Ofrivillig frånvaro från bloggen

God afton!

Det är inte av egen vilja som jag inte uppdaterat bloggen på några dagar. Nu är dock både spel- och tapaskvällen och lördagens årsmöte + fest med hockeylaget uppdaterat.

Anledningarna till frånvaron är två. Dels drabbades jag av virus i hemdatorn och dels har jag inte kunnat använda vänster arm på snart tre dagar.

Det började i söndags kväll när jag konverserade i Windows Live Messenger och fick en länk mitt i konversationen. Normalt sett är jag mycket misstänksam mot länkar som dyker upp i WLM men eftersom den kom så "naturligt" i konversationen klickade jag på den. Skulle jag inte ha gjort.

Genast började min WLM bete sig konstigt och jag såg en massa konversationfönster öppna och stänga sig i en hiskelag fart. Stängde ned programmet illa kvickt men det var för sent. Viruset hade rotat sig i systemet och det har tagit ca två dagar att åtgärda skadorna. Trött jag blir.

Nu är dock datorn tillbaka i gamma god form, nästan åtminstone. Alla virus är borta i alla fall.

Som om inte detta vore nog så började smärtan i vänster axel och arm bli allt värre mot kvällningen av söndagen. När det var dags att sova hade jag en molande värk som spände från armbågen upp till nacken.

Detta innebar inget jobb på måndagen och kontakt med lokala vårdcentralen. Fick telefontid på eftermiddagen men den innebar inget annat än en tid morgonen efter. Hade då tagit en Voltaren på morgonen för smärtan var nu mer än jag kunde uthärda.

Väl hos husläkaren, en skön herre i 50-års åldern, fick jag en förmanande blick efter han undersökt mig. - Du borde ha kommit hit för 3-4 veckor sedan. Du har en inflammation som spridit sig i muskulaturen och slemsäckarna kring axeln.

Som belöning fick en kortisonspruta från helvetet. Är inte spruträdd och känner sällan av sprutor men denna kände jag. Två gånger dessutom.

Har idag åtminstone kunnat vara på jobbet även om jag gick tidigare. Rekommendationen från igår var att jag ska vila armen så mycket som möjligt de närmaste dagarna. Kortisonet verkar dessutom inte första dygnet utan tar ca 24-48 timmar innan det sätter igång att bearbeta inflammationen.

Kan hjälpligt använda vänster arm idag men hoppas att allting känns bättre imorgon även om jag inte har något större hopp om detta. Får ta en dag i taget helt enkelt.

I måndags kväll fick jag annat att tänka på då AIK torskade 0-3 borta mot Elloslandet Elfsborg. Uselt, illa, för jävligt. Ikväll har jag bara softat och tagit det lugnt. Kollar med ett öga på SM-finalen i hockey medan jag skriver här. Som jag tidigare förklarat så är varken Linköping eller HV71 några lag som intresserar mig.

Ska försöka ta mig i säng om ett tag. Sömn lär vara bra för återhämtningen och läkandet från inflammationen. Fast först har jag lite annat att berätta om.

Hanson Brothers årsmöte och fest

Delar av hockelaget som festade loss igår...

Hur ett årsmöte med påföljande prisutdelning och fest går till med 28 packade hockeyspelare kommer ni snart kunna läsa mer om här. Just nu är jag dock alldeles för trött och sliten för det. Återkommer.

Nu återkommer jag i den utlovande beskrivningen av hur en dag med hockeylaget kan bli. Stressigt kan det bli, tro mig.

Tyckte när jag vaknade vid niotiden att jag hade hur mycket tid på mig som helst inför årsmötet och festen som skulle börja runt klockan två. Tjena. Satt och fixade och trixade med olika dokument inför årsmötet och skulle åka för att lämna min 360 mm på jobbet för att kunna plocka upp det och annat och lätt ta mig till lokalen för festligheterna som var HiTech-building mitt i city. Kommer in med Blå Pärlan och parkerar på baksidan. Ska ta upp plånboken med larmkortet i och känner bara en tom ficka. Har glömt det hemma. *suck*

Vände hem igen och fick akut duscha, ringa efter brännare och ta mig in till jobbet illa kvickt. Det visade sig att det var en del statistik mm som skulle ordnas dessutom så istället för utlovade halv två till Pascal vars arbete vi skulle vara på kom jag 13:55. Nåväl, innan 14 åtminstone. De första deltagarna anlände ungefär samtidigt som mig tur nog.

Klockan var närmare tre när vi väl startade mötet. Ett möte som skulle visa sig ta låååångt mycket längre tid än någonsin tidigare. Vid årsmötet för två år sedan spårade det ur mot slutet pga för kraftigt alkoholintag. För att undvika liknande scenario var antalet öl begränsat till två stycken under mötet. Dilemmat blev att vi som max tagit ca 2 timmar på oss vid tidigare möten. Detta skulle avslutas strax före sju, dvs nästan fyra timmar. *hua*

Självfallet togs fler än två öl/skalle och visst var det mycket oväsentligt som sades under mötet men på det stora hela måste jag säga att jag blev positivt överraskad. Många personer hade mycket att säga och engagemanget var på topp. En specifik fråga tog en timme att diskutera men så var den ofantligt viktig för oss. Vi ska nämligen prova något vi aldrig haft förut, en coach.

Utöver det fanns andra viktiga punkter som ekonomi, sponsorer, medlemsavgift mm. Det var med sann glädje jag förklarade mötet som avlsutat och vi kunde nu beställa käk för kvällen. Sex stycken familjepizzor inringdes och medan vi väntade på detta hade vi prisutdelning. Tretton (tror jag) priser delades ut av undertecknad varav ett jag fick behålla själv. Kvällens stora vinnare var våran lagkapten Niklas "Najk" Serrander och värmlänningen Rickard Norling.

När prisutdelningen var klar kom pizzorna som tog slut innan de hann landa på bordet. Vissa fick nog knappt en slice vilket förstås inte var meningen med det hela. Därefter spelade Guitar Hero III i ett rum och NHL 08 i ett annat. Runt kl 23 var all ölen slut! Helt otroligt. Ok att vi var nästan 30 pers men alla drack inte ens öl och några gick ganska tidigt. Att sex flak bärs skulle ta slut när vi inte lyckats göra slut på fyra flak förut är en gåta.

Gåtan löstes dock när jag tittade noga på de flesta av hockeykollegerna. Fulla som ägg hela bunten. Inte kunde folk enas om vart vi skulle dra heller så ca 22 pers delades in två lika stora grupper varav ena gänget tog sig till Aladdin och andra gänget till Pub Anchor. Jag stannade kvar med Pascal och städade bort det sista av festen så att vi skulle slippa komma tillbaka och göra det.

Då jag själv kände mig rätt sliten efter spel- och tapaskvällen tänkte jag dra mig hemåt men Pascal tyckte att en öl på Anchor allt kunde slinka ned så jag droppade min box mm på jobbet och vi styrde kosan dit. En öl blev två öl blev tre öl blev typ sju öl. Anchor stängde runt 03-tiden så jag började promenera mot jobbet för att hämta grejerna. På vägen ser jag en välbekant figur på några hundra meters avstånd. Figuren står vid en korvmojje och tro f-n är det inte Foppa.

Glad i hela hatten var han när han fick sin räksallad serverad med korv under. Vi bokade lunch till veckan efter. Passerade jobbet snabbt, in på Max och köpte en burgare och taxi hem. När jag vaknade på söndagen låg burgaren kvar i sin pappersförpackning och mitt enda sällskap var en flaska Ramlösa. En tung dag hade börjat. En dag som skulle visa sig bli värre än jag trodde.

För att summera hockeydagen så gick allt över förväntan. Inget fylleslag av den värre sorten, ett bra om än dock lite långt möte och en sjyst utekväll på det. Nice!

Spel- och tapaskväll

Lite av det som Tapaskvällen erbjöd...

Nu så, nu blir det uppdatering på spel- och tapaskvällen.

Ett råd först ; Anordna aldrig en tapaskväll! Herre jisses vilket jobb det blev!

Var inte ens i närheten av klar när första gästerna, Per & Sara, dök upp. Medan jag tog en snabbdusch där vattenstrålarna knappt hann nudda huden, fick P & S ordna sluttampen i form av att steka champinjoner och hacka grönsaker.

Lagom till det var klart kom Steffi och Björn. Vi hann knappt mer än börja plocka från det massiva plockbordet förrän kvällens femte gäst Christy kom. Alla samlade, gut.

Det fanns sex olika sorters korvar. Sju olika sorters ost. Tre olika skinksorter. En mäktig sallad bestående av färsk sparris, ruccola, spenat, paprika i tre färger, röd lök, kapris, oliver, morötter osv. En en annan form av sallad där spenat och ruccola återfanns men huvudingredienserna var bulgur, couscous och quinoa. (Den sistnämnda är tydligen ursprungligen från Bolivia fick jag lära mig av Christy som har påbrå därifrån.)

Vad mer? Vitlöksfrästa tigerräkor, bruschetta, falafel, tre sorters hummus, guacamole, en tallrik med olika kexsorter osv. Tacka f-n för att det tog tid att anordna.

Nåväl, gästerna mumsade förnöjt i sig av de olika rätterna så det var värt slitet på ett sätt. Båda salladerna togs det dock sparsamt av så det är en läxa till nästa (???) gång.

Efter alla ätit sig mätta började själva spelkvällen medan ostarna avnjöts med gott rödvin. Det blev Pratmakarna som är ett barnsligt roligt spel där man ska ge associationer till olika ord utan att säga själva orden som står på korten. Killarna sopade banan med tjejerna i denna kategori.

Därefter körde vi en charadlek som jag tappat namnet på. Steffis påfund som jag råkat ut för en gång tidigare och även det var hur kul som helst. Alla deltagare skriver ned fem stycken kända personer (allmänt kända dvs) och sedan är tävligen i tre omgångar där den sista är pantominaktig. Tjejerna sopade banan med killarna i denna kategori.

För att avgöra kvällen var tanken att köra ett annat spel men alla ville köra Pratmakarna istället. Killarna gick vinnande ur striden när klockan började närma sig 01 och gästerna visade tecken på trötthet. Just då var jag lite besviken då jag kommit i högform vid den tidpunkten. Lördag morgon var jag desto tacksammare då jag hade ett späckat schema som väntade.

Allt som allt en riktigt härlig kväll med god mat, god dryck och goda vänner. För er som inte känner mig så väl kan jag berätta att Per, Steffi och Christy är barndomsvänner till mig medan Björn och Sara är respektive till Steffi och Björn. Så slipper jag frågor menar jag.

Pollenhelvete!

Glömde ett ämne igår när jag stressbloggade.

Igår på Coop fick jag första känningarna av den kommande pollensäsongen. Helvetet är här nu.

Fick en rejäl nys- och rinnande snorattack. Inte ett dugg lustigt att springa runt bland grönsakerna och nysa dagg på dem. Tyckte inte dem runtomkring mig heller. Snoret började rinna i floder och jag letade febrilt efter papper att snyta mig med men icke.

Pinan kändes som den aldrig tog slut och snoret rann allt ivrigare. Till slut fann jag en pappersbehållare och rev av ett ark à la A3-format. Skulle behövt ett A2-ark.

Idag känner jag också av det. Det kommer bli några jobbiga veckor framöver kan jag gissa.

En vän trodde ev att jag fått en inflammation i axeln. Då blir det nog att ta en Voltaren ändå. De är ju antiinflammatoriska. Axeln är inte bättre än igår kväll, inte sämre heller dock.

Solsken och blå himmel ute och en helg fylld av nöjen. Härligt! Fast först några timmars arbete innan dess. Tjipp!

Sandmannen efterlyses

Är det någon som sett den där lille rackarna John Blund?! Om ni har det, skicka honom till mig. Illa kvickt!

Behöver verkligen en natt med minst sex timmars sömn. Fast vad göra när man inte är trött? Trötthet går inte att tvinga fram.

Tur i oturen, för er alltså eftersom ni får läsa ett blogginlägg till, så kom jag på några saker under perioden i tv-soffan.

Utöver att jag handlade mm så tog jag tag i städgörat när jag kom hem dessutom. Dammsög, diskade och putsade i köket. Jodå, nog kan jag när jag vill alltid. Får klappa mig själv på axeln tror jag bestämt. Om jag kunde. Gör ont om jag klappar på vänster axel och vänsterarmen går för närvarande inte att lyfta så pass att jag kan klappa den högra. Hm...

HV71 slog ut Timrå. Typiskt. HV71 - Linköping i SM-finalen lockar ungefär lika mycket som att dra ut naglarna ur både händer och fötter. Att se gräs växa är mer spännande. Att se lim stelna är roligare.

Slutligen ska jag skriva något som ni sällan eller aldrig kommer se mig skriva igen. Jag håller med Alex Schulman. Damn! Vem trodde det skulle ske?

Anledningen är egentligen rätt skral. På Aftonbladet webbsajt idag såg jag rubriken från hans blogg/krönika. "Snälla medelålders män, blogga INTE om mode". Är fullt benägen att hålla med utan att ens läst innehållet. Sällan jag gör det med den karlns bloggar/krönikor.

I sakfrågan håller jag dock med. Jag vill inte veta hur tajt och bra senaste Björn Borg kallingarna satt eller vart senaste paret Levi´s skär in någonstans. Not ever!

Tack för mig. Dags att intaga bingen och knocka mig själv mot sängstolpen.

Tempo, förberedelser och kärt återseende

Nyduschad sitter jag här nu och försöker koppla av. Det går inte riktigt dock. Det har varit en tempofylld dag med mycket innehåll. Egentligen borde jag vara astrött med tanke på den mycket begränsade sömnen inatt och den tidiga uppstigningen för att spela boll. Än har inte tröttheten slagit till dock.

Förvisso har jag precis börjat varva ned så John Blund kan komma på besök fortare än kvickt.

Dagen har som sagt varit tempofylld. Mycket att ordna adminstrativt inför helgens årsmöte och fest med hockeylaget, varvat med att arbeta som en dåre. Ingen lätt kombination alla gånger.

Axeln har gått från lite småmolande värk emellanåt till att värka ständigt och allt starkare. Har svårt att lyfta vänstra armen ens en gång. Fattar bara inte vad det kan vara. Funderar på att trycka i mig en Citodon eller Voltaren men tror jag avstår. Är det inte bättre efter helgen får jag kolla på upp det.

Stressade hemåt efter jobbet då jag hade en del shopping att göra. När jag kommer ut ur t-bane uppgången kommer min barndomsgranne gående i motsatt riktning. Har inte sett honom på över ett år nu. Börje som han heter är inte en barndomsvän på det sättet. Han var pappas kompanjon vid mat- och dryckesbordet under många år när jag växte upp.

Kraftigt alkoholiserad har han varit sedan länge. Han bodde tidigare dörr i dörr med oss men flyttade två portar bort till sin alkoholiserade flamma när han blev vräkt. Där har han bott sedan dess men av olika orsaker har han nu bott i Fisksätra i över ett år. Det förklarar varför jag inte sprungit på honom.

Han var mager, till skillnad från tiden för min uppväxt då han hade en rejäl kula på magen, och såg blek, sjuk och medtagen ut. Det var ingen rolig syn. Börje har alltid varit en pratmaskin och har alltid haft mycket roliga saker att säga. Nu snarare led jag med honom och blev en smula nedstämd när jag tänkte på hur han gått ned sig.

Efter en 20-25 minuters konverserande så var jag tvungen att avvika för att hinna med mina ärenden. Jag kramade om Börje och gick upp mot mitt. Vände mig om efter 25-50 meter och tittade tillbaka på den lilla figuren med en dramaten och krycka. Hur blev det som det Börje? Vad gick så fel i ditt liv att du bara är en forna skugga av den man jag lärde känna som liten?

Bytte snabbt om hemma och drog iväg för att återvinna glas och pantflaskor mm. Fyllde på lite av förrådet hemma på dryckesfronten och travade in på Coop Forum för att inhandla mat till morgondagens bjudning.

Tapas! Hur f-n kom jag på idén tapas?! Det tog över en timma att handla då jag handlade efter vad huvudet kunde komma på. Hur långt kvittot var och hur mycket det gick på talar jag tyst om. Nåja, det var min egen idé så jag får ta den smällen.

Apropå smällen. Jag har något att berätta för er imorgon. Fast ni får vänta tålmodigt tills imorgon.

God natt där ute!

Upp innan tuppen

Förskräckligt tidigt började mina alarmsystem ljuda imorse. Båda mobilerna + Philips ljusmanick satte igång och mina ögon gick från små korpgluggar till stora tefat på några sekunder. Fotboll!!!!!

Satte på kaffe medan jag inventerade garderoben efter fotbollspryttlarna och kläder att ha på mig under dagen. Åt det sista av en pastasallad jag gjorde igår. Kändes inte riktigt rätt som frukost men man måste ju ha energi när man idrottar.

Kom ned till ett vackert Skytteholm, om än lite kylslaget. En efter en gled lagkamraterna in. Alla hade ungefär samma ansiktsuttryck ; Vad f-n gör jag här klockan sex på morgonen?!

Fast samtidigt var de flesta uppspelta och sugna på att spela. Kunde man ha trott i alla fall. När matchen väl satte igång skulle det visa sig att vi lika gärna kunde ha stannat i sängen.

Hjorthagens IP och dess grusplan är bytt till Skytteholm och skönt plastgräs men vad hjälper det när vi spelade som ett gäng stolprötter.

En av anledningarna, tyckte många i laget åtminstone, var att vi hade hela 12 utespelare, dvs två uppställningar. Ok, visst. Kan hålla med till viss del men samtidigt så är det vad man gör när man är ute på plan som fäller avgörandet, inte när man står på sidan om och fryser.

Hur som helst. 0-9 och förnedring. Så otroligt j..la förnedrande och förödmjukande. Ska bara inte behöva ske.

De få ljusglimtar som fanns var att vännen Per som jag släpat dit gjorde en bra match. Alltid pinsamt om man drar dit någon som suger men Per visade bra tåga.

Höjdpunkten på morgonen blev den traditionella efter-matchen-frukosten på Vetekatten. Alltid lika gott. Alltid lika bra service.

Nu är det tidsbrist igen. Adjö med er!

Axplock från dagen

För en gång skull är jag hemma relativt tidigt efter en hockeyträning. Känns grymt skönt. Speciellt då jag ska kliva upp kvart över fem för att spela Reklamserien med jobbet imorgon bitti.

Dagens passerade i ett hu. Arbetsuppgifterna är många och mastiga denna vecka. Inget att klaga på dock, bara skönt.

Fick ett oväntat men mycket glädjande besked av en god vän idag. Dock får den nyheten vänta till imorgon, den passerar inte så lätt förbi att den nämns i förbigång här i bloggen.

Var ytterst nära att råka riktigt illa ut på träningen idag. Jag har fått min beskärda del klubbor och puckar i ansiktet, på visiret eller på hjälmen. Alla gånger har Fru Fortuna varit på min sida. Så även ikväll. En lagkompis ramlade oväntat precis framför mig vid sargen och jag såg hur skenan på hans skridsko närmade sig mitt ansikte. Allting gick förstås oerhört snabbt men för mig kändes det som om det tog flera sekunder.

Skenan kom närmare och närmare och jag försökte vända bort huvudet så mycket jag kunde. Vi människor är dock inte ugglor så skenan var nu i halshöjd. Som genom ett mirakel fick jag "nöja" mig med att känna vinddraget av skenan som passerade hals och ansikte. Jag kör inte med halsskydd på träning så det kunde ha slutat riktigt illa.

Som sagt, ren j..la tur att det inte blev en mycket allvarlig skada för skridskoskenor är vassa och även vid att fall så är farten hög och kraften stor. Det har varit några otäcka skador på liknande vis den senaste månaden i bl a NHL.

Smått chockad var jag efteråt, men främst lättad. Så här i efterhand är jag omåttligt glad och låtsas inte känna av axeln jag haft problem med nu i några månader. Axeln kan dock visa sig bli en värre skada än jag tänkt mig. Det borde ha läkt vid det här laget.

Fram till söndag är det mycket stress att vänta men också mycket roligt. Återkommer om dessa ämnen också. Nu vill jag dock äta och gå till sängs. Godnatt!

Dagen efter blånäsan

Jag känner mig något mindre blond idag. Fast jag är ju blond, hur jag än vrider och vänder på det. Färga håret pallar jag inte och glasögon behöver jag inte så jag tänker inte maskera min blonda kalufs och framtoning.

Utöver att jag blev dragen vid näsan igår så var det en riktigt fin dag. Jag fick en försmak av hur sommaren kommer bli när jag kom hem. Solen hade legat på hela dagen och det var riktigt riktigt varmt i lägenheten. Inte i närheten av hur varmt det kommer bli i sommar men igår kändes det halvskoj sådär.

Va redan halvsvettig när jag klev inom genom dörren och värre blev det. Svalkade dock av mig med en lång sejour i duschen. Kändes grymt uppfriskande. Blir nog till att ta fram mina tidigare inköpta fläktar snart. Min lya har sol från runt tolv på dagen tills den går ned. Enbart fönster åt ett håll vilket gör att värmen stannar inomhus vilket förstås kan göra det ohälsosamt varmt. Inte ovanligt att jag har 30-40 grader hemma när det är 20-30 grader utomhus.

Värmen är dock välkommen. Länge sedan jag var bekant med den. Lär få en ordentlig läxa i värme i nästa vecka när Kairo besöks. De har haft runt 38 grader på dagarna senaste veckan. Det är lite för varmt för min smak. Går ju inte att vistas ute i sådan hetta. Dessutom i en torr ökenstad som gått om Mexico City som den mest förorenade staden i världen. Jippie.

Fast ikväll får jag svalka mig. Hockeyträning!!! Som jag längtat. Ska bli sååå härligt.

April april....

Ok, jag är blond. Jag är duktigt blond idag. Förvisso är jag inte den enda som grymt lurad idag men ska erkänna att jag känner mig som en riktig fårskalle just nu. Med dumstrut på dessutom.

Höll precis på att komponera ett mail till några vänner som kommer över på middag på fredag för att försöka flytta den till någon utav deras hem istället. Min nya kollega Bettis funderade på om det inte kunder vara ett 1:a aprilskämt det här med akuta stambytet.

Min värld stod stilla för en minut. Tankarna for snabbt genom huvudet. Kunde det vara ett aprilskämt? Fastighetsvärden skulle knappast våga sig på en sådan grej men det kan ju ha varit någon som bor i huset. Eller bott i huset.

Ringde upp Acke, fastighetsskötaren. Han suckade lätt när han hörde vart jag bodde. Nej, det ska inte vara något akut stambyte. Han hade runt klockan nio idag åkt och plockat ned lapparna i portarna. Sedan klockan halv sju imorse har han varit nedringd av oroliga personer i huset.

När jag la på log jag smått för mig själv. Vilken j..la nit jag gått på. Måste ge ordentligt med cred åt personen som kom på det. Mycket fiffigt. Samtidigt känner jag mig otroligt blåst i kolan. Jag tänkte ju t o m på 1:a april när jag läste gratistidningarna på vägen till jobbet, media brukar ju ha någon otrolig historia just denna dag. Inte anade jag då att jag redan åkt på årets blåsning alla kategorier.

Samtidigt är jag enormt lättad. Jag kan duscha som vanligt. Laga mat som vanligt. Gå på toa som vanligt. Känns t o m som en seger så här i efterhand.

Ps. Jag kan inte gärna censurera mig själv så blogginlägget innan här får ligga kvar. Om inte annat så som en påminnelse hur grundlurad man kan bli den 1:a april. Ds.