden händer det mycket som vanligt.
Lustigt att Burma tar emot hjälp av omvärlden när naturkatastrof sker men den dagliga katastrofen i form av förtryck och mord på oskyldiga civila görs det ingenting åt. Lustigt är självfallet inte rätta ordet men visst är det märkligt. Inte för att vi andra inte ska hjälpa till vid en katastrof men tror faktiskt ett befolkningen i Burma hellre tar en naturkatastrof då och då än det dagliga förtryck de lever under.
Nya domar har så fallit i det sk Riccardofallet. Straffen sänktes med två år och de skyldiga, för att de är skyldiga råder inget tvivel om, behöver nu bara sitta ett år på sluten ungdomsanstalt. Ett år av deras liv mot ett evigt förlorat liv för Riccardo. Är det rättvisa?
Man behöver inte vara atomforskare för att inse att något är ruttet i rättssystemet i Sverige. Att de är unga måste sluta ses som en ursäkt för vad man har gjort. Alla som är över 7 år har väl fungerande hjärnor och vet mycket väl vad de gör. Otroligt att vi fortfarande har lagar som ger "rabatter" bara för att man är ung. Det innebär ju att man ska passa på att begå brott innan man fyller 18. Att jag inte tänkte på det när jag var yngre.
Att dessutom lyssna till försvarsadvokaternas "glädje" över domen är smaklöst. Det enda de talar om är sina klienter och deras liv. Föga tänker de på att ett liv släckts och all den tragedi som de efterlevande behöver gå igenom. Visst behöver vi försvarsadvokater, frågan är dock om inte även de borde behöva ta ansvar för den "andra sidan". Varför inte egentligen? Kanske de skulle få något som liknar empati med dem som sitter på andra sidan.
Vad skillnaden är mellan en försvarsadvokat och en gam? En försvarsadvokat äter inte fysiskt av liket, denne lämnar djupare spår än så.
Var på kundbesök med chefen igår och för första gången skulle jag sätta foten i Kista Science Tower. 29:e våningen närmare bestämt. Vilken utsikt!!! Kändes som man såg till Norrköping därifrån. Kan tänka mig att det är ganska rogivande att blicka ut över större delen av Stockholm när man har någon minut över.
Efter kundbesöket tog vi oss till Pampas Marina och intog lunch. Kändes lugnt och avslappnande att äta lunch vid det skvalpande vattnet. En mycket god pannpiff med hemlagat potatismos stod på menyn och den var mycket välsmakande.
Idag är det inte så pjåkigt väder heller. Till kvällen väntar dessutom prisutdelning i Teknik-SM och eftersom vi på NyTeknik är stiftarna bakom priset så blir det till att mingla litegranna efter jobbet idag. Dock inte alltför länge då det är hockeyträning ikväll.
I nyhetsvärlden händer det mycket som vanligt.
Lustigt att Burma tar emot hjälp av omvärlden när naturkatastrof sker men den dagliga katastrofen i form av förtryck och mord på oskyldiga civila görs det ingenting åt. Lustigt är självfallet inte rätta ordet men visst är det märkligt. Inte för att vi andra inte ska hjälpa till vid en katastrof men tror faktiskt ett befolkningen i Burma hellre tar en naturkatastrof då och då än det dagliga förtryck de lever under.
Nya domar har så fallit i det sk Riccardofallet. Straffen sänktes med två år och de skyldiga, för att de är skyldiga råder inget tvivel om, behöver nu bara sitta ett år på sluten ungdomsanstalt. Ett år av deras liv mot ett evigt förlorat liv för Riccardo. Är det rättvisa?
Man behöver inte vara atomforskare för att inse att något är ruttet i rättssystemet i Sverige. Att de är unga måste sluta ses som en ursäkt för vad man har gjort. Alla som är över 7 år har väl fungerande hjärnor och vet mycket väl vad de gör. Otroligt att vi fortfarande har lagar som ger "rabatter" bara för att man är ung. Det innebär ju att man ska passa på att begå brott innan man fyller 18. Att jag inte tänkte på det när jag var yngre.
Att dessutom lyssna till försvarsadvokaternas "glädje" över domen är smaklöst. Det enda de talar om är sina klienter och deras liv. Föga tänker de på att ett liv släckts och all den tragedi som de efterlevande behöver gå igenom. Visst behöver vi försvarsadvokater, frågan är dock om inte även de borde behöva ta ansvar för den "andra sidan". Varför inte egentligen? Kanske de skulle få något som liknar empati med dem som sitter på andra sidan.
Vad skillnaden är mellan en försvarsadvokat och en gam? En försvarsadvokat äter inte fysiskt av liket, denne lämnar djupare spår än så.
måndag 5 maj 2008
Tur förtjänar man?
Ibland får man tacka sin lyckliga stjärna för att vissa saker går ens väg. Hur många stjärnor som kan ha varit inblandade ikväll vågar jag knappt tänka på.
I matchens 90:e minut gör Halmstads i övrigt mest stabila back en futtig passning till en lagkamrat som AIK:s rivjärn Kenny Pavey hinner ifatt. Jag vet inte om han försökte passa eller skjuta men vad det än var så var det meningen att träffa mot den bortre stolpen. Bollen skulle emellertid ta på en Halmstadsspelares knä och ställa sin egen målvakt som inte hade en chans att stoppa bollen som gick in vid den första stolpen.
1-0 till AIK vilket också blev slutresultatet. Sett till matchbilden och antalet chanser inte alls orättvist men ändå, tur var det.
AIK hade försökt med finlir, finurliga passningar och allmänt grislir men inget av det resulterade i mål. Chanser saknades för en gång skull inte men skärpan i avsluten och marginalerna var inte på de svartgulas sida. HBK hade en vass chans de med men av någon oförklarlig anledning lyckades HBK-spelaren nicka över det tomma målet. Tackar.
Som sagt, AIK var bättre och förtjänade tre poäng så de behöver inte be om ursäkt för turmålet. Sju poäng efter ledarna är ok efter nio omgångar, kan avståndet vara detsamma eller mindre när de två nästkommande omgångarna är spelade (sedan väntar EM-uppehållet) så får det anses vara rätt bra med tanke på den mediokra fotboll som mestadels visats upp.
Två skador första 27 minuterna var inte direkt vad som stod på schemat. En Gabriel Özkan från start som inte visat sig i en AIK-tröja på bra länge kändes bra, fram till 22:a minuten då han utgick med ont knä. Fem minuter senare utgick även Markus Jonsson i vad jag befarar kan vara en krossad pungkula eller liknande. Såg ut så på reprisen åtminstone. Aj aj.
Nu kan jag softa ned i godan ro och njuta av de tre bärgade poängen. Oavgjort hade inte varit någon katastrof rent resultatmässigt men hade inneburit en lååång väg upp mot förstaplatsen.
God natt gott folk!
I matchens 90:e minut gör Halmstads i övrigt mest stabila back en futtig passning till en lagkamrat som AIK:s rivjärn Kenny Pavey hinner ifatt. Jag vet inte om han försökte passa eller skjuta men vad det än var så var det meningen att träffa mot den bortre stolpen. Bollen skulle emellertid ta på en Halmstadsspelares knä och ställa sin egen målvakt som inte hade en chans att stoppa bollen som gick in vid den första stolpen.
1-0 till AIK vilket också blev slutresultatet. Sett till matchbilden och antalet chanser inte alls orättvist men ändå, tur var det.
AIK hade försökt med finlir, finurliga passningar och allmänt grislir men inget av det resulterade i mål. Chanser saknades för en gång skull inte men skärpan i avsluten och marginalerna var inte på de svartgulas sida. HBK hade en vass chans de med men av någon oförklarlig anledning lyckades HBK-spelaren nicka över det tomma målet. Tackar.
Som sagt, AIK var bättre och förtjänade tre poäng så de behöver inte be om ursäkt för turmålet. Sju poäng efter ledarna är ok efter nio omgångar, kan avståndet vara detsamma eller mindre när de två nästkommande omgångarna är spelade (sedan väntar EM-uppehållet) så får det anses vara rätt bra med tanke på den mediokra fotboll som mestadels visats upp.
Två skador första 27 minuterna var inte direkt vad som stod på schemat. En Gabriel Özkan från start som inte visat sig i en AIK-tröja på bra länge kändes bra, fram till 22:a minuten då han utgick med ont knä. Fem minuter senare utgick även Markus Jonsson i vad jag befarar kan vara en krossad pungkula eller liknande. Såg ut så på reprisen åtminstone. Aj aj.
Nu kan jag softa ned i godan ro och njuta av de tre bärgade poängen. Oavgjort hade inte varit någon katastrof rent resultatmässigt men hade inneburit en lååång väg upp mot förstaplatsen.
God natt gott folk!
Sanningens ögonblick
Att deklarera har aldrig varit något jag upplevt som varken roligt eller tråkigt. De förtryckta siffrorna stämmer alltid och det är enkelt att trycka på knapparna på tangentbordet och "skriva under" deklarationen. Fast i år var den inte lika rolig som tidigare år.
Har de senaste 6-7 åren alltid fått tillbaka på skatten. Allt mellan 1.500:- till nästan 5.000:-. Därav var jag rätt övertygad om att de nästan 3.000:- som stod på årets deklaration var pengar jag skulle få stoppa i fickan så småningom. ICKE!!!
Jag ska få betala! 3.000:- j..la spänn. Usch vad less jag blir! Kan inte klantskallarna bara dra rätt skatt från början. Miffon. Nåja, det drabbar väl ingen fattig direkt. Men surt. Tre tusen spänn som jag inte direkt räknat att bli av med. Apa!
Det bloggas tydligen dessutom livligt angående Kanal 5 och deras nya "underhållnings"program Sanningens ögonblick. Det känns lite som när Robinson visades första gången. Ramaskri landet igenom. Nu börjar drevet igen...
För egen del så skulle jag inte sätta mig i den där stolen ens för 10 miljoner kronor. Att hänga ut mycket av sitt privata liv under bästa sändningstid känns inte direkt inspirerande. Dessutom vet de flesta idag att tv klipper och redigerar allting så att en person kan skildras som en total skitstövel. Vill man verkligen det? Även om man får pengar för det?
Killen som förekom i de två senaste avsnitten känner jag dessutom. Inte särskilt väl men jag känner honom. Vi spelar fotboll tillsammans och har lärt känna honom via en fd kollega.
Linus, som han heter, har för mig framstått som en ganska sansad människa. Alltid trevlig och pratsam. Så kan man väl inte direkt säga att han skildrats i programmet direkt. Hans stackars (fd?) flickvän som satt med i programmet fick höra svaren på frågor som inte någon partner ska behöva höra.
Detta är en av anledningarna till att jag personligen inte tror på "total ärlighet" i ett förhållande. Vissa saker mår man helt enkelt bättre av att inte veta. Nu fick Linus flickvän veta att han önskade hon hade silikonbröst, att han stulit pengar av henne, gamblat trots att han lovat att sluta osv osv osv osv. Frågorna blev värre och värre ju längre upp i prissummeklassen Linus kom. Vad tjänade det till, rent förhållandemässigt, att hon fick veta allt detta? Hennes "egna lik" kom ju inte direkt fram i programmet heller för den delen.
Har själv inte pratat eller träffat Linus sedan programmen sändes men vad jag förstod det som hade han en taktik att svara Ja på ALLA frågor, oavsett karaktär och på det sättet förenkla färden mot prispengarna. Jag ska inte säga att jag vet om det stämmer eller inte men den Linus jag lärt känna kan knappast vara "skyldig" till allt det han "erkände" under programmen. Men det är som sagt bara vad jag tror.
Är rätt skeptisk till själva programidén samtidigt som jag anser att man får skylla sig själv om man ställer upp på det. Såvida produktionsbolaget inte givit falsk information. Man behöver inte ställa upp i programmet om man inte vill så det är ju inte direkt något tvång att "tvätta" sin smutsiga byk i tv.
Samtidigt funderade jag på hur jag själv skulle framstå. Nu har jag ingen flickvän att chocka med eventuella lik i garderoben med så på den fronten är det ingen fara. Åh vilka skulle jag ha med mig i studion? Mamma? Lillebror? Storasyster? Någon god vän? Jag vet faktiskt inte. De väljer tydligen ut 21 av 60 ställda frågor som mätts med en lögndetektor och frågan är ju hur de väljer ut frågorna? De måste ju ändå ta reda på en hel del om ens privatliv för att ha några "smaskiga" frågor att ställa. Vem i ens närhet har i så fall ställt upp och givit dem hintar om vilka frågor som borde ställas?
Jag är långt ifrån en perfekt människa och skulle säkerligen kunna chockera både en och två personer i vissa sammanhang. Frågan är bara ; Vad tjänar de på att få veta det? Vad tjänar jag på det? Som sagt, vissa saker är till för att endast en person ska känna till dem. Det handlar inte om att ljuga för någon, det handlar mer om att man väljer att inte berätta vissa saker.
Det finns inte en människa på denna planet som inte har något att dölja. Den person som säger att de inte har det är den första jag skulle bli misstänksam emot. Den människan ljuger garanterat, så mycket vågar jag lova.
Ikväll väntar ett förhoppningsvis soligt Råsunda. AIK tar emot Halmstad. En match vi måste vinna. Eller måste och måste. Det vore skönt åtminstone. Gnaget har inte direkt rosat marknaden sedan starten på Allsvenskan.
Adjö för nu.
Har de senaste 6-7 åren alltid fått tillbaka på skatten. Allt mellan 1.500:- till nästan 5.000:-. Därav var jag rätt övertygad om att de nästan 3.000:- som stod på årets deklaration var pengar jag skulle få stoppa i fickan så småningom. ICKE!!!
Jag ska få betala! 3.000:- j..la spänn. Usch vad less jag blir! Kan inte klantskallarna bara dra rätt skatt från början. Miffon. Nåja, det drabbar väl ingen fattig direkt. Men surt. Tre tusen spänn som jag inte direkt räknat att bli av med. Apa!
Det bloggas tydligen dessutom livligt angående Kanal 5 och deras nya "underhållnings"program Sanningens ögonblick. Det känns lite som när Robinson visades första gången. Ramaskri landet igenom. Nu börjar drevet igen...
För egen del så skulle jag inte sätta mig i den där stolen ens för 10 miljoner kronor. Att hänga ut mycket av sitt privata liv under bästa sändningstid känns inte direkt inspirerande. Dessutom vet de flesta idag att tv klipper och redigerar allting så att en person kan skildras som en total skitstövel. Vill man verkligen det? Även om man får pengar för det?
Killen som förekom i de två senaste avsnitten känner jag dessutom. Inte särskilt väl men jag känner honom. Vi spelar fotboll tillsammans och har lärt känna honom via en fd kollega.
Linus, som han heter, har för mig framstått som en ganska sansad människa. Alltid trevlig och pratsam. Så kan man väl inte direkt säga att han skildrats i programmet direkt. Hans stackars (fd?) flickvän som satt med i programmet fick höra svaren på frågor som inte någon partner ska behöva höra.
Detta är en av anledningarna till att jag personligen inte tror på "total ärlighet" i ett förhållande. Vissa saker mår man helt enkelt bättre av att inte veta. Nu fick Linus flickvän veta att han önskade hon hade silikonbröst, att han stulit pengar av henne, gamblat trots att han lovat att sluta osv osv osv osv. Frågorna blev värre och värre ju längre upp i prissummeklassen Linus kom. Vad tjänade det till, rent förhållandemässigt, att hon fick veta allt detta? Hennes "egna lik" kom ju inte direkt fram i programmet heller för den delen.
Har själv inte pratat eller träffat Linus sedan programmen sändes men vad jag förstod det som hade han en taktik att svara Ja på ALLA frågor, oavsett karaktär och på det sättet förenkla färden mot prispengarna. Jag ska inte säga att jag vet om det stämmer eller inte men den Linus jag lärt känna kan knappast vara "skyldig" till allt det han "erkände" under programmen. Men det är som sagt bara vad jag tror.
Är rätt skeptisk till själva programidén samtidigt som jag anser att man får skylla sig själv om man ställer upp på det. Såvida produktionsbolaget inte givit falsk information. Man behöver inte ställa upp i programmet om man inte vill så det är ju inte direkt något tvång att "tvätta" sin smutsiga byk i tv.
Samtidigt funderade jag på hur jag själv skulle framstå. Nu har jag ingen flickvän att chocka med eventuella lik i garderoben med så på den fronten är det ingen fara. Åh vilka skulle jag ha med mig i studion? Mamma? Lillebror? Storasyster? Någon god vän? Jag vet faktiskt inte. De väljer tydligen ut 21 av 60 ställda frågor som mätts med en lögndetektor och frågan är ju hur de väljer ut frågorna? De måste ju ändå ta reda på en hel del om ens privatliv för att ha några "smaskiga" frågor att ställa. Vem i ens närhet har i så fall ställt upp och givit dem hintar om vilka frågor som borde ställas?
Jag är långt ifrån en perfekt människa och skulle säkerligen kunna chockera både en och två personer i vissa sammanhang. Frågan är bara ; Vad tjänar de på att få veta det? Vad tjänar jag på det? Som sagt, vissa saker är till för att endast en person ska känna till dem. Det handlar inte om att ljuga för någon, det handlar mer om att man väljer att inte berätta vissa saker.
Det finns inte en människa på denna planet som inte har något att dölja. Den person som säger att de inte har det är den första jag skulle bli misstänksam emot. Den människan ljuger garanterat, så mycket vågar jag lova.
Ikväll väntar ett förhoppningsvis soligt Råsunda. AIK tar emot Halmstad. En match vi måste vinna. Eller måste och måste. Det vore skönt åtminstone. Gnaget har inte direkt rosat marknaden sedan starten på Allsvenskan.
Adjö för nu.
söndag 4 maj 2008
En helt vanlig kväll hos extrafamiljen
Hemma igen. Lite slitnare. Lite tröttare.
Det verkar inte riktigt finnas någon ände när jag och fd kollegan Danne sätter igång. Vi öppnade en varsin pilsner rätt tidigt medan hans fru Anna smuttade lite lugnare på en cider.
Deras äldsta dotter Julia var vaken när jag kom och hälsade glatt. Wilma låg och sov middag det lilla livet. Det är så otroligt goa de små varelserna, även fast jag förstår att även de kan vara små "djävlar" när de sätter den sidan till. Lyckligtvis slipper jag ju uppleva det då de oftas visar upp sin bästa sida när jag är där.
Deras enorma jycke Wiska, berner-sennen, lufsade runt och gjorde det hon är bäst på. Att vara i vägen. Hon verkar tro att hon är en chihuahua eller något dylikt. Deras fyra katter var som vanligt lite avvaktande i början men när de väl kände igen mig så tiggdes det kli och kel.
Vi grillade fläskfilé och sparris bl a och åt klyftpotatis/bakad potatis till det. Struparna var sällan torra och det blandades hej vilt mellan öl, rött vin, rosévin, bubbel, whisky osv. Kan tro att skallen knappt sitter fast idag.
Framåt kvällningen spelade vi två sällskapsspel som jag tagit med mig. Med blandade resultat för undertecknad. Anna lättade mot sängen runt två-tiden tror jag det var medan jag och Danne lyckades hålla oss vakna dryga timmen längre.
Tog farväl av familjen runt 13-tiden idag då de skulle iväg och själv tuffade jag hemåt mot mina trakter. Kommer inte blå många knop från min sida resten av dagen. Softa och ta det lugnt.
Hade med mig digitalkameran men glömde totalt bort att ta lite bilder och så att ha till bloggen bl a. Jag är nog den glömskaste innehavaren av digitalkamera i norra europa. Måste bättre mig på den punkten.
Ha en skön fortsatt söndag!
Det verkar inte riktigt finnas någon ände när jag och fd kollegan Danne sätter igång. Vi öppnade en varsin pilsner rätt tidigt medan hans fru Anna smuttade lite lugnare på en cider.
Deras äldsta dotter Julia var vaken när jag kom och hälsade glatt. Wilma låg och sov middag det lilla livet. Det är så otroligt goa de små varelserna, även fast jag förstår att även de kan vara små "djävlar" när de sätter den sidan till. Lyckligtvis slipper jag ju uppleva det då de oftas visar upp sin bästa sida när jag är där.
Deras enorma jycke Wiska, berner-sennen, lufsade runt och gjorde det hon är bäst på. Att vara i vägen. Hon verkar tro att hon är en chihuahua eller något dylikt. Deras fyra katter var som vanligt lite avvaktande i början men när de väl kände igen mig så tiggdes det kli och kel.
Vi grillade fläskfilé och sparris bl a och åt klyftpotatis/bakad potatis till det. Struparna var sällan torra och det blandades hej vilt mellan öl, rött vin, rosévin, bubbel, whisky osv. Kan tro att skallen knappt sitter fast idag.
Framåt kvällningen spelade vi två sällskapsspel som jag tagit med mig. Med blandade resultat för undertecknad. Anna lättade mot sängen runt två-tiden tror jag det var medan jag och Danne lyckades hålla oss vakna dryga timmen längre.
Tog farväl av familjen runt 13-tiden idag då de skulle iväg och själv tuffade jag hemåt mot mina trakter. Kommer inte blå många knop från min sida resten av dagen. Softa och ta det lugnt.
Hade med mig digitalkameran men glömde totalt bort att ta lite bilder och så att ha till bloggen bl a. Jag är nog den glömskaste innehavaren av digitalkamera i norra europa. Måste bättre mig på den punkten.
Ha en skön fortsatt söndag!
lördag 3 maj 2008
Familjevisit
Glömde av att skriva något blogginlägg igår men ni har troligtvis överlevt ändå.
Behövde aldrig åka in till jobbet som skönt var men det blev en del arbetande hemifrån då ett flertal kunder hörde av sig. Kändes rätt skönt att kunna sköta saker och ting hemifrån. Vet inte om jag skulle klara av att jobba hemifrån ständigt dock. Blir nog långtråkigt i längden när man inte har några kollegor att tjöta och stoja med skulle jag tro.
Annars hände det inte mycket igår. Tog det mycket lugnt och softade mestadels. Tiden emellan arbetssamtalen spenderades på Grand Theft Auto IV som släpptes i dagarna och lite filmtittande. Somnade in relativt tidigt, runt halv ett.
Idag ska jag iväg till familjen Andersson. Det ska bli kul. Har inte träffat dem på mycket länge nu. Småflickorna har säkerligen växt sedan senast, de är så goa de små liven. God mat och dryck och en himla massa babbel lär det bli.
Sverige påbörjar äventyret i hockey-VM ikväll när de ställs mot Vitryssland. Känns föga intressant då det är första grundspelsomgången vilket mer eller mindre bara handlar om vilken placering Sverige får till nästa gruppspel. *gäsp* Fr o m andra omgången kan det bli mer spännande dock. Vi har inget jättebra lag i årets VM men det behöver inte betyda så mycket. För Sverige är det viktigare att kollektivet fungerar än att vi har en massa fixstjärnor.
Nej, ska börja göra mig i ordning nu. Ha en skön helg så länge!
Behövde aldrig åka in till jobbet som skönt var men det blev en del arbetande hemifrån då ett flertal kunder hörde av sig. Kändes rätt skönt att kunna sköta saker och ting hemifrån. Vet inte om jag skulle klara av att jobba hemifrån ständigt dock. Blir nog långtråkigt i längden när man inte har några kollegor att tjöta och stoja med skulle jag tro.
Annars hände det inte mycket igår. Tog det mycket lugnt och softade mestadels. Tiden emellan arbetssamtalen spenderades på Grand Theft Auto IV som släpptes i dagarna och lite filmtittande. Somnade in relativt tidigt, runt halv ett.
Idag ska jag iväg till familjen Andersson. Det ska bli kul. Har inte träffat dem på mycket länge nu. Småflickorna har säkerligen växt sedan senast, de är så goa de små liven. God mat och dryck och en himla massa babbel lär det bli.
Sverige påbörjar äventyret i hockey-VM ikväll när de ställs mot Vitryssland. Känns föga intressant då det är första grundspelsomgången vilket mer eller mindre bara handlar om vilken placering Sverige får till nästa gruppspel. *gäsp* Fr o m andra omgången kan det bli mer spännande dock. Vi har inget jättebra lag i årets VM men det behöver inte betyda så mycket. För Sverige är det viktigare att kollektivet fungerar än att vi har en massa fixstjärnor.
Nej, ska börja göra mig i ordning nu. Ha en skön helg så länge!
torsdag 1 maj 2008
En skön film- och tapaskväll
Middagsbordet för aftonen Nyligen hemkommen efter att ha kört tillbaka A-K till sina nejder tänkte jag avsluta dagen med ett inlägg.
Det blev en riktigt mysig hemmakväll. Vi inhandlade goda korvar, skinkor, ostar mm och frossade loss på till de filmer vi valt ut i förväg.
Vi började med An American Crime som var ruggigt otäck men mycket mycket bra. Utspelar sig i mitten på 60-talet i en amerikansk småstad. Jag har sett Ellen Page i tre andra filmer och var duktigt imponerad och hon var inte mindre imponerande i denna film. Filmen är tagen från en verklig händelse.
Ska inte avslöja för mycket av handlingen men man blir ordentligt förbannad och den som tror att kvinnor inte kan vara onda kan börja tänka om. Fast sådant ska jag inte komma in på i detta inlägg.
Därefter blev det en kalkonrulle. 10000 BC är en skitfilm i alla bemärkelser. Bara på titeln så förstår ni under vilken tidsperiod den utspelar sig men den är så intetsägande och med ett manus så taskigt att det inte ens går att elda med. Ologisk, taskig dialog och massor av historiska faktafel. Usch!
Vi avslutade med ett starkt svenskt drama. Den man Älskar är en mycket stark film å likt den första filmen vi såg för kvällen så satt man och blev förbannad och bestört. De tre huvudrollsinnehavarna gör alla grymma insatser och får filmen att leva i allra högsta grad.
Jonas Karlsson spelar Sofia Ledarps tidigare pojkvän som misshandlat henne till en enda stor sörja och filmen börjar på ett ungefär när det är dags för Karlsson att återgå till samhället. Rolf Lassgård spelar Ledarps nya kille och det är upplagt för ett drama som nästa överträffar verkligheten.
Problemet är att det är verkligheten den speglar. Klockrent skulle jag vilja säga utan att ha någon närmar kunskap och bekantskap i ämnet kvinnomisshandel. Ledarp och Lassgård är de två starkaste korten i denna film men även Karlsson är bra även om jag tycker han är lite blek som skådis. Eller rättare sagt, tycker han spelar rätt likadant oavsett vilken film han är med i.
Man blir dels skogstokig på honom för hans misshandlande men minst lika skogstokig på Ledarp som inte kan förmå sig att ta avstånd från honom. Ska inte säga mer än så för denna bör ni verkligen se.
Nu slog klockan midnatt precis. Det är signalen för att det räcker för idag. God natt!
1:a maj
Det blev en mycket lugn och avslappnad valborg för undertecknad. Minns inte riktigt när jag kom hem efter matshoppingen men det började närma sig kvällning.
Lagade till en enkel rätt och kollade på någon serie. Somnade in till den i soffan. Vaknade upp runt 21-tiden och insåg att det kunde bli svårt att somna in i "lagom" tid. Det var fel tänkt. Somnade in runt kl 01 och vaknade förvisso redan klockan 07 men lyckades somna om till kvart över åtta åtminstone.
Har softat mestadels under dagen. Gått igenom deklarationen, räkningar och lite annat smått och gott.
Om en stund ska jag åka och hämta upp barndomsvännen Anna-Karin (A-K). Det var flera månader sedan vi sågs senast men hon är för en gång skulle ledig samtidigt vi andra vanliga knegare.
Det är halvbra väder ute. Någorlunda varmt och här och där så skymtas solen och blå himmel. Dock ser jag oroväckande gråa moln bortåt horisonten och de verkar vara på väg hitåt.
Jag och A-K har i alla fall bestämt det blir något gott att äta och någon bra film till kvällen. Frågan är om vi får njuta av det fina vädret eller om de gråa molnen kommer fortare än de ser att göra just nu.
Hur som haver blir det en soft kväll med gött sällskap. Både jag och A-K ska upp och jobba imorgon så det blir inte alltför sent ikväll.
Hoppas på att inte några huvudgator på Söder är avstängda denna dag. Med 1:a maj vet man ju aldrig riktigt. Blir lite svårare att plocka upp A-K ifall det är avstängt överallt. Nåja, det märker jag när jag kommer dit.
Ha en skön 1:a maj allihopa!
Lagade till en enkel rätt och kollade på någon serie. Somnade in till den i soffan. Vaknade upp runt 21-tiden och insåg att det kunde bli svårt att somna in i "lagom" tid. Det var fel tänkt. Somnade in runt kl 01 och vaknade förvisso redan klockan 07 men lyckades somna om till kvart över åtta åtminstone.
Har softat mestadels under dagen. Gått igenom deklarationen, räkningar och lite annat smått och gott.
Om en stund ska jag åka och hämta upp barndomsvännen Anna-Karin (A-K). Det var flera månader sedan vi sågs senast men hon är för en gång skulle ledig samtidigt vi andra vanliga knegare.
Det är halvbra väder ute. Någorlunda varmt och här och där så skymtas solen och blå himmel. Dock ser jag oroväckande gråa moln bortåt horisonten och de verkar vara på väg hitåt.
Jag och A-K har i alla fall bestämt det blir något gott att äta och någon bra film till kvällen. Frågan är om vi får njuta av det fina vädret eller om de gråa molnen kommer fortare än de ser att göra just nu.
Hur som haver blir det en soft kväll med gött sällskap. Både jag och A-K ska upp och jobba imorgon så det blir inte alltför sent ikväll.
Hoppas på att inte några huvudgator på Söder är avstängda denna dag. Med 1:a maj vet man ju aldrig riktigt. Blir lite svårare att plocka upp A-K ifall det är avstängt överallt. Nåja, det märker jag när jag kommer dit.
Ha en skön 1:a maj allihopa!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
