Från människa till apstadiet

Att man aldrig lär sig. Likadant vareviga gång. Fråga mig inte hur dum i huvudet man måste vara för att bli som jag, det går liksom inte så det är ingen idé ni försöker.

En skön, solig och någorlunda varm fredag led mot sitt slut arbetsmässigt. Alla kollegor va på gott humör och att det vankades AW kunde man känna i luften.

Jag hade redan spikat AW. Två stycken dessutom. Dels med en förmedlare/kund/kompis och dels med några vänner. Nu blev det dock start av AW med arbetskamraterna istället på Bishops på Vasagatan. Sex stycken till antalet. Noll va kvar när jag åkte hem.

Jag och Classe och var först på plats. Before AW kallade vi våran start på fredagen.

En efter en droppade folk av under kvällens gång. Hade jag varit den smarta kollegan hade jag åkt hem först. Visat samma typ av självkaraktär som förra veckan. Tre bärs och sen hem till soffan. Men nej då, icke. Inte jag. Jag är ju så j..la smart att jag super ned mig till grottstadiet.

Först hem drog säljcheferna Aki och Micke. Eller Humle och Dumle som de kallas. Därefter dröjde det rätt många timmar och en matbeställning innan Bettis och Jenny lättade hemåt. De ersattes så småningom av Nyffe och Peter som kom från den andra AW:n på söder.

Lindas panna blev lite väl bekant med bordet och Classe tog på sig rollen som kavaljér och såg till att hon hamna i en taxi. Han hamnade för övrigt i samma taxi. Utan sin väska. Den vet vi idag inte vart den är. Ringde Linda på hennes mobil och kollade så att hon verkligen satt kvar i den, det gjorde hon så jag misstänker att hon kom hem väl.

Classe verkar lika bakfull som mig, fast en väska fattigare förstås. Jag lyckades med konsstycket att vingla mer än lovligt på väg tillbaka till bordet där Nyffe, Peter och Petra befann sig så jag fick svänga in till barkanten för kontroll. Konstapel dörrvakt tyckte inte jag hade tillräcklig skärpa i blicken, stuns i steget eller motorik nog för att motivera min framtida närvaro på Bishops. Jag höll med honom. Apstadiets mästare kastade in handduken och släntrade ut genom dörrarna.

Petra och Nyffe försökte via telefon förmå mig att gå av mig fyllan. Fråga mig inte hur långt och vart jag gick men efter ca 10 minuter insåg jag att jag pratade med ingen för mobilbatteriet hade dött. I mitt neanderthalartillstånd verkar inte synapserna där uppe ha greppat att jag typ talat med ingen i gud vet hur länge. Grattis Andreas. Du vann just en dumstrut till clowndräkten.

Vaknade för någon timma sedan med en sådan där baksmälla du bara inte vill vakna med. Det är jättekul att se andra ha den men långt ifrån roligt att drabbas av den själv. Alvedon, kaffe och en lååång dusch är medicinen. Får ju gäster om ca 5 timmar, jippie.

Inte vet jag vad jag ska laga för mat. Inte vet jag vad jag ska köpa. Inte vet jag vad jag heter heller. Typ.

Jag ber att få tacka för mig och min insats från gårdagen. Hade jag varit ett träd hade jag varit en korkek men nu är jag ju inte det. Jag är bara korkad.

Nu ska jag ställa mig under munstycket på duschen och se om jag kan rena mina synder med lite vatten. Ajöken!