Lycka vs Olycka

För någon vecka sedan, eller två, så promotade jag nya talkshowen Skavlan som numera sänds från Stockholm. Den gemytle norrmannen gjorde ett bra första program men fick desto mer problem i avsnitt nummer två.

Att intervjua Lukas Moodysson är nog inte lätt men Skavlan som normalt sett brukar kunna få även mediaskygga personer att bli lite öppnare hittade aldrig någon dyrk till Moodyssons inre så den intervjuen blev ganska intetsägande tyvärr.

Filip och Fredrik är Moodyssons raka motsats och tog nästan över programmet när de gled in.
Kerstin Dellert var enbart jobbig att skåda och hade det inte varit för att hon är 83 och troligtvis allmänt förvirrad hade jag tippat på droger.

Nya schlagerankaret Petra Mede var stundom rolig men blev lite för mycket emellanåt.
Nej, det intressanta i detta avsnitt av Skavlan var helt klart gästen Micael Dalén.
Ekonomiprofessor som titel men som forskat i förväntningar och lycka.

Han menade på att all forskning tyder på att människan inte kan var lycklig i mer än max tre månader.
Lät lite tossigt först men när han väl förklarade varför och gav exempel så kände jag att det låg något i det han sa.

Lycka hänger delvis ihop med förväntningar och att det oftast är vägen till lycka, när man har förväntningar, är den lyckliga biten medan när vi uppnått lyckan/förväntningen så går vi så småningom tillbaka till stadiet vi var i innan vi började vägen mot lyckan.

Han gav exempel om t ex giftermål och att få barn. Nu tror jag visst att man för evigt är stolt och alltid kommer älska sitt/sina barn men just själva lyckostadiet kan nog stämma att det max når tre månader.

Desto mer fascinerade är det ju att många förhållanden som är på väg att dö ut försöker räddas genom just giftermål eller i värsta fall skaffa barn. De problem man hade innan något av dessa försvinner knappast utan när lyckostadiet fasas ut och vi återgår till "normalläge" igen så återuppstår problemen.

Informerade Lena om att vi ganska exakt runt ADHD (Alla Djävla Hjärtans Dag) har träffats i just tre månader men att jag tänker fanimej trotsa Dalén och vara lycklig även efter 90 dagar.
Däremot jag ganska övertygad om att lyckan är något som man inte kan ta för givet utan måste kämpa för.
Kanske är det även vägen till lyckan som är den lyckligaste tiden och inte lyckan i sig.
Om vi tar lyckans raka motsats så har vi olyckan förstås. Då inte olycka som i bilkrock utan att vara olycklig.

Olycklig kan de flesta vara mellan varven och det är fullt naturligt. Det som dock kommer drabba allt fler människor den närmaste tiden är inget annat än olycka i kollektiv version.

Att var lycklig, eller åtminstone må bra, i en högkonjuktur är inte särskilt svårt men att bibehålla detta stadie under en djup lågkonjuktur är svårare.

I länder runt om i världen (fast jag tänker begränsa mig till Europa) börjar de ekonomiska problem få allt större konsekvenser.
På Island demonstrerade i runda slängar 10000 personer mot den sittande regeringen som valde att avgå till följd.

I Grekland råder "bondeuppror" då det främst är denna yrkesgrupp som lider svårt att finanskrisen. Det har gått så långt att en 15-åring skjutits ihjäl under kravaller.
I Lettland har folket i Riga vänt sig mot polisen och börjat förstöra polisbilar, polishus e t c. Folket är djupt oroade över utvecklingen ekonomiskt.

I Sofia, Bulgarien, är det gatukravaller med demolering och massförstörelse som följd.
I Riga, Lituaen, har över 7000 människor varit delaktiga i upplopp som skakat staden sedan i mitten på januari.

Dessa är bara några exempel på människors oro för den kommande lågkonjunkturen. Eller kommande, den är redan här. Frågan är som sagt bara HUR djup den blir och vilka konsekvenser den får.

Spanien spås av många experter att bli nästa land där folket kommer visa sin desperation på gator och torg. Portugal, Italien m fl är inte långt efter.

I Sverige märker vi självfallet av krisen också. Nya varsel vareviga dag och fler och fler människor vittnar om svårigheten att få ekonomin att gå ihop. Nu är svenskar av hävd inte de som protesterar så som i exemplen ovan men visst kommer även vi svenskar visa vårat missnöje med situationen.

Mitt i allt detta har vi ordet olycklig. Folk kommer bli nervösa över hur de ska kunna betala räkningar, amorteringar, räntor o s v. Det leder i sin tur att vi håller i pengarna hårdare och det gör att pengarna "låses upp" och inte snurrar runt i det ekonomiska hjulet som är så beroende av konsumtion.

Apropå hjul. Det sägs att man inte ska uppfinna hjulet två gånger. Kan jag hålla med om. Men ska man inte åtminstone försöka utveckla hjulet?
Hade människan inte utvecklat hjulet hade det inneburit att vi fortfarande åkt runt på trähjul med träekrar.

Detta vill jag översätta på marknadsekonomin som inte verkar utvecklas över huvudtaget. Planekonomi har vi dömt ut för länge sedan. Likaså andra typer av ekonomi. Nej, det ska vara marknadsekonomi. Bra, då har kör vi på det! Hur utvecklar vi marknadsekonomi? Det verkar "experterna" inte ha en aning om.

Det "bästa" de kommit fram till hittills är att vi får vänja oss vid återkommande lågkonjukturer vart 10-15:e år. Eh, va?! Varför? Hur kan de mena att det inte skulle kunna gå att råda bot på dessa lågkonjunkturer?

Jag är verkligen ingen ekonomisk Einstein men jag vet så mycket att allting i princip går att utveckla så varför inte marknadsekonomin?!

Om vi backar tillbaka till att vara olycklig så är det självfallet antalet människor som drabbas av symtomet ökar när de förlorar sitt jobb, inte kan betala hyran, måste sälja huset, inte kan köpa kläder till barnen o s v.

Vi går förvisso mot ljusare tider rent bokstavligt då vår och sommar står för dörren men i övrigt så kan vi nog inte räkna med särskilt goda tider det närmaste året eller åren. Det gäller att se sanningen i vitögat och ju tidigare man inser fakta kan man även förbereda sig för det som komma skall och slippa bli överraskad för att man stoppat huvudet i sanden för att slippa inse eländet.

Med planering och lite positiv anda kommer man långt i vi slipper kanske en masspsykos med olyckliga människor.

Uj, det blev ett långt inlägg detta. Ämnet känns ju dock intressant och inte minst jag kommer följa utvecklingen nära.

Ha en skön kväll tillsvidare!