Små betraktelser i livet

En promenad med Dino blir aldrig tråkig. Det eviga nötandet på att lära honom vissa baskommandon går bättre och bättre även om han fortfarande drar iväg längst fram i kopplet som om han hade en Scudmissil i rumpan.

Dock hinner man göra en del betraktelser.

Den första betraktelsen är en katt som alldeles uppenbart ser vissa områden på baksidan av mitt hus som sitt. Ok, Dino är ingen stor hund men han är större än katten. Kissen gör dock utfall mot Dino som hoppar högt åt sidan medan jag måste agera medlare och helt sonika gör ett utfall mot katten som får skitnöd och sticker upp i buskarna igen.

Därefter hör jag på avstånd två tjejer samspråka och de kommer allt närmare medan Dino inspekterar någon utav alla de 2000 pissefterlämningar som andra hundar gjort. När de går förbi hör jag "Gud vilken gullig hund". Jaha? Åh jag då?

Bara trettiotalet sekunder senare kommer det en tjej och en kille i de mellersta tonåren tätt omslingrade och ser sådär kära ut som bara tonåringar kan. De sneglar på mig lite lätt och fånler båda två. Kul. Ni har varandra och jag har, eh, en hund.

Börjar jag bli bitter? Inte alls. Faktiskt.

Nästa betraktelse för mig att bli impotent för ett dygn eller två. Passerar en port på vägen tillbaka på framsidan av huset och där står två apraka alkisar, ja man kan se det på vissa ja, och hånglar upp varandra så glasdörren håller på att gå i bitar. Vad de slöddrar om hör jag inte men varken var det gulligt eller avundsvärt.

Börjar närma min port som är vid nästa hus när jag ser en tjej vid en vespa nere vid stora vägen. Hon har fått motorhaveri. Jag hör hur hon försöker starta den utan framgång. Jag ser hur hon letar efter felet, utan framgång. Frustrationen visar sig inom kort när hon sparkar på bakdäcket.

Jag funderar på att närma mig henne och erbjuda hjälp men kommer på att jag dels inte kan ett skit om motorer och dels inte kan erbjuda henne skjuts då jag druckit. Hon tar upp mobilen, tror jag, så hjälp är nog på väg nu.

Sista betrakelsen innan vi går in genom porten är att några ungdomar har fest ett par portar bort. De skränar som fulla ungdomar gör. Musikens ljudnivå varierar hela tiden, precis som ungdomar gör. Jag ler för mig själv och tänker att det där nog kunde ha varit jag för 8-10 år sedan.

Men det är inte jag. Jag är 33 år och är hundvakt. Jag är kattletare, knegare och skattebetalare. Jag är vuxen nu. Jag sätter mina egna märken och spår i historien. Om än små och obetydelsefulla i det stora perspektivet.

Med dessa obevingade och delvis obetydelsefulla ord säger jag godnatt till er där ute. Många av er mycket betydelsefulla för mig och mitt liv. God natt!