Fredag kväll och arbetsveckan är till ända.
Har haft fullt sjå dock sedan kl slog 17:00 så lugnt har inte helgen börjat.
Hade en mysig kväll med älsklingen igår som började med en powerwalk på ca timman genom Hagaparken och därefter god mat och mys för att avslutas med skidvallning och packning av Lenas grejer eftersom hon drog upp mot snöigare trakter idag efter jobbet.
Det innebär att jag denna helg är gräsänkling. Eller gräsynkling som jag känner mig mer som. Sjukt att man kan sakna en människa så mycket.
Fast det är faktiskt andra i mitt liv jag inte träffat på länge som jag också saknat. Bland andra Steffi och Björn och deras lilla tillskott Noah. Nu är det väl främst de två förstnämnda som jag saknat eftersom relationen till Noah än så länge inte är särskilt stark.
Blev lite orolig fram emot eftermiddagen idag då INGEN ville leka mig verkade det som. Antingen bortresta, jobbade eller hade andra planer var svaren jag fick.
Muttrade lagom fast vid 16-tiden så hörde så Steffi av sig och nu är jag inbjuden på några sköna ostar och gott vin. Nice!!!
Drog mig ned till Solna C och ordnade present till lillen, hittade en skjorta till mig själv och en snabb sväng förbi Bolaget.
På hemvägen stannade jag till vid Rapidköp och sprang på Steffis lillebrorsa Micke som skulle ha en lugn kväll.
Nu ska jag ordna lite här hemma innan jag ska iväg på äventyr.
Imorgon förmiddag väntar hockeyskola med Hanna och Jompas son Zack och till kvällen har vi själva match ute i Vaxholm. Vi har inte ens gubbar till två femmor i skrivande stund men det kanske ordnar sig. Kanske...
Ha en härlig helg så länge!
fredag 30 januari 2009
Lycka vs Olycka
För någon vecka sedan, eller två, så promotade jag nya talkshowen Skavlan som numera sänds från Stockholm. Den gemytle norrmannen gjorde ett bra första program men fick desto mer problem i avsnitt nummer två.
Att intervjua Lukas Moodysson är nog inte lätt men Skavlan som normalt sett brukar kunna få även mediaskygga personer att bli lite öppnare hittade aldrig någon dyrk till Moodyssons inre så den intervjuen blev ganska intetsägande tyvärr.
Filip och Fredrik är Moodyssons raka motsats och tog nästan över programmet när de gled in.
Kerstin Dellert var enbart jobbig att skåda och hade det inte varit för att hon är 83 och troligtvis allmänt förvirrad hade jag tippat på droger.
Nya schlagerankaret Petra Mede var stundom rolig men blev lite för mycket emellanåt.
Nej, det intressanta i detta avsnitt av Skavlan var helt klart gästen Micael Dalén.
Ekonomiprofessor som titel men som forskat i förväntningar och lycka.
Han menade på att all forskning tyder på att människan inte kan var lycklig i mer än max tre månader.
Lät lite tossigt först men när han väl förklarade varför och gav exempel så kände jag att det låg något i det han sa.
Lycka hänger delvis ihop med förväntningar och att det oftast är vägen till lycka, när man har förväntningar, är den lyckliga biten medan när vi uppnått lyckan/förväntningen så går vi så småningom tillbaka till stadiet vi var i innan vi började vägen mot lyckan.
Han gav exempel om t ex giftermål och att få barn. Nu tror jag visst att man för evigt är stolt och alltid kommer älska sitt/sina barn men just själva lyckostadiet kan nog stämma att det max når tre månader.
Desto mer fascinerade är det ju att många förhållanden som är på väg att dö ut försöker räddas genom just giftermål eller i värsta fall skaffa barn. De problem man hade innan något av dessa försvinner knappast utan när lyckostadiet fasas ut och vi återgår till "normalläge" igen så återuppstår problemen.
Informerade Lena om att vi ganska exakt runt ADHD (Alla Djävla Hjärtans Dag) har träffats i just tre månader men att jag tänker fanimej trotsa Dalén och vara lycklig även efter 90 dagar.
Däremot jag ganska övertygad om att lyckan är något som man inte kan ta för givet utan måste kämpa för.
Kanske är det även vägen till lyckan som är den lyckligaste tiden och inte lyckan i sig.
Om vi tar lyckans raka motsats så har vi olyckan förstås. Då inte olycka som i bilkrock utan att vara olycklig.
Olycklig kan de flesta vara mellan varven och det är fullt naturligt. Det som dock kommer drabba allt fler människor den närmaste tiden är inget annat än olycka i kollektiv version.
Att var lycklig, eller åtminstone må bra, i en högkonjuktur är inte särskilt svårt men att bibehålla detta stadie under en djup lågkonjuktur är svårare.
I länder runt om i världen (fast jag tänker begränsa mig till Europa) börjar de ekonomiska problem få allt större konsekvenser.
På Island demonstrerade i runda slängar 10000 personer mot den sittande regeringen som valde att avgå till följd.
I Grekland råder "bondeuppror" då det främst är denna yrkesgrupp som lider svårt att finanskrisen. Det har gått så långt att en 15-åring skjutits ihjäl under kravaller.
I Lettland har folket i Riga vänt sig mot polisen och börjat förstöra polisbilar, polishus e t c. Folket är djupt oroade över utvecklingen ekonomiskt.
I Sofia, Bulgarien, är det gatukravaller med demolering och massförstörelse som följd.
I Riga, Lituaen, har över 7000 människor varit delaktiga i upplopp som skakat staden sedan i mitten på januari.
Dessa är bara några exempel på människors oro för den kommande lågkonjunkturen. Eller kommande, den är redan här. Frågan är som sagt bara HUR djup den blir och vilka konsekvenser den får.
Spanien spås av många experter att bli nästa land där folket kommer visa sin desperation på gator och torg. Portugal, Italien m fl är inte långt efter.
I Sverige märker vi självfallet av krisen också. Nya varsel vareviga dag och fler och fler människor vittnar om svårigheten att få ekonomin att gå ihop. Nu är svenskar av hävd inte de som protesterar så som i exemplen ovan men visst kommer även vi svenskar visa vårat missnöje med situationen.
Mitt i allt detta har vi ordet olycklig. Folk kommer bli nervösa över hur de ska kunna betala räkningar, amorteringar, räntor o s v. Det leder i sin tur att vi håller i pengarna hårdare och det gör att pengarna "låses upp" och inte snurrar runt i det ekonomiska hjulet som är så beroende av konsumtion.
Apropå hjul. Det sägs att man inte ska uppfinna hjulet två gånger. Kan jag hålla med om. Men ska man inte åtminstone försöka utveckla hjulet?
Hade människan inte utvecklat hjulet hade det inneburit att vi fortfarande åkt runt på trähjul med träekrar.
Detta vill jag översätta på marknadsekonomin som inte verkar utvecklas över huvudtaget. Planekonomi har vi dömt ut för länge sedan. Likaså andra typer av ekonomi. Nej, det ska vara marknadsekonomi. Bra, då har kör vi på det! Hur utvecklar vi marknadsekonomi? Det verkar "experterna" inte ha en aning om.
Det "bästa" de kommit fram till hittills är att vi får vänja oss vid återkommande lågkonjukturer vart 10-15:e år. Eh, va?! Varför? Hur kan de mena att det inte skulle kunna gå att råda bot på dessa lågkonjunkturer?
Jag är verkligen ingen ekonomisk Einstein men jag vet så mycket att allting i princip går att utveckla så varför inte marknadsekonomin?!
Om vi backar tillbaka till att vara olycklig så är det självfallet antalet människor som drabbas av symtomet ökar när de förlorar sitt jobb, inte kan betala hyran, måste sälja huset, inte kan köpa kläder till barnen o s v.
Vi går förvisso mot ljusare tider rent bokstavligt då vår och sommar står för dörren men i övrigt så kan vi nog inte räkna med särskilt goda tider det närmaste året eller åren. Det gäller att se sanningen i vitögat och ju tidigare man inser fakta kan man även förbereda sig för det som komma skall och slippa bli överraskad för att man stoppat huvudet i sanden för att slippa inse eländet.
Med planering och lite positiv anda kommer man långt i vi slipper kanske en masspsykos med olyckliga människor.
Uj, det blev ett långt inlägg detta. Ämnet känns ju dock intressant och inte minst jag kommer följa utvecklingen nära.
Ha en skön kväll tillsvidare!
Att intervjua Lukas Moodysson är nog inte lätt men Skavlan som normalt sett brukar kunna få även mediaskygga personer att bli lite öppnare hittade aldrig någon dyrk till Moodyssons inre så den intervjuen blev ganska intetsägande tyvärr.
Filip och Fredrik är Moodyssons raka motsats och tog nästan över programmet när de gled in.
Kerstin Dellert var enbart jobbig att skåda och hade det inte varit för att hon är 83 och troligtvis allmänt förvirrad hade jag tippat på droger.
Nya schlagerankaret Petra Mede var stundom rolig men blev lite för mycket emellanåt.
Nej, det intressanta i detta avsnitt av Skavlan var helt klart gästen Micael Dalén.
Ekonomiprofessor som titel men som forskat i förväntningar och lycka.
Han menade på att all forskning tyder på att människan inte kan var lycklig i mer än max tre månader.
Lät lite tossigt först men när han väl förklarade varför och gav exempel så kände jag att det låg något i det han sa.
Lycka hänger delvis ihop med förväntningar och att det oftast är vägen till lycka, när man har förväntningar, är den lyckliga biten medan när vi uppnått lyckan/förväntningen så går vi så småningom tillbaka till stadiet vi var i innan vi började vägen mot lyckan.
Han gav exempel om t ex giftermål och att få barn. Nu tror jag visst att man för evigt är stolt och alltid kommer älska sitt/sina barn men just själva lyckostadiet kan nog stämma att det max når tre månader.
Desto mer fascinerade är det ju att många förhållanden som är på väg att dö ut försöker räddas genom just giftermål eller i värsta fall skaffa barn. De problem man hade innan något av dessa försvinner knappast utan när lyckostadiet fasas ut och vi återgår till "normalläge" igen så återuppstår problemen.
Informerade Lena om att vi ganska exakt runt ADHD (Alla Djävla Hjärtans Dag) har träffats i just tre månader men att jag tänker fanimej trotsa Dalén och vara lycklig även efter 90 dagar.
Däremot jag ganska övertygad om att lyckan är något som man inte kan ta för givet utan måste kämpa för.
Kanske är det även vägen till lyckan som är den lyckligaste tiden och inte lyckan i sig.
Om vi tar lyckans raka motsats så har vi olyckan förstås. Då inte olycka som i bilkrock utan att vara olycklig.
Olycklig kan de flesta vara mellan varven och det är fullt naturligt. Det som dock kommer drabba allt fler människor den närmaste tiden är inget annat än olycka i kollektiv version.
Att var lycklig, eller åtminstone må bra, i en högkonjuktur är inte särskilt svårt men att bibehålla detta stadie under en djup lågkonjuktur är svårare.
I länder runt om i världen (fast jag tänker begränsa mig till Europa) börjar de ekonomiska problem få allt större konsekvenser.
På Island demonstrerade i runda slängar 10000 personer mot den sittande regeringen som valde att avgå till följd.
I Grekland råder "bondeuppror" då det främst är denna yrkesgrupp som lider svårt att finanskrisen. Det har gått så långt att en 15-åring skjutits ihjäl under kravaller.
I Lettland har folket i Riga vänt sig mot polisen och börjat förstöra polisbilar, polishus e t c. Folket är djupt oroade över utvecklingen ekonomiskt.
I Sofia, Bulgarien, är det gatukravaller med demolering och massförstörelse som följd.
I Riga, Lituaen, har över 7000 människor varit delaktiga i upplopp som skakat staden sedan i mitten på januari.
Dessa är bara några exempel på människors oro för den kommande lågkonjunkturen. Eller kommande, den är redan här. Frågan är som sagt bara HUR djup den blir och vilka konsekvenser den får.
Spanien spås av många experter att bli nästa land där folket kommer visa sin desperation på gator och torg. Portugal, Italien m fl är inte långt efter.
I Sverige märker vi självfallet av krisen också. Nya varsel vareviga dag och fler och fler människor vittnar om svårigheten att få ekonomin att gå ihop. Nu är svenskar av hävd inte de som protesterar så som i exemplen ovan men visst kommer även vi svenskar visa vårat missnöje med situationen.
Mitt i allt detta har vi ordet olycklig. Folk kommer bli nervösa över hur de ska kunna betala räkningar, amorteringar, räntor o s v. Det leder i sin tur att vi håller i pengarna hårdare och det gör att pengarna "låses upp" och inte snurrar runt i det ekonomiska hjulet som är så beroende av konsumtion.
Apropå hjul. Det sägs att man inte ska uppfinna hjulet två gånger. Kan jag hålla med om. Men ska man inte åtminstone försöka utveckla hjulet?
Hade människan inte utvecklat hjulet hade det inneburit att vi fortfarande åkt runt på trähjul med träekrar.
Detta vill jag översätta på marknadsekonomin som inte verkar utvecklas över huvudtaget. Planekonomi har vi dömt ut för länge sedan. Likaså andra typer av ekonomi. Nej, det ska vara marknadsekonomi. Bra, då har kör vi på det! Hur utvecklar vi marknadsekonomi? Det verkar "experterna" inte ha en aning om.
Det "bästa" de kommit fram till hittills är att vi får vänja oss vid återkommande lågkonjukturer vart 10-15:e år. Eh, va?! Varför? Hur kan de mena att det inte skulle kunna gå att råda bot på dessa lågkonjunkturer?
Jag är verkligen ingen ekonomisk Einstein men jag vet så mycket att allting i princip går att utveckla så varför inte marknadsekonomin?!
Om vi backar tillbaka till att vara olycklig så är det självfallet antalet människor som drabbas av symtomet ökar när de förlorar sitt jobb, inte kan betala hyran, måste sälja huset, inte kan köpa kläder till barnen o s v.
Vi går förvisso mot ljusare tider rent bokstavligt då vår och sommar står för dörren men i övrigt så kan vi nog inte räkna med särskilt goda tider det närmaste året eller åren. Det gäller att se sanningen i vitögat och ju tidigare man inser fakta kan man även förbereda sig för det som komma skall och slippa bli överraskad för att man stoppat huvudet i sanden för att slippa inse eländet.
Med planering och lite positiv anda kommer man långt i vi slipper kanske en masspsykos med olyckliga människor.
Uj, det blev ett långt inlägg detta. Ämnet känns ju dock intressant och inte minst jag kommer följa utvecklingen nära.
Ha en skön kväll tillsvidare!
tisdag 27 januari 2009
Resumé av de senaste dagarna
Firmafesten tog inte så hårt som jag befarat utan jag kände mig rätt fräsch redan på fredagen, sliten ja men inte särskilt bakis, och på lördagen var jag helt återställd.
Fredagskvällen innebar inköp av thaimat för mig och Lena som tog en lugn kväll i mysandets tecken.
Lördagen var planerad in i minsta detalj. Eftersom Lena skulle på 60-års kalas med sin släkt och jag på 51-års kalas (systers man) och vi både skulle åt samma håll så släppte jag henne + hennes kusin och pojkvän i S-tälje och for vidare mot Dalsjö.
Vädret var redan instabilt men övergick till regelrätt hagel. Saktade ned och tog det rätt lugnt då vägen blivit halkig dessutom.
Mat är det aldrig dåligt ställt med när man äter hos syster och denna gång var inget undantag. Dansk fläskstek (med svål!) stod på menyn och det är så löjligt gott. Helt otroligt proppmätt var jag dock tvungen att avvika vid halv fem då vi hade match klockan sju.
Kände mig helt slut när jag anlände till arenan men matchen gick rätt bra. Visserligen blev det förlust men mot serieledande Järfälla så är det helt ok. Vi gjorde en riktigt bra match och fick även eloger av motståndarna.
Såg fram emot en lugn och skön afton efter det men då Lena var ute med en väninna och jag snabbt fick långtråkigt hemma så mötte jag upp dem på Bara Vi på Söder.
Där satt vi i några timmar innan vi åkte hem till väninnan vars pojkvän tog emot oss och bjöd på god whisky.
Väl hemma vid halv fyra typ så somnade vi helt utmattade.
Söndagen sov vi ut ordentligt och sedan väntade AIK - Bofors för min del där Gnaget tvålade till värmlänningarna med 4-0 utan större problem.
Drog hem och hade tvättstugan och tänkte att helgen var slut. Dock hörde kärleken av sig och jag hämtade upp henne och vi mys oss till sömns fram emot midnatt.
Måndagen var sådär lagom upphetsande med typiskt Londonväder ute men likväl så var det hockeyträning utomhus efter jobbet. Var ganska så trött när jag väl kom hem strax efter halv tolv.
Arbetsdagen denna tisdag löpte på rätt väl och nu på kvällen så blev det umgänge med vänner.
Skulle från början bara träffa fd kollegan och vännen Henke som jag inte träffat på vääääldigt länge. Nu hade han dock dubbelbokat sig men tur i oturen med sin barndomsvän Conny som tillika är gift med min barndomsvän Linda så det slutade med att jag och Henke intog deras hus för fem timmar sedan.
Fyllda med god mat och underhållning i form av ungarna Tess och Thim språkade vi på i flera timmar och det var kul att bli uppdaterad på det senaste i deras liv.
Är ganska trött nu så det tänkta inlägget om epitetet lycka återkommer jag till en annan dag.
Sov väl!
Fredagskvällen innebar inköp av thaimat för mig och Lena som tog en lugn kväll i mysandets tecken.
Lördagen var planerad in i minsta detalj. Eftersom Lena skulle på 60-års kalas med sin släkt och jag på 51-års kalas (systers man) och vi både skulle åt samma håll så släppte jag henne + hennes kusin och pojkvän i S-tälje och for vidare mot Dalsjö.
Vädret var redan instabilt men övergick till regelrätt hagel. Saktade ned och tog det rätt lugnt då vägen blivit halkig dessutom.
Mat är det aldrig dåligt ställt med när man äter hos syster och denna gång var inget undantag. Dansk fläskstek (med svål!) stod på menyn och det är så löjligt gott. Helt otroligt proppmätt var jag dock tvungen att avvika vid halv fem då vi hade match klockan sju.
Kände mig helt slut när jag anlände till arenan men matchen gick rätt bra. Visserligen blev det förlust men mot serieledande Järfälla så är det helt ok. Vi gjorde en riktigt bra match och fick även eloger av motståndarna.
Såg fram emot en lugn och skön afton efter det men då Lena var ute med en väninna och jag snabbt fick långtråkigt hemma så mötte jag upp dem på Bara Vi på Söder.
Där satt vi i några timmar innan vi åkte hem till väninnan vars pojkvän tog emot oss och bjöd på god whisky.
Väl hemma vid halv fyra typ så somnade vi helt utmattade.
Söndagen sov vi ut ordentligt och sedan väntade AIK - Bofors för min del där Gnaget tvålade till värmlänningarna med 4-0 utan större problem.
Drog hem och hade tvättstugan och tänkte att helgen var slut. Dock hörde kärleken av sig och jag hämtade upp henne och vi mys oss till sömns fram emot midnatt.
Måndagen var sådär lagom upphetsande med typiskt Londonväder ute men likväl så var det hockeyträning utomhus efter jobbet. Var ganska så trött när jag väl kom hem strax efter halv tolv.
Arbetsdagen denna tisdag löpte på rätt väl och nu på kvällen så blev det umgänge med vänner.
Skulle från början bara träffa fd kollegan och vännen Henke som jag inte träffat på vääääldigt länge. Nu hade han dock dubbelbokat sig men tur i oturen med sin barndomsvän Conny som tillika är gift med min barndomsvän Linda så det slutade med att jag och Henke intog deras hus för fem timmar sedan.
Fyllda med god mat och underhållning i form av ungarna Tess och Thim språkade vi på i flera timmar och det var kul att bli uppdaterad på det senaste i deras liv.
Är ganska trött nu så det tänkta inlägget om epitetet lycka återkommer jag till en annan dag.
Sov väl!
fredag 23 januari 2009
Bröderna Dalton anno 2009
Joe, Jack, Averell och William Dalton. (Classe, Danne, Aki och jag.) Idag är jag inte Sveriges piggaste man. Firmafesten igår har satt sina spår och jag känner mig allmänt sliten.
Dock inte illamående som en del andra kollegor och en lunch på Pizza Hut har gjort livet lite drägligare.
Helgen blir luuuuugn för min del. Har dessutom match imorgon. Ikväll var planen först att ta det lugnt själv men Lenas planer för kvällen har ändrats så nu får jag sällskap av henne. Härligt!
Jag och tre andra från jobbet gick iväg lite tidigare igår och drog oss ned till SATS lilla anläggning som förut tillhörde Royal Viking. Vi bastade och badade bubbelpool bl a. Vi hade smugglat med oss lite förtäring som inte är tillåten normalt sett men såg till att intaga den i bastun så vi inte fick uppmärksamhet i onödan.
Uppmärksamhet fick vi till slut dock och det började när vi bytte om. Som Bröderna Dalton med fotboja i plast promenerade vi tillbaka mot jobbet medan vi påhejades av folk på gatan. Spontana "Bröderna Dalton!!" möttes vi av några gånger och det kändes förstås bra att folk fattade vilka vi va.
Själva festen är ett kapitel i sig. Det blev ett riktigt westernslag kan man säga. Tequila i massor intogs och även några Jack Daniels. Självfallet en hel del bira men även vitt vin och skumpa blötte strupen under kvällen.
Buffén var väl tilltagen och med en massa god mat.
En mekanisk tjur pockade på uppmärksamhet i början av kvällen och självfallet testade även jag. Det gick sisådär. Ont i rumpan fick man också.
Bandet som lirade bestod av ett x antal medlemmar bl a en kille från jobbet. De gjorde ett gryyymt bra jobb och det dansades och sjöngs med hela kvällen lång.
Tyvärr vann vi inte priset för Bästa Kostym. Det vann några andra "Bröderna Dalton" men deras dräkter var svartvita och inga extra tillbehör så de kändes som Björnligan. Men. De hade faktiskt en Lucky Luke doppad i tjära och det var väl det som avgjorde till deras fördel.
Utlovade ju eventuella foton men jag tog bara ett enda om jag minns rätt. Eller ett med kameran och ett med mobilen. (Se bilden)
Ska erkänna att jag inte riktigt minns när jag kom hem. Var ganska på lyset sista timman vilket jag även märkte på de sms jag skickat till Lena. *hua* Känns så orutinerat att skicka fylle-sms. Har bett om ursäkt för det idag för jag tycker det är ganska lågt faktiskt.
Det är inte världens drag på jobbet idag direkt men många skratt när vi tillsammans gått igenom gårdagen.
Ajöken!
torsdag 22 januari 2009
Westernfest på jobbet i antågande
Inte många arbetsminuter kvar på denna dag.
Ikväll är det nämligen firmafest. Temat är Western och det är ju relativt enkelt i jämförelse med mycket annat. Jag och tre andra har våra grejer färdiga och hoppas kunna underhålla folket en smula. Vi lär inte vinna pris för mest innovativa dräkt/er men tycker vi varit tillräckligt fyndiga.
Är lite orolig för maten dock. Om det nu är "äkta westernkrubb" så lär det ju betyda bruna bönor med fläsk och dylikt. Hua. Fast jag tror festkommittén ordnat med tacobuffé eller dylikt. Det är ju ändå rätt nära western.
Hoppas på många goda skratt och roliga tilltag ikväll. Över 150 pers blir vi så långtråkigt kan det knappast bli i alla fall. Åh när livebandet sätter igång, oj oj oj. Då kommer våran liga dominera fett.
Bild/er från festen kommer nog till helgen. Ha en skön kväll så länge!
Ikväll är det nämligen firmafest. Temat är Western och det är ju relativt enkelt i jämförelse med mycket annat. Jag och tre andra har våra grejer färdiga och hoppas kunna underhålla folket en smula. Vi lär inte vinna pris för mest innovativa dräkt/er men tycker vi varit tillräckligt fyndiga.
Är lite orolig för maten dock. Om det nu är "äkta westernkrubb" så lär det ju betyda bruna bönor med fläsk och dylikt. Hua. Fast jag tror festkommittén ordnat med tacobuffé eller dylikt. Det är ju ändå rätt nära western.
Hoppas på många goda skratt och roliga tilltag ikväll. Över 150 pers blir vi så långtråkigt kan det knappast bli i alla fall. Åh när livebandet sätter igång, oj oj oj. Då kommer våran liga dominera fett.
Bild/er från festen kommer nog till helgen. Ha en skön kväll så länge!
onsdag 21 januari 2009
Världen är förväntansfull
Barack Obama svor igår eden och installerades som USA´s 44:e president genom tiderna.
Många var människorna som var där "live" och än fler såg det på tv. (Enligt rapport var rekordet för en installation av president när Lyndon B Johnson "drog" 1,2 miljoner 1963 men det slogs nog igår.)
Förhoppningarna är massiva och inte bara det amerikanska folket utan människor jorden runt väntar spänt och förhoppningsfullt på att Obama skall ställa hela världen till rätta på mindre än ett halvår.
Detta är förstås en utopi och ganska enfaldigt. Förvisso må den som är president i USA vara den mäktigaste av alla statschefer men det är inte trolleri och Hollywoodfilm det här.
Obama drar troligtvis bort amerikanska trupper ur Irak ganska så snart och medlar troligtvis i konflikten i Gaza. Mycket möjligt gör han det och får cred för det men nu är ju inte Obama ensam om att leda USA. Först och främst har en stab på x antal personer som är experter på diverse områden och har särintressen gentemot presidentens politik och önskemål för att inte prata om maktspelet under Obama där alla ska positionera sig som den starka personen i regeringen.
Dessutom är Senaten i USA otrolig mäktig och har inflytande på precis allt. Senaten i sin tur sitter i knäet på en hel del lobbyister med feta plånböcker. Lobbyisterna företräder företag och privatpersoner som vill verka i det dolda men som har mycket att säga till om maktmässigt.
Nej, jag avundas inte Obama och jag tror heller inte vi kan förvänta oss några underverk.
Som person verkar Barack vara trevlig, stabil, intelligent och ödmjuk men samtidigt så har han ett land att leda och en värld som väntar på att USA ska minska sitt maktintresse i olika länder.
Det är framför allt här som dolda krafter kommer verka och troligtvis även kommer styra en del av USA´s utrikespolitik.
Likt Göran Persson fick ta mycket skit här i Sverige så har George W Bush fått utstå mycket skit både hemma och internationellt. Fast en miljon gånger värre än Persson förstås.
Jag finner inte G W Bush vara en särskilt smart och ödmjuk persson men samtidigt så har han nog bara gjort exakt det som nästan varenda amerikansk president skulle ha gjort.
Jag tror att han medvetet dragit på sig en stor del av pöbeln som jagat honom under hans ämbetstid för att låta andra i sin regering att kunna göra sitt jobb. Han har medvetet låtit mediadrevet och världens hat vändas emot honom medan alla de medarbetare, experter, rådgivare, regeringsmedlemmar, Senaten o s v har kunnat ta impopulära beslut utan att behöva riskera invånarnas (eller andra länders invånare) vrede.
En president kan inte styra ett land själv och så har varken G W Bush gjort och det kommer heller inte Obama göra. Oavsett han gör det bra eller dåligt så är Obamas framtida popularitet eller impopularitet helt avhängt på hur bra hans rådgivare och medarbetare är.
En ny terrorattack på amerikansk mark kommer leda till ett nytt Irakscenario, var så säkra. Oavsett vem som sitter vid makten i USA så kommer man slå tillbaka och det hårt. Amerikanska medborgare avskyr svaghet och visar en president (vad invånarna tycker alltså) svaghet så sitter han löst inom kort.
Nåja, vi lämnar politiken.
Är rätt slut i kroppen idag efter ett tungt pass på gymmet igår. Jag och Lena tränade tillsammans fast ändå var för sig. Kändes nice att pumpa lite tyngder igen då det var någon vecka sedan senast.
Därefter blev det en skön myskväll där vi kikade på Body of Lies med bl a Leonardo di Caprio och Russel Crowe. En klart sjyst rulle och jag måste säga att jag imponeras av di Caprio som gått från en medelmåttig skådespelare till en karaktärsskådis. Hans insats i Blood Diamond är också grymt bra.
Arbetsdagen har löpt på rätt snabbt och imorgon lär det gå än fortare då det nalkas företagsfecke med westerntema. Kan blir riktigt skoj.
Nu ska jag dock laga käk och sedan väntar hockeyträning. Ha en skön kväll!
Många var människorna som var där "live" och än fler såg det på tv. (Enligt rapport var rekordet för en installation av president när Lyndon B Johnson "drog" 1,2 miljoner 1963 men det slogs nog igår.)
Förhoppningarna är massiva och inte bara det amerikanska folket utan människor jorden runt väntar spänt och förhoppningsfullt på att Obama skall ställa hela världen till rätta på mindre än ett halvår.
Detta är förstås en utopi och ganska enfaldigt. Förvisso må den som är president i USA vara den mäktigaste av alla statschefer men det är inte trolleri och Hollywoodfilm det här.
Obama drar troligtvis bort amerikanska trupper ur Irak ganska så snart och medlar troligtvis i konflikten i Gaza. Mycket möjligt gör han det och får cred för det men nu är ju inte Obama ensam om att leda USA. Först och främst har en stab på x antal personer som är experter på diverse områden och har särintressen gentemot presidentens politik och önskemål för att inte prata om maktspelet under Obama där alla ska positionera sig som den starka personen i regeringen.
Dessutom är Senaten i USA otrolig mäktig och har inflytande på precis allt. Senaten i sin tur sitter i knäet på en hel del lobbyister med feta plånböcker. Lobbyisterna företräder företag och privatpersoner som vill verka i det dolda men som har mycket att säga till om maktmässigt.
Nej, jag avundas inte Obama och jag tror heller inte vi kan förvänta oss några underverk.
Som person verkar Barack vara trevlig, stabil, intelligent och ödmjuk men samtidigt så har han ett land att leda och en värld som väntar på att USA ska minska sitt maktintresse i olika länder.
Det är framför allt här som dolda krafter kommer verka och troligtvis även kommer styra en del av USA´s utrikespolitik.
Likt Göran Persson fick ta mycket skit här i Sverige så har George W Bush fått utstå mycket skit både hemma och internationellt. Fast en miljon gånger värre än Persson förstås.
Jag finner inte G W Bush vara en särskilt smart och ödmjuk persson men samtidigt så har han nog bara gjort exakt det som nästan varenda amerikansk president skulle ha gjort.
Jag tror att han medvetet dragit på sig en stor del av pöbeln som jagat honom under hans ämbetstid för att låta andra i sin regering att kunna göra sitt jobb. Han har medvetet låtit mediadrevet och världens hat vändas emot honom medan alla de medarbetare, experter, rådgivare, regeringsmedlemmar, Senaten o s v har kunnat ta impopulära beslut utan att behöva riskera invånarnas (eller andra länders invånare) vrede.
En president kan inte styra ett land själv och så har varken G W Bush gjort och det kommer heller inte Obama göra. Oavsett han gör det bra eller dåligt så är Obamas framtida popularitet eller impopularitet helt avhängt på hur bra hans rådgivare och medarbetare är.
En ny terrorattack på amerikansk mark kommer leda till ett nytt Irakscenario, var så säkra. Oavsett vem som sitter vid makten i USA så kommer man slå tillbaka och det hårt. Amerikanska medborgare avskyr svaghet och visar en president (vad invånarna tycker alltså) svaghet så sitter han löst inom kort.
Nåja, vi lämnar politiken.
Är rätt slut i kroppen idag efter ett tungt pass på gymmet igår. Jag och Lena tränade tillsammans fast ändå var för sig. Kändes nice att pumpa lite tyngder igen då det var någon vecka sedan senast.
Därefter blev det en skön myskväll där vi kikade på Body of Lies med bl a Leonardo di Caprio och Russel Crowe. En klart sjyst rulle och jag måste säga att jag imponeras av di Caprio som gått från en medelmåttig skådespelare till en karaktärsskådis. Hans insats i Blood Diamond är också grymt bra.
Arbetsdagen har löpt på rätt snabbt och imorgon lär det gå än fortare då det nalkas företagsfecke med westerntema. Kan blir riktigt skoj.
Nu ska jag dock laga käk och sedan väntar hockeyträning. Ha en skön kväll!
måndag 19 januari 2009
Skavlan rules!
Jag har inte varit särskilt framträdande på sistone gällande aktuella händelser i världen och delvis p g a tidsbrist men också svårighet att förkunna vidare vad jag tycker och tänker.
Det jag främst tänker på är kriget i Gaza. Ett krig som "borde" föras mellan Hamas och Israel men som blivit så mycket större än så.
Jag ska inte komma med någon speciell åsikt denna gång för jag vet inte riktigt vad man ska säga.
Civila offer har skördats på båda sidor, där invånarna i Gaza dock drabbats hårdast. Jag såg debatten på Debatt och blev ganska bestört av allt hat som vibrerade i luften mellan de båda grupperna.
När dessutom någon slags vänsterradikalist utan några som helst anknytningar till kriget sitter och kastar eld på en redan väl brinnande brasa så blir man lätt lite "mörkrädd". Hur ska fred kunna uppnås när inte ens folk som är utomstånde konflikten har sådana hatiska åsikter och tankar?
Dilemmat i sig är ju Jerusalem. Denna heliga stad för de flesta stora religionerna har medfört mer död och elände än något annat i världshistorien. Ordet tragiskt räcker inte till för att beskriva all misär och alla krig som sker i religionens namn och att få tillgång det heligaste av allt heligt.
Jag tar varken parti eller ställning för någon av sidorna i den nuvarande konflikten dock. Mestadels för att jag inte är tillräcklig insatt men även för att det inte finns några vinnare och för att båda sidor är lika goda kålsupare i denna tragedi.
Det andra ämnet jag funderat över, som även det togs upp på Debatt senast, är Liza Marklunds bok "Gömda".
Inte heller i detta ämne tänker jag inte välja någon sida.
Att Liza och bokförlaget farit med osanning och även vetat om att de marknadsfört boken som en sanning råder det inget tvivel om.
Vad som däremot är sant eller osant råder det tvivel om. Känns som en soppa hela skiten.
En kvinna vid namn Monica Antonsson upptäckte vid interjuer med huvudpersonen i boken "Gömda", Mia, att vissa saker inte gick ihop. Därav började hon en grundlig utredning av de "sanningar" som Liza skrivit och fel efter fel uppenbarade sig.
Källhänvisningar påstår sig Monica ha massvis av men det är ingen som följt upp detta än. (Det görs nog i skrivande stund av ett x antal journalister.) Innan källorna är bekräftade tänker jag vara försiktig med att säga att hela boken är "fejk" men visst är det något som stinker här.
Att dessutom flertalet media valt att inte ta upp detta (förrän på senare tid), många av dem vänner till Liza Marklund, gör affären än smutsigare. Medias arbete är inte att hålla vänner om ryggen utan att delge allmänheten sanningen.
Vad som än stämmer eller inte stämmer i denna dynghög av anklagelser och motanklagelser vette katten men jag ska avsluta ämnet med en strålande slutsats från en bloggare/skribent ;
Skriver du en bok om Pearl Harbour så kan du ändra åldern och nationaliteten på de som dog vid attacken men du kan aldrig få det till att det inte var japanerna som anföll.
Tycker det sammanfattar det hela ganska bra.
Slutligen måste jag plussa för mannen i rubriken. Fredrik Skavlan.
Vilken talkshow-värd han är!
Vi i Sverige har alltså varit tvungna att importera en norrman för att kunna bedriva en talkshow värd namnet.
Hans norska show har visats i SVT sedan några år tillbaka och jag har alltid fascinerats över hur bra Skavlan varit på att få gästerna att öppna upp sig och få dem att känna det som om de satt hemma hos Skavlan på middag eller dylikt.
Det finns även en norsk äldre kvinna, minns inte namnet nu, som har en talkshow som numera går i SVT som även den är överlägsen svenska versioner.
Parkinson, britten, är ju mästarnas mästare på denna typ av program men måste säga att norrmännen är grymma de med.
Skavlans första show i SVT gick i fredags och jag fick chansen att se på det igår kväll. Inte blev jag besviken heller.
Han lyckades få gästerna och paret Göran Persson och Anitra Steen att sitta och småhuggas kärleksfullt med varandra inför hela svenska folket.
(Eller 1 miljon tittare som det nu var tydligen.)
Inte för att Persson är någon favoritperson direkt men nog var han betydligt mildare och trevligare än när han var Statsminister.
Norska prinsessan Märtha-Louise make, Ari Behn, var också gäst och ett intressant samtal att följa. Dessutom Kristina Lugn och Timbuktu. (Ja ok då, även Dr Åsa och en forskare i åldrande.)
Det kändes som om man satt på första parkett i Skavlans vardagsrum och fick följa kändisars privatliv och åsikter i allehanda frågor.
Svenska talkshower genom åren har alltid varit för flamsiga för min smak. Jag gillar Kristian Luuk och även hans program på TV4 men visst var det lite väl flamsigt ibland. Det tycker jag.
Nej, får ni tid och möjlighet så bänka er på fredag kl 21:00 och kika på SVT 1. Då får ni se en talkshow värd namnet och för en gång skull får ni även lära känna personen som person och inte bara som kändis.
Förresten, glöm inte På Spåret kl 20:00 samma kväll. Jag älskar (!) att tävla mot lagen i burarna även om det oftast innebär förlust i slutändan.
Nu har jag inte tid mer är längre. Hockeyträning väntar om någon timma Adjö!
Det jag främst tänker på är kriget i Gaza. Ett krig som "borde" föras mellan Hamas och Israel men som blivit så mycket större än så.
Jag ska inte komma med någon speciell åsikt denna gång för jag vet inte riktigt vad man ska säga.
Civila offer har skördats på båda sidor, där invånarna i Gaza dock drabbats hårdast. Jag såg debatten på Debatt och blev ganska bestört av allt hat som vibrerade i luften mellan de båda grupperna.
När dessutom någon slags vänsterradikalist utan några som helst anknytningar till kriget sitter och kastar eld på en redan väl brinnande brasa så blir man lätt lite "mörkrädd". Hur ska fred kunna uppnås när inte ens folk som är utomstånde konflikten har sådana hatiska åsikter och tankar?
Dilemmat i sig är ju Jerusalem. Denna heliga stad för de flesta stora religionerna har medfört mer död och elände än något annat i världshistorien. Ordet tragiskt räcker inte till för att beskriva all misär och alla krig som sker i religionens namn och att få tillgång det heligaste av allt heligt.
Jag tar varken parti eller ställning för någon av sidorna i den nuvarande konflikten dock. Mestadels för att jag inte är tillräcklig insatt men även för att det inte finns några vinnare och för att båda sidor är lika goda kålsupare i denna tragedi.
Det andra ämnet jag funderat över, som även det togs upp på Debatt senast, är Liza Marklunds bok "Gömda".
Inte heller i detta ämne tänker jag inte välja någon sida.
Att Liza och bokförlaget farit med osanning och även vetat om att de marknadsfört boken som en sanning råder det inget tvivel om.
Vad som däremot är sant eller osant råder det tvivel om. Känns som en soppa hela skiten.
En kvinna vid namn Monica Antonsson upptäckte vid interjuer med huvudpersonen i boken "Gömda", Mia, att vissa saker inte gick ihop. Därav började hon en grundlig utredning av de "sanningar" som Liza skrivit och fel efter fel uppenbarade sig.
Källhänvisningar påstår sig Monica ha massvis av men det är ingen som följt upp detta än. (Det görs nog i skrivande stund av ett x antal journalister.) Innan källorna är bekräftade tänker jag vara försiktig med att säga att hela boken är "fejk" men visst är det något som stinker här.
Att dessutom flertalet media valt att inte ta upp detta (förrän på senare tid), många av dem vänner till Liza Marklund, gör affären än smutsigare. Medias arbete är inte att hålla vänner om ryggen utan att delge allmänheten sanningen.
Vad som än stämmer eller inte stämmer i denna dynghög av anklagelser och motanklagelser vette katten men jag ska avsluta ämnet med en strålande slutsats från en bloggare/skribent ;
Skriver du en bok om Pearl Harbour så kan du ändra åldern och nationaliteten på de som dog vid attacken men du kan aldrig få det till att det inte var japanerna som anföll.
Tycker det sammanfattar det hela ganska bra.
Slutligen måste jag plussa för mannen i rubriken. Fredrik Skavlan.
Vilken talkshow-värd han är!
Vi i Sverige har alltså varit tvungna att importera en norrman för att kunna bedriva en talkshow värd namnet.
Hans norska show har visats i SVT sedan några år tillbaka och jag har alltid fascinerats över hur bra Skavlan varit på att få gästerna att öppna upp sig och få dem att känna det som om de satt hemma hos Skavlan på middag eller dylikt.
Det finns även en norsk äldre kvinna, minns inte namnet nu, som har en talkshow som numera går i SVT som även den är överlägsen svenska versioner.
Parkinson, britten, är ju mästarnas mästare på denna typ av program men måste säga att norrmännen är grymma de med.
Skavlans första show i SVT gick i fredags och jag fick chansen att se på det igår kväll. Inte blev jag besviken heller.
Han lyckades få gästerna och paret Göran Persson och Anitra Steen att sitta och småhuggas kärleksfullt med varandra inför hela svenska folket.
(Eller 1 miljon tittare som det nu var tydligen.)
Inte för att Persson är någon favoritperson direkt men nog var han betydligt mildare och trevligare än när han var Statsminister.
Norska prinsessan Märtha-Louise make, Ari Behn, var också gäst och ett intressant samtal att följa. Dessutom Kristina Lugn och Timbuktu. (Ja ok då, även Dr Åsa och en forskare i åldrande.)
Det kändes som om man satt på första parkett i Skavlans vardagsrum och fick följa kändisars privatliv och åsikter i allehanda frågor.
Svenska talkshower genom åren har alltid varit för flamsiga för min smak. Jag gillar Kristian Luuk och även hans program på TV4 men visst var det lite väl flamsigt ibland. Det tycker jag.
Nej, får ni tid och möjlighet så bänka er på fredag kl 21:00 och kika på SVT 1. Då får ni se en talkshow värd namnet och för en gång skull får ni även lära känna personen som person och inte bara som kändis.
Förresten, glöm inte På Spåret kl 20:00 samma kväll. Jag älskar (!) att tävla mot lagen i burarna även om det oftast innebär förlust i slutändan.
Nu har jag inte tid mer är längre. Hockeyträning väntar om någon timma Adjö!
Sammanfattning av helgen
En superhärlig och kul helg avverkades i dagarna och även om jag kanske inte känner mig direkt utvilad så är det helt klart lite lättare att gå upp på morgonen nu än i förra veckan.
Ska inte bli sådär tuttinuttig och ge Lena äran för detta men det är klart att jag känner lite mer livsglädje nu när hon är hemma och det påverkar mig positivt.
Fröken var på en företagsrej på fredagen men anlände sent fredag kväll hem till mig. Då jag hade en flaska champagne i kylen (blev ju inte tillfälle att använda den på nyår) så var det passande att vi avnjöt den tillsammans då Lena hade kuliga nyheter.
Helgen var halvt planerad i förväg och det första som stod på schemat var att inhandla ett skidpaket till damen då hon ska genomföra Tjejvasan om någon månad.
Vi hade besökt stället förut och killen som hjälpte oss då var där även nu och det var tacksamt för han vet verkligen vad han pratar om då han åker längdskidor själv.
Dock var han mer stressad än senast då hans chefs bästa vän son var den pojke som omkom i den tragiska olyckan med handbollsmålet som det stod om i media och därav inte arbetade.
Efter skidutrustningen var inhandlad blev det fika/lunch på stan. Det var också bland de första gångerna jag skulle träffa vänner till Lena. (Träffade ett par som hon känner lite kort en kväll innan jul.)
De var jättegulliga och trevliga, A och H kan vi förkorta deras namn till, och vi hade en skön stund på Mocco.
Till kvällen blev vi utbjudna på middag men vi kände oss sega båda två och ville ha en myskväll tillsammans och det blev det också med lite tapasrätter och gott rött vin till.
Lena som hade fått mycket begränsat med sömn sedan hemkomsten slumrade in tidigare än mig men det var väldigt mysigt att ha hennes huvud på bröstkorg medan jag kollade klart på filmen vi påbörjat.
Söndagen började med frukost i sängen och allmänt slappande tills det var dags att bege sig till södra sidan av stan och träffa andra vänner till Lena. Denna gång en barndomsvän till Lena hans tjej + dotter. H, M och M hade en förtjusande lägenhet och lilla M (knappt två månader gammal) förde liv när hon inte fick som hon ville.
Vi bjöds på en delikat äppelpaj och tiden förflöt fort i deras sällskap.
Vi var nämligen bjudna på middag till kvällen och skulle hinna med lite annat emellan.
Runt 18-tiden anlände vi till V och R som hade en grymt fin lägenhet i trakterna runt Vanadisplan. En öppen brasa som stod i ena hörnet värmde upp oss från de kylslagna tonerna utomhus och vi bjöds på en välsmakande kycklingsallad.
Att världen är liten vet de flesta vid det här laget och inget undantag här heller. V är nämligen gammal vän till en av mina kollegor, Carina, och de har känt varandra sedan lång tid tillbaka.
Carina är för närvarande mammaledig men ska snart återkomma till oss om jag hängt med rätt.
Dessutom kände de till två andra personer här på jobbet. Som sagt, världen är allt bra liten.
Även här flöt tiden på snabbt vilket knappt kändes av men närmare 21 så tackade vi för oss.
Skjutsade hem Lena till sig och det kändes en smula ensamt och tomt när jag kom igen. Man vänjer sig snabbt vid att ha någon vid sin sida på kvällar, nätter och morgnar.
På det hela tagen en jätteskön och härlig helg. Alltid lite nervöst att träffa vänner till sin käresta men måste säga att jag aldrig han känna av någon nervositet. Alla var de dessutom otroligt gulliga, trevliga och jordnära.
Det var helgen i grova drag och jag längtar redan till nästa helg. Inte för att det blir någon repris av helgen som gått men att få ha sovmorgon är fanimej oslagbart.
Ha en skön kväll!
Ska inte bli sådär tuttinuttig och ge Lena äran för detta men det är klart att jag känner lite mer livsglädje nu när hon är hemma och det påverkar mig positivt.
Fröken var på en företagsrej på fredagen men anlände sent fredag kväll hem till mig. Då jag hade en flaska champagne i kylen (blev ju inte tillfälle att använda den på nyår) så var det passande att vi avnjöt den tillsammans då Lena hade kuliga nyheter.
Helgen var halvt planerad i förväg och det första som stod på schemat var att inhandla ett skidpaket till damen då hon ska genomföra Tjejvasan om någon månad.
Vi hade besökt stället förut och killen som hjälpte oss då var där även nu och det var tacksamt för han vet verkligen vad han pratar om då han åker längdskidor själv.
Dock var han mer stressad än senast då hans chefs bästa vän son var den pojke som omkom i den tragiska olyckan med handbollsmålet som det stod om i media och därav inte arbetade.
Efter skidutrustningen var inhandlad blev det fika/lunch på stan. Det var också bland de första gångerna jag skulle träffa vänner till Lena. (Träffade ett par som hon känner lite kort en kväll innan jul.)
De var jättegulliga och trevliga, A och H kan vi förkorta deras namn till, och vi hade en skön stund på Mocco.
Till kvällen blev vi utbjudna på middag men vi kände oss sega båda två och ville ha en myskväll tillsammans och det blev det också med lite tapasrätter och gott rött vin till.
Lena som hade fått mycket begränsat med sömn sedan hemkomsten slumrade in tidigare än mig men det var väldigt mysigt att ha hennes huvud på bröstkorg medan jag kollade klart på filmen vi påbörjat.
Söndagen började med frukost i sängen och allmänt slappande tills det var dags att bege sig till södra sidan av stan och träffa andra vänner till Lena. Denna gång en barndomsvän till Lena hans tjej + dotter. H, M och M hade en förtjusande lägenhet och lilla M (knappt två månader gammal) förde liv när hon inte fick som hon ville.
Vi bjöds på en delikat äppelpaj och tiden förflöt fort i deras sällskap.
Vi var nämligen bjudna på middag till kvällen och skulle hinna med lite annat emellan.
Runt 18-tiden anlände vi till V och R som hade en grymt fin lägenhet i trakterna runt Vanadisplan. En öppen brasa som stod i ena hörnet värmde upp oss från de kylslagna tonerna utomhus och vi bjöds på en välsmakande kycklingsallad.
Att världen är liten vet de flesta vid det här laget och inget undantag här heller. V är nämligen gammal vän till en av mina kollegor, Carina, och de har känt varandra sedan lång tid tillbaka.
Carina är för närvarande mammaledig men ska snart återkomma till oss om jag hängt med rätt.
Dessutom kände de till två andra personer här på jobbet. Som sagt, världen är allt bra liten.
Även här flöt tiden på snabbt vilket knappt kändes av men närmare 21 så tackade vi för oss.
Skjutsade hem Lena till sig och det kändes en smula ensamt och tomt när jag kom igen. Man vänjer sig snabbt vid att ha någon vid sin sida på kvällar, nätter och morgnar.
På det hela tagen en jätteskön och härlig helg. Alltid lite nervöst att träffa vänner till sin käresta men måste säga att jag aldrig han känna av någon nervositet. Alla var de dessutom otroligt gulliga, trevliga och jordnära.
Det var helgen i grova drag och jag längtar redan till nästa helg. Inte för att det blir någon repris av helgen som gått men att få ha sovmorgon är fanimej oslagbart.
Ha en skön kväll!
fredag 16 januari 2009
Helg nalkas
Arbetsveckan är slut och helg väntar.
Eller det har varit helg i några timmar redan men först nu kan jag softa ned en smula.
Njutit av den har jag redan hunnit göra då jag tillsammans med Nyffe, Jompa, Hanna, Zack, Göran, Lasse, Mathias m fl såg AIK krossa Mariestad med 7-2 på Hovet.
Ingen höjdarmatch egentligen och AIK gjorde inte mer än de behövde. Ändå 7-2 och det visar på hur starka de är denna säsong.
Arbetsveckan har annars varit kul och det händer mycket just nu i dessa avtalstider.
Nu väntar dock några härliga dagar med Lena som kommer till mig om någon timma eller så efter en grej med jobbet. Ska bli skönt att få ha henne nära en längre period efter uppehållet på två veckor när hon solade på stränderna i Thailand.
Blir nog inget inlägg förrän tidigast söndag kväll så jag önskar er alla en trevlig helg!
Eller det har varit helg i några timmar redan men först nu kan jag softa ned en smula.
Njutit av den har jag redan hunnit göra då jag tillsammans med Nyffe, Jompa, Hanna, Zack, Göran, Lasse, Mathias m fl såg AIK krossa Mariestad med 7-2 på Hovet.
Ingen höjdarmatch egentligen och AIK gjorde inte mer än de behövde. Ändå 7-2 och det visar på hur starka de är denna säsong.
Arbetsveckan har annars varit kul och det händer mycket just nu i dessa avtalstider.
Nu väntar dock några härliga dagar med Lena som kommer till mig om någon timma eller så efter en grej med jobbet. Ska bli skönt att få ha henne nära en längre period efter uppehållet på två veckor när hon solade på stränderna i Thailand.
Blir nog inget inlägg förrän tidigast söndag kväll så jag önskar er alla en trevlig helg!
torsdag 15 januari 2009
Vissa saker är svårt att sätta rubrik på
Har kommit hem från en lååång promenad som jag kände att jag behövde denna kväll.
Jag är både lycklig och bestört på en samma gång. Hur livet kan svänga mellan topp och botten på några få sekunder ter sig rätt konstigt när jag funderar på det men samtidigt är det ett faktum.
I en perfekt värld så finns bara glädje och ingen sorg. I en perfekt värld behöver man inte uppleva mentalt jobbiga stunder. Nu är världen dock inte perfekt.
Jag måste börja i ändan lycklig för det är ändå det jag är merparten av tiden. Efter femton dagar utan Lena så fick jag äääääntligen hålla om henne igen. Hela min kropp värmdes av mina svallande känslor när jag fick känna henne tätt emot mig igen.
Solbränd, fräsch och vackrare än någonsin öppnade hon dörren när jag stod utanför med en bukett på 60 rosor i min famn. Dessa 60 rosor symboliserade de 60 dagar som har gått sedan första gången vi träffades.
De mottogs med viss chock men även ärlig chock och glädje.
Vi hade några efterlängtande timmar tillsammans där vi pratade Thailand, gick ut och åt och bara myste. Därefter var jag tvungen att åka till Kista för hockeyträning. Återvände dock hem till Lena på nattkvisten efter träningen.
Jag kan inget annat säga än att jag är väldigt glad över att hon är hemma igen. Känns tryggt och härligt.
För att övergå till att vara lite mer allvarlig en stund så har idag familjemedlemen opererats för sin cancer. Operationen gick väl och var inget avancerat ingrepp. Däremot är det inget garanti för att allt är lugnt och väl.
Det kommer vara nervslitande 2-3 veckor framöver innan läkarna ger besked på de prover som togs i samband med dagens operation. Har allt gått väl så ska det vara frid och fröjd. Har det inte gått väl så vete gudarna vad nästa steg kan bli. Vill inte ens tänka på det.
Pratade med personen på eftermiddagen och denne lät ganska pigg men dåsig av naturliga skäl. Nu är det som sagt bara att hålla tummarna och modet uppe.
Nu kan tyckas att bedrövelserna skulle vara över. Men icke. En olycka kommer sällan ensam och det är följande information ett exempel på.
Telefonen ringde strax efter sex och jag såg att det var en barndomsvän till mig. Vi har inte hörts på ett tag och jag blev glad att han ringde. När vi la på luren nästan en timma senare visste jag inget annat än att jag gick på en lång promenad.
Eftersom detta inte är en skvallerblogg och jag inte vill hänga ut familjmedlemmars eller vänners elände så får ni ursäkta att jag inte kan skriva om vem det är. Den personen lär berätta för er vänner så småningom ändå.
Jag hörde på hans röst efter en stund att allting inte stod rätt till. Han kom så också till kärnpunkten av samtalet efter några minuter.
Hans fru har fått diagnosen cancer.
Jag trodde först att allting var ett sjukt skämt men insåg förstås att så inte var fallet.
Hon hade fått beskedet strax innan nyåret och av naturliga skäl har stämningen var ganska tryckt hos dem.
Cancern sitter på exakt samma ställe som för min familjemedlem och det känns förstås helt bisarrt att så är fallet. Denna är ej av god karaktär dock, det är redan konstaterat. Däremot kommer ett annat tillvägagångssätt genomföras och det är cellgifter och strålning med laser som vi pratar om.
Läkarna har gott hopp om att kunna få bort denna cancer genom denna behandling och har givit goda odds på full återställning efter behandlingen. Detta är förstås en form av prognos av läkarna och inte ren vetenskap.
Cancer är cancer och ska aldrig underskattas. Cancer tar mängder med liv varje år och om jag inte är felunderrättad det som flest människor dör av varje år på denna planet. Forskare har även flaggat för rön som visar att inom de närmste 100 åren kommer varannan människa ha någon form av cancer.
Jag begär inte att alla ska förstå eller kunna sätta sig in i hur jag upplever allt detta men jag har svårt att inte bry mig. I den senare situationen är det ju inte min direkta familj men det är god vän och hans fru det handlar om, en tjej jag tycker är en otroligt god människa, och då är det svårt att inte engagera sig personligen.
Det vore förstås skönt och enkelt att bara kunna skölja av sig ovanstående elände men jag fungerar inte så. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
Nu ska jag ta en dusch och få i mig något att äta.
Jag har skrivit det förr men gör det igen.
Värna om era nära och kära. Håll aldrig inne med era känslor för er omgivning när ni tycker om dem. Ge varandra komplimanger och stötta varandra. Om du älskar någon, säg det varje dag. Livet är för kort, skört och oväntade saker kan ske när ni minst anar det. Sitt då inte med ett stort bagage av outalade saker som du skulle ha velat sagt men inte "vågat" säga. Ni kommer ångra er.
Älska varandra och ta hand om varandra nu så ses och hörs vi en annan dag.
Jag är både lycklig och bestört på en samma gång. Hur livet kan svänga mellan topp och botten på några få sekunder ter sig rätt konstigt när jag funderar på det men samtidigt är det ett faktum.
I en perfekt värld så finns bara glädje och ingen sorg. I en perfekt värld behöver man inte uppleva mentalt jobbiga stunder. Nu är världen dock inte perfekt.
Jag måste börja i ändan lycklig för det är ändå det jag är merparten av tiden. Efter femton dagar utan Lena så fick jag äääääntligen hålla om henne igen. Hela min kropp värmdes av mina svallande känslor när jag fick känna henne tätt emot mig igen.
En bukett på 60 röda rosor är rätt mäktig. (Ursäkta dålig bild och upplösning.)
Solbränd, fräsch och vackrare än någonsin öppnade hon dörren när jag stod utanför med en bukett på 60 rosor i min famn. Dessa 60 rosor symboliserade de 60 dagar som har gått sedan första gången vi träffades.
De mottogs med viss chock men även ärlig chock och glädje.
Vi hade några efterlängtande timmar tillsammans där vi pratade Thailand, gick ut och åt och bara myste. Därefter var jag tvungen att åka till Kista för hockeyträning. Återvände dock hem till Lena på nattkvisten efter träningen.
Jag kan inget annat säga än att jag är väldigt glad över att hon är hemma igen. Känns tryggt och härligt.
För att övergå till att vara lite mer allvarlig en stund så har idag familjemedlemen opererats för sin cancer. Operationen gick väl och var inget avancerat ingrepp. Däremot är det inget garanti för att allt är lugnt och väl.
Det kommer vara nervslitande 2-3 veckor framöver innan läkarna ger besked på de prover som togs i samband med dagens operation. Har allt gått väl så ska det vara frid och fröjd. Har det inte gått väl så vete gudarna vad nästa steg kan bli. Vill inte ens tänka på det.
Pratade med personen på eftermiddagen och denne lät ganska pigg men dåsig av naturliga skäl. Nu är det som sagt bara att hålla tummarna och modet uppe.
Nu kan tyckas att bedrövelserna skulle vara över. Men icke. En olycka kommer sällan ensam och det är följande information ett exempel på.
Telefonen ringde strax efter sex och jag såg att det var en barndomsvän till mig. Vi har inte hörts på ett tag och jag blev glad att han ringde. När vi la på luren nästan en timma senare visste jag inget annat än att jag gick på en lång promenad.
Eftersom detta inte är en skvallerblogg och jag inte vill hänga ut familjmedlemmars eller vänners elände så får ni ursäkta att jag inte kan skriva om vem det är. Den personen lär berätta för er vänner så småningom ändå.
Jag hörde på hans röst efter en stund att allting inte stod rätt till. Han kom så också till kärnpunkten av samtalet efter några minuter.
Hans fru har fått diagnosen cancer.
Jag trodde först att allting var ett sjukt skämt men insåg förstås att så inte var fallet.
Hon hade fått beskedet strax innan nyåret och av naturliga skäl har stämningen var ganska tryckt hos dem.
Cancern sitter på exakt samma ställe som för min familjemedlem och det känns förstås helt bisarrt att så är fallet. Denna är ej av god karaktär dock, det är redan konstaterat. Däremot kommer ett annat tillvägagångssätt genomföras och det är cellgifter och strålning med laser som vi pratar om.
Läkarna har gott hopp om att kunna få bort denna cancer genom denna behandling och har givit goda odds på full återställning efter behandlingen. Detta är förstås en form av prognos av läkarna och inte ren vetenskap.
Cancer är cancer och ska aldrig underskattas. Cancer tar mängder med liv varje år och om jag inte är felunderrättad det som flest människor dör av varje år på denna planet. Forskare har även flaggat för rön som visar att inom de närmste 100 åren kommer varannan människa ha någon form av cancer.
Jag begär inte att alla ska förstå eller kunna sätta sig in i hur jag upplever allt detta men jag har svårt att inte bry mig. I den senare situationen är det ju inte min direkta familj men det är god vän och hans fru det handlar om, en tjej jag tycker är en otroligt god människa, och då är det svårt att inte engagera sig personligen.
Det vore förstås skönt och enkelt att bara kunna skölja av sig ovanstående elände men jag fungerar inte så. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
Nu ska jag ta en dusch och få i mig något att äta.
Jag har skrivit det förr men gör det igen.
Värna om era nära och kära. Håll aldrig inne med era känslor för er omgivning när ni tycker om dem. Ge varandra komplimanger och stötta varandra. Om du älskar någon, säg det varje dag. Livet är för kort, skört och oväntade saker kan ske när ni minst anar det. Sitt då inte med ett stort bagage av outalade saker som du skulle ha velat sagt men inte "vågat" säga. Ni kommer ångra er.
Älska varandra och ta hand om varandra nu så ses och hörs vi en annan dag.
tisdag 13 januari 2009
Mörka och ljusa tider
Det har gått en vecka sedan jag orkade titta in i bloggen. Veckan som gått går inte till historien som den angenämaste.
Tanken med min blogg är, bl a åtminstone, är att beskriva mitt liv i grova drag. Vad som sker, tankar, funderingar och rent allmänt.
Vissa saker är dock svåra att skriva om. Dels känslomässigt men även av hänsyn till personer i min omgivning.
Läsare av min blogg består bl a vänner, bekanta, familj, hockey- och arbetskollegor. Det kan vara en fin balansgång om vilken information som jag delger ibland.
Det jag kommer skriva nu blir en oerhört förkortad version av något som berör mig otroligt mycket. Vem i min familj det handlar tänker jag inte gå in på och heller inte exakt vart sjukdomen sitter.
För några månader sedan fick en person i min familj beskedet om begynnande cancer. Ett tidigt stadium och godartad.
Det kan tyckas att man ska ta det med lugn och med gott mod då den upptäcktes i en tidig fas och dessutom som skrivits ovan var av "god" karaktär.
För mig är det emellertid mycket svårt att känna något lugn över ett sådant besked med tanke på den historia av cancer som vi haft i släkten. På både mamma och pappas sida.
När dessutom min svågers syster nyligen gått bort i just cancer för inte alltför lång tid sedan så är det förstås svårt att se något positivt när ordet cancer nämns.
Vi har ändå, inom familjen, hållit oss vid gott mod och försökt tänka positivt. När så de slutliga testerna innan operationen gjordes i förra veckan så kom dock mer illavarslande besked. Cancern har spridit sig och de kan inte längre till 100% säga att den är godartad.
Det slog ned lite som en bomb och i ärlighetens namn tappade jag lusten till allt efter beskedet. Jag orkade inte med jobb, hockey eller något annat över huvudtaget. Jag stängde in mig i min egen värld i några dagar.
Jag har försökt hålla en neutral fasad utåt gentemot andra då jag inte riktigt mäktar med att prata om detta just nu.
Personligen anser jag att jag fått utstå min del av sorg gällande att förlora viktiga personer i mitt liv. Inte bara jag för den delen, min familj och släkt överlag. Att förlora ytterligare någon i min närhet känns overkligt och outhärdligt.
Jag inser också att jag personligen inte har oddsen på min sida i framtiden. Cancer har en del med genetik att göra och med tanke på att personer på både pappas och mamma sida av min släkt haft cancer så känns det inte direkt upplyftande.
Nu får man dock inte tänka i sådana negativa banor för då kan man lika gärna ge upp direkt och det tänker jag fanimej inte göra.
Operationen sker nu på torsdag och utgången av den och säkra resultat på vad den inneburit lär ta några veckor. Jag kan bara hålla tummarna och hoppas.
Om vi bortser från det tunga och tråkiga i detta inlägg så kan i alla fall nämnas att vi i Hanson Brothers tog våran första poäng för säsongen när vi mötte Lidingö i söndags. Oavgjort, 2-2, blev det men vi var mindre än två minuter ifrån en seger då en helt korrekt straff tilldömdes Lidingö. Dessvärre satte de den och vi blev av med en poäng.
Nu när man smällt matchen så känns det dock helt ok med en poäng men visst har det varit mumma med två poäng.
Det riktigt stora glädjeämnet är att Lena kommer hem imorgon. Jag tror faktiskt hon just i detta nu håller på att pallra sig upp ur sängen i Phuket för att börja packa väskan och påbörja resan hemåt.
Kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar för det är löjligt mycket. Ska bli såååå nice att få hålla om henne, krama henne och kyssa henne.
Har förberett en liten överraskning tills vi ses. Förhoppningsvis uppskattas det.
Har arbetat hemifrån delar av eftermiddagen och har får mycket gjort tack vare det. Ibland behöver man lugn och ro omkring sig för att få något vettigt gjort. Har dock någon timma kvar men tar nog det imorgon bitti.
Tack för att ni "lyssnat". God natt!
Tanken med min blogg är, bl a åtminstone, är att beskriva mitt liv i grova drag. Vad som sker, tankar, funderingar och rent allmänt.
Vissa saker är dock svåra att skriva om. Dels känslomässigt men även av hänsyn till personer i min omgivning.
Läsare av min blogg består bl a vänner, bekanta, familj, hockey- och arbetskollegor. Det kan vara en fin balansgång om vilken information som jag delger ibland.
Det jag kommer skriva nu blir en oerhört förkortad version av något som berör mig otroligt mycket. Vem i min familj det handlar tänker jag inte gå in på och heller inte exakt vart sjukdomen sitter.
För några månader sedan fick en person i min familj beskedet om begynnande cancer. Ett tidigt stadium och godartad.
Det kan tyckas att man ska ta det med lugn och med gott mod då den upptäcktes i en tidig fas och dessutom som skrivits ovan var av "god" karaktär.
För mig är det emellertid mycket svårt att känna något lugn över ett sådant besked med tanke på den historia av cancer som vi haft i släkten. På både mamma och pappas sida.
När dessutom min svågers syster nyligen gått bort i just cancer för inte alltför lång tid sedan så är det förstås svårt att se något positivt när ordet cancer nämns.
Vi har ändå, inom familjen, hållit oss vid gott mod och försökt tänka positivt. När så de slutliga testerna innan operationen gjordes i förra veckan så kom dock mer illavarslande besked. Cancern har spridit sig och de kan inte längre till 100% säga att den är godartad.
Det slog ned lite som en bomb och i ärlighetens namn tappade jag lusten till allt efter beskedet. Jag orkade inte med jobb, hockey eller något annat över huvudtaget. Jag stängde in mig i min egen värld i några dagar.
Jag har försökt hålla en neutral fasad utåt gentemot andra då jag inte riktigt mäktar med att prata om detta just nu.
Personligen anser jag att jag fått utstå min del av sorg gällande att förlora viktiga personer i mitt liv. Inte bara jag för den delen, min familj och släkt överlag. Att förlora ytterligare någon i min närhet känns overkligt och outhärdligt.
Jag inser också att jag personligen inte har oddsen på min sida i framtiden. Cancer har en del med genetik att göra och med tanke på att personer på både pappas och mamma sida av min släkt haft cancer så känns det inte direkt upplyftande.
Nu får man dock inte tänka i sådana negativa banor för då kan man lika gärna ge upp direkt och det tänker jag fanimej inte göra.
Operationen sker nu på torsdag och utgången av den och säkra resultat på vad den inneburit lär ta några veckor. Jag kan bara hålla tummarna och hoppas.
Om vi bortser från det tunga och tråkiga i detta inlägg så kan i alla fall nämnas att vi i Hanson Brothers tog våran första poäng för säsongen när vi mötte Lidingö i söndags. Oavgjort, 2-2, blev det men vi var mindre än två minuter ifrån en seger då en helt korrekt straff tilldömdes Lidingö. Dessvärre satte de den och vi blev av med en poäng.
Nu när man smällt matchen så känns det dock helt ok med en poäng men visst har det varit mumma med två poäng.
Det riktigt stora glädjeämnet är att Lena kommer hem imorgon. Jag tror faktiskt hon just i detta nu håller på att pallra sig upp ur sängen i Phuket för att börja packa väskan och påbörja resan hemåt.
Kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar för det är löjligt mycket. Ska bli såååå nice att få hålla om henne, krama henne och kyssa henne.
Har förberett en liten överraskning tills vi ses. Förhoppningsvis uppskattas det.
Har arbetat hemifrån delar av eftermiddagen och har får mycket gjort tack vare det. Ibland behöver man lugn och ro omkring sig för att få något vettigt gjort. Har dock någon timma kvar men tar nog det imorgon bitti.
Tack för att ni "lyssnat". God natt!
tisdag 6 januari 2009
Idel förluster
Det blev tidig morgon innan jag lyckades hitta någon sömnrytm efter en trevlig kväll men mindre rolig natt.
Jompa, Hanna och Zack skulle över till Niklas, Carin och Flavia för att äta middag och spela Guitar Hero fram till dess att Sverige - Kanada i J-VM finalen skulle börja.
Har inte varit hos Carin och Niklas sedan de flyttade så jag drog mig dit vid 20-tiden och vi hade en skön afton även om gitarrerna till Guitar Hero fått mildare behandling rent historiskt.
Själva J-VM finalen är inte mycket att skriva om. Sverige var ovanligt bleka och dåliga vilket spelade kanadickerna rakt i händerna med 20000 pers i ryggen på hemmaplan.
Att Kanada skulle spela småfult och oärligt visste svenskarna från början, dock verkade domarna inte ha tagit med sig regelboken till finalen utan valde konsekvent att fria kanadaspelares överkörning av målvakt Markström.
Dock får Småkronorna skylla sig själva lite då de var ineffektiva i power play och allmänt småvirriga i övrigt.
Har nu legat och kollat på Björklöven - AIK vilket inte var mer upplyftande direkt. Gnaget verkade ha tagit efter Småkronorna och spelade oinspirerat och lojt matchen igenom vilket resulterade i förlust 2-3.
Imorgon väntar arbete för första gången på några veckor. Skönt att komma tillbaka in i rutiner även om jag inte direkt kan påstå att jag längtar. Kan förvisso ha med förkylningen att göra.
Ska försöka fördriva tiden som är kvar till dess med något vettigt, vad vet jag inte dock.
Jompa, Hanna och Zack skulle över till Niklas, Carin och Flavia för att äta middag och spela Guitar Hero fram till dess att Sverige - Kanada i J-VM finalen skulle börja.
Har inte varit hos Carin och Niklas sedan de flyttade så jag drog mig dit vid 20-tiden och vi hade en skön afton även om gitarrerna till Guitar Hero fått mildare behandling rent historiskt.
Själva J-VM finalen är inte mycket att skriva om. Sverige var ovanligt bleka och dåliga vilket spelade kanadickerna rakt i händerna med 20000 pers i ryggen på hemmaplan.
Att Kanada skulle spela småfult och oärligt visste svenskarna från början, dock verkade domarna inte ha tagit med sig regelboken till finalen utan valde konsekvent att fria kanadaspelares överkörning av målvakt Markström.
Dock får Småkronorna skylla sig själva lite då de var ineffektiva i power play och allmänt småvirriga i övrigt.
Har nu legat och kollat på Björklöven - AIK vilket inte var mer upplyftande direkt. Gnaget verkade ha tagit efter Småkronorna och spelade oinspirerat och lojt matchen igenom vilket resulterade i förlust 2-3.
Imorgon väntar arbete för första gången på några veckor. Skönt att komma tillbaka in i rutiner även om jag inte direkt kan påstå att jag längtar. Kan förvisso ha med förkylningen att göra.
Ska försöka fördriva tiden som är kvar till dess med något vettigt, vad vet jag inte dock.
måndag 5 januari 2009
Samtal från Phi Phi
AIK hade lekstuga med Växjö på Hovet igår.
Tabelltvåan mot tabelltrean. Över 5000 pers på arenan och ett skönt sorl i gångarna innan match. Gnaget hade inga som helst problem med Smålandsgänget och vann komfortabelt med 4-1.
Ända sedan natten innan Lena åkte har jag haft ont i halsen och känt mig småhängig. Värst på morgnarna då det är täppt i näsan och snörpt i halsen. Blir bättre efter jag varit vaken i några timmar. Hoppas vara frisk till onsdagens hockeyträning åtminstone.
En skön skjuts mot att bli frisk kom dock vid halv två tiden. Mobilen ringde och jag trodde först inte på displayen när den visade "Lena" men när jag hörde hennes röst så sjönk verkligheten in.
Jag blev så glad att jag knappt fick ur mig ett ord till en början. Lena och hennes väninna Eva satt på en strandbar på ön Phi Phi och tog en öl. I bakgrunden hörde jag "gatu"livet och allt lät som en trevlig festival.
Vi pratade i ganska exakt sju minuter och det är sju minuter som har gjort hela min dag. Att äntligen få höra hennes röst igen.
De verkar som sagt ha det bra och förnöjsamt just nu. De ska stanna på Phi Phi i några dagar och sedan vidare till Koh Lanta.
Där är det ca 30 plusgrader om dagarna. När jag pälsade på mig för att ta en promenad efter jag pratat med Lena så stod termometern på -9,3 grader.
Det bet härligt i kinderna och det var ett underbart väder att promenera i. Solen sken på den numera isbelagda Ulvsundasjön.
Jag såg flertalet skridskoåkare på sjön och på det hela taget så var det en helt ljuvlig promenad.
Har påbörjat "Rädda Menige Ryan" och har just nu en paus. Den filmen är så otroligt bra och inledningscenen från landstigningen vid Normandie kan vara en av de starkaste och bästa filmscenerna någonsin.
Ska ta mig en kopp kaffe och krypa ned under filten igen och titta färdigt.
Inatt väntar J-VM final mellan Sverige - Kanada. Spelas för övrigt i Ottawa i Kanada så de lär ha bra stöd. Matchen börjar 01.30 inatt så det blir en sen sådan. Får eventuellt sällskap av bl a Jompa till den matchen.
Förra året förlorade Sverige J-VM finalen mot just Kanada efter förlängning. Hoppas på ändring nu.
Å andra sidan, just nu spelar det ingen roll. Har fått prata med kärleken min och det kan jag leva på i några dagar.
Tabelltvåan mot tabelltrean. Över 5000 pers på arenan och ett skönt sorl i gångarna innan match. Gnaget hade inga som helst problem med Smålandsgänget och vann komfortabelt med 4-1.
Ända sedan natten innan Lena åkte har jag haft ont i halsen och känt mig småhängig. Värst på morgnarna då det är täppt i näsan och snörpt i halsen. Blir bättre efter jag varit vaken i några timmar. Hoppas vara frisk till onsdagens hockeyträning åtminstone.
En skön skjuts mot att bli frisk kom dock vid halv två tiden. Mobilen ringde och jag trodde först inte på displayen när den visade "Lena" men när jag hörde hennes röst så sjönk verkligheten in.
Jag blev så glad att jag knappt fick ur mig ett ord till en början. Lena och hennes väninna Eva satt på en strandbar på ön Phi Phi och tog en öl. I bakgrunden hörde jag "gatu"livet och allt lät som en trevlig festival.
Vi pratade i ganska exakt sju minuter och det är sju minuter som har gjort hela min dag. Att äntligen få höra hennes röst igen.
De verkar som sagt ha det bra och förnöjsamt just nu. De ska stanna på Phi Phi i några dagar och sedan vidare till Koh Lanta.
Där är det ca 30 plusgrader om dagarna. När jag pälsade på mig för att ta en promenad efter jag pratat med Lena så stod termometern på -9,3 grader.
Det bet härligt i kinderna och det var ett underbart väder att promenera i. Solen sken på den numera isbelagda Ulvsundasjön.
Jag såg flertalet skridskoåkare på sjön och på det hela taget så var det en helt ljuvlig promenad.
Har påbörjat "Rädda Menige Ryan" och har just nu en paus. Den filmen är så otroligt bra och inledningscenen från landstigningen vid Normandie kan vara en av de starkaste och bästa filmscenerna någonsin.
Ska ta mig en kopp kaffe och krypa ned under filten igen och titta färdigt.
Inatt väntar J-VM final mellan Sverige - Kanada. Spelas för övrigt i Ottawa i Kanada så de lär ha bra stöd. Matchen börjar 01.30 inatt så det blir en sen sådan. Får eventuellt sällskap av bl a Jompa till den matchen.
Förra året förlorade Sverige J-VM finalen mot just Kanada efter förlängning. Hoppas på ändring nu.
Å andra sidan, just nu spelar det ingen roll. Har fått prata med kärleken min och det kan jag leva på i några dagar.
söndag 4 januari 2009
Usel pokerkväll och suveräna Småkronor
Ett sent och trött blogginlägg kommer här.
Pokerkvällen igår gick åt fanders. Ingenting stämde. Utöver att jag var irriterad redan när vi skulle börja (folk passar inte tiden...) så fick jag knappt några vettiga startkort på hela kvällen. De få gånger jag fick det så var floppen hemsk emot mig och vid två avgörande händer så åkte jag på stryk på rivern.
Helt sjukt oflyt kändes det som. För anordnaren Nyffe gick det bättre. Tre vinster på fyra omgångar och skönt klirr i kassan.
Idag har jag mestadels softat men fick gäster på kvällen. Nyffe och hans polare Tom dök förbi på kvällningen för att titta på Sverige - Slovakien i J-VM:s semifinal. Vi hade en tanke på att dra oss till Garbo när den var slut.
Sverige spelade bra men hade både domare och målkontrollanten emot sig och låg under med
1-2 efter två perioder. I tredje visade de dock hög moral och klass när de vände och vann till slut med 5-3. Grymt!
Klockan var nu nästan midnatt och ingen av oss orkade att dra till Garbo så vi har kollat på NFL fram tills nu. De har precis åkt och jag ska nu ta mig i säng.
Sov gott!
Pokerkvällen igår gick åt fanders. Ingenting stämde. Utöver att jag var irriterad redan när vi skulle börja (folk passar inte tiden...) så fick jag knappt några vettiga startkort på hela kvällen. De få gånger jag fick det så var floppen hemsk emot mig och vid två avgörande händer så åkte jag på stryk på rivern.
Helt sjukt oflyt kändes det som. För anordnaren Nyffe gick det bättre. Tre vinster på fyra omgångar och skönt klirr i kassan.
Idag har jag mestadels softat men fick gäster på kvällen. Nyffe och hans polare Tom dök förbi på kvällningen för att titta på Sverige - Slovakien i J-VM:s semifinal. Vi hade en tanke på att dra oss till Garbo när den var slut.
Sverige spelade bra men hade både domare och målkontrollanten emot sig och låg under med
1-2 efter två perioder. I tredje visade de dock hög moral och klass när de vände och vann till slut med 5-3. Grymt!
Klockan var nu nästan midnatt och ingen av oss orkade att dra till Garbo så vi har kollat på NFL fram tills nu. De har precis åkt och jag ska nu ta mig i säng.
Sov gott!
fredag 2 januari 2009
Pokertime!
Det är en härlig kyla ute dessa dagar. Desto mysigare att vara inne och se den frostiga naturen utanför.
Inatt mätte min väderstation minusgraderna till hela -8,5 grader, coolt. I skrivande stund är det "bara" -6,6 grader. Jag gillar kyla och minusgrader för det är verkligen uppfriskande.
Gick en powerwalk även igår i det härliga vintervädret och det var ganska många som promenerade längs Ulvsundasjön på nyårsdagen. En del såg mer slitna ut än andra.
Själv var jag pigg som få även om förkylningen sitter kvar i kroppen. Funderade så smått på att ta en powerwalk även idag och sedan ned till gymmet men ska försöka jaga ut förkylningen först tänkte jag.
Var förbi mamma igår och passade på att ge Blå Pärlan en välbehövlig tvätt. Nu skiner hon som få.
Idag är det KPT. Kungsholmen Poker Tour. Nyffe står som vanligt som värd och förhoppningsvis ska jag kunna dryga ut kassan med några hundringar. Sju personer verkar vi bli och det är alltid lika kul att spela Texas Hold ´Em live.
I övrigt blir det nog en ganska lugn helg känner jag. Har inga planer på något vilt festande i alla fall. Tänkte försöka ge det nya året en lugn och nykter start.
På andra sidan jordklotet har Lena det varmt skönt och solar järnet på dagarna. Nu är klockan strax 18 i Thailand så jag misstänker att hon och väninnan softar på hotellet en stund innan det är dags för kvällens aktiviteter.
Jag å andra sidan ska nu ta mig ifrån bloggen och göra något vettigt en stund. Adjö!
Inatt mätte min väderstation minusgraderna till hela -8,5 grader, coolt. I skrivande stund är det "bara" -6,6 grader. Jag gillar kyla och minusgrader för det är verkligen uppfriskande.
Gick en powerwalk även igår i det härliga vintervädret och det var ganska många som promenerade längs Ulvsundasjön på nyårsdagen. En del såg mer slitna ut än andra.
Själv var jag pigg som få även om förkylningen sitter kvar i kroppen. Funderade så smått på att ta en powerwalk även idag och sedan ned till gymmet men ska försöka jaga ut förkylningen först tänkte jag.
Var förbi mamma igår och passade på att ge Blå Pärlan en välbehövlig tvätt. Nu skiner hon som få.
Idag är det KPT. Kungsholmen Poker Tour. Nyffe står som vanligt som värd och förhoppningsvis ska jag kunna dryga ut kassan med några hundringar. Sju personer verkar vi bli och det är alltid lika kul att spela Texas Hold ´Em live.
I övrigt blir det nog en ganska lugn helg känner jag. Har inga planer på något vilt festande i alla fall. Tänkte försöka ge det nya året en lugn och nykter start.
På andra sidan jordklotet har Lena det varmt skönt och solar järnet på dagarna. Nu är klockan strax 18 i Thailand så jag misstänker att hon och väninnan softar på hotellet en stund innan det är dags för kvällens aktiviteter.
Jag å andra sidan ska nu ta mig ifrån bloggen och göra något vettigt en stund. Adjö!
torsdag 1 januari 2009
Gott Nytt År!
2009 är här. Nytt år. Nya möjligheter. Nya framtidsutsikter. Härligt.
Ta vara på er själva och varandra där ute och hoppas Erat 2009 blir än bättre än 2008. Kram!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
