Det ekar tomt på bygget här. De allra flesta kollegorna försvann som en avlöning när klockan slog 12:00. Förstår dem. 2½ dagars extra ledighet är aldrig fel och många har sköna planer att fly Sthlm under denna långledighet.
Själv får jag nog vackert sitta här en stund till. Bara för att vi har kort vecka innebär det inte att tidningen slutas ge ut och många av våra kunder har inte samma lyx som oss. Det generar pengar dock och det är det som räknas i slutändan.
Har inte mycket till planer för denna ledighet. Lördag ska jag förvisso till fd kollegan Danne med familj och ha en skön lördag. Blir till att grilla, dricka något gott och tjöta lite med familjen Idyll där ute i Täby Kyrkby. Det känns lite som att komma hem på något konstigt sätt.
Annars blir det som sagt inte mycket till aktiviteter. Kommer troligen behöva åka in och jobba i några timmar på fredagen trots klämdag så det är ingen idé att sticka iväg någonstans. Hade svaga funderingar på att åka ut till syrran men har givit upp de planerna.
Ska övrigt agera hundvakt åt dem i en månad. Juni månad närmare bestämt. Dino, deras lilla Jack Russell, är bland goaste som går att finna bland hundar så det ska bara bli roligt. Plus att jag får en värmande sängkamrat vilket aldrig är fel.
Ska försöka avverka de mest akuta på jobbet nu och hoppas på att jag kan släntra iväg runt 15-tiden åtminstone.
Ha en skön långhelg allihopa!
onsdag 30 april 2008
tisdag 29 april 2008
Samhället accepterar våldtäkter
Det är ett alldeles strålande väder vi bjuds på här i Stockholm idag. Vet inte det exakta gradantalet men det kändes ganska varmt ute och solen skiner för fullt. Redan har tjejer/kvinnor i alla åldrar plockat fram vårgarderoben och mer hud visas än på många många månader. Trevligt.
Göteborg hade värmebölja igår. Vad det innebär i grader vet jag faktiskt inte men det ryktas om upp emot 25 grader. (Har inte orkat surfa efter de faktiska siffrorna.)
På Aftonblaskans hemsida går idag att läsa att var fjärde person mellan 15-25 år tycker att tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna. Trodde rubriken var felaktig och klickade in på artikeln för att läsa vidare och blev smått chockad över vilken attityd som börjar ta över vårat samhälle.
Det skiljde heller inte alltför många procent mellan tjejers och killars tyckande i denna fråga. Olika omständigheter som om tjejen varit utmanande klädd (Vad det nu är för klädsel, har aldrig sett skylten "Utmanande klädsel - 25% rabatt!"), om hon varit full, inte gjort motstånd osv.
Låt oss vara klara över en sak till att börja med : Det är ALDRIG kvinnans fel om hon blir våldtagen. All sex som inte är ömsesidigt är våldtäkt. Sedan spelar det ingen roll om kvinnan säger nej hundradelar innan mannen ska penetrera henne eller om han får ett nej på krogen.
Jag fattar faktiskt inte vart det svåra i denna fråga kommer in? Vari ligger problemet med att ett nej är ett nej? För det andra, vem f-n vill ha sex med någon som inte vill ha det med en? Vad får man ut av att ha sex med en person som inte tänder på en? Jag fattar bara inte.
Att det kan vara frustrerande att få ett nej efter hångel eller i princip påbörjat sex kan jag förstå men steget till att våldta någon är långväga åt helvete.
Tänk om tänk rätt.
Fast det säger väl en del om dagens samhälle misstänker jag. Empatin, förståelsen och medmänskligheten devalveras i en oroande takt. Att bry sig om människor omkring en, värna om deras hälsa, säkerhet och välmående är inte längre en prioritet hos många unga människor. Det viktigaste idag är status, pengar och så mycket ledig tid som möjligt.
Kan inte tänka mig att jag är ensam om att oroa mig för utvecklingen. Är det i ett sådant samhällsklimat vi vill sätta barn till världen för? Hur stoppar vi denna oroväckande utveckling? Hur lär vi ut empati och förståelse igen? Hur ska vi få nästa generations barn stöpta i en form som tar ansvar för sina egna handlingar, bryr sig om andra och som inte ser sin egen status i samhället som det viktigaste här i livet?
Hur får vi samhället att se lika allvarligt på våldtäkt av kvinnor som pedofeli?
Något måste göras och det per omgående. Annars har vi snart en ohållbar situation i ett redan allt "kallare klimat". Jag skulle så gärna vilja kalla oss mänskliga igen. Hur får vi tillbaka mänskligheten?
Göteborg hade värmebölja igår. Vad det innebär i grader vet jag faktiskt inte men det ryktas om upp emot 25 grader. (Har inte orkat surfa efter de faktiska siffrorna.)
På Aftonblaskans hemsida går idag att läsa att var fjärde person mellan 15-25 år tycker att tjejer får skylla sig själva om de blir våldtagna. Trodde rubriken var felaktig och klickade in på artikeln för att läsa vidare och blev smått chockad över vilken attityd som börjar ta över vårat samhälle.
Det skiljde heller inte alltför många procent mellan tjejers och killars tyckande i denna fråga. Olika omständigheter som om tjejen varit utmanande klädd (Vad det nu är för klädsel, har aldrig sett skylten "Utmanande klädsel - 25% rabatt!"), om hon varit full, inte gjort motstånd osv.
Låt oss vara klara över en sak till att börja med : Det är ALDRIG kvinnans fel om hon blir våldtagen. All sex som inte är ömsesidigt är våldtäkt. Sedan spelar det ingen roll om kvinnan säger nej hundradelar innan mannen ska penetrera henne eller om han får ett nej på krogen.
Jag fattar faktiskt inte vart det svåra i denna fråga kommer in? Vari ligger problemet med att ett nej är ett nej? För det andra, vem f-n vill ha sex med någon som inte vill ha det med en? Vad får man ut av att ha sex med en person som inte tänder på en? Jag fattar bara inte.
Att det kan vara frustrerande att få ett nej efter hångel eller i princip påbörjat sex kan jag förstå men steget till att våldta någon är långväga åt helvete.
Tänk om tänk rätt.
Fast det säger väl en del om dagens samhälle misstänker jag. Empatin, förståelsen och medmänskligheten devalveras i en oroande takt. Att bry sig om människor omkring en, värna om deras hälsa, säkerhet och välmående är inte längre en prioritet hos många unga människor. Det viktigaste idag är status, pengar och så mycket ledig tid som möjligt.
Kan inte tänka mig att jag är ensam om att oroa mig för utvecklingen. Är det i ett sådant samhällsklimat vi vill sätta barn till världen för? Hur stoppar vi denna oroväckande utveckling? Hur lär vi ut empati och förståelse igen? Hur ska vi få nästa generations barn stöpta i en form som tar ansvar för sina egna handlingar, bryr sig om andra och som inte ser sin egen status i samhället som det viktigaste här i livet?
Hur får vi samhället att se lika allvarligt på våldtäkt av kvinnor som pedofeli?
Något måste göras och det per omgående. Annars har vi snart en ohållbar situation i ett redan allt "kallare klimat". Jag skulle så gärna vilja kalla oss mänskliga igen. Hur får vi tillbaka mänskligheten?
måndag 28 april 2008
Kort rapport från mulen måndag
Det närmaste hemlagad Bea ni kommer idag...
En annan växte upp på den tiden Blå Band och Knorr dominerade middagarna på fredagskvällarna. Biff med pommes frites och bea. En klassiker. Pulversåsernas Riksförbund sulade ut sina äckliga torrfodersåser och det fanns egentligen inte mycket att välja på som alternativ. Såvida man inte hade en överaktiv förälder som orkade göra en riktig bearnaiesås.
De senaste åren har dock några tillverkare bemödat sig med att göra riktigt goda såser, trots att de är påssåser. Den första som över huvudtaget var nära att smaka som hemlagad bea var Staffans Patébageri. Ruskigt god bea.
Nu har ytterliggare en tillverkare höjt sig ett snäpp, Rydbergs. Deras senaste kollektion av bearnaiesåser är riktigt riktigt grymma. Det finns en vanlig och så de två som ni ser på bilden. Vanebildade goda. Åh nej, jag får inte en krona betalt för att säga detta. Ville bara sprida informationen till allmänheten så att ni kan köpa det närmaste hemlagad bea som går att få.
(Dock ska erkännas att jag inte köpt såserna utan fått dem av en kontakt. Jo jo, nu är man connected ska ni tro...)
Orkade med jobbet till kl 16 sedan fick det vara nog. Om jag ska vara kry tills imorgon krävs det lite förebyggande åtgärder och de ska nu genomföras under kvällen. Bara jag får vakna kry och någorlunda energisk imorgon så är jag nöjd.
Egentligen är det hockeyträning ikväll men det blir till att stå över. Kände mig inte särskilt rask och pigg under förra veckans träning så det är ingen idé att åka ned och smålalla.
Hoppas ni får en skön kväll i vårvädret.
Mirakelkuren fungerade ej...
Vaknade öm i hela kroppen imorse. Att sova fullt påpälsad verkar inte ha givit något större effekt. Eller så har den gjort att jag inte blivit sämre åtminstone. Halsen kändes som om någon försökt strypa mig under natten.
Proppade i mig en halstablett till frukost och började med morgonrutinerna. Pälsade på mig relativt varmt och fick några undrande blickar på t-banan på vägen in.
Väl inne så visade det sig att inte bara min semestrande kollega respektive sjukhusintaga kollega är borta. Min tredje kollega kommer inte in förrän framåt lunchtid ca. Sitter här nu och huttrar. Det är kallt tycker jag.
Nåväl, det är skitsamma. Bara att uthärda dagen och försöka med ny kur ikväll. Det är allt jag kan göra.
I övrigt finns inte mycket att rapportera, än. Återkommer säkerligen under dagen.
Proppade i mig en halstablett till frukost och började med morgonrutinerna. Pälsade på mig relativt varmt och fick några undrande blickar på t-banan på vägen in.
Väl inne så visade det sig att inte bara min semestrande kollega respektive sjukhusintaga kollega är borta. Min tredje kollega kommer inte in förrän framåt lunchtid ca. Sitter här nu och huttrar. Det är kallt tycker jag.
Nåväl, det är skitsamma. Bara att uthärda dagen och försöka med ny kur ikväll. Det är allt jag kan göra.
I övrigt finns inte mycket att rapportera, än. Återkommer säkerligen under dagen.
söndag 27 april 2008
Kort resumé av helgen
Höll på att börja grina av uppgivenhet när jag vaknade imorse och hade ont i halsen, igen!!!
Blir så j..la trött på det här. Räckte det inte med förkylningen förra helgen och början på veckan?! Hur dåligt jag än mår imorgon så måste jag till jobbet. Med en kollega på semester och en på sjukhus finns det inte på världskartan att vara hemma imorgon.
Har ätit så mycket vitlök under dagen att Dracula skulle självförvintas om han kom inom en mils avstånd.
I övrigt har jag varit duktig i helgen. Var helt slut i fredags och kastade mig i säng nästan omgående jag kom hem. Somnade runt midnatt och sov till runt nio-tiden. Skönt.
Dagen innehöll inget annat än tvättande. Alla plagg som varit i Kairo skulle bli rena. En utav två maskiner var trasig. Jippie! Tog mig nästan 7 timmar att tvätta. Tur att personen efter mig inte skulle ha sin tid.
Trots mitt tillstånd idag så hade jag ställt mig in på att byta till sommardäck på bilen. Fanns ingen återvändo. Åkte över till mor och lillebror och gav dem deras gåvor från Kairo. De blev jätteglada för sina smycken.
Körde bror till jobbet och han började att hjälpa mig att byta däcken på bilen. Dock var det en ny tjej där just idag så han fick avbryta efter två däck och jag tog över arbetet helt allena. De har dock lufttrycksmojäng och bra domkraft så det gick på ett kick. Passade på att tvätta bilen också och när jag ändå höll på så dammsög jag och gjorde rent hela bilen inuti dessutom.
Tog adjö av brorsan och hans söta kollega (dock på tok för ung för en gammal stofil som mig) och burnade hemåt.
Damp ned i soffan och kollade på Everton - Aston Villa som slutade 2-2 och därefter Gefle - AIK som glädjade nog slutade 0-1. Ingen bra match men tre poäng var det viktigaste.
Nu ska jag ta en dusch och göra mig ren från dagens bilmeckande och därefter ikläda mig något varmt att sova i så jag kan exorcistera ut alla onda baciller.
God natt!
Blir så j..la trött på det här. Räckte det inte med förkylningen förra helgen och början på veckan?! Hur dåligt jag än mår imorgon så måste jag till jobbet. Med en kollega på semester och en på sjukhus finns det inte på världskartan att vara hemma imorgon.
Har ätit så mycket vitlök under dagen att Dracula skulle självförvintas om han kom inom en mils avstånd.
I övrigt har jag varit duktig i helgen. Var helt slut i fredags och kastade mig i säng nästan omgående jag kom hem. Somnade runt midnatt och sov till runt nio-tiden. Skönt.
Dagen innehöll inget annat än tvättande. Alla plagg som varit i Kairo skulle bli rena. En utav två maskiner var trasig. Jippie! Tog mig nästan 7 timmar att tvätta. Tur att personen efter mig inte skulle ha sin tid.
Trots mitt tillstånd idag så hade jag ställt mig in på att byta till sommardäck på bilen. Fanns ingen återvändo. Åkte över till mor och lillebror och gav dem deras gåvor från Kairo. De blev jätteglada för sina smycken.
Körde bror till jobbet och han började att hjälpa mig att byta däcken på bilen. Dock var det en ny tjej där just idag så han fick avbryta efter två däck och jag tog över arbetet helt allena. De har dock lufttrycksmojäng och bra domkraft så det gick på ett kick. Passade på att tvätta bilen också och när jag ändå höll på så dammsög jag och gjorde rent hela bilen inuti dessutom.
Tog adjö av brorsan och hans söta kollega (dock på tok för ung för en gammal stofil som mig) och burnade hemåt.
Damp ned i soffan och kollade på Everton - Aston Villa som slutade 2-2 och därefter Gefle - AIK som glädjade nog slutade 0-1. Ingen bra match men tre poäng var det viktigaste.
Nu ska jag ta en dusch och göra mig ren från dagens bilmeckande och därefter ikläda mig något varmt att sova i så jag kan exorcistera ut alla onda baciller.
God natt!
fredag 25 april 2008
Är våren här? På riktigt alltså?
Klockan är snart fyra. En timme kvar på arbetsveckan.
Solen skiner som aldrig förr utanför fönstret och värmen känns t o m genom glaset. Önskar jag kände mig piggare och alertare så jag kunde ta vara på den begynnande vårvärmen.
Dock slet gårdagskvällen hårdare på mig än tänkt så jag är ganska trött just nu. Längtar mest hem till lugnet. Har erbjudits trevliga alternativ till after work men känner att jag inte pallar. Dessutom är alkohol det sista jag vill intaga denna dag.
Tror inte min energi kommer räcka till något mer inlägg i bloggen heller så sitt inte uppe hela kvällen och vänta om jag säger så. Ha en trevlig helg så länge!
Solen skiner som aldrig förr utanför fönstret och värmen känns t o m genom glaset. Önskar jag kände mig piggare och alertare så jag kunde ta vara på den begynnande vårvärmen.
Dock slet gårdagskvällen hårdare på mig än tänkt så jag är ganska trött just nu. Längtar mest hem till lugnet. Har erbjudits trevliga alternativ till after work men känner att jag inte pallar. Dessutom är alkohol det sista jag vill intaga denna dag.
Tror inte min energi kommer räcka till något mer inlägg i bloggen heller så sitt inte uppe hela kvällen och vänta om jag säger så. Ha en trevlig helg så länge!
torsdag 24 april 2008
Mellan himmel och helvete på 90 minuter
Det är få förunnat att vara så insatt i en klubb. En förening. En gemenskap. En kärlek.
Det har sina fördelar och nackdelar. Sina lyckostunder och sina sorgestunder.
Träffade upp några vänner innan matchen och käkade en bit mat och svängde några bägare. Ingen av oss kände någon nervositet innan matchen. Inte bra. Ingen av oss kände någon press. Inte bra heller men inte så farligt.
När vi intog Råsundas fästning och rörde oss uppför trapporna på den heliga marken började dock nerverna komma. Sången var stark. Sången var vacker. Sången var mangrant.
De svartgula höll låda på större delen av arenan. Närmare 70% på läktarna var Gnagare. Resterande 30% procent var förstås djurgårdare och de sjöng för allt vad södras läktare håller för.
Knappt hade vi hunnit sjunga färdigt intågssången och bänkat arslena på stolarna förrän Obolo skarvade en boll till Mendes som satte bollen otagbart för bortakeepern i ena hörnet. 1-0 efter endast fyra minuters spel. Extasen på Norra, Västra och Östra visste inga gränser. Glädjen var total och alla svartgula själar blev som tokiga.
AIK kontrollerade spelet större delen av första halvlek. Sista 8-10 minuterna började DIF hitta rätt i sitt spel och började på allvar utmana AIK:s försvar. Fast inget überfarligt skapades.
Ingen vågade ta ut något i förskott men en försiktigt optimism andades runtom de svartgula leden på läktarna.
I andra halvlek kontrollerade AIK spelet relativt bra och gårdarna kom inte särskilt långt med sitt spel. Tyvärr skulle en olycklig situation förstöra hela kvällen. Åtminstone förstöra för oss som har AIK i hjärtat.
Har hört mig för med dem som såg det bättre och hands var det tydligen. Däremot ingen, oavsett lagtillhörighet, som säger att det var medvetet. Kenny Pavey, AIK:s egen evighetsmaskin från England får ett djurgårdsskott på handen och straff tilldöms av domare Fröjdfeldt. Inga större protester från de svarttröjade spelarna på planen och den inledande besvikelsen på läktarna dämpar sig snabbt.
Straff helt ok, men utvisning för ofrivillig hands? Det är lite väl starkt. Har personligen inte sett några bra sekvenser på det än så jag ska inte uttala mig. Som sagt, straff är helt ok men man ska inte straffas med gult kort om det inte är medvetet.
Straffen innebar 1-1 och blåränderna fick ny energi och var närmast segern mot slutet. Dock slutade det oavgjort och båda lägren fick gå hem nöjda och missnöjda i en salig kompott.
Personligen är jag kluven. Inte nöjd. Inte missnöjd. Inte belåten. Inte besviken. 1-1 var helt ok och ett fall framåt i jämförelse med vad jag sett tidigare. Dock krävs det trepoängare på hemmaplan, så enkelt är det.
Får återkomma med eventuell djupare analys imorgon. Om jag finner det nödvändigt och om jag har tid.
Ska upp tidigt imorgon bitti och spela fotboll själv och resterande del av dagen lär gå åt till idogt arbete.
Hoppas ni haft en skön kväll. Hoppas ni sluppit att slitas mellan himmel och helvete.
Det har sina fördelar och nackdelar. Sina lyckostunder och sina sorgestunder.
Träffade upp några vänner innan matchen och käkade en bit mat och svängde några bägare. Ingen av oss kände någon nervositet innan matchen. Inte bra. Ingen av oss kände någon press. Inte bra heller men inte så farligt.
När vi intog Råsundas fästning och rörde oss uppför trapporna på den heliga marken började dock nerverna komma. Sången var stark. Sången var vacker. Sången var mangrant.
De svartgula höll låda på större delen av arenan. Närmare 70% på läktarna var Gnagare. Resterande 30% procent var förstås djurgårdare och de sjöng för allt vad södras läktare håller för.
Knappt hade vi hunnit sjunga färdigt intågssången och bänkat arslena på stolarna förrän Obolo skarvade en boll till Mendes som satte bollen otagbart för bortakeepern i ena hörnet. 1-0 efter endast fyra minuters spel. Extasen på Norra, Västra och Östra visste inga gränser. Glädjen var total och alla svartgula själar blev som tokiga.
AIK kontrollerade spelet större delen av första halvlek. Sista 8-10 minuterna började DIF hitta rätt i sitt spel och började på allvar utmana AIK:s försvar. Fast inget überfarligt skapades.
Ingen vågade ta ut något i förskott men en försiktigt optimism andades runtom de svartgula leden på läktarna.
I andra halvlek kontrollerade AIK spelet relativt bra och gårdarna kom inte särskilt långt med sitt spel. Tyvärr skulle en olycklig situation förstöra hela kvällen. Åtminstone förstöra för oss som har AIK i hjärtat.
Har hört mig för med dem som såg det bättre och hands var det tydligen. Däremot ingen, oavsett lagtillhörighet, som säger att det var medvetet. Kenny Pavey, AIK:s egen evighetsmaskin från England får ett djurgårdsskott på handen och straff tilldöms av domare Fröjdfeldt. Inga större protester från de svarttröjade spelarna på planen och den inledande besvikelsen på läktarna dämpar sig snabbt.
Straff helt ok, men utvisning för ofrivillig hands? Det är lite väl starkt. Har personligen inte sett några bra sekvenser på det än så jag ska inte uttala mig. Som sagt, straff är helt ok men man ska inte straffas med gult kort om det inte är medvetet.
Straffen innebar 1-1 och blåränderna fick ny energi och var närmast segern mot slutet. Dock slutade det oavgjort och båda lägren fick gå hem nöjda och missnöjda i en salig kompott.
Personligen är jag kluven. Inte nöjd. Inte missnöjd. Inte belåten. Inte besviken. 1-1 var helt ok och ett fall framåt i jämförelse med vad jag sett tidigare. Dock krävs det trepoängare på hemmaplan, så enkelt är det.
Får återkomma med eventuell djupare analys imorgon. Om jag finner det nödvändigt och om jag har tid.
Ska upp tidigt imorgon bitti och spela fotboll själv och resterande del av dagen lär gå åt till idogt arbete.
Hoppas ni haft en skön kväll. Hoppas ni sluppit att slitas mellan himmel och helvete.
Derbykväll - Lycka eller misär?
Det är ca fyra timmar kvar till avspark i vad som anses vara Sveriges hetaste hatderby. Tvillingderbyt. AIK - DIF.
Ska i ärlighetens namn säga att jag inte har några större förhoppningar inför kvällen. Trist att känna så egentligen. Samtidigt skönt eftersom man inte blir lika besviken om det går dåligt.
AIK har börjat säsongen allt annat än bra och tre mål framåt på sex matcher är under all kritik. Speciellt när vi har mött lag som GIF Sundsvall och Trelleborg på hemmaplan. Det ser krampaktigt och idéfattigt ut när AIK spelar fotboll. Den ena liraren efter den andra spelar långt under sin kapacitet. Allra värst än så länge är målvakt Öhrlund som är en skugga av sitt forna jag. Under de sex inledande matcherna har han gjort inte mindre än fyra tabbar som lett till mål, det är förstås inget som inger förtroende hos resten av laget.
Ett lag som inte litar på sin målvakt spelar mycket mer avvaktande och tar inte de risker som de borde våga göra i rädslan för att målvakten inte kan reparera deras misstag. Ett sorgligt faktum men sant.
Blir det oavgjort ikväll är jag nöjd. Mer än nöjd. DIF har spelat bra hittills denna säsong och har några unga hungriga spelare som tar för sig mer än någon AIK:are hittills gjort. Bådar inte gott. Inte alls.
Desto roligare är det att följa AIK hockey just nu, trots lågsäsong. Värvningarna haglar tätt och för första gången på nästan 10 år så är det dessutom namnkunniga spelare. Dick Tärnström, denna urgnagare, vänder skutan hemåt och kommer ge oss ett backspel vi inte varit i närheten av de senaste 5 säsongerna. Idag blev målvakten Heino-Lindbergh från FBK klar dessutom. En mycket bra keeper. En vinnarskalle.
Utöver dessa två herrar har centern Henrik Eriksson värvats (bäst tekningsprocent av alla i Allsvenskan senaste säsongen) och på det tunga fysiska backen Savalahti-Nagander från Luleå. Detta är början på ett lagbygge som mycket väl kan aspirera på en Elitserieplats. Fast 3-4 gubbar till av yttersta kvalitet behövs + en skrälldus av unga talanger. Framåt sommaren vet vi hur laget kommer se ut och då är det lättare att sia om framtiden.
Det blir en relativt lugn kväll derbyt till trots. En öl eller två går säkerligen ned men imorgon bitti 07:15 väntar Reklamserien i fotboll och då måste jag vara på topp. Det är kul nästan jämnt...
Ska i ärlighetens namn säga att jag inte har några större förhoppningar inför kvällen. Trist att känna så egentligen. Samtidigt skönt eftersom man inte blir lika besviken om det går dåligt.
AIK har börjat säsongen allt annat än bra och tre mål framåt på sex matcher är under all kritik. Speciellt när vi har mött lag som GIF Sundsvall och Trelleborg på hemmaplan. Det ser krampaktigt och idéfattigt ut när AIK spelar fotboll. Den ena liraren efter den andra spelar långt under sin kapacitet. Allra värst än så länge är målvakt Öhrlund som är en skugga av sitt forna jag. Under de sex inledande matcherna har han gjort inte mindre än fyra tabbar som lett till mål, det är förstås inget som inger förtroende hos resten av laget.
Ett lag som inte litar på sin målvakt spelar mycket mer avvaktande och tar inte de risker som de borde våga göra i rädslan för att målvakten inte kan reparera deras misstag. Ett sorgligt faktum men sant.
Blir det oavgjort ikväll är jag nöjd. Mer än nöjd. DIF har spelat bra hittills denna säsong och har några unga hungriga spelare som tar för sig mer än någon AIK:are hittills gjort. Bådar inte gott. Inte alls.
Desto roligare är det att följa AIK hockey just nu, trots lågsäsong. Värvningarna haglar tätt och för första gången på nästan 10 år så är det dessutom namnkunniga spelare. Dick Tärnström, denna urgnagare, vänder skutan hemåt och kommer ge oss ett backspel vi inte varit i närheten av de senaste 5 säsongerna. Idag blev målvakten Heino-Lindbergh från FBK klar dessutom. En mycket bra keeper. En vinnarskalle.
Utöver dessa två herrar har centern Henrik Eriksson värvats (bäst tekningsprocent av alla i Allsvenskan senaste säsongen) och på det tunga fysiska backen Savalahti-Nagander från Luleå. Detta är början på ett lagbygge som mycket väl kan aspirera på en Elitserieplats. Fast 3-4 gubbar till av yttersta kvalitet behövs + en skrälldus av unga talanger. Framåt sommaren vet vi hur laget kommer se ut och då är det lättare att sia om framtiden.
Det blir en relativt lugn kväll derbyt till trots. En öl eller två går säkerligen ned men imorgon bitti 07:15 väntar Reklamserien i fotboll och då måste jag vara på topp. Det är kul nästan jämnt...
onsdag 23 april 2008
En annorlunda onsdag
Denna onsdag liknar ingen annan onsdag. Förvisso liknar väl ingen annan dag en annan men just idag så var det lite många grejer under kort period.
Förvarningen kom redan igår då blivande kollegan Johan ringde och sa att han nu avslutat allting på sin förra arbetsplats och tänkte hör om han kunde börja på torsdag, eller varför inte imorrn. (Läs idag.) Jag blev lite ställd delvis men tänkte för mig själv att han nog inte riktigt förstår att vi är ett mycket seriöst företag som tror att de första veckorna är bland de viktigaste och att man då får all tänkbar utbildning osv.
Dessutom ska telefon, dator, passerkort etc etc etc ordnas med. Från början var det sagt att han skulle börja den 12/5. Vi har nu skurit ned det till 5/5. Vi bokade i alla fall in en fika idag och han kom runt 10-tiden. Då vi har som rutin att den blivande kollegan kommer och fikar med med sina nya kollegor så var resten av gruppen med. Carina, en utav "pantertanterna", såg lite blek och konstig ut. När jag kom på morgonen trodde jag hon var förkyld.
Började dock känna igen symtomen från pappas tid när han fick stroke. Tänkte dock vi kunde avvakta till fikat med Johan var slut men det var andra som också upptäckt Carinas tillstånd och ringt sjukvårdsupplysningen. Det blev ambulans beställt illa kvickt.
Mycket riktigt visade det sig vara en blödning men tack vare rådigt ingripande så tyckte läkarna att det såg lovande ut. Får verkligen hoppas hon klarar sig ur stormen, hon har varit med om så mycket redan.
På eftermiddagen skulle jag och kollegan Elisabeth på kundbesök i Danderyd. Pga olika skäl hade mötet redan flyttats två gånger så trots kalabaliken på förmiddagen så kände vi oss nödgade att åka ut dit.
Vi skrev in oss i receptionen på företagshotellet och väntade. Kvinnan där försökte nå våran kontaktperson men utan att lyckas. Efter ca 15 minuter, vilket är ungefär max man väntar på en kund, så kommer en kollega till mannen som jag känner igen. Hon undrade vad vi gjorde där och vi sa att vi skulle träffa hennes kollega. Men han är ju på mässan blev svaret. Vi blev något snopna. Och molokna.
Vad gör vi nu? Boka om mötet får vi göra senare. Poolbilen vi säljare delar för dylika kundbesök var ruggigt skitit och hade dåligt med soppa så vi tänkte att vi kör en biltvätt och tankar den. När det var klart började klockan närma sig kvart över fyra och det var ingen idé att åka tillbaka. Lämnade av Elisabeth omkring där hon bor och tog mig snabbt till systersonen Nicos flickvän Jenny. Hon har köpt en in asgrym näs- och öronhårstrimmer och jag hämtade upp den.
Intog lite mat och vilade en stund och begav mig senare till hockeyträningen. Pga febern och förkylningen dagarna innan hade jag dock knappt någon energi så det blev inte mycket vettigt gjort från min sida. En kille fick åka till akuten med befarat armbrott. Får hoppas att det inte var så illa. *peppar peppar*
Nu sitter jag här och skriver av dagen men hungern gör sig påmind. Ska ta och göra mig något enkelt att äta och sedan i säng.
Till sist måste jag säga att jag blev lite överraskad, på ett positivt sätt, av Elisabeth idag. Har aldrig, och jag menar verkligen aldrig, varit med om att en kvinna som själv inte kör bil har någon som helst koll på hur man tar sig från punkt a till punkt b. Hon var dock som en levande kartbok och hittade precis överallt vi skulle under våran lilla utflykt. Imponerande.
Nej, tack för mig och tack för er. Sov gott!
Förvarningen kom redan igår då blivande kollegan Johan ringde och sa att han nu avslutat allting på sin förra arbetsplats och tänkte hör om han kunde börja på torsdag, eller varför inte imorrn. (Läs idag.) Jag blev lite ställd delvis men tänkte för mig själv att han nog inte riktigt förstår att vi är ett mycket seriöst företag som tror att de första veckorna är bland de viktigaste och att man då får all tänkbar utbildning osv.
Dessutom ska telefon, dator, passerkort etc etc etc ordnas med. Från början var det sagt att han skulle börja den 12/5. Vi har nu skurit ned det till 5/5. Vi bokade i alla fall in en fika idag och han kom runt 10-tiden. Då vi har som rutin att den blivande kollegan kommer och fikar med med sina nya kollegor så var resten av gruppen med. Carina, en utav "pantertanterna", såg lite blek och konstig ut. När jag kom på morgonen trodde jag hon var förkyld.
Började dock känna igen symtomen från pappas tid när han fick stroke. Tänkte dock vi kunde avvakta till fikat med Johan var slut men det var andra som också upptäckt Carinas tillstånd och ringt sjukvårdsupplysningen. Det blev ambulans beställt illa kvickt.
Mycket riktigt visade det sig vara en blödning men tack vare rådigt ingripande så tyckte läkarna att det såg lovande ut. Får verkligen hoppas hon klarar sig ur stormen, hon har varit med om så mycket redan.
På eftermiddagen skulle jag och kollegan Elisabeth på kundbesök i Danderyd. Pga olika skäl hade mötet redan flyttats två gånger så trots kalabaliken på förmiddagen så kände vi oss nödgade att åka ut dit.
Vi skrev in oss i receptionen på företagshotellet och väntade. Kvinnan där försökte nå våran kontaktperson men utan att lyckas. Efter ca 15 minuter, vilket är ungefär max man väntar på en kund, så kommer en kollega till mannen som jag känner igen. Hon undrade vad vi gjorde där och vi sa att vi skulle träffa hennes kollega. Men han är ju på mässan blev svaret. Vi blev något snopna. Och molokna.
Vad gör vi nu? Boka om mötet får vi göra senare. Poolbilen vi säljare delar för dylika kundbesök var ruggigt skitit och hade dåligt med soppa så vi tänkte att vi kör en biltvätt och tankar den. När det var klart började klockan närma sig kvart över fyra och det var ingen idé att åka tillbaka. Lämnade av Elisabeth omkring där hon bor och tog mig snabbt till systersonen Nicos flickvän Jenny. Hon har köpt en in asgrym näs- och öronhårstrimmer och jag hämtade upp den.
Intog lite mat och vilade en stund och begav mig senare till hockeyträningen. Pga febern och förkylningen dagarna innan hade jag dock knappt någon energi så det blev inte mycket vettigt gjort från min sida. En kille fick åka till akuten med befarat armbrott. Får hoppas att det inte var så illa. *peppar peppar*
Nu sitter jag här och skriver av dagen men hungern gör sig påmind. Ska ta och göra mig något enkelt att äta och sedan i säng.
Till sist måste jag säga att jag blev lite överraskad, på ett positivt sätt, av Elisabeth idag. Har aldrig, och jag menar verkligen aldrig, varit med om att en kvinna som själv inte kör bil har någon som helst koll på hur man tar sig från punkt a till punkt b. Hon var dock som en levande kartbok och hittade precis överallt vi skulle under våran lilla utflykt. Imponerande.
Nej, tack för mig och tack för er. Sov gott!
tisdag 22 april 2008
En anonym tisdag lider mot sitt slut
En rätt intetsägande dag går mot sitt slut. Det enda "roliga" att rapportera om är att vårat hockeylag ska vara med i en reklamfilm på torsdag. Fråga mig inte för vad, har ingen aning. Kan dock själv inte vara med då det krävdes att jag tog semester hela torsdagen och det har jag ingen möjlighet till.
Grabbarna får säkert kul dock och vi ska tydligen ha våra egna tröjor så det lär ju innebära lite smygreklam för oss själva åtminstone.
Det blir tidigt sänggående ikväll känner jag. Förkylningen har börjat släppa men jag är rätt matt. Sov gott!
Grabbarna får säkert kul dock och vi ska tydligen ha våra egna tröjor så det lär ju innebära lite smygreklam för oss själva åtminstone.
Det blir tidigt sänggående ikväll känner jag. Förkylningen har börjat släppa men jag är rätt matt. Sov gott!
måndag 21 april 2008
Måndagshelvete
Magdansösen och hovnarren?
Magdansösen till vänster underhöll oss en utav kvällarna när vi åt middag på en båt som färdades längs Nilen. Atmosfären var härlig och vid det bordet jag satt drog vi upp stämningen på hela bygget. Inte en rumpa som satt still bland mina bordskollegor. Vi fick t o m gå upp och dansa loss tillsammans med fröken mage.
Visste ni att en riktigt duktig magdansös tjänar upp emot en halv miljon i månaden. Jo, tydligen. Eftersom Lena, som var våran guide, blev våran gudinna av information där nere och hon sa att det är så kan jag inte annat än lita på att siffrorna stämmer. Hon som dansade för oss tjänade nog inga miljoner dock.
Mannen till vänster har på sig en lustig dress. Den bestod av två stycken "kjolar" kan man säga. Om ni minns den där "lustiga" leksaken man hade när man var liten som man snurrade mellan fingrarna i en träpinne och som sedan snurrade runt med något "krås" omkring sig så förstår ni vad jag menar. (Ok, förklaringen är urusel men kommer inte på något bättre just nu.)
Hur som haver så har människan en lustig hatt dessutom och 4-5 st "tamburiner". (Utan cymbaler dock.) Dansen höll på i minst 7-8 minuter och ska tydligen förtälja en historia av uråldriga mått om ett barns födelse. Typ. Det enda dansaren gör är att snurra runt runt runt så att den väl tilltagna midje- och axelgrunkan svävar ut och liknar två ringar som typ omger Saturnus eller så. Det var helt obegripligt då och är helt obegripligt nu. Nåväl, det var någon form av underhållning åtminstone. Han såg mest ut som en medeltida hovnarr.
Kan tänka mig att utlänningar som är i Dalarna på midsommar inte är alltför imponerande av dansandet runt midsommarstången och troligtvis helt obegripligt för dem.
Utöver lite magproblem klarade jag mig rätt bra ur sjukdomssynvinkel sett till Kairoresan. Finns dem som fick det bra mycket värre. Var det för tidigt för att andas ut? Jodå...
Kände redan i lördags av analkande förkylning och igår kväll tog den besittning av kroppen helt. Vaknade imorse helt igentäppt med sådan där jobbig snorhuvudvärk. Ni vet en sådan där som sitter ända opp mellan ögonen. Varm och halvt febrig dessutom.
Blev till att stanna hemma från jobbet och softa istället. Känner mig lite piggare nu men är ruggigt varm och svettas för lilla minsta. Inte ett dugg kul.
Lär knappast bli roligare att kolla på IFK Göteborg - AIK ikväll. Känner på mig att det inte kommer sluta lyckligt. Fråga mig inte varför, bara en känsla.
Visste ni att en riktigt duktig magdansös tjänar upp emot en halv miljon i månaden. Jo, tydligen. Eftersom Lena, som var våran guide, blev våran gudinna av information där nere och hon sa att det är så kan jag inte annat än lita på att siffrorna stämmer. Hon som dansade för oss tjänade nog inga miljoner dock.
Mannen till vänster har på sig en lustig dress. Den bestod av två stycken "kjolar" kan man säga. Om ni minns den där "lustiga" leksaken man hade när man var liten som man snurrade mellan fingrarna i en träpinne och som sedan snurrade runt med något "krås" omkring sig så förstår ni vad jag menar. (Ok, förklaringen är urusel men kommer inte på något bättre just nu.)
Hur som haver så har människan en lustig hatt dessutom och 4-5 st "tamburiner". (Utan cymbaler dock.) Dansen höll på i minst 7-8 minuter och ska tydligen förtälja en historia av uråldriga mått om ett barns födelse. Typ. Det enda dansaren gör är att snurra runt runt runt så att den väl tilltagna midje- och axelgrunkan svävar ut och liknar två ringar som typ omger Saturnus eller så. Det var helt obegripligt då och är helt obegripligt nu. Nåväl, det var någon form av underhållning åtminstone. Han såg mest ut som en medeltida hovnarr.
Kan tänka mig att utlänningar som är i Dalarna på midsommar inte är alltför imponerande av dansandet runt midsommarstången och troligtvis helt obegripligt för dem.
Utöver lite magproblem klarade jag mig rätt bra ur sjukdomssynvinkel sett till Kairoresan. Finns dem som fick det bra mycket värre. Var det för tidigt för att andas ut? Jodå...
Kände redan i lördags av analkande förkylning och igår kväll tog den besittning av kroppen helt. Vaknade imorse helt igentäppt med sådan där jobbig snorhuvudvärk. Ni vet en sådan där som sitter ända opp mellan ögonen. Varm och halvt febrig dessutom.
Blev till att stanna hemma från jobbet och softa istället. Känner mig lite piggare nu men är ruggigt varm och svettas för lilla minsta. Inte ett dugg kul.
Lär knappast bli roligare att kolla på IFK Göteborg - AIK ikväll. Känner på mig att det inte kommer sluta lyckligt. Fråga mig inte varför, bara en känsla.
söndag 20 april 2008
En liten solskenshistoria
Hade precis talat färdigt med min mor på telefon och förkunnat att jag kände mig lite för trött och hängig för att komma över och hälsa på när telefonen ringde igen. Det var Björn.
Han och Steffi tänkte ta en liten picnic i det sköna vårvädret och undrade om jag skulle göra dem sällskap nere vid Nakenberget. (Det heter så, har ingenting med nakenbad att göra era snuskos.)
Trots att jag kände mig lite rasslig tänkte jag att lite sol inte kunde skada. Den analkande förkylningen skulle hållas på stången med massor av vitlök och halstabletter så småningom.
Tog bilen ned till Huvudstabadet och ställde den där. Promenerade den km som det var till den plats S&B valt att slå sig ned på. Vi var långt från ensamma. Många soltörstade själar som tagit sig ned denna dag. Vi drack en kopp kaffe och åt en korvmacka. Fick uppdatera dem lite kring min Kairoresa som blev huvudämnet denna gång.
Skjutsade hem paret till sig för att sedan totalt glömma bort att jag skulle till Solna Centrum och kolla in skorean på Stadium. Åkte och handlade istället och kom på det när jag såg kupongerna i väskan. Nåja, hade ingen ork till det ändå.
Inte orkade jag tvätta heller. Bokade om tiden och har legat och slappat istället. Mycket skönare. Mycket klokt val tycker jag idag. Kanske inte lika klokt när jag vänder ut och in på sista paret kallingar.
Ska inte trötta ut er mera idag. Hoppas ni haft en härlig söndag!
Han och Steffi tänkte ta en liten picnic i det sköna vårvädret och undrade om jag skulle göra dem sällskap nere vid Nakenberget. (Det heter så, har ingenting med nakenbad att göra era snuskos.)
Trots att jag kände mig lite rasslig tänkte jag att lite sol inte kunde skada. Den analkande förkylningen skulle hållas på stången med massor av vitlök och halstabletter så småningom.
Tog bilen ned till Huvudstabadet och ställde den där. Promenerade den km som det var till den plats S&B valt att slå sig ned på. Vi var långt från ensamma. Många soltörstade själar som tagit sig ned denna dag. Vi drack en kopp kaffe och åt en korvmacka. Fick uppdatera dem lite kring min Kairoresa som blev huvudämnet denna gång.
Skjutsade hem paret till sig för att sedan totalt glömma bort att jag skulle till Solna Centrum och kolla in skorean på Stadium. Åkte och handlade istället och kom på det när jag såg kupongerna i väskan. Nåja, hade ingen ork till det ändå.
Inte orkade jag tvätta heller. Bokade om tiden och har legat och slappat istället. Mycket skönare. Mycket klokt val tycker jag idag. Kanske inte lika klokt när jag vänder ut och in på sista paret kallingar.
Ska inte trötta ut er mera idag. Hoppas ni haft en härlig söndag!
Blodig välsignelse
Blodiga händer symboliserar välsignelse Under Kairoresan hade vi tillgång till all möjlig lyx. Vi hade skjuts med en stor bekväm buss överallt och promenerade rakt in på de ställen vi skulle till utan större problem. Dock fick vi en halvdag till eget förfogande och fick då uppmaningen att söka oss till det "riktiga" Kairo, långt från turistkvarteren och bekvämligheterna.
Det var under denna promenad i "slum"kvarteren som vi möttes av den något makabra scenen på bilden ovan. Blodiga handavtryck kring en butiks ingång. Självfallet dokumenterade vi "fyndet" och konsulterade guiden Lena i efterhand. Det visade sig att detta är vanligt förekommande i Egypten. (Bild är på väg...)
Man slaktar helt enkelt ett får och doppar sina händer i dess blod och sätter sedan sina avtryck på och runt om butiken. Detta som en välsignelse och beskyddelse. Dessutom måste den som slaktar fåret ge bort en 1/3-del till de fattiga, 1/3-del till grannar och vänner och den sista tredjedelen behåller man själv. Man får heller inte välja ut vilka delar som ska ges till vilka, det anses vara själviskt, ohövligt och obarmhärtigt. Det ska vara jämnt fördelat med kvalitetskött och mindre fina bitar.
Jag gjorde inte många knop igår. Hämtade upp det kvarglömda körkortet och handlade lite snabbt på hemvägen. Kollade på The Bank Job till middagen. En mycket bra och skön brittisk rulle. Dessutom med verklighetsbakgrund från England på 70-talet. Jason Statham är bl a med. Perfekt helgunderhållning, se den.
Har laddat ned den tredje säsongen av 24. Nej, inte tredje säsongen av 24 säsonger, utan tredje säsongen av tv-serien 24. Capisch? Har de två första men har inte orkat ladda hem flera Nu kände jag att det var dags. Somnade dock innan jag hann se klart första avsnittet ens och vaknade runt åtta-tiden imorse. Ville inte gå upp och somnade om till halv elva istället. Tror jag sovit runt tio timmar, härligt!
Har lite halsont och känner mig rätt slö idag så det blir inga avancerade grejer idag inte. Om ca tjugo minuter är det Sverige - Finland i hockey och en timme startar Midlandsderbyt Aston Villa - Birmingham. Det får bli underhållningen fram tills dess att jag har tvättstugan. Några fler avsnitt av 24 ska jag väl hinna med också. Vill verkligen bara slappa och softa. Gör det ni med så känner jag mig inte så onyttig.
lördag 19 april 2008
Körkortet funnet!
Pratade precis med Tom (tyckte han så i alla fall) på Golden Hits och körkortet mitt hade mycket riktigt blivit funnet hos dem. I baren t o m. Måste ha "glömt" att få tillbaka det efter inhandling av någon tvivelaktig dryck. Känns oerhört skönt att slippa hålla på att trixa med allt vad ett nytt körkort innebär.
Nu inväntar jag bara att jag ska bli körduglig så ska jag hämta hem det.
AIK spelar SM-final i papiljotthockey om några minuter, det får bli underhållningen tillsvidare. Adjö!
Nu inväntar jag bara att jag ska bli körduglig så ska jag hämta hem det.
AIK spelar SM-final i papiljotthockey om några minuter, det får bli underhållningen tillsvidare. Adjö!
Sömnbrist, fotboll och utgång
Woffe på DiarréPavarotti Att rida kamel var helt klart en ny grej för undertecknad. Har för övrigt inte ridit häst sedan barnsben heller så har inget att direkt jämföra med.
Kamelen tar sig dock upp på benen genom en trestegs metod som gör att man måste vara med i matchen. I övrigt gick allt fint. Utöver att just min kamel verkade vara dålig i magen och enligt dem bakom mig rann diarrén längs benen konstant. Dessutom skrålade han som den värsta Pavarotti hela tiden så då fick han heta DiarréPavarotti.
Nu när jag skriver detta inlägg är det ganska exakt 2 dygn sedan jag senast vaknade upp. Torsdag kväll/natt fick jag nämligen inte en blund i ögonen utan toabesök med jämna mellanrum och två NHL matcher höll mig vaken till morgonkvisten. Åkte till jobbet runt kvar i sju.
Runt 14-tiden kände jag att det inte fungerande längre och fick chefens godkännande att bege mig hemåt för att sova. AIK - TFF skulle börja klockan sju så jag skulle hinna få mig åtminstone två timmars sömn tänkte jag. Så lyxigt blev det dock inte men 55 minuters sömn lyckades jag få i alla fall. (Ok, erkänner att jag inte räknar med detta uppvaknande i ekvationen.)
Begav mig ned mot Råsunda och mötte upp bl a bröderna Piludu som jag går på matcherna med och Nyffe + några till. Det blev några sköna öl innan avspark.
Matchen vanns med 1-0 men det var inget att hurra för i övrigt. Jag har nu sett 3½ match denna säsong och i alla dessa har de varit riktigt usla för att uttrycka mig milt. Matchen mot Bajen såg jag inte av naturliga skäl men det sägs ju att AIK lirade riktigt riktigt bra i första halvlek. Förrän jag ser det med egna ögon är jag oerhört skeptisk.
Detta var för övrigt AIK´s första fredagsmatch sedan 1952. (!) 56 år sedan senast alltså. Sådant måste förstås firas så jag, Nyffe, Peter och Mange drog till AG´s (Allmänna Galleriet) och tog några sköna värmare. Mange lättade sedan hemåt med vi andra, som de tre musketörer vi kände oss, drog för att möta upp Foppa på Golden Hits.
Varje gång jag varit där har det varit uruselt. Ska inte påstå att det kändes mycket bättre inatt men klart mer drägligt än tidigare i alla fall. Öl och drinkar svaldes ned i en hiskelig takt men då klockan närmade sig halv tre fick jag nog och lättade från bygget.
En burgare på McDonalds inhandlades och då inser jag till min bedrövelse att körkortet saknas. Letade febrilt i alla fickor, men icke. Jag har verkligen ingen aning om vart det tagit vägen men hoppas på att det ligger någonstans på Golden Hits. Ska ringa och kolla det senare. Jag brukar inte tappa bort saker så detta förvånade mig en hel del. Åh så känns det jobbigt om jag ska behöva skaffa nytt etc.
Någon gång efter tre lär jag ha somnat och då hade jag på de senaste 40 timmarna endast fått en timma sömn. Jag är rätt förvånad över att jag ens orkade så länge.
Idag blir det däremot lugna gatan, likaså imorgon. Vila, slappa, sova och ha det skönt. Det är det enda jag tänker företa mig.
Ha en bra dag!
fredag 18 april 2008
Dagens bild från Kairo
Sfinxen vaktar Cheopspyramiden Hittade en annan usb-kabel mellan kameran och datorn så nu har jag äntligen fått in dem på hårddisken. Tänkte försöka lägga upp bilder lite då och då för att visa hur Kairoresan var och vad man kan uppleva i Egypten.
torsdag 17 april 2008
Kolera och annat
Efter nästan 36 timmar på hemmaplan utan några värre efterdyningar av Kairoresan trodde jag ha klarat mig undan från vidare symptom av sjukdom. Så fel man kan ha ibland.
Var och tränade igår och nog kändes det i axeln alltid. Inflammation, pyttsan! Ska ha ett allvarligt samtal med min husläkare. Kände av smärta i axeln under plaskandet i poolen i på hotellet och igår på hockeyträningen så kände jag av det igen vid vissa rörelser. Det måste vara en spricka i nyckelbenet eller liknande, kan inte tänka mig annat.
Kände mig ändå relativt fräsch efter träningen och det var skönt att få röra på sig igen. Runt kl 04 imorse kom dock smärtan i magtrakten som fick mig att sitta på dass i dryga timmen. Niagarfallen av helt annan innebörd utspelade sig under denna timme. Var helt svettig och helt slut efteråt. Med jämna mellanrum fick jag sedan springa på muggen.
Runt kl nio imorse lugnade det dock ned sig och jag lade mig och sov till halv tolv. Har sedan dess inte känt av något speciellt förutom lite spänningar i magen. Åkte in till jobbet efter lunch. Fyra kollegor är hemma med vad jag förstår ännu värre sviter än dem jag råkat ut för. En kollega har av läkaren fått diagnosen kolera vilket ju inte låter särskilt hälsosamt. Han står dock på benen och skall inte smitta enligt doktorn. Får hoppas det stämmer.
Personligen hoppas jag att det som leverades till rengöringverken under den tidiga morgonen var det sista bidraget från min sida. Just nu känns allting stabilt och bra i alla fall. *peppar peppar*
Har lyckats sumpa min usb-kabel tillhörande kameran så det verkar som om Kairobilder får vänta. Trist men sant. Ska beställa en ny för det går tydligen inte att köpa i butik. *suck*
Var och tränade igår och nog kändes det i axeln alltid. Inflammation, pyttsan! Ska ha ett allvarligt samtal med min husläkare. Kände av smärta i axeln under plaskandet i poolen i på hotellet och igår på hockeyträningen så kände jag av det igen vid vissa rörelser. Det måste vara en spricka i nyckelbenet eller liknande, kan inte tänka mig annat.
Kände mig ändå relativt fräsch efter träningen och det var skönt att få röra på sig igen. Runt kl 04 imorse kom dock smärtan i magtrakten som fick mig att sitta på dass i dryga timmen. Niagarfallen av helt annan innebörd utspelade sig under denna timme. Var helt svettig och helt slut efteråt. Med jämna mellanrum fick jag sedan springa på muggen.
Runt kl nio imorse lugnade det dock ned sig och jag lade mig och sov till halv tolv. Har sedan dess inte känt av något speciellt förutom lite spänningar i magen. Åkte in till jobbet efter lunch. Fyra kollegor är hemma med vad jag förstår ännu värre sviter än dem jag råkat ut för. En kollega har av läkaren fått diagnosen kolera vilket ju inte låter särskilt hälsosamt. Han står dock på benen och skall inte smitta enligt doktorn. Får hoppas det stämmer.
Personligen hoppas jag att det som leverades till rengöringverken under den tidiga morgonen var det sista bidraget från min sida. Just nu känns allting stabilt och bra i alla fall. *peppar peppar*
Har lyckats sumpa min usb-kabel tillhörande kameran så det verkar som om Kairobilder får vänta. Trist men sant. Ska beställa en ny för det går tydligen inte att köpa i butik. *suck*
onsdag 16 april 2008
Sviterna av Kairo
Det jag tycker minst om när jag är bortrest är att jag blir väldigt avskärmad från informationsflödet jag är van vid.
Det dagliga läsandet av tidningarna (fast på webben) är för mig otroligt viktigt för att ha lite koll på vad sker runt om i världen. Vi nåddes dock av informationen av att Engla hittats och att "42-åringen" erkänt. Fick även uppdatering på måndagskvällen gällande derbyt och att vissa på Norra Stå sett till att matchen fick blåsas av i en kvart.
Fast det är nog den information jag tagit del av, annars ingenting alls. Det är mycket att förkovra sig i helt enkelt. Är inte på långa vägar färdig på den fronten.
Dock är självfallet Englas död det mest tragiska. Ett barn som dräps/mördas är förstås alltid lika hemskt att höra om.
Gällande vissa enstaka (även om pressen vill få det till att alla 8000 på Norra var inblandade) idioter som kastar in föremål på planen finns inget positivt att säga. Det negativa behöver jag troligen heller inte gå in på. De förstör, de kostar AIK anseende och det gör fotbollen mindre attraktiv att gå på. Inte för egen del men många barnfamiljer och andra drar sig för att gå på fotboll. Publiksiffrorna sjunker. Klubbarnas intäkter sjunker. Gör matten själva.
Har inte riktigt hittat tillbaka till vardagsrutinerna än. Trots nästan noll timmars sömn på 36 timmar kunde jag inte somna när jag kom hem igår. Blev någon halvtimma som gjorde att jag låg vaken till efter tolv, igen.
Några utav kollegorna har drabbats hårdare än andra av de olika bakterierna i Kairo, själv har jag kommit billigt undan med diarré och lite magknip emellanåt.
Kommer inte orka blogga mer idag känner jag just nu så Kairorapport och annat kommer få vänta. Har dessutom hockeyträning ikväll. En träning jag kanske borde stå över med tanke på hur min axel fortfarande mår men ska prova i alla fall och se hur långt det håller.
Adjö för nu.
Det dagliga läsandet av tidningarna (fast på webben) är för mig otroligt viktigt för att ha lite koll på vad sker runt om i världen. Vi nåddes dock av informationen av att Engla hittats och att "42-åringen" erkänt. Fick även uppdatering på måndagskvällen gällande derbyt och att vissa på Norra Stå sett till att matchen fick blåsas av i en kvart.
Fast det är nog den information jag tagit del av, annars ingenting alls. Det är mycket att förkovra sig i helt enkelt. Är inte på långa vägar färdig på den fronten.
Dock är självfallet Englas död det mest tragiska. Ett barn som dräps/mördas är förstås alltid lika hemskt att höra om.
Gällande vissa enstaka (även om pressen vill få det till att alla 8000 på Norra var inblandade) idioter som kastar in föremål på planen finns inget positivt att säga. Det negativa behöver jag troligen heller inte gå in på. De förstör, de kostar AIK anseende och det gör fotbollen mindre attraktiv att gå på. Inte för egen del men många barnfamiljer och andra drar sig för att gå på fotboll. Publiksiffrorna sjunker. Klubbarnas intäkter sjunker. Gör matten själva.
Har inte riktigt hittat tillbaka till vardagsrutinerna än. Trots nästan noll timmars sömn på 36 timmar kunde jag inte somna när jag kom hem igår. Blev någon halvtimma som gjorde att jag låg vaken till efter tolv, igen.
Några utav kollegorna har drabbats hårdare än andra av de olika bakterierna i Kairo, själv har jag kommit billigt undan med diarré och lite magknip emellanåt.
Kommer inte orka blogga mer idag känner jag just nu så Kairorapport och annat kommer få vänta. Har dessutom hockeyträning ikväll. En träning jag kanske borde stå över med tanke på hur min axel fortfarande mår men ska prova i alla fall och se hur långt det håller.
Adjö för nu.
tisdag 15 april 2008
SfinxWoffe hemma igen
Det är en mycket trött och sliten Woffe som kommit tillbaka till Sverige igen. Dock en glad och berikad (upplevelsemässigt) Woffe ska tilläggas.
Sitter på jobbet just nu och varken ork eller tid finns att skriva något längre inlägg. Vi var uppe runt 11-tiden igår och har sedan dess varit vakna non-stop i princip. Ni förstår själva nivån på energin just nu.
Dock har jag massvis att berätta om resan till Kairo. Helt makalös stad, både på gott och ont.
Tills dess, Aleykum Esalam! (Fred vare med er)
Sitter på jobbet just nu och varken ork eller tid finns att skriva något längre inlägg. Vi var uppe runt 11-tiden igår och har sedan dess varit vakna non-stop i princip. Ni förstår själva nivån på energin just nu.
Dock har jag massvis att berätta om resan till Kairo. Helt makalös stad, både på gott och ont.
Tills dess, Aleykum Esalam! (Fred vare med er)
fredag 11 april 2008
Sfinx, pyramider, Nilen och mumier
Jompa poserar framför pyramiderna... Inte långt kvar nu. Om ca en timme beger vi oss till flygplatsen och tar en kall en innan planet mot Amsterdam lyfter från marken. Blir väl en timme där ca och sedan vidare till Kairo.
Jag är barnsligt glad just nu. Det är ju så kul att komma iväg till främmande land. Har inte alls tid att blogga idag så jag ville bara informera om mina förehavanden då jag troligen inte kommer ha tillgång till internet på några dagar.
Ha en otroligt skön helg allihopa!
torsdag 10 april 2008
En kylslagen kväll på Råsunda
En kallare vårkväll får man leta efter. Är det vår? Årstiden säger att det är så men jag tvekar. Trots medtagna handskar var händerna halvt blåa när jag kom hem.
Inte värmde spelet på Råsunda denna afton heller. Trots vinst 1-0 för AIK mot GIF Sundsvall så fanns det inget utöver de tre bärgade poängen att glädjas åt.
Lägger man ihop de två föregående matcherna och plussar med dagens match så är kontentan att AIK kommer få slåss runt nedflyttningsstrecket i år. Jo, jag vet att endast tre matcher är spelade och fyra utav sju poäng tagits men ser man till spelet så är AIK inte annat än ett hyfsat Superettangäng.
Det är verkligen med sorg i hjärtat jag konstaterar detta för jag tror dessvärre att vi Gnagare har en tuff säsong att vänta. Inget i spelet idag skönjade om något lovande. Stelt, oinspirerat och oengagerat.
Wimbledonfotboll myntade jag halvvägs in i första halvlek och det speglar matcher rätt bra. För er som inte vet vad det är så spelade Wimbledon (numera Milton Keynes) en fotboll som bestod av långbollar i parti och minut. Jag överdriver inte om varannan boll var en tjongpastej och sju av tio markbollar spelades bort till motståndaren.
Det ska även sägas att Giffarna var ett riktigt uselt gäng. Att Bajen gjorde fem mål på dem förstår jag, att vi gjorde ett enda är makalöst illa.
Nåväl, tre poäng bärgade, alltid något.
Två saker värmde mig dock denna afton. Norra Stå! Jag längtar tillbaka. Jag vill vara mer delaktig i sången, intensiteten och känslan. När man stod på Norra gav man aldrig upp. Man bara sjöng och sjöng och sjöng. Likaså gjorde våra efterträdare idag. De ska ha all heder för sin magnifika sång matchen igenom.
Den andra saken som värmde mitt hjärta var en tjej på runt 13-15 år. De brukar inte sitta där vi sitter men de hade väl fått tag på ströbiljetter misstänker jag. Hon var där med sin pappa och lillebror och visade upp en imponerande kunskap i fotboll. Främst taktiskt och icke klyschmässigt.
Nu får jag säkerligen halva kvinnosläktet på mig men det struntar jag faktiskt i. Alldeles för många kvinnor som säger sig vara insatta i sport säger bara de klyschor de fått lära sig av manliga bekanta. Pappa, brorsa eller pojkvän. Denna tjej hade dock helt egna analyser och helt utan de vanliga klyschorna och med stor eftertanke och ännu större akuratess. Blev riktigt imponerad, väldigt ovanligt.
Slutligen fick jag mig en liten solkenshistoria när jag kom hem. Hann precis slå på tv:n för att se Rögle skjuta sig till Elitserien i ishockey med 26 sekunder kvar av matchen mot Mora. Hade förvisso hellre sett Mora eller Leksand i Elitserien men Brynäs och Rögle går an. Huvudsaken var att Malmö missade chansen att gå upp.
Trots 3-0 borta mot Leksand tappade man och nu står Percy med sitt skrytbygge nere i industristaden Määäälmooooeee. Ha ha, rätt åt han. Har aldrig gillat Malmö i sportsammanhang.
Jag borde börja packa men kan inte. Har aldrig kunnat packa i förväg. Jag packar som bäst strax innan deadline. Annars missar jag något väsentligt. Vet inte om jag ska vänta till imorgon bitti eller ej. Det är NHL inatt vilket kan borga för att jag packar medan jag har något att koppla av till. Det enda som blir drabbat är nattsömnen men det kan jag ta igen på planet på väg till Amsterdam och så småningom Kairo.
Inte alls omöjligt att ytterligare blogginlägg kommer. Om ni ids. Om ni vill. Om ni är uppe.
Inte värmde spelet på Råsunda denna afton heller. Trots vinst 1-0 för AIK mot GIF Sundsvall så fanns det inget utöver de tre bärgade poängen att glädjas åt.
Lägger man ihop de två föregående matcherna och plussar med dagens match så är kontentan att AIK kommer få slåss runt nedflyttningsstrecket i år. Jo, jag vet att endast tre matcher är spelade och fyra utav sju poäng tagits men ser man till spelet så är AIK inte annat än ett hyfsat Superettangäng.
Det är verkligen med sorg i hjärtat jag konstaterar detta för jag tror dessvärre att vi Gnagare har en tuff säsong att vänta. Inget i spelet idag skönjade om något lovande. Stelt, oinspirerat och oengagerat.
Wimbledonfotboll myntade jag halvvägs in i första halvlek och det speglar matcher rätt bra. För er som inte vet vad det är så spelade Wimbledon (numera Milton Keynes) en fotboll som bestod av långbollar i parti och minut. Jag överdriver inte om varannan boll var en tjongpastej och sju av tio markbollar spelades bort till motståndaren.
Det ska även sägas att Giffarna var ett riktigt uselt gäng. Att Bajen gjorde fem mål på dem förstår jag, att vi gjorde ett enda är makalöst illa.
Nåväl, tre poäng bärgade, alltid något.
Två saker värmde mig dock denna afton. Norra Stå! Jag längtar tillbaka. Jag vill vara mer delaktig i sången, intensiteten och känslan. När man stod på Norra gav man aldrig upp. Man bara sjöng och sjöng och sjöng. Likaså gjorde våra efterträdare idag. De ska ha all heder för sin magnifika sång matchen igenom.
Den andra saken som värmde mitt hjärta var en tjej på runt 13-15 år. De brukar inte sitta där vi sitter men de hade väl fått tag på ströbiljetter misstänker jag. Hon var där med sin pappa och lillebror och visade upp en imponerande kunskap i fotboll. Främst taktiskt och icke klyschmässigt.
Nu får jag säkerligen halva kvinnosläktet på mig men det struntar jag faktiskt i. Alldeles för många kvinnor som säger sig vara insatta i sport säger bara de klyschor de fått lära sig av manliga bekanta. Pappa, brorsa eller pojkvän. Denna tjej hade dock helt egna analyser och helt utan de vanliga klyschorna och med stor eftertanke och ännu större akuratess. Blev riktigt imponerad, väldigt ovanligt.
Slutligen fick jag mig en liten solkenshistoria när jag kom hem. Hann precis slå på tv:n för att se Rögle skjuta sig till Elitserien i ishockey med 26 sekunder kvar av matchen mot Mora. Hade förvisso hellre sett Mora eller Leksand i Elitserien men Brynäs och Rögle går an. Huvudsaken var att Malmö missade chansen att gå upp.
Trots 3-0 borta mot Leksand tappade man och nu står Percy med sitt skrytbygge nere i industristaden Määäälmooooeee. Ha ha, rätt åt han. Har aldrig gillat Malmö i sportsammanhang.
Jag borde börja packa men kan inte. Har aldrig kunnat packa i förväg. Jag packar som bäst strax innan deadline. Annars missar jag något väsentligt. Vet inte om jag ska vänta till imorgon bitti eller ej. Det är NHL inatt vilket kan borga för att jag packar medan jag har något att koppla av till. Det enda som blir drabbat är nattsömnen men det kan jag ta igen på planet på väg till Amsterdam och så småningom Kairo.
Inte alls omöjligt att ytterligare blogginlägg kommer. Om ni ids. Om ni vill. Om ni är uppe.
Torsdagen som försvann
Dagen har varit rätt soft. Mest tack vare mycket att göra på jobbet så tiden bara flög förbi. Strax efter lunchtid, en lunch jag arbetade in idag, så började dock axeln/armen göra sig påmind ordentligt så jag lommade hemåt strax efter halv tre.
Har vilat några timmar nu och det känns lite bättre. Att missa hockeyträningar är väldigt sällsynt för mig men igår var jag tvungen att avstå. Avskyr det. Att missa en hemmamatch för AIK, speciellt i fotbollen, existerar inte och inte denna afton heller.
Inte för att AIK glatt någon de senaste omgångarna men man kan alltid hoppas på förbättring. Dessutom har inte GIF Sundsvall visat sig från sin bästa sida heller.
Så nu tar mig nedåt mot Råsunda och träffar några polare och sedan blir till att hem och packa efter matchen. Imorgon väntar Kairo så småningom, längtar!
Har vilat några timmar nu och det känns lite bättre. Att missa hockeyträningar är väldigt sällsynt för mig men igår var jag tvungen att avstå. Avskyr det. Att missa en hemmamatch för AIK, speciellt i fotbollen, existerar inte och inte denna afton heller.
Inte för att AIK glatt någon de senaste omgångarna men man kan alltid hoppas på förbättring. Dessutom har inte GIF Sundsvall visat sig från sin bästa sida heller.
Så nu tar mig nedåt mot Råsunda och träffar några polare och sedan blir till att hem och packa efter matchen. Imorgon väntar Kairo så småningom, längtar!
onsdag 9 april 2008
Ett nytt liv på jorden inom kort
Stjörn eller Bjönie, två bra namnförslag månne?
Jag blev i förra veckan mottagare av en oerhört glädjande och trevlig nyhet. Glädjen skulle kunna ha smolkats av att jag i bekantskapskretsen verkar vara den som informerades sist. Nu ska vi dock inte vara sådana. Kan tänka mig att denna blogg är en del av orsaken. Alla vill ju inte flagga med sitt privata liv i denna alltmer offentliga blogg. (Nej, ingen hybris här inte...)
Nyheten som överräcktes mig på torsdagen i förra veckan är att Steffi och Björn väntar barn! Jag har tidigare nåtts av identisk nyhet av andra vänner och jag blir alltid lika glad. Det är så oerhört kul och roligt för de blivande föräldrarna så jag kan inget annat vara än glad. Därmed inte sagt att jag själv är riktigt redo för barn än. Har inte ens någon att öva med för tillfället.
Björn och Steffi, jag är så in i helvete glad för eran skull och när det närmar sig slutet på september kommer jag gå på nålar av spänning. Ni vet redan hur mycket jag tycker om er och vilken betydelse ni har i mitt liv så jag tvekar inte en sekund på att ni kommer bli alldeles eminenta föräldrar.
Ett stort stort grattis till er båda och ett i förväg grattis till den lilla kille eller tjej som får förmånen att ha er som föräldrar.
Har ni svårt att komma på namn? Fråga mig! Jag har en uppsjö av bra namn. Främst tjejnamn men även några killnamn. Det är nog svårare att hitta bra namn på killar faktiskt. Än en gång grattis!
Åh nu, nu är det godnatt!
Dagens Saxat
Lite nyheter plockade från olika kanalers text-tv denna afton.
Dagens Que? Jackie Arklöv registrerar sitt eget namn som varumärke.
Woffe tycker : Är det något att registrera? Vem f-n förutom han själv vill profitera på det namnet? Den första färgade människan att gå med i VAM. Godnatt!
Dagens sandlåda? Karamellkungen hotar att dra uppstickaren Godisprinsen inför rätta om de inte byter namn.
Woffe tycker : Känner sig kungen hotad av prinsen? Snacka om taskigt självförtroende inför sitt eget varumärke.
Dagens siffra? Tyvärr plockades nyheten bort innan jag hann läsa på den igen men det var en fråga till svenska folket där tusen personer tyckt till. 4 av 10 hade sagt ja, hälften nej och resterande 21% svara vet ej.
Woffe tycker : 4 av 10 = 40%. Hälften = 50%. Resterande = 21%. Summa? 111%. Avdelningen för avancerad matematik borde kontaktas per omgående.
Dagens morbidaste? En man som fått sitt nya hjärta utav en annan man som tagit sitt liv och sedan blivit tillsammans med samma kvinna har nu även han tagit livet av sig.
Woffe tycker : Vet inte om det är den specifika staden i England, luften i området eller om det är kvinnan i fråga som driver männen till självmord. Hon måste ju definitivt undra.
Dagens otur? Kvinnan som dog på tågstationen i helgen bedöms ha dött utav ett passerande tåg vars handtag till dörren har träffat henne i huvudet.
Woffe säger : Vad är oddsen? Enda jag undrar, vad är oddsen?
Dagens dummaste? En kvinna dog efter komplikationer av en födsel då hon vägrat att ta emot nytt blod.
Woffe tycker : Är det värt att ha sådana specifika personliga åsikter att man inte tar emot nytt blod och göra sina nyföda tvillingbarn moderlösa? I mitt tycke en idiot.
Dagens larvigaste : En kvinna i södra Sverige som tog en längre väg hem än vanligt. Krockade, fick kroniska problem med nacke och rygg men inte en krona i ersättning då någon form av rättslig instans bedömer det som att hon borde ha valt den kortare vägen hem.
Woffe tycker : Är lagmän rent allmänt idioter eller måste de gå en kurs? Trodde vi vanliga dödliga fick välja själv hur hemfärd skall genomföras. Måste komma ihåg detta så jag inte råkar välja bussen framför tåget någon gång. Tänk om olyckan är framme.
Ja, detta var ett axplock av sådant jag kan haka mig upp sig på, finna intressant eller som sätter griller i huvudet på mig.
Dagens Que? Jackie Arklöv registrerar sitt eget namn som varumärke.
Woffe tycker : Är det något att registrera? Vem f-n förutom han själv vill profitera på det namnet? Den första färgade människan att gå med i VAM. Godnatt!
Dagens sandlåda? Karamellkungen hotar att dra uppstickaren Godisprinsen inför rätta om de inte byter namn.
Woffe tycker : Känner sig kungen hotad av prinsen? Snacka om taskigt självförtroende inför sitt eget varumärke.
Dagens siffra? Tyvärr plockades nyheten bort innan jag hann läsa på den igen men det var en fråga till svenska folket där tusen personer tyckt till. 4 av 10 hade sagt ja, hälften nej och resterande 21% svara vet ej.
Woffe tycker : 4 av 10 = 40%. Hälften = 50%. Resterande = 21%. Summa? 111%. Avdelningen för avancerad matematik borde kontaktas per omgående.
Dagens morbidaste? En man som fått sitt nya hjärta utav en annan man som tagit sitt liv och sedan blivit tillsammans med samma kvinna har nu även han tagit livet av sig.
Woffe tycker : Vet inte om det är den specifika staden i England, luften i området eller om det är kvinnan i fråga som driver männen till självmord. Hon måste ju definitivt undra.
Dagens otur? Kvinnan som dog på tågstationen i helgen bedöms ha dött utav ett passerande tåg vars handtag till dörren har träffat henne i huvudet.
Woffe säger : Vad är oddsen? Enda jag undrar, vad är oddsen?
Dagens dummaste? En kvinna dog efter komplikationer av en födsel då hon vägrat att ta emot nytt blod.
Woffe tycker : Är det värt att ha sådana specifika personliga åsikter att man inte tar emot nytt blod och göra sina nyföda tvillingbarn moderlösa? I mitt tycke en idiot.
Dagens larvigaste : En kvinna i södra Sverige som tog en längre väg hem än vanligt. Krockade, fick kroniska problem med nacke och rygg men inte en krona i ersättning då någon form av rättslig instans bedömer det som att hon borde ha valt den kortare vägen hem.
Woffe tycker : Är lagmän rent allmänt idioter eller måste de gå en kurs? Trodde vi vanliga dödliga fick välja själv hur hemfärd skall genomföras. Måste komma ihåg detta så jag inte råkar välja bussen framför tåget någon gång. Tänk om olyckan är framme.
Ja, detta var ett axplock av sådant jag kan haka mig upp sig på, finna intressant eller som sätter griller i huvudet på mig.
Ofrivillig frånvaro från bloggen
God afton!
Det är inte av egen vilja som jag inte uppdaterat bloggen på några dagar. Nu är dock både spel- och tapaskvällen och lördagens årsmöte + fest med hockeylaget uppdaterat.
Anledningarna till frånvaron är två. Dels drabbades jag av virus i hemdatorn och dels har jag inte kunnat använda vänster arm på snart tre dagar.
Det började i söndags kväll när jag konverserade i Windows Live Messenger och fick en länk mitt i konversationen. Normalt sett är jag mycket misstänksam mot länkar som dyker upp i WLM men eftersom den kom så "naturligt" i konversationen klickade jag på den. Skulle jag inte ha gjort.
Genast började min WLM bete sig konstigt och jag såg en massa konversationfönster öppna och stänga sig i en hiskelag fart. Stängde ned programmet illa kvickt men det var för sent. Viruset hade rotat sig i systemet och det har tagit ca två dagar att åtgärda skadorna. Trött jag blir.
Nu är dock datorn tillbaka i gamma god form, nästan åtminstone. Alla virus är borta i alla fall.
Som om inte detta vore nog så började smärtan i vänster axel och arm bli allt värre mot kvällningen av söndagen. När det var dags att sova hade jag en molande värk som spände från armbågen upp till nacken.
Detta innebar inget jobb på måndagen och kontakt med lokala vårdcentralen. Fick telefontid på eftermiddagen men den innebar inget annat än en tid morgonen efter. Hade då tagit en Voltaren på morgonen för smärtan var nu mer än jag kunde uthärda.
Väl hos husläkaren, en skön herre i 50-års åldern, fick jag en förmanande blick efter han undersökt mig. - Du borde ha kommit hit för 3-4 veckor sedan. Du har en inflammation som spridit sig i muskulaturen och slemsäckarna kring axeln.
Som belöning fick en kortisonspruta från helvetet. Är inte spruträdd och känner sällan av sprutor men denna kände jag. Två gånger dessutom.
Har idag åtminstone kunnat vara på jobbet även om jag gick tidigare. Rekommendationen från igår var att jag ska vila armen så mycket som möjligt de närmaste dagarna. Kortisonet verkar dessutom inte första dygnet utan tar ca 24-48 timmar innan det sätter igång att bearbeta inflammationen.
Kan hjälpligt använda vänster arm idag men hoppas att allting känns bättre imorgon även om jag inte har något större hopp om detta. Får ta en dag i taget helt enkelt.
I måndags kväll fick jag annat att tänka på då AIK torskade 0-3 borta mot Elloslandet Elfsborg. Uselt, illa, för jävligt. Ikväll har jag bara softat och tagit det lugnt. Kollar med ett öga på SM-finalen i hockey medan jag skriver här. Som jag tidigare förklarat så är varken Linköping eller HV71 några lag som intresserar mig.
Ska försöka ta mig i säng om ett tag. Sömn lär vara bra för återhämtningen och läkandet från inflammationen. Fast först har jag lite annat att berätta om.
Det är inte av egen vilja som jag inte uppdaterat bloggen på några dagar. Nu är dock både spel- och tapaskvällen och lördagens årsmöte + fest med hockeylaget uppdaterat.
Anledningarna till frånvaron är två. Dels drabbades jag av virus i hemdatorn och dels har jag inte kunnat använda vänster arm på snart tre dagar.
Det började i söndags kväll när jag konverserade i Windows Live Messenger och fick en länk mitt i konversationen. Normalt sett är jag mycket misstänksam mot länkar som dyker upp i WLM men eftersom den kom så "naturligt" i konversationen klickade jag på den. Skulle jag inte ha gjort.
Genast började min WLM bete sig konstigt och jag såg en massa konversationfönster öppna och stänga sig i en hiskelag fart. Stängde ned programmet illa kvickt men det var för sent. Viruset hade rotat sig i systemet och det har tagit ca två dagar att åtgärda skadorna. Trött jag blir.
Nu är dock datorn tillbaka i gamma god form, nästan åtminstone. Alla virus är borta i alla fall.
Som om inte detta vore nog så började smärtan i vänster axel och arm bli allt värre mot kvällningen av söndagen. När det var dags att sova hade jag en molande värk som spände från armbågen upp till nacken.
Detta innebar inget jobb på måndagen och kontakt med lokala vårdcentralen. Fick telefontid på eftermiddagen men den innebar inget annat än en tid morgonen efter. Hade då tagit en Voltaren på morgonen för smärtan var nu mer än jag kunde uthärda.
Väl hos husläkaren, en skön herre i 50-års åldern, fick jag en förmanande blick efter han undersökt mig. - Du borde ha kommit hit för 3-4 veckor sedan. Du har en inflammation som spridit sig i muskulaturen och slemsäckarna kring axeln.
Som belöning fick en kortisonspruta från helvetet. Är inte spruträdd och känner sällan av sprutor men denna kände jag. Två gånger dessutom.
Har idag åtminstone kunnat vara på jobbet även om jag gick tidigare. Rekommendationen från igår var att jag ska vila armen så mycket som möjligt de närmaste dagarna. Kortisonet verkar dessutom inte första dygnet utan tar ca 24-48 timmar innan det sätter igång att bearbeta inflammationen.
Kan hjälpligt använda vänster arm idag men hoppas att allting känns bättre imorgon även om jag inte har något större hopp om detta. Får ta en dag i taget helt enkelt.
I måndags kväll fick jag annat att tänka på då AIK torskade 0-3 borta mot Elloslandet Elfsborg. Uselt, illa, för jävligt. Ikväll har jag bara softat och tagit det lugnt. Kollar med ett öga på SM-finalen i hockey medan jag skriver här. Som jag tidigare förklarat så är varken Linköping eller HV71 några lag som intresserar mig.
Ska försöka ta mig i säng om ett tag. Sömn lär vara bra för återhämtningen och läkandet från inflammationen. Fast först har jag lite annat att berätta om.
söndag 6 april 2008
Hanson Brothers årsmöte och fest
Delar av hockelaget som festade loss igår...Hur ett årsmöte med påföljande prisutdelning och fest går till med 28 packade hockeyspelare kommer ni snart kunna läsa mer om här. Just nu är jag dock alldeles för trött och sliten för det. Återkommer.
Nu återkommer jag i den utlovande beskrivningen av hur en dag med hockeylaget kan bli. Stressigt kan det bli, tro mig.
Tyckte när jag vaknade vid niotiden att jag hade hur mycket tid på mig som helst inför årsmötet och festen som skulle börja runt klockan två. Tjena. Satt och fixade och trixade med olika dokument inför årsmötet och skulle åka för att lämna min 360 mm på jobbet för att kunna plocka upp det och annat och lätt ta mig till lokalen för festligheterna som var HiTech-building mitt i city. Kommer in med Blå Pärlan och parkerar på baksidan. Ska ta upp plånboken med larmkortet i och känner bara en tom ficka. Har glömt det hemma. *suck*
Vände hem igen och fick akut duscha, ringa efter brännare och ta mig in till jobbet illa kvickt. Det visade sig att det var en del statistik mm som skulle ordnas dessutom så istället för utlovade halv två till Pascal vars arbete vi skulle vara på kom jag 13:55. Nåväl, innan 14 åtminstone. De första deltagarna anlände ungefär samtidigt som mig tur nog.
Klockan var närmare tre när vi väl startade mötet. Ett möte som skulle visa sig ta låååångt mycket längre tid än någonsin tidigare. Vid årsmötet för två år sedan spårade det ur mot slutet pga för kraftigt alkoholintag. För att undvika liknande scenario var antalet öl begränsat till två stycken under mötet. Dilemmat blev att vi som max tagit ca 2 timmar på oss vid tidigare möten. Detta skulle avslutas strax före sju, dvs nästan fyra timmar. *hua*
Självfallet togs fler än två öl/skalle och visst var det mycket oväsentligt som sades under mötet men på det stora hela måste jag säga att jag blev positivt överraskad. Många personer hade mycket att säga och engagemanget var på topp. En specifik fråga tog en timme att diskutera men så var den ofantligt viktig för oss. Vi ska nämligen prova något vi aldrig haft förut, en coach.
Utöver det fanns andra viktiga punkter som ekonomi, sponsorer, medlemsavgift mm. Det var med sann glädje jag förklarade mötet som avlsutat och vi kunde nu beställa käk för kvällen. Sex stycken familjepizzor inringdes och medan vi väntade på detta hade vi prisutdelning. Tretton (tror jag) priser delades ut av undertecknad varav ett jag fick behålla själv. Kvällens stora vinnare var våran lagkapten Niklas "Najk" Serrander och värmlänningen Rickard Norling.
När prisutdelningen var klar kom pizzorna som tog slut innan de hann landa på bordet. Vissa fick nog knappt en slice vilket förstås inte var meningen med det hela. Därefter spelade Guitar Hero III i ett rum och NHL 08 i ett annat. Runt kl 23 var all ölen slut! Helt otroligt. Ok att vi var nästan 30 pers men alla drack inte ens öl och några gick ganska tidigt. Att sex flak bärs skulle ta slut när vi inte lyckats göra slut på fyra flak förut är en gåta.
Gåtan löstes dock när jag tittade noga på de flesta av hockeykollegerna. Fulla som ägg hela bunten. Inte kunde folk enas om vart vi skulle dra heller så ca 22 pers delades in två lika stora grupper varav ena gänget tog sig till Aladdin och andra gänget till Pub Anchor. Jag stannade kvar med Pascal och städade bort det sista av festen så att vi skulle slippa komma tillbaka och göra det.
Då jag själv kände mig rätt sliten efter spel- och tapaskvällen tänkte jag dra mig hemåt men Pascal tyckte att en öl på Anchor allt kunde slinka ned så jag droppade min box mm på jobbet och vi styrde kosan dit. En öl blev två öl blev tre öl blev typ sju öl. Anchor stängde runt 03-tiden så jag började promenera mot jobbet för att hämta grejerna. På vägen ser jag en välbekant figur på några hundra meters avstånd. Figuren står vid en korvmojje och tro f-n är det inte Foppa.
Glad i hela hatten var han när han fick sin räksallad serverad med korv under. Vi bokade lunch till veckan efter. Passerade jobbet snabbt, in på Max och köpte en burgare och taxi hem. När jag vaknade på söndagen låg burgaren kvar i sin pappersförpackning och mitt enda sällskap var en flaska Ramlösa. En tung dag hade börjat. En dag som skulle visa sig bli värre än jag trodde.
För att summera hockeydagen så gick allt över förväntan. Inget fylleslag av den värre sorten, ett bra om än dock lite långt möte och en sjyst utekväll på det. Nice!
lördag 5 april 2008
Spel- och tapaskväll
Lite av det som Tapaskvällen erbjöd...Nu så, nu blir det uppdatering på spel- och tapaskvällen.
Ett råd först ; Anordna aldrig en tapaskväll! Herre jisses vilket jobb det blev!
Var inte ens i närheten av klar när första gästerna, Per & Sara, dök upp. Medan jag tog en snabbdusch där vattenstrålarna knappt hann nudda huden, fick P & S ordna sluttampen i form av att steka champinjoner och hacka grönsaker.
Lagom till det var klart kom Steffi och Björn. Vi hann knappt mer än börja plocka från det massiva plockbordet förrän kvällens femte gäst Christy kom. Alla samlade, gut.
Det fanns sex olika sorters korvar. Sju olika sorters ost. Tre olika skinksorter. En mäktig sallad bestående av färsk sparris, ruccola, spenat, paprika i tre färger, röd lök, kapris, oliver, morötter osv. En en annan form av sallad där spenat och ruccola återfanns men huvudingredienserna var bulgur, couscous och quinoa. (Den sistnämnda är tydligen ursprungligen från Bolivia fick jag lära mig av Christy som har påbrå därifrån.)
Vad mer? Vitlöksfrästa tigerräkor, bruschetta, falafel, tre sorters hummus, guacamole, en tallrik med olika kexsorter osv. Tacka f-n för att det tog tid att anordna.
Nåväl, gästerna mumsade förnöjt i sig av de olika rätterna så det var värt slitet på ett sätt. Båda salladerna togs det dock sparsamt av så det är en läxa till nästa (???) gång.
Efter alla ätit sig mätta började själva spelkvällen medan ostarna avnjöts med gott rödvin. Det blev Pratmakarna som är ett barnsligt roligt spel där man ska ge associationer till olika ord utan att säga själva orden som står på korten. Killarna sopade banan med tjejerna i denna kategori.
Därefter körde vi en charadlek som jag tappat namnet på. Steffis påfund som jag råkat ut för en gång tidigare och även det var hur kul som helst. Alla deltagare skriver ned fem stycken kända personer (allmänt kända dvs) och sedan är tävligen i tre omgångar där den sista är pantominaktig. Tjejerna sopade banan med killarna i denna kategori.
För att avgöra kvällen var tanken att köra ett annat spel men alla ville köra Pratmakarna istället. Killarna gick vinnande ur striden när klockan började närma sig 01 och gästerna visade tecken på trötthet. Just då var jag lite besviken då jag kommit i högform vid den tidpunkten. Lördag morgon var jag desto tacksammare då jag hade ett späckat schema som väntade.
Allt som allt en riktigt härlig kväll med god mat, god dryck och goda vänner. För er som inte känner mig så väl kan jag berätta att Per, Steffi och Christy är barndomsvänner till mig medan Björn och Sara är respektive till Steffi och Björn. Så slipper jag frågor menar jag.
fredag 4 april 2008
Pollenhelvete!
Glömde ett ämne igår när jag stressbloggade.
Igår på Coop fick jag första känningarna av den kommande pollensäsongen. Helvetet är här nu.
Fick en rejäl nys- och rinnande snorattack. Inte ett dugg lustigt att springa runt bland grönsakerna och nysa dagg på dem. Tyckte inte dem runtomkring mig heller. Snoret började rinna i floder och jag letade febrilt efter papper att snyta mig med men icke.
Pinan kändes som den aldrig tog slut och snoret rann allt ivrigare. Till slut fann jag en pappersbehållare och rev av ett ark à la A3-format. Skulle behövt ett A2-ark.
Idag känner jag också av det. Det kommer bli några jobbiga veckor framöver kan jag gissa.
En vän trodde ev att jag fått en inflammation i axeln. Då blir det nog att ta en Voltaren ändå. De är ju antiinflammatoriska. Axeln är inte bättre än igår kväll, inte sämre heller dock.
Solsken och blå himmel ute och en helg fylld av nöjen. Härligt! Fast först några timmars arbete innan dess. Tjipp!
Igår på Coop fick jag första känningarna av den kommande pollensäsongen. Helvetet är här nu.
Fick en rejäl nys- och rinnande snorattack. Inte ett dugg lustigt att springa runt bland grönsakerna och nysa dagg på dem. Tyckte inte dem runtomkring mig heller. Snoret började rinna i floder och jag letade febrilt efter papper att snyta mig med men icke.
Pinan kändes som den aldrig tog slut och snoret rann allt ivrigare. Till slut fann jag en pappersbehållare och rev av ett ark à la A3-format. Skulle behövt ett A2-ark.
Idag känner jag också av det. Det kommer bli några jobbiga veckor framöver kan jag gissa.
En vän trodde ev att jag fått en inflammation i axeln. Då blir det nog att ta en Voltaren ändå. De är ju antiinflammatoriska. Axeln är inte bättre än igår kväll, inte sämre heller dock.
Solsken och blå himmel ute och en helg fylld av nöjen. Härligt! Fast först några timmars arbete innan dess. Tjipp!
torsdag 3 april 2008
Sandmannen efterlyses
Är det någon som sett den där lille rackarna John Blund?! Om ni har det, skicka honom till mig. Illa kvickt!
Behöver verkligen en natt med minst sex timmars sömn. Fast vad göra när man inte är trött? Trötthet går inte att tvinga fram.
Tur i oturen, för er alltså eftersom ni får läsa ett blogginlägg till, så kom jag på några saker under perioden i tv-soffan.
Utöver att jag handlade mm så tog jag tag i städgörat när jag kom hem dessutom. Dammsög, diskade och putsade i köket. Jodå, nog kan jag när jag vill alltid. Får klappa mig själv på axeln tror jag bestämt. Om jag kunde. Gör ont om jag klappar på vänster axel och vänsterarmen går för närvarande inte att lyfta så pass att jag kan klappa den högra. Hm...
HV71 slog ut Timrå. Typiskt. HV71 - Linköping i SM-finalen lockar ungefär lika mycket som att dra ut naglarna ur både händer och fötter. Att se gräs växa är mer spännande. Att se lim stelna är roligare.
Slutligen ska jag skriva något som ni sällan eller aldrig kommer se mig skriva igen. Jag håller med Alex Schulman. Damn! Vem trodde det skulle ske?
Anledningen är egentligen rätt skral. På Aftonbladet webbsajt idag såg jag rubriken från hans blogg/krönika. "Snälla medelålders män, blogga INTE om mode". Är fullt benägen att hålla med utan att ens läst innehållet. Sällan jag gör det med den karlns bloggar/krönikor.
I sakfrågan håller jag dock med. Jag vill inte veta hur tajt och bra senaste Björn Borg kallingarna satt eller vart senaste paret Levi´s skär in någonstans. Not ever!
Tack för mig. Dags att intaga bingen och knocka mig själv mot sängstolpen.
Behöver verkligen en natt med minst sex timmars sömn. Fast vad göra när man inte är trött? Trötthet går inte att tvinga fram.
Tur i oturen, för er alltså eftersom ni får läsa ett blogginlägg till, så kom jag på några saker under perioden i tv-soffan.
Utöver att jag handlade mm så tog jag tag i städgörat när jag kom hem dessutom. Dammsög, diskade och putsade i köket. Jodå, nog kan jag när jag vill alltid. Får klappa mig själv på axeln tror jag bestämt. Om jag kunde. Gör ont om jag klappar på vänster axel och vänsterarmen går för närvarande inte att lyfta så pass att jag kan klappa den högra. Hm...
HV71 slog ut Timrå. Typiskt. HV71 - Linköping i SM-finalen lockar ungefär lika mycket som att dra ut naglarna ur både händer och fötter. Att se gräs växa är mer spännande. Att se lim stelna är roligare.
Slutligen ska jag skriva något som ni sällan eller aldrig kommer se mig skriva igen. Jag håller med Alex Schulman. Damn! Vem trodde det skulle ske?
Anledningen är egentligen rätt skral. På Aftonbladet webbsajt idag såg jag rubriken från hans blogg/krönika. "Snälla medelålders män, blogga INTE om mode". Är fullt benägen att hålla med utan att ens läst innehållet. Sällan jag gör det med den karlns bloggar/krönikor.
I sakfrågan håller jag dock med. Jag vill inte veta hur tajt och bra senaste Björn Borg kallingarna satt eller vart senaste paret Levi´s skär in någonstans. Not ever!
Tack för mig. Dags att intaga bingen och knocka mig själv mot sängstolpen.
Tempo, förberedelser och kärt återseende
Nyduschad sitter jag här nu och försöker koppla av. Det går inte riktigt dock. Det har varit en tempofylld dag med mycket innehåll. Egentligen borde jag vara astrött med tanke på den mycket begränsade sömnen inatt och den tidiga uppstigningen för att spela boll. Än har inte tröttheten slagit till dock.
Förvisso har jag precis börjat varva ned så John Blund kan komma på besök fortare än kvickt.
Dagen har som sagt varit tempofylld. Mycket att ordna adminstrativt inför helgens årsmöte och fest med hockeylaget, varvat med att arbeta som en dåre. Ingen lätt kombination alla gånger.
Axeln har gått från lite småmolande värk emellanåt till att värka ständigt och allt starkare. Har svårt att lyfta vänstra armen ens en gång. Fattar bara inte vad det kan vara. Funderar på att trycka i mig en Citodon eller Voltaren men tror jag avstår. Är det inte bättre efter helgen får jag kolla på upp det.
Stressade hemåt efter jobbet då jag hade en del shopping att göra. När jag kommer ut ur t-bane uppgången kommer min barndomsgranne gående i motsatt riktning. Har inte sett honom på över ett år nu. Börje som han heter är inte en barndomsvän på det sättet. Han var pappas kompanjon vid mat- och dryckesbordet under många år när jag växte upp.
Kraftigt alkoholiserad har han varit sedan länge. Han bodde tidigare dörr i dörr med oss men flyttade två portar bort till sin alkoholiserade flamma när han blev vräkt. Där har han bott sedan dess men av olika orsaker har han nu bott i Fisksätra i över ett år. Det förklarar varför jag inte sprungit på honom.
Han var mager, till skillnad från tiden för min uppväxt då han hade en rejäl kula på magen, och såg blek, sjuk och medtagen ut. Det var ingen rolig syn. Börje har alltid varit en pratmaskin och har alltid haft mycket roliga saker att säga. Nu snarare led jag med honom och blev en smula nedstämd när jag tänkte på hur han gått ned sig.
Efter en 20-25 minuters konverserande så var jag tvungen att avvika för att hinna med mina ärenden. Jag kramade om Börje och gick upp mot mitt. Vände mig om efter 25-50 meter och tittade tillbaka på den lilla figuren med en dramaten och krycka. Hur blev det som det Börje? Vad gick så fel i ditt liv att du bara är en forna skugga av den man jag lärde känna som liten?
Bytte snabbt om hemma och drog iväg för att återvinna glas och pantflaskor mm. Fyllde på lite av förrådet hemma på dryckesfronten och travade in på Coop Forum för att inhandla mat till morgondagens bjudning.
Tapas! Hur f-n kom jag på idén tapas?! Det tog över en timma att handla då jag handlade efter vad huvudet kunde komma på. Hur långt kvittot var och hur mycket det gick på talar jag tyst om. Nåja, det var min egen idé så jag får ta den smällen.
Apropå smällen. Jag har något att berätta för er imorgon. Fast ni får vänta tålmodigt tills imorgon.
God natt där ute!
Förvisso har jag precis börjat varva ned så John Blund kan komma på besök fortare än kvickt.
Dagen har som sagt varit tempofylld. Mycket att ordna adminstrativt inför helgens årsmöte och fest med hockeylaget, varvat med att arbeta som en dåre. Ingen lätt kombination alla gånger.
Axeln har gått från lite småmolande värk emellanåt till att värka ständigt och allt starkare. Har svårt att lyfta vänstra armen ens en gång. Fattar bara inte vad det kan vara. Funderar på att trycka i mig en Citodon eller Voltaren men tror jag avstår. Är det inte bättre efter helgen får jag kolla på upp det.
Stressade hemåt efter jobbet då jag hade en del shopping att göra. När jag kommer ut ur t-bane uppgången kommer min barndomsgranne gående i motsatt riktning. Har inte sett honom på över ett år nu. Börje som han heter är inte en barndomsvän på det sättet. Han var pappas kompanjon vid mat- och dryckesbordet under många år när jag växte upp.
Kraftigt alkoholiserad har han varit sedan länge. Han bodde tidigare dörr i dörr med oss men flyttade två portar bort till sin alkoholiserade flamma när han blev vräkt. Där har han bott sedan dess men av olika orsaker har han nu bott i Fisksätra i över ett år. Det förklarar varför jag inte sprungit på honom.
Han var mager, till skillnad från tiden för min uppväxt då han hade en rejäl kula på magen, och såg blek, sjuk och medtagen ut. Det var ingen rolig syn. Börje har alltid varit en pratmaskin och har alltid haft mycket roliga saker att säga. Nu snarare led jag med honom och blev en smula nedstämd när jag tänkte på hur han gått ned sig.
Efter en 20-25 minuters konverserande så var jag tvungen att avvika för att hinna med mina ärenden. Jag kramade om Börje och gick upp mot mitt. Vände mig om efter 25-50 meter och tittade tillbaka på den lilla figuren med en dramaten och krycka. Hur blev det som det Börje? Vad gick så fel i ditt liv att du bara är en forna skugga av den man jag lärde känna som liten?
Bytte snabbt om hemma och drog iväg för att återvinna glas och pantflaskor mm. Fyllde på lite av förrådet hemma på dryckesfronten och travade in på Coop Forum för att inhandla mat till morgondagens bjudning.
Tapas! Hur f-n kom jag på idén tapas?! Det tog över en timma att handla då jag handlade efter vad huvudet kunde komma på. Hur långt kvittot var och hur mycket det gick på talar jag tyst om. Nåja, det var min egen idé så jag får ta den smällen.
Apropå smällen. Jag har något att berätta för er imorgon. Fast ni får vänta tålmodigt tills imorgon.
God natt där ute!
Upp innan tuppen
Förskräckligt tidigt började mina alarmsystem ljuda imorse. Båda mobilerna + Philips ljusmanick satte igång och mina ögon gick från små korpgluggar till stora tefat på några sekunder. Fotboll!!!!!
Satte på kaffe medan jag inventerade garderoben efter fotbollspryttlarna och kläder att ha på mig under dagen. Åt det sista av en pastasallad jag gjorde igår. Kändes inte riktigt rätt som frukost men man måste ju ha energi när man idrottar.
Kom ned till ett vackert Skytteholm, om än lite kylslaget. En efter en gled lagkamraterna in. Alla hade ungefär samma ansiktsuttryck ; Vad f-n gör jag här klockan sex på morgonen?!
Fast samtidigt var de flesta uppspelta och sugna på att spela. Kunde man ha trott i alla fall. När matchen väl satte igång skulle det visa sig att vi lika gärna kunde ha stannat i sängen.
Hjorthagens IP och dess grusplan är bytt till Skytteholm och skönt plastgräs men vad hjälper det när vi spelade som ett gäng stolprötter.
En av anledningarna, tyckte många i laget åtminstone, var att vi hade hela 12 utespelare, dvs två uppställningar. Ok, visst. Kan hålla med till viss del men samtidigt så är det vad man gör när man är ute på plan som fäller avgörandet, inte när man står på sidan om och fryser.
Hur som helst. 0-9 och förnedring. Så otroligt j..la förnedrande och förödmjukande. Ska bara inte behöva ske.
De få ljusglimtar som fanns var att vännen Per som jag släpat dit gjorde en bra match. Alltid pinsamt om man drar dit någon som suger men Per visade bra tåga.
Höjdpunkten på morgonen blev den traditionella efter-matchen-frukosten på Vetekatten. Alltid lika gott. Alltid lika bra service.
Nu är det tidsbrist igen. Adjö med er!
Satte på kaffe medan jag inventerade garderoben efter fotbollspryttlarna och kläder att ha på mig under dagen. Åt det sista av en pastasallad jag gjorde igår. Kändes inte riktigt rätt som frukost men man måste ju ha energi när man idrottar.
Kom ned till ett vackert Skytteholm, om än lite kylslaget. En efter en gled lagkamraterna in. Alla hade ungefär samma ansiktsuttryck ; Vad f-n gör jag här klockan sex på morgonen?!
Fast samtidigt var de flesta uppspelta och sugna på att spela. Kunde man ha trott i alla fall. När matchen väl satte igång skulle det visa sig att vi lika gärna kunde ha stannat i sängen.
Hjorthagens IP och dess grusplan är bytt till Skytteholm och skönt plastgräs men vad hjälper det när vi spelade som ett gäng stolprötter.
En av anledningarna, tyckte många i laget åtminstone, var att vi hade hela 12 utespelare, dvs två uppställningar. Ok, visst. Kan hålla med till viss del men samtidigt så är det vad man gör när man är ute på plan som fäller avgörandet, inte när man står på sidan om och fryser.
Hur som helst. 0-9 och förnedring. Så otroligt j..la förnedrande och förödmjukande. Ska bara inte behöva ske.
De få ljusglimtar som fanns var att vännen Per som jag släpat dit gjorde en bra match. Alltid pinsamt om man drar dit någon som suger men Per visade bra tåga.
Höjdpunkten på morgonen blev den traditionella efter-matchen-frukosten på Vetekatten. Alltid lika gott. Alltid lika bra service.
Nu är det tidsbrist igen. Adjö med er!
onsdag 2 april 2008
Axplock från dagen
För en gång skull är jag hemma relativt tidigt efter en hockeyträning. Känns grymt skönt. Speciellt då jag ska kliva upp kvart över fem för att spela Reklamserien med jobbet imorgon bitti.
Dagens passerade i ett hu. Arbetsuppgifterna är många och mastiga denna vecka. Inget att klaga på dock, bara skönt.
Fick ett oväntat men mycket glädjande besked av en god vän idag. Dock får den nyheten vänta till imorgon, den passerar inte så lätt förbi att den nämns i förbigång här i bloggen.
Var ytterst nära att råka riktigt illa ut på träningen idag. Jag har fått min beskärda del klubbor och puckar i ansiktet, på visiret eller på hjälmen. Alla gånger har Fru Fortuna varit på min sida. Så även ikväll. En lagkompis ramlade oväntat precis framför mig vid sargen och jag såg hur skenan på hans skridsko närmade sig mitt ansikte. Allting gick förstås oerhört snabbt men för mig kändes det som om det tog flera sekunder.
Skenan kom närmare och närmare och jag försökte vända bort huvudet så mycket jag kunde. Vi människor är dock inte ugglor så skenan var nu i halshöjd. Som genom ett mirakel fick jag "nöja" mig med att känna vinddraget av skenan som passerade hals och ansikte. Jag kör inte med halsskydd på träning så det kunde ha slutat riktigt illa.
Som sagt, ren j..la tur att det inte blev en mycket allvarlig skada för skridskoskenor är vassa och även vid att fall så är farten hög och kraften stor. Det har varit några otäcka skador på liknande vis den senaste månaden i bl a NHL.
Smått chockad var jag efteråt, men främst lättad. Så här i efterhand är jag omåttligt glad och låtsas inte känna av axeln jag haft problem med nu i några månader. Axeln kan dock visa sig bli en värre skada än jag tänkt mig. Det borde ha läkt vid det här laget.
Fram till söndag är det mycket stress att vänta men också mycket roligt. Återkommer om dessa ämnen också. Nu vill jag dock äta och gå till sängs. Godnatt!
Dagens passerade i ett hu. Arbetsuppgifterna är många och mastiga denna vecka. Inget att klaga på dock, bara skönt.
Fick ett oväntat men mycket glädjande besked av en god vän idag. Dock får den nyheten vänta till imorgon, den passerar inte så lätt förbi att den nämns i förbigång här i bloggen.
Var ytterst nära att råka riktigt illa ut på träningen idag. Jag har fått min beskärda del klubbor och puckar i ansiktet, på visiret eller på hjälmen. Alla gånger har Fru Fortuna varit på min sida. Så även ikväll. En lagkompis ramlade oväntat precis framför mig vid sargen och jag såg hur skenan på hans skridsko närmade sig mitt ansikte. Allting gick förstås oerhört snabbt men för mig kändes det som om det tog flera sekunder.
Skenan kom närmare och närmare och jag försökte vända bort huvudet så mycket jag kunde. Vi människor är dock inte ugglor så skenan var nu i halshöjd. Som genom ett mirakel fick jag "nöja" mig med att känna vinddraget av skenan som passerade hals och ansikte. Jag kör inte med halsskydd på träning så det kunde ha slutat riktigt illa.
Som sagt, ren j..la tur att det inte blev en mycket allvarlig skada för skridskoskenor är vassa och även vid att fall så är farten hög och kraften stor. Det har varit några otäcka skador på liknande vis den senaste månaden i bl a NHL.
Smått chockad var jag efteråt, men främst lättad. Så här i efterhand är jag omåttligt glad och låtsas inte känna av axeln jag haft problem med nu i några månader. Axeln kan dock visa sig bli en värre skada än jag tänkt mig. Det borde ha läkt vid det här laget.
Fram till söndag är det mycket stress att vänta men också mycket roligt. Återkommer om dessa ämnen också. Nu vill jag dock äta och gå till sängs. Godnatt!
Dagen efter blånäsan
Jag känner mig något mindre blond idag. Fast jag är ju blond, hur jag än vrider och vänder på det. Färga håret pallar jag inte och glasögon behöver jag inte så jag tänker inte maskera min blonda kalufs och framtoning.
Utöver att jag blev dragen vid näsan igår så var det en riktigt fin dag. Jag fick en försmak av hur sommaren kommer bli när jag kom hem. Solen hade legat på hela dagen och det var riktigt riktigt varmt i lägenheten. Inte i närheten av hur varmt det kommer bli i sommar men igår kändes det halvskoj sådär.
Va redan halvsvettig när jag klev inom genom dörren och värre blev det. Svalkade dock av mig med en lång sejour i duschen. Kändes grymt uppfriskande. Blir nog till att ta fram mina tidigare inköpta fläktar snart. Min lya har sol från runt tolv på dagen tills den går ned. Enbart fönster åt ett håll vilket gör att värmen stannar inomhus vilket förstås kan göra det ohälsosamt varmt. Inte ovanligt att jag har 30-40 grader hemma när det är 20-30 grader utomhus.
Värmen är dock välkommen. Länge sedan jag var bekant med den. Lär få en ordentlig läxa i värme i nästa vecka när Kairo besöks. De har haft runt 38 grader på dagarna senaste veckan. Det är lite för varmt för min smak. Går ju inte att vistas ute i sådan hetta. Dessutom i en torr ökenstad som gått om Mexico City som den mest förorenade staden i världen. Jippie.
Fast ikväll får jag svalka mig. Hockeyträning!!! Som jag längtat. Ska bli sååå härligt.
Utöver att jag blev dragen vid näsan igår så var det en riktigt fin dag. Jag fick en försmak av hur sommaren kommer bli när jag kom hem. Solen hade legat på hela dagen och det var riktigt riktigt varmt i lägenheten. Inte i närheten av hur varmt det kommer bli i sommar men igår kändes det halvskoj sådär.
Va redan halvsvettig när jag klev inom genom dörren och värre blev det. Svalkade dock av mig med en lång sejour i duschen. Kändes grymt uppfriskande. Blir nog till att ta fram mina tidigare inköpta fläktar snart. Min lya har sol från runt tolv på dagen tills den går ned. Enbart fönster åt ett håll vilket gör att värmen stannar inomhus vilket förstås kan göra det ohälsosamt varmt. Inte ovanligt att jag har 30-40 grader hemma när det är 20-30 grader utomhus.
Värmen är dock välkommen. Länge sedan jag var bekant med den. Lär få en ordentlig läxa i värme i nästa vecka när Kairo besöks. De har haft runt 38 grader på dagarna senaste veckan. Det är lite för varmt för min smak. Går ju inte att vistas ute i sådan hetta. Dessutom i en torr ökenstad som gått om Mexico City som den mest förorenade staden i världen. Jippie.
Fast ikväll får jag svalka mig. Hockeyträning!!! Som jag längtat. Ska bli sååå härligt.
tisdag 1 april 2008
April april....
Ok, jag är blond. Jag är duktigt blond idag. Förvisso är jag inte den enda som grymt lurad idag men ska erkänna att jag känner mig som en riktig fårskalle just nu. Med dumstrut på dessutom.
Höll precis på att komponera ett mail till några vänner som kommer över på middag på fredag för att försöka flytta den till någon utav deras hem istället. Min nya kollega Bettis funderade på om det inte kunder vara ett 1:a aprilskämt det här med akuta stambytet.
Min värld stod stilla för en minut. Tankarna for snabbt genom huvudet. Kunde det vara ett aprilskämt? Fastighetsvärden skulle knappast våga sig på en sådan grej men det kan ju ha varit någon som bor i huset. Eller bott i huset.
Ringde upp Acke, fastighetsskötaren. Han suckade lätt när han hörde vart jag bodde. Nej, det ska inte vara något akut stambyte. Han hade runt klockan nio idag åkt och plockat ned lapparna i portarna. Sedan klockan halv sju imorse har han varit nedringd av oroliga personer i huset.
När jag la på log jag smått för mig själv. Vilken j..la nit jag gått på. Måste ge ordentligt med cred åt personen som kom på det. Mycket fiffigt. Samtidigt känner jag mig otroligt blåst i kolan. Jag tänkte ju t o m på 1:a april när jag läste gratistidningarna på vägen till jobbet, media brukar ju ha någon otrolig historia just denna dag. Inte anade jag då att jag redan åkt på årets blåsning alla kategorier.
Samtidigt är jag enormt lättad. Jag kan duscha som vanligt. Laga mat som vanligt. Gå på toa som vanligt. Känns t o m som en seger så här i efterhand.
Ps. Jag kan inte gärna censurera mig själv så blogginlägget innan här får ligga kvar. Om inte annat så som en påminnelse hur grundlurad man kan bli den 1:a april. Ds.
Höll precis på att komponera ett mail till några vänner som kommer över på middag på fredag för att försöka flytta den till någon utav deras hem istället. Min nya kollega Bettis funderade på om det inte kunder vara ett 1:a aprilskämt det här med akuta stambytet.
Min värld stod stilla för en minut. Tankarna for snabbt genom huvudet. Kunde det vara ett aprilskämt? Fastighetsvärden skulle knappast våga sig på en sådan grej men det kan ju ha varit någon som bor i huset. Eller bott i huset.
Ringde upp Acke, fastighetsskötaren. Han suckade lätt när han hörde vart jag bodde. Nej, det ska inte vara något akut stambyte. Han hade runt klockan nio idag åkt och plockat ned lapparna i portarna. Sedan klockan halv sju imorse har han varit nedringd av oroliga personer i huset.
När jag la på log jag smått för mig själv. Vilken j..la nit jag gått på. Måste ge ordentligt med cred åt personen som kom på det. Mycket fiffigt. Samtidigt känner jag mig otroligt blåst i kolan. Jag tänkte ju t o m på 1:a april när jag läste gratistidningarna på vägen till jobbet, media brukar ju ha någon otrolig historia just denna dag. Inte anade jag då att jag redan åkt på årets blåsning alla kategorier.
Samtidigt är jag enormt lättad. Jag kan duscha som vanligt. Laga mat som vanligt. Gå på toa som vanligt. Känns t o m som en seger så här i efterhand.
Ps. Jag kan inte gärna censurera mig själv så blogginlägget innan här får ligga kvar. Om inte annat så som en påminnelse hur grundlurad man kan bli den 1:a april. Ds.
Huset som Gud glömde...
Det vilar en förbannelse över huset jag bor i. Jag är helt övertygad.
Utöver vattenincidenten för någon månad sedan har en rad märkliga händelser passerat skett i husets historia och nu är det dags för nästa olägenhet.
Trallar glatt nedför trappan mot porten imorse och ser en lapp på rutan till dörren. En lapp där nycklar eller katt efterlyses tänkte jag innan jag kom så pass nära att texten gick att skönja.
"Akut stambyte. Vattnet stängs av idag klockan 17:00 och minst en vecka framåt. Passa på att fyll alla kastruller etc. Bordsvatten går att erhålla på Vivo i Huvudsta Centrum mot kupong."
Det var väl kärnpunkten som lappen förkunnade. Tiden stod stilla i några sekunder innan jag fann fattningen igen. Hjärnan tänkte febrilt på vad jag kan fylla vatten i. Klockan 17 idag? Då slutar jag precis arbeta, hur ska jag hinna? Shit!
Löste det med chefen så att jag går kl 15 idag. Måste leta dunkar att fylla vatten i innan kl 17. En vecka utan duschmöjligheter? Än värre, vart f-n skall jag skita någonstans?!
Nej, det här blir ingen rolig historia, det vet jag redan nu. Allt som kan gå fel brukar gå fel när klåparna till fastighetsskötare är inblandade i vårat hus.
Har några vänner som nyss gjort stambyte och tro mig, det var ingen rolig historia.
Fortsättning följer...
Utöver vattenincidenten för någon månad sedan har en rad märkliga händelser passerat skett i husets historia och nu är det dags för nästa olägenhet.
Trallar glatt nedför trappan mot porten imorse och ser en lapp på rutan till dörren. En lapp där nycklar eller katt efterlyses tänkte jag innan jag kom så pass nära att texten gick att skönja.
"Akut stambyte. Vattnet stängs av idag klockan 17:00 och minst en vecka framåt. Passa på att fyll alla kastruller etc. Bordsvatten går att erhålla på Vivo i Huvudsta Centrum mot kupong."
Det var väl kärnpunkten som lappen förkunnade. Tiden stod stilla i några sekunder innan jag fann fattningen igen. Hjärnan tänkte febrilt på vad jag kan fylla vatten i. Klockan 17 idag? Då slutar jag precis arbeta, hur ska jag hinna? Shit!
Löste det med chefen så att jag går kl 15 idag. Måste leta dunkar att fylla vatten i innan kl 17. En vecka utan duschmöjligheter? Än värre, vart f-n skall jag skita någonstans?!
Nej, det här blir ingen rolig historia, det vet jag redan nu. Allt som kan gå fel brukar gå fel när klåparna till fastighetsskötare är inblandade i vårat hus.
Har några vänner som nyss gjort stambyte och tro mig, det var ingen rolig historia.
Fortsättning följer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
