Utopia

I den perfekta av världar råder inga problem. Inget ont slår rot. Ingen behöver vara rädd. Fruktan existerar inte.

Tyvärr existerar inte den perfekta världen. Har aldrig gjort, kommer aldrig göra. Inte ens i Utopia.

Närmare än vi tror men längre bort än vi orkar bry oss om lever folk under knappa förhållanden, fattigdom och total misär.

Flera ton mat förpassas varje dag till soptunnor runtom i vad vi kallar för den utvecklade världen. Flera miljoner människor står samtidigt och trängs bakom en lastbil för att få dagens ranson av ris, mjöl eller annan basföda.

Deras ögon lyser av fruktan av att inte kunna utfodra sina barn. Rädslan att inte kunna ge sin avkomma grundläggande rättigheter som mat på bordet, drägliga hygienska förhållanden, rent vatten, utbildning och en någorlunda bra start i livet.

På en vanlig gata i Stockholm ser jag likadana ögon. Denna fruktan grundas dock på att vara otillräcklig på jobbet, för sin partner, för sina barn. Rädslan för att inte uppnå en acceptabel materialistisk nivå. Skammen att inte ha ett jobb att gå till, inte känna sig nyttig för samhället.

Rädsla och fruktan kan te sig olika men vara lika allvarlig. Vi utgår ifrån den verklighet vi lever i.

Nära havets skvalpande vågor sitter en burmesisk familj och tittar ut över vad som en gång var deras hem, föda och uppehälle. De har under förödmjukande former lyckats tigga till sig några kartonger som nu får agera deras hem.

Nära Strömmen i Stockholms inre kärna slänger ett par sina halvätna luncher i papperskorgen. Mätta och belåtna skrattar de under den värmande solen och delar på en flaska rent och välsmakande vatten som buteljerats efter att ha runnit nedför någon porlande källa i Sveriges natur.

Någonstans i Mittens rike kravlar ett barn ur ett hus raserade massor. Rädd. Förvirrad. Rödgråtna ögon letar efter ett bekant ansikte. Ingenstans inom räckhåll finns tröst. Trösten ligger begravd under flera ton bråte. Räddningsarbeterna hos kommande OS-värden Kina arbetar febrilt att rädda så många de kan men oftare än de får kalla på sjukvårdare får de ropa efter liksäckar.

Någonstans i Svea rike sitter familjen Svensson i sin uppvärmda trygga lägenhet och klagar på det höga ljudet från grannen. I hallen står en stor svart sopsäck fylld med kläder de inte längre använder. De ska kastas i lämpligt grovsopsutrymme. Middagen inte alls blev som de tänkt sig och ligger numera i papperskorgen under diskbänken. Hämtpizzans kartonger ligger utspridda över köksbordet. Undra om det blir kallt eller varmt imorgon. Vad ska man egentligen ha på sig i detta förbaskade klimat.

McHunger, McSvält och McMisär är miljoner människors vardag. Hur är din vardag?

Till skillnad från rädsla och fruktan är inte hunger, svält och misär ett globalt fenomen. Till skillnad från rädsla och fruktan är hunger, svält och misär något vi mer lyckligt lottade kan hjälpa mindre lyckligt lottade människor med.

En perfekt värld existerar inga skillnader. I en perfekt värld finns inga orättvisor. I en perfekt värld är alla lika mycket värda och allas liv värnas lika mycket om. I en perfekt värld är vi alla jämlika under solen.

Inte ens i Utopia. Inte ens i Utopia.