Mörka och ljusa tider

Det har gått en vecka sedan jag orkade titta in i bloggen. Veckan som gått går inte till historien som den angenämaste.

Tanken med min blogg är, bl a åtminstone, är att beskriva mitt liv i grova drag. Vad som sker, tankar, funderingar och rent allmänt.

Vissa saker är dock svåra att skriva om. Dels känslomässigt men även av hänsyn till personer i min omgivning.

Läsare av min blogg består bl a vänner, bekanta, familj, hockey- och arbetskollegor. Det kan vara en fin balansgång om vilken information som jag delger ibland.

Det jag kommer skriva nu blir en oerhört förkortad version av något som berör mig otroligt mycket. Vem i min familj det handlar tänker jag inte gå in på och heller inte exakt vart sjukdomen sitter.

För några månader sedan fick en person i min familj beskedet om begynnande cancer. Ett tidigt stadium och godartad.

Det kan tyckas att man ska ta det med lugn och med gott mod då den upptäcktes i en tidig fas och dessutom som skrivits ovan var av "god" karaktär.

För mig är det emellertid mycket svårt att känna något lugn över ett sådant besked med tanke på den historia av cancer som vi haft i släkten. På både mamma och pappas sida.
När dessutom min svågers syster nyligen gått bort i just cancer för inte alltför lång tid sedan så är det förstås svårt att se något positivt när ordet cancer nämns.

Vi har ändå, inom familjen, hållit oss vid gott mod och försökt tänka positivt. När så de slutliga testerna innan operationen gjordes i förra veckan så kom dock mer illavarslande besked. Cancern har spridit sig och de kan inte längre till 100% säga att den är godartad.

Det slog ned lite som en bomb och i ärlighetens namn tappade jag lusten till allt efter beskedet. Jag orkade inte med jobb, hockey eller något annat över huvudtaget. Jag stängde in mig i min egen värld i några dagar.

Jag har försökt hålla en neutral fasad utåt gentemot andra då jag inte riktigt mäktar med att prata om detta just nu.

Personligen anser jag att jag fått utstå min del av sorg gällande att förlora viktiga personer i mitt liv. Inte bara jag för den delen, min familj och släkt överlag. Att förlora ytterligare någon i min närhet känns overkligt och outhärdligt.

Jag inser också att jag personligen inte har oddsen på min sida i framtiden. Cancer har en del med genetik att göra och med tanke på att personer på både pappas och mamma sida av min släkt haft cancer så känns det inte direkt upplyftande.

Nu får man dock inte tänka i sådana negativa banor för då kan man lika gärna ge upp direkt och det tänker jag fanimej inte göra.

Operationen sker nu på torsdag och utgången av den och säkra resultat på vad den inneburit lär ta några veckor. Jag kan bara hålla tummarna och hoppas.

Om vi bortser från det tunga och tråkiga i detta inlägg så kan i alla fall nämnas att vi i Hanson Brothers tog våran första poäng för säsongen när vi mötte Lidingö i söndags. Oavgjort, 2-2, blev det men vi var mindre än två minuter ifrån en seger då en helt korrekt straff tilldömdes Lidingö. Dessvärre satte de den och vi blev av med en poäng.
Nu när man smällt matchen så känns det dock helt ok med en poäng men visst har det varit mumma med två poäng.

Det riktigt stora glädjeämnet är att Lena kommer hem imorgon. Jag tror faktiskt hon just i detta nu håller på att pallra sig upp ur sängen i Phuket för att börja packa väskan och påbörja resan hemåt.

Kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar för det är löjligt mycket. Ska bli såååå nice att få hålla om henne, krama henne och kyssa henne.
Har förberett en liten överraskning tills vi ses. Förhoppningsvis uppskattas det.

Har arbetat hemifrån delar av eftermiddagen och har får mycket gjort tack vare det. Ibland behöver man lugn och ro omkring sig för att få något vettigt gjort. Har dock någon timma kvar men tar nog det imorgon bitti.

Tack för att ni "lyssnat". God natt!