Klara oklara besked

Har inte plitat ned någonting i bloggen sedan igår kväll kom jag på. Förvisso för att jag egentligen fulltständigt skiter i den just nu om jag ska vara ärlig. Jodå, nog skulle jag behöva en kurs i positivt tänkande just nu.

Har redan beskrivit frustrationen av att jag aldrig känner mig bättre. De få timmar per dygn som jag i princip inte känner av åkommorna är lätträknade. Vaknade kl 02 inatt med fruktansvärda smärtor i halsen. Jag sprang runt i lägenheten och förbannade den dagen jag tackade ja till operationen. Den var ju till för att få mig att sova bättre, inte sämre.

Precis när den värsta smärtan börjat lägga sig och jag tänkte att jag faktiskt skulle få känna mig bättre i någon timme kommer den numera välkända smaken av blod i munnen. Sprang in på badrummet fick sitta där i ca 45 minuter och spotta blod i handfatet. Till slut la sig blödningen och jag stapplade något blek in i bingen igen.

Vaknade vid runt 08 igen. Självklart med likadana smärtor som tidigare. Har dock nu bestämt mig för att det inte blir några fler Citodon. De gör mig trött, utmattad, förvirrad och allmänt frånvarande. Voltaren kommer jag fortsätta ta var åttonde timme, de är ju mycket till för att dämpa infektioner dessutom. Är egentligen emot alla typer av piller men efter denna operation har det varit nödvändigt. Att bli bekväm alternativt beroende av piller som Citodon vill jag verkligen inte bli.

Pratade sedan med en sköterska från Sophiahemmet då min läkare verkar vara mäkta populär och inte kunnat svara varken igår eller idag. Svaret blev att även om jag verkar ha haft otur och fått en jobbig konvalescenstid så var det inte ovanligt. Bara att kämpa på som hon sa. Tack du. Blev lovad att få prata med läkaren så småningom dock. Somnade sedan om igen och var nog vaken runt 12-tiden i en kvart men somnade sedan igen och vaknade inte förrän för 20 minuter sedan. Har alltså sovit typ 15 timmar av de senaste 24. Kanske är ett teckan på att kroppen bearbetar allting ordentligt. Kanske.

Tack för alla snälla meddelanden på telefonsvararen, mailen eller MSN. Det uppskattas verkligen. Skulle inte önska denna senaste veckan ens åt min värsta fiende. Jag kommer tillbaka i gammal god form dock, förr eller senare.

Galenskap, ensamhet och matfrossa

Om jag inte redan blivit galen för länge sedan så kommer jag defintivt att bli det. Har sett en enda levande människa sedan tisdag förmiddag kl 09 ca. Det var dessutom Per så det räknas knappt.

Ännu en dag har snart passerat. Ännu en dag där humöret går upp och ned i takt med att smärtan kommer och går. Jag undviker t o m att svara i telefon numera för att det krävs sådan ansträngning av stämbanden att jag får ont efter ett par minuter. Har varit nära gråten några gånger de senaste dagarna dessutom. Inte för smärtans skull för den kan jag leva med. Det är att smärtan hela tiden kommer tillbaka och gör det omöjligt att äta normalt.

Bakade scones i förmiddags och när tog första tuggan var som om lyckan var med mig igen. 3/4 scones senare kunde jag äta få i mig mera. Smärtan i gommen tillät inte att jag svalde något. Jag kände faktiskt hur tårarna trängde fram i tårkanalerna för nu börjar frustrationen bli så ofantligt stor över att inte kunna leva, äta och göra det jag brukar göra.

Utöver detta tillfälle så är det så in i helvete irriterande och deprimerande att det räcker med gäspning så kommer smärtan farande. Den flyttar på sig dessutom. Jag tror den började på högra sidan (mycket smärtstillande de första dagarna) och flyttade sig över till den vänstra halvan av halsen/strupen. Idag är den i gommen. Varje gång jag gäspar, hickar eller anstränger munner på annat sätt känns det som om någon kör en kniv rakt upp i gommen. Alternativt sprätter kokhett vatten där. Ja, precis så är faktiskt känslan. Ni vet sådan där smärta man får när man dricker något hett utan att tänka sig för eller en matbit som är alldeles för het. Enda skillnaden är att den inte går över och blir "stum" som den brukar annars. Nej, den bara eskalerar och håller på i någon minut. Sedan avtar den igen men kommer snabbt åter om jag inte passar mig.

Jag är så in i helvete sugen på riktig mat. Jag kan inte ens förklara det. Jag har drömt om Maxburgare med chilicheese. Friterade räkor och kyckling med sötsur sås och ris. Pizza av allehanda slag. Hemgjort potatismos med köttbullar. En vanlig ost- och skinksmörgås på knäckebröd. Sill. Carbonara. Spaghetti och köttfärssås. Banan. Paprika. Gurka. Entrocote med pommes frites och vitlökssmör. Plankstek. Jag kan hålla på hur länge som helst.

Får inte tag på läkaren heller. Står ju att han ska vara kontaktbar även under helgen. Nåväl, får prova imorgon. Just det, måste ringa chefen också. Nåja, det får bli lite senare. Har varje fall fått se Aston Villa slå rivalerna Birmingham med 2-1 och Sverige spelar just nu mot Finland i Karjala Cup. Kanske kommer någon bra kvällsmatch också.

Är det inte bättre imorgon tänker jag f-n donera bort hela huvudet och transplantera på ett nytt. JAG VILL KUNNA ÄTA MAT!!!

Fler sjukdomar i en?

Vaknade ganska prick 08 med en skrikande smärta i halsen. Förstår bara inte. Sista timmarna igår kändes allt helt ok, t o m bra i några timmar. Smärtan är så intensiv att den sprider sig upp i örongångarna, genom tänderna och längs hela käken.

Börjar undra om jag fått infektioner som resulterat i båda öroninflammation och halsfluss samtidigt. Vad är oddsen? Dock känner jag ju igen symtomen, speciellt halsflussen. Alltid j..ligt ont när man vaknar för att sedan successivt bli bättre under dagen. Öronfejan försvinner den med så småningom. Båda kommer dock åter med jämna intervall.

Har dock tröttnat på den här skiten nu. Känns som om något inte stämmer så det blir ett samtal till läkaren som opererade mig. Får se vad han säger. Troligtvis vill han väl att jag åker in och blir kollad, om inte idag så imorrn alla gånger. Kanske skulle vara bra så man får en professionell bedömning som dessutom känt och sett litegranna.

Inser att arbete är uteslutet imorrn. Dels pga smärtan, dels pga "drog"påverkan från tabletterna och dels pga febern som kommer och går. F-n! Har verkligen ingen lust att sitta här och uggla mer nu! Långtråkigare har jag aldrig haft.

Leeds är nu uppe i The Championship i alla fall, blev dessvärre en förlust i ligan så förlustnollan blev inte intakt. Hoppas på att favoritlaget Aston Villa tar hem Premier League men där är det två omgångar kvar. Nu ska jag förberede Leeds för en ny säsong. Träning och inköp av spelare. Jag älskar verkligen managarspel. Får jag vara den tränare som jag "utger" mig för att vara när jag kollar på AIK:s matcher. AIK har ju som bekant över 20000 experter på varje match. :)

Upp och ned - Cirkellevande

Har haft en dag som varit mycket blandad. Mycket ned dessvärre men även lite upp. Som nu t ex. Känner mig ganska pigg och har inte särskilt ont i halsen. Det kan vara tillfälligt dock.

Har inte blödit något mer åtminstone även om halsontet har varit så ihärdande att jag t o m haft ont i örongångarna. Sov ca 2 timmar nu på kvällen och under denna bloggs skrivande känner jag mig som sagt riktigt fräsch.

Ska ta och äta lite risgrynsgröt och softa. Kanske ska spela klart de sista omgångarna med Leeds så jag når The Championship innan morgonen. Är fortfarande obesegrad i ligan, makalöst.

Syrran ringde förstås igen men gjorde inte allvar av hoten om besök trots att jag berättade om den blodiga morgonen. Skulle inte förvåna mig om hon och Romeo står utanför dörren imorgon bitti.

Sara, fd kollega och vän, hörde av sig också. Jag var helt borta då och hade väldigt ont i halsen. För varje mening jag ska bilda när jag känner så är att det gör ändå ondare. Verkligen ansträngande att prata. Vi la på ganska snabbt men jag fick ett sms senare där hon hade varit i kontakt med sjukvårdsupplysningen då hon varit orolig för mig. Skönt med vänner som bryr sig även om jag inte är dödligt sjuk.

Munnen smakar fortfarande mycket järn, ytterst irriterande. Hoppas lite gröt och kanel kan ändra på det. Undrar som bäst hur Björns svensexa blev som jag skulle varit med på om jag inte mått som jag mått. Hoppas de har kul i alla fall.

Blodscones någon?

Fascinerande.

Det var min första tanke när jag stod och höll på med sconesdegen för 25 minuter sedan och kände att någon vätska utsöndrades i munnen. Svalde de första "klunkarna" och tänkte att saliven fått sig en knäpp. Knappt hade den tanken slagit rot förrän det formligen sprutade blod ur munnen på mig. Rakt ned i sconesdegen. Degen blev en enda röd sörja och jag tänkte tillbaka på när man lekte med karamellfärg i degen som barn.

Sprang ut på badrummet och stod där i fem minuter, munnen fylldes med blod hela tiden. Troligtvis är det en utav sårskorporna som ramlat av och det resulterar ju ofta i "blodbad". Handfatet var helt rött på sina ställen. Tog mig snabbt ut i hallen och hittade papperna från läkaren.

"Ring vida akuta fall, annars ta kontakt med lokal vårdcentral". Hm, ska jag klassa blodflödet som akut fall? Läser vidare i papperna och ser att blodflöde är normalt vid läkningsprocessen. "Visst blodflöde är normalt. Sitt upp rakt och drick kallt vatten". Hur mycket blod är normalt då? Står och funderar på detta samtidigt som munnen är fylld av blod igen. Borde jag ha spottat ut allt blod i ett litermått? Jag menar så att jag vet hur mycket blod jag har förlorat.

Det har stillat sig nu men fortfarande känner jag lite blod rinna längs strupen. Hela munnen smakar järn. Tur att jag inte har blödarsjukan eller är rädd för att se blod. Kunde ha slutat illa. Några scones blir det i alla fall inte. Tappade sugen och inspirationen efter Draculaincidenten. Kanske imorgon bitti istället då. Kanske.

Myslördag

Vaknade upp för en halvtimme sedan och har vant mig nu att vakna med smärta i halsen. Den kändes dock lite lättare än tidigare och efter intagande av Voltaren & Citodon som börjar den nästan helt försvinna.

Snön ligger vackert på bilar, marken och träden utanför. Jag blir glad av bara synen. Öppnar balkongdörren och tar ett djupt andetag. Vilken härlig känsla. Kanske ska försöka mig på en promenad idag, om vädret tillåter.

Mitt sug på scones är något enormt. Hemlagade scones är så förbannat gott. Åh kaffe. Jag vill ha kaffe. Den ädla svarta dryck som skänker så mycket glädje. Funderar på att t o m dricka den varm.

I övrigt blir det nog inte så många knop idag. Måste låta det mesta av den energi jag har gå åt till att tillfriskna mig själv. Idag känns det som det har vänt men kan inte säkert veta. Med lite lite tur så kanske jag faktiskt kan jobba på måndag. Vore underbart. Snart slut på filmer här hemma och helt ärligt så är det inte särskilt kul att vara ensam hela dagarna. Nåväl, kanske får någon överraskningsgäst idag? Eller? Hallå? Ho ho? Någon?

Dagens mödor och händelser

Började på allvar tro att något gått snett med operationen. Uppvaknandet imorse var allt annat än milt och halsontet var värre än tidigare. Dessutom under så lång tid.

Lyckades masa mig in i duschen, det kändes lyxigt och uppfräschande med schampoonering och duschcreme. Staplade på ostadiga ben ned till centrumet och hade bestämt mig för att tillaga äkta pannkakor denna afton. Utav bara promenaden fick jag feber. Var helt färdig när jag kom hem och släppte bara kassarna innanför dörren och gick och la mig i sängen. Smärtan i halsen och utmattningen gjorde mig gråtfärdig.

Jag var redo att ge upp. Ge upp vad vet jag egentligen inte men fick för mig att kapa huvudet längs axlarna skulle vara en bra idé. Mitt upp i allt detta så ringer förstås syster yster och håller låda. Jag hade god lust att smälla till henne efter någon minuts samtalande där frågor som "Gör det ont?" "Ska du inte ringa läkaren?" m fl dök upp.

Då jag inte var på humör för att samtala med någon fick jag till slut nog och lyckades frammana min sista krafter till att skälla på henne, trots hennes välvilja. Att bli förbannad på henne är inte svårt, eller hennes gubbe. Problemet är att de är så förbannat lojala och bryende så hotet som kom efter mitt lilla utbrott var att de skulle komma förbi imorgon om jag inte kände mig bättre.

Vet inte om det var hotet om besök som gjorde det eller inte men efter jag lyckats klämma i pannkakorna så har jag faktiskt känt mig helt ok. Halsen gör inte alls lika ont och febern verkar tillfälligtvis vara borta åtminstone. Återstår att se om det fortsätter så. Är lätt orolig för hur jag kommer känna mig när vaknar imorgon. Är lätt orolig för ett besök av de två snacksaligaste människorna på denna jord.

Rapport från Halsbyn

Ok, jag vet att jag skrev att gårdagen var den värsta dagen men vad skönt att fredagen kunde komma och visa att torsdagen bara var en uppvärmning för vad som väntar idag. Fy f-n i satans helvete vad ont det gör idag.

Ska proppa mig full med smärtstillande nu, slå en hammare på foten och sätta handen på uppvärmd spisplatta. Det gäller att fördela smärtan så gott det går...

Vilse i Pannkakan

Som framgick av den förra bloggen har denna dag varit den jobbigaste sedan operationen. En riktigt låååång och plågosam dag.

Efter ett nästan lika långt och plågosamt samtal med ena syrran, hon kan f-n konsten att jävlas med en vid fel tillfällen, var jag redo att ge upp dagen. Halsontet hade nått sin topp och jag var inte sugen på någonting. Kravlade mig ut i köket och tittade matt på allt som jag verkligen inte ville äta.

Började gå igenom skåpen paket för paket och där uppenbarade sig en påse med pannkaksmix. Tänkte först att det inte heller skulle gå att svälja men nu hade hypofysen redan bestämt sig. Det var det jag ville ha! (Hittade dessutom våffelmix och mannagryn!) Ok, det blir inte som riktiga pannkakor men med tanke på hur lite energi jag fått utav min kost de senaste dagarna skulle pannkakor framstå som rena proteinkäket.

Jag skojar verkligen inte när jag säger att det rann tårar nedför min kind när jag tog den första tuggan. Jag tuggade den så frenetiskt att det blev en rinnande sörja i munnen. Tillsammans med smörsmaken (ja, man kan krydda pannkakor med smör!) var det kanske det enskilt godaste jag ätit detta år. Torkade tårarna och lyckades få i mig tre pannkakor innan den numera förkrympta magsäcken sa stopp.

Mätt och belåten har jag sedan legat till sängs och sett Sverige spela uselt mot Ryssland i hockey. Hinna bli förbannad på två idioter som lever långt över sina tillgångar i Lyxfällan och än en gång fått vatten på kvarn gällande politiker efter Kalla Fakta avslöjat dem med att få ersättning från staten (OSS!!!) när de gjort privata resor.

Nu blir det någon sista rad i bloggen innan datorn stängs ned och det blir filmtajm i Woffes säng. Skulle vilja se en bra deckare nu när halsen verkar ha fått det motstånd den behövde, nämligen fast föda.

Livet går i en cirkel

Vaknade kl 06 imorse med än värre halsont än morgonen innan. Citodonet tar ca 30-45 minuter innan det ger effekt och de minuterna är de längsta på hela dagen. Kan knappt svälja saliven och även om hungern är omätbar kan jag inte få i mig någonting.

Livet här hemma är dessutom oändligt trist. Får för mig att jag ska in och jobba men värktabletterna gör mig sömnig och dåsig. Känner mig hög mest hela tiden. Sitter framför datorn och spelar managerspel samtidigt som jag flyttat in en av dvd-spelarna i datorrummet och ser på filmer som jag laddat ned men inte orkat se. Simultankapaciteten är på hög nivå.

Jag håller på att föra Leeds upp ur en gömd tillvaro i Engelska div 2 alltmedan jag gått igenom Jackass II, Dirty Sanchez II, Lonely Harts, Hollywoodland, Breaking and Entering, A Praire Home Companion, Death of a President, 9/11, Perfume - The Story of a Murderer, My Father´s Den, A Painted Veil och Stranger Than Fiction.

Hyllan med på runt 40 osedda filmer blir kontinuerligt rensad. Fortfarande en hel del filmer kvar men i den här takten har Leeds nått Premier League och jag gått igenom alla filmer innan måndagen kommer. En måndag då jag förhoppningsvis får vara på jobbet igen.

Jag vill komma ut ur töcknet, drogerna och smärtan. Jag vill inget hellre än att kunna vara fullt fungerande, vid fullständigt medvetande och kunna äta fast föda. Jag vet att allt har sin tid men jag börjar få allvarlig hemmaångest. Jag gillar inte att vara slav under smärtstillande piller som fördunklar mitt sinne och mina tankar. Jag vill bara vara Andreas, med eller utan halsmandlar.