Sviterna av Kairo

Det jag tycker minst om när jag är bortrest är att jag blir väldigt avskärmad från informationsflödet jag är van vid.

Det dagliga läsandet av tidningarna (fast på webben) är för mig otroligt viktigt för att ha lite koll på vad sker runt om i världen. Vi nåddes dock av informationen av att Engla hittats och att "42-åringen" erkänt. Fick även uppdatering på måndagskvällen gällande derbyt och att vissa på Norra Stå sett till att matchen fick blåsas av i en kvart.

Fast det är nog den information jag tagit del av, annars ingenting alls. Det är mycket att förkovra sig i helt enkelt. Är inte på långa vägar färdig på den fronten.

Dock är självfallet Englas död det mest tragiska. Ett barn som dräps/mördas är förstås alltid lika hemskt att höra om.

Gällande vissa enstaka (även om pressen vill få det till att alla 8000 på Norra var inblandade) idioter som kastar in föremål på planen finns inget positivt att säga. Det negativa behöver jag troligen heller inte gå in på. De förstör, de kostar AIK anseende och det gör fotbollen mindre attraktiv att gå på. Inte för egen del men många barnfamiljer och andra drar sig för att gå på fotboll. Publiksiffrorna sjunker. Klubbarnas intäkter sjunker. Gör matten själva.

Har inte riktigt hittat tillbaka till vardagsrutinerna än. Trots nästan noll timmars sömn på 36 timmar kunde jag inte somna när jag kom hem igår. Blev någon halvtimma som gjorde att jag låg vaken till efter tolv, igen.

Några utav kollegorna har drabbats hårdare än andra av de olika bakterierna i Kairo, själv har jag kommit billigt undan med diarré och lite magknip emellanåt.

Kommer inte orka blogga mer idag känner jag just nu så Kairorapport och annat kommer få vänta. Har dessutom hockeyträning ikväll. En träning jag kanske borde stå över med tanke på hur min axel fortfarande mår men ska prova i alla fall och se hur långt det håller.

Adjö för nu.