Jag är både lycklig och bestört på en samma gång. Hur livet kan svänga mellan topp och botten på några få sekunder ter sig rätt konstigt när jag funderar på det men samtidigt är det ett faktum.
I en perfekt värld så finns bara glädje och ingen sorg. I en perfekt värld behöver man inte uppleva mentalt jobbiga stunder. Nu är världen dock inte perfekt.
Jag måste börja i ändan lycklig för det är ändå det jag är merparten av tiden. Efter femton dagar utan Lena så fick jag äääääntligen hålla om henne igen. Hela min kropp värmdes av mina svallande känslor när jag fick känna henne tätt emot mig igen.
En bukett på 60 röda rosor är rätt mäktig. (Ursäkta dålig bild och upplösning.)
Solbränd, fräsch och vackrare än någonsin öppnade hon dörren när jag stod utanför med en bukett på 60 rosor i min famn. Dessa 60 rosor symboliserade de 60 dagar som har gått sedan första gången vi träffades.
De mottogs med viss chock men även ärlig chock och glädje.
Vi hade några efterlängtande timmar tillsammans där vi pratade Thailand, gick ut och åt och bara myste. Därefter var jag tvungen att åka till Kista för hockeyträning. Återvände dock hem till Lena på nattkvisten efter träningen.
Jag kan inget annat säga än att jag är väldigt glad över att hon är hemma igen. Känns tryggt och härligt.
För att övergå till att vara lite mer allvarlig en stund så har idag familjemedlemen opererats för sin cancer. Operationen gick väl och var inget avancerat ingrepp. Däremot är det inget garanti för att allt är lugnt och väl.
Det kommer vara nervslitande 2-3 veckor framöver innan läkarna ger besked på de prover som togs i samband med dagens operation. Har allt gått väl så ska det vara frid och fröjd. Har det inte gått väl så vete gudarna vad nästa steg kan bli. Vill inte ens tänka på det.
Pratade med personen på eftermiddagen och denne lät ganska pigg men dåsig av naturliga skäl. Nu är det som sagt bara att hålla tummarna och modet uppe.
Nu kan tyckas att bedrövelserna skulle vara över. Men icke. En olycka kommer sällan ensam och det är följande information ett exempel på.
Telefonen ringde strax efter sex och jag såg att det var en barndomsvän till mig. Vi har inte hörts på ett tag och jag blev glad att han ringde. När vi la på luren nästan en timma senare visste jag inget annat än att jag gick på en lång promenad.
Eftersom detta inte är en skvallerblogg och jag inte vill hänga ut familjmedlemmars eller vänners elände så får ni ursäkta att jag inte kan skriva om vem det är. Den personen lär berätta för er vänner så småningom ändå.
Jag hörde på hans röst efter en stund att allting inte stod rätt till. Han kom så också till kärnpunkten av samtalet efter några minuter.
Hans fru har fått diagnosen cancer.
Jag trodde först att allting var ett sjukt skämt men insåg förstås att så inte var fallet.
Hon hade fått beskedet strax innan nyåret och av naturliga skäl har stämningen var ganska tryckt hos dem.
Cancern sitter på exakt samma ställe som för min familjemedlem och det känns förstås helt bisarrt att så är fallet. Denna är ej av god karaktär dock, det är redan konstaterat. Däremot kommer ett annat tillvägagångssätt genomföras och det är cellgifter och strålning med laser som vi pratar om.
Läkarna har gott hopp om att kunna få bort denna cancer genom denna behandling och har givit goda odds på full återställning efter behandlingen. Detta är förstås en form av prognos av läkarna och inte ren vetenskap.
Cancer är cancer och ska aldrig underskattas. Cancer tar mängder med liv varje år och om jag inte är felunderrättad det som flest människor dör av varje år på denna planet. Forskare har även flaggat för rön som visar att inom de närmste 100 åren kommer varannan människa ha någon form av cancer.
Jag begär inte att alla ska förstå eller kunna sätta sig in i hur jag upplever allt detta men jag har svårt att inte bry mig. I den senare situationen är det ju inte min direkta familj men det är god vän och hans fru det handlar om, en tjej jag tycker är en otroligt god människa, och då är det svårt att inte engagera sig personligen.
Det vore förstås skönt och enkelt att bara kunna skölja av sig ovanstående elände men jag fungerar inte så. Har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.
Nu ska jag ta en dusch och få i mig något att äta.
Jag har skrivit det förr men gör det igen.
Värna om era nära och kära. Håll aldrig inne med era känslor för er omgivning när ni tycker om dem. Ge varandra komplimanger och stötta varandra. Om du älskar någon, säg det varje dag. Livet är för kort, skört och oväntade saker kan ske när ni minst anar det. Sitt då inte med ett stort bagage av outalade saker som du skulle ha velat sagt men inte "vågat" säga. Ni kommer ångra er.
Älska varandra och ta hand om varandra nu så ses och hörs vi en annan dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar