För en gång skull är jag hemma relativt tidigt efter en hockeyträning. Känns grymt skönt. Speciellt då jag ska kliva upp kvart över fem för att spela Reklamserien med jobbet imorgon bitti.
Dagens passerade i ett hu. Arbetsuppgifterna är många och mastiga denna vecka. Inget att klaga på dock, bara skönt.
Fick ett oväntat men mycket glädjande besked av en god vän idag. Dock får den nyheten vänta till imorgon, den passerar inte så lätt förbi att den nämns i förbigång här i bloggen.
Var ytterst nära att råka riktigt illa ut på träningen idag. Jag har fått min beskärda del klubbor och puckar i ansiktet, på visiret eller på hjälmen. Alla gånger har Fru Fortuna varit på min sida. Så även ikväll. En lagkompis ramlade oväntat precis framför mig vid sargen och jag såg hur skenan på hans skridsko närmade sig mitt ansikte. Allting gick förstås oerhört snabbt men för mig kändes det som om det tog flera sekunder.
Skenan kom närmare och närmare och jag försökte vända bort huvudet så mycket jag kunde. Vi människor är dock inte ugglor så skenan var nu i halshöjd. Som genom ett mirakel fick jag "nöja" mig med att känna vinddraget av skenan som passerade hals och ansikte. Jag kör inte med halsskydd på träning så det kunde ha slutat riktigt illa.
Som sagt, ren j..la tur att det inte blev en mycket allvarlig skada för skridskoskenor är vassa och även vid att fall så är farten hög och kraften stor. Det har varit några otäcka skador på liknande vis den senaste månaden i bl a NHL.
Smått chockad var jag efteråt, men främst lättad. Så här i efterhand är jag omåttligt glad och låtsas inte känna av axeln jag haft problem med nu i några månader. Axeln kan dock visa sig bli en värre skada än jag tänkt mig. Det borde ha läkt vid det här laget.
Fram till söndag är det mycket stress att vänta men också mycket roligt. Återkommer om dessa ämnen också. Nu vill jag dock äta och gå till sängs. Godnatt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar